Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Status
Stängd för vidare inlägg.

TinyWiny

Trådstartare
Har försökt allt:confused: nu har jag gett upp orkar inte höra hur dum och korkad jag är varje gång jag försöker förklara för mina barns far att han gör barnen illa när han sviker dem gång på gång detta har pågått i tretton år barnen är 14 och16. 16åringen har gett upp sin pappa helt fast han vill ha kontakt men han orkar inte fler svek 14åringen tror fortfarande att han kan ändra sig bara försöka lite till...
Bröt ihop i stallet idag framför 14 åringen efter att blivit utskälld igen för att jag försökte förklara att barnen blir ledsna när han aldrig bryr sig om dem. Det har aldrig hänt förut och jag bad om ursäkt till min flicka, hon ska ju inte behöva bära min börda med... Har försökt så länge bett bönat gråtit skrikit bett igen försökt med rådgivning på bup, familjerådgivning osv någon som kan hjälpa?
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Det är svårt... Om varken du eller hans EGNA BARN kan nå fram, vem kan?!

/Poxz - själv "försummad och sviken" av sin pappa i den åldern.
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Du måste nog tyvärr sluta medla. Barnen måste upptäcka själva vad deras pappa går för. Risken finns att du bara förlänger deras lidande och hopp om du får honom att skärpa till sig lite gång på gång.
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Jag tror ärligt talat att du bara skapar MER konflikter om du håller på att tjata på honom. Låt HONOM skämmas över att han sviker sina barn, låt bli att ta på DIG att försvara honom! (men snacka för den skull INTE skit om honom heller!)
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Vad hade du velat att din mamma hade gjort:confused:
Ska kanske tillägga att han har två barn till 3 och 4år gamla med sin fru som han bor ihop med.
Hon är väldigt svartsjuk vill helst inte att mina barn ska finnas ser det som "otrohet" hur man nu kan göra det:confused: Hon visste ju att de fanns när hon träffade honom. (jag vet det eftersom min bror var ihop med hennes kompis och hon hade ju träffat barnen, det var dessutom min bror som presenterade dem för varandra)
I början använde hon mina (skriver mina så att det inte blir missförstånd om det är deras gemensamma eller mina och hans gemensamma) barn som troféer att visa upp i olika sammanhang då var det ju lite häftigt. Sen att mina barn inte tyckte om att visas upp brydde hon sig inte om, givetvis protesterade de och då blev det som det är nu...
Faktum är att när min dotter då nio hade fått reda på att de skulle ha barn frågade hon mej om vi kunde ta med bebisen hem sen, när jag sa att det inte var mitt barn så det inte gick, började hon gråta och sa -ska bebisen bo hos pappa och *** alltid? Ja sa jag, men hur ska bebisen klara sig då? ingen kan ju ta hand om barn där också bråkar de ju jämt... Vad svarar man som vuxen då?
När deras första barn var ca året var han faktiskt lite bättre pappa ett tag, han kom på hur mycket han hade missat, då kunde han tom ringa till dom ibland. Men det gick snart över och allt blev som vanligt igen...
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Jag slutade gråta tjata be och böna för ca 8 år sedan.. Släta över och försvara slutade jag med när barnen blev tonåringar...Tyvärr måste jag tala med honom ibland och då måste han alltid tala om hur korkad jag är om jag så bara frågar vilken tid han ska komma:confused:
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Tyvärr skäms han inte
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Tyvärr vet barnen vad han går för min dotter åker bara för att få träffa sina småsyskon som hon känner stort ansvar för.
Sonen åkte också förut för att träffa dem men han orkar inte med allt tjafs längre så han sitter hemma och längtar efter dem istället:cry:
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är vikti

TinyWiny skrev:
Tyvärr vet barnen vad han går för min dotter åker bara för att få träffa sina småsyskon som hon känner stort ansvar för.
Sonen åkte också förut för att träffa dem men han orkar inte med allt tjafs längre så han sitter hemma och längtar efter dem istället:cry:
Vad sorgligt att läsa det du berättar. Jag förstår att det gör dig och framförallt era barn besvikna, arga och ledsna. Jag har en vän som har två barn som är några år äldre än dina. Hon har befunnit sig i ungefär samma situation som du beskriver. Jag tror att hon gjort det enda rätta: låtit barnen själva förstå hur pappa är utan att "göra ner honom" när de var små (vilket ju dina redan gjort också) och därefter "lämnat det därhän". jag tror som flera skrivit redan: du kan inte göra mer än vad du gjort! Det du kan fortsätta göra är att finnas där för dina barn och trösta dem när de är ledsna över pappas beteende. Något mer kan du inte göra. Du har provat allt redan. Därför är det bättre att fokusera på "här och nu" och vara en öppen famn för dina barn och en lyssnare.
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Tack det behövde jag höra nu måste jag gråta lite till.
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

TinyWiny skrev:
Vad hade du velat att din mamma hade gjort:confused:

Hon gjorde som du ungefär, och det var väl vad jag ville. Hon var väldigt ledsen för vår skull, och arg. Tillslut fanns det inte mer att göra heller, man kan inte tjata sig blå och stånga väggen!
Insåg själv i 15-16 årsåldern att det liksom var.. kört på nåt sätt.
Liksom dina barn hade jag en "styvmamma" som inte gillade oss. De hade inga barn ihop, hon hade en dotter som var äldre än oss. När de flyttade ihop i boende nr 1 hade vi fortfarande sängplats där i alla fall, när de flyttade för andra gången, till ett boende där vi hade blivit lovade ett rum, slutade det med att hon tog det rummet som sitt eget istället och vi blev helt utan. Jag orkade nog inte ens bli ledsen då, men det har kommit i efterhand. För det är ju det jävliga, det här sätter sig på självförtrodendet och har krånglat till mina relationer med män i allmänhet (jag är tjej). Det KÄNNS att ens egen pappa inte vill ha en! :mad: Som tur var hade jag en underbar styvpappa under de senare tonåren som fick bli ställföreträdande pappa istället. :love: Jag brukar säga att jag ska hem till mina föräldrar när jag ska åka och hälsa på dem.

Det är nog inte helt ovanligt att pappor slits mellan nya fruns och gamla barnens viljor... Jag har själv två styvbarn nu, så jag tänker mycket på hur jag ska bete mig och hur jag inte ska göra. Men deras pappa älskar dem och skulle aldrig välja mig före! :bow: Så det är ingen risk.

Nu har min pappa gift om sig med en annan och jag har kontakt med honom igen, (han "kom tillbaks" när jag var 22-23) men förlåta honom, det vete sjutton om jag kan...
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

TinyWiny skrev:
Faktum är att när min dotter då nio hade fått reda på att de skulle ha barn frågade hon mej om vi kunde ta med bebisen hem sen, när jag sa att det inte var mitt barn så det inte gick, började hon gråta och sa -ska bebisen bo hos pappa och *** alltid? Ja sa jag, men hur ska bebisen klara sig då? ingen kan ju ta hand om barn där också bråkar de ju jämt... Vad svarar man som vuxen då?

Usch vad det gör ont i hjärtat att läsa sånt. :cry: Krama dina barn från mig med, och trösta dig med att de har en bra mor iallafall. Det kan behövas med en sådan far och styvmor.
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Tack för ditt svar!
Mina barn har också en underbar "styvpappa" som har blivit deras fars ställföreträdare. Han ställer upp på dem och det är jag så otroligt glad och tacksam för:love:
Men det känns ju givetvis när sonen började intressera sig för mopeder och det var min sambo som hjälpte honom att hämta den, lärde honom meka osv... Det skulle ju varit hans pappa!
Eller som när dottern äntligen fick sin ponny och pappan anklagar mej för att jag inkräktar på hans RÄTT att träffa henne när hon prioriterar hästen jag har tvingat henne att få. För enligt honom ska barnen stå redo när han känner för att träffa dem när det passar honom.
Vill/kan det inte det för att de gör något annat just då (han ringer och säger att han kommer om tio minuter, vilken tonåring sitter och väntar vid telefonen hela sitt liv om pappa kanske ska få för sig att ringa:confused: ) blir han vansinnig på mej och kallar mej endel mindre vackra saker, enda andledningen till att jag pratar med honom är för att barnen ska slippa ta utskällningen, ofta har det hänt att de inte vill/vågar/orkar prata med honom

Jag har också två underbara bonus barn och jag tycker verkligen att de är en bonus i mitt liv, det är alltid lika roligt när de kommer särskilt nu när flickan är vuxen (19 år) och väljer att hälsa på hos oss "gamlingar" med pojkvännen.:love:
Pojken som är 15 har alltid så roliga kommentarer igår när han kom hem sa han -jag måste klippa mej jag ser ut som om jag har peruk!:love:
Jag har ingen förståelse för att man kan vara svartsjuk på att barnen finns herregud! De föddes ju långt innan jag och min sambo visste om varandra.
Dessutom skulle jag blivit mamma vid 15 år om min bonus dotter varit mitt biologiska barn. Det fick faktiskt vänta lite till. ;)
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Tack jo det gjorde ont i mitt hjärta när hon sade det och det har gjort ont många fler gånger när man ser hur de behandlar sina barn.
Inte att de slår dem eller så men att växa upp i en miljö med mycket bråk mellan föräldrarna är en misshandel i sig att inte bli sedd och bekräftad, det gör ont:cry:
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

TinyWiny skrev:
Tyvärr vet barnen vad han går för min dotter åker bara för att få träffa sina småsyskon som hon känner stort ansvar för.
Sonen åkte också förut för att träffa dem men han orkar inte med allt tjafs längre så han sitter hemma och längtar efter dem istället:cry:

Men då är det som det är. Det är din och dina barns verklighet, tyvärr. Jag förstår att du är ledsen för det här, men tycker inte att du ska anstränga dig för mycket för att ändra på det. Om dina barn uppfattar att du önskar dig att verkligheten såg annorlunda ut kanske de försöker avlasta dig genom att försöka förverkliga din "drömbild". Hänger du med?

Däremot tycker jag att det är bra ifall du pratar med dem om din sorg. Både du och barnen har all rätt i världen att känna er besvikna, och det är bara bra om den känslan får komma ut.

Känslan jag inte vill att du ska ta på dig, och som jag inte vill att barnen ska uppfatta är otillräcklighet! Det är en farlig känsla, som kan göra att både du och barnen pressar er att prestera en massa istället för att acceptera läget och låta sorgen komma fram.

Äh, vad flummigt jag formulerar mig idag...
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Tror jag fattar vad du menar jag har pratat mycket med barnen om det här. I början när de var små uppmuntrade jag dem verkligen att få en relation till hans fru, när de kom hem och berättade om konstiga saker hon gjort så förklarade jag för dem så gott jag kunde. Det är ju inte lätt att komma in när det finns barn med i bilden sen tidigare och jag ville verkligen att de skulle få en fungerande relation, att inte barnen och hon skulle ställas mot varandra, tyvärr gjorde de det ändå och deras pappa valde henne framför barnen.:confused: :cry:
Det är klart att det är tufft för ett litet barn, och för mej med givetvis som precis som alla andra mammor önskar att jag kunde beskydda dem från allt ont... iallafall mot att bli svikna av dem som är dem känslomässigt nära.
Som tur är har jag och barnen alltid haft en väldigt öppen relation vi har kunnat älta det fram och tillbaka så mycket som de har behövt och jag hoppas att de trots allt ändå kan ha några positiva bilder från sin barndom när de varit med sin pappa.
Jag vet att de har fina bilder från barndomen från saker vi gjort ihop, det är ju tur iallafall. Jag önskar bara att deras pappas svek inte ska ge dem problem senare i livet.
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Förstår vad du går/gått igenom. Jag har gjort detsamma i två omgångar :( . Men det bästa är nog som någon redan svarade att barnen själva upptäcker hur det ligger till. Jag har i mitt fall varit ganska tvär och avig många gånger, vilket berott på svek mot mig personligen också, men försökt att låta barnen ha sin pappa som just pappa. Sen har jag fått ta ansvaret och tilliten till min förmån.
Men inte är det lätt! När barnen har jobbigt blöder mammas hjärta..
Lycka till!
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Tack för ditt svar!
Mina barn har också en underbar "styvpappa" som har blivit deras fars ställföreträdare. Han ställer upp på dem och det är jag så otroligt glad och tacksam för:love:
Men det känns ju givetvis när sonen började intressera sig för mopeder och det var min sambo som hjälpte honom att hämta den, lärde honom meka osv... Det skulle ju varit hans pappa!
Eller som när dottern äntligen fick sin ponny och pappan anklagar mej för att jag inkräktar på hans RÄTT att träffa henne när hon prioriterar hästen jag har tvingat henne att få. För enligt honom ska barnen stå redo när han känner för att träffa dem när det passar honom.

Hm... Mycket underlig människa. RÄTT att träffa dem...? Då har de ju lika stor RÄTT att träffa honom i så fall, när DE vill. Så hade inte vi det i alla fall, utan kontakten var mer eller mindre helt bruten. Han ringde/kom förbi med present när vi fyllde år, men annars var det inte mycket. Jo förresten, när jag började övningsköra vid 18 så körde han väldigt mycket med mig faktiskt! Det hade jag glömt... Men han hämtade mig alltid hemma då, jag skulle inte komma hem till dem.

Vill/kan det inte det för att de gör något annat just då (han ringer och säger att han kommer om tio minuter, vilken tonåring sitter och väntar vid telefonen hela sitt liv om pappa kanske ska få för sig att ringa:confused: ) blir han vansinnig på mej och kallar mej endel mindre vackra saker, enda andledningen till att jag pratar med honom är för att barnen ska slippa ta utskällningen, ofta har det hänt att de inte vill/vågar/orkar prata med honom

Usch, det är hemskt att läsa! :crazy: Nä det klart att man inte sitter och väntar! Han har ju orsakat detta själv, att han inte ser det...

Jag har också två underbara bonus barn och jag tycker verkligen att de är en bonus i mitt liv, det är alltid lika roligt när de kommer särskilt nu när flickan är vuxen (19 år) och väljer att hälsa på hos oss "gamlingar" med pojkvännen.:love:
Pojken som är 15 har alltid så roliga kommentarer igår när han kom hem sa han -jag måste klippa mej jag ser ut som om jag har peruk!:love:
Jag har ingen förståelse för att man kan vara svartsjuk på att barnen finns herregud! De föddes ju långt innan jag och min sambo visste om varandra.

Jag måste erkänna att jag faktiskt var lite... ja inte svartsjuk, men det kändes lite konstigt i alla fall. Men så har jag inga egna barn heller, det kanske berodde på det. På någon sätt kändes det som om jag var tvungen att förbereda mig för någon sorts mammaroll väldigt snabbt, men det var ju lite galet för de har ju redan en mamma och behöver inte en till. :D Som tur är har barnen tyckt om mig från början, så det har inte varit några problem trots att jag inte var van vid barn och säkert har strulat till det lite ibland. :D

Dessutom skulle jag blivit mamma vid 15 år om min bonus dotter varit mitt biologiska barn. Det fick faktiskt vänta lite till. ;)

Ja, jag hade varit 17 - också lite för tidigt. :)
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

Jag var 17 när min son föddes:love:
 
Sv: Ledsen vad ska jag gör med mina barns far för att han ska förstå att han är viktig

TinyWiny skrev:
Jag var 17 när min son föddes:love:

Ja, det hade jag ju kunnat räkna ut om jag bara tänkt efter! :rofl:

Men för MIG var det då på tok för tidigt. Börjar känna mig lite sugen nu dock, 11 år senare... :D
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Black Friday
  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Dejtingtråden del 38

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp