- Svar: 7
- Visningar: 998
Känns som luften gått ur mig, jag är ledsen ofta. Kämpar med extremt mycket på jobbet, vara trevlig och tillmötesgående..
Jag tänker även att om jag gör andra glad borde jag bli gladare. Så jag vill ge dem runt mig så mycket som jag orkar men jag märker att det gör mig bara glad en stund. Att se dem glada.
Sen åker jag ner igen. I det jobbiga och ibland får jag panik, tryck över bröstet, jag får inte luft!
Tankar flyger i huvudet och jag kan inte fokusera.
Jag blir lycklig av att vara ute med min hund och att vara i stallet.
Jag är så ledsen över att inse att jag inte orkar eller har tid för att vara hästägare.
Jag beundrar de som hinner och jag avundas de som lyckas fånga dagarnas ljus ute tillsammans med sina fina hästar.
Jag följer folk på instagram och ser hur roligt de har och hur de glädjs över livet.
Jag själv känner mig ledsen allt oftare..
Jag sitter här på jobbet och försöker hitta glädje i nått men jag bara räknar ner dagar till helg, ledig tid.
Sen när jag är ledig känner jag mig ofta ensam och alltid den som vill göra saker, initierar till att umgås, åka iväg eller kanske gå en kurs?
Folk har inte tid eller råd. Jag erbjuder mig oftast att betala. Är det nått jag har är det pengar.
Ja jag vet inte vad jag vill riktigt.
Vet att jag borde ta kontakt med VC och förklara hur jag mår men jag vet inte hur jag ska orka sitta där o häva ur mig?
Och om jag gör det, ska jag sjukskrivas?
Vad ska folk på jobbet tycka då? Jag vet redan vad folk tycker... så fort jag är sjuk känns det som folk tittar snett.
Det är hemsk stämning här på jobbet. Känns irriterat och missunnsamt...
Finns inget "vi", inget roligt, inga glada leenden.
Jag tänker att jag får tillbaka det jag ger så jag försöker alltid vara glad på jobbet.
Men det känns som en mask och jag är helt slut efter en dag här.
Skulle jag inte ha bilnyckeln i fickan skulle jag få panik. Det är min biljett härifrån.
Ibland går jag förbi fönstret för att se så bilen står där, bara för att veta att jag kan åka härifrån när jag vill.
Jag tänker även att om jag gör andra glad borde jag bli gladare. Så jag vill ge dem runt mig så mycket som jag orkar men jag märker att det gör mig bara glad en stund. Att se dem glada.
Sen åker jag ner igen. I det jobbiga och ibland får jag panik, tryck över bröstet, jag får inte luft!
Tankar flyger i huvudet och jag kan inte fokusera.
Jag blir lycklig av att vara ute med min hund och att vara i stallet.
Jag är så ledsen över att inse att jag inte orkar eller har tid för att vara hästägare.
Jag beundrar de som hinner och jag avundas de som lyckas fånga dagarnas ljus ute tillsammans med sina fina hästar.
Jag följer folk på instagram och ser hur roligt de har och hur de glädjs över livet.
Jag själv känner mig ledsen allt oftare..
Jag sitter här på jobbet och försöker hitta glädje i nått men jag bara räknar ner dagar till helg, ledig tid.
Sen när jag är ledig känner jag mig ofta ensam och alltid den som vill göra saker, initierar till att umgås, åka iväg eller kanske gå en kurs?
Folk har inte tid eller råd. Jag erbjuder mig oftast att betala. Är det nått jag har är det pengar.
Ja jag vet inte vad jag vill riktigt.
Vet att jag borde ta kontakt med VC och förklara hur jag mår men jag vet inte hur jag ska orka sitta där o häva ur mig?
Och om jag gör det, ska jag sjukskrivas?
Vad ska folk på jobbet tycka då? Jag vet redan vad folk tycker... så fort jag är sjuk känns det som folk tittar snett.
Det är hemsk stämning här på jobbet. Känns irriterat och missunnsamt...
Finns inget "vi", inget roligt, inga glada leenden.
Jag tänker att jag får tillbaka det jag ger så jag försöker alltid vara glad på jobbet.
Men det känns som en mask och jag är helt slut efter en dag här.
Skulle jag inte ha bilnyckeln i fickan skulle jag få panik. Det är min biljett härifrån.
Ibland går jag förbi fönstret för att se så bilen står där, bara för att veta att jag kan åka härifrån när jag vill.
