H
Hekla2001
Vad är kriterierna för att bra ledarskap?
Min Hekla hade lite olater för sig när jag började rida henne.
Hon drog iväg i hagen när jag eller ngn annan skulle ta in henne.
Hon stegrade sig o knäckte grimmor/kedjor i stallgången. Kastade sig iväg när man satt upp i sadeln. Låg på bettet hela tiden.
Hotade med kick när benskydden togs på. Bet mot en när man spände sadelgjorden.
Kunde INTE stå stilla ute. (har fortfarande liiiite svårt med det men va f**n, har hon blivit piskad att springa på travet kan jag leva med att hon steppar lite emellanåt)
Jag slutade helt enkelt att ta kontakt med henne direkt jag gick mot o in i hagen. Istället visslade jag när jag klev ur bilen, fixade med hennes grejer inne i stallet o sedan när jag skulle hämta henne gick jag tyst ( inte smygande eller så men utan att prata eller ta ögonkontakt ) mot henne från sidan, aldrig rakt på. När jag hade fått på grimma och grimskaft fick hon ibland en godis, ibland bara en klapp. Så gör jag fortfarande, men nu har jag aldrig problem att få in henne, hon kommer till mig. Går hon undan nu är ngt fel o då går jag o lämnar grimman och sedan tbx ut till henne. Visiterar o kollar så allt är bra, klappar om henne, ger kanske nån godis o sen får hon stå den dagen. O jag bryr mig inte om att folk kan tycka att hon då vinner. det tror jag inte på alls. En häst som inte vill låta sig fångas är otrygg med sin människa. Jag tror inte dom leker och jävlas med oss.
Hästar är känsliga och kärleksfulla djur som behöver tilltro och medkänsla. Inte veta vem som bestämmer. För, vem bestämmer egentligen när man sitter på eller arbetar en häst från marken? Vem bestämmer om hästen ska gå in från hagen? Vem bestämmer om hästen ska gå över diket med porlande vatten? Vem bestämmer om hästen ska fatta galopp? Vem bestämmer om hästen ska gå runt i en fånig cirkel (longering)?
Jo, hästen. Listan kan göras hur lång som helst.
En människa kan endast tro sig ha ledarskap över flera hundra kg häst men egentligen är det tvärtom. Förutsatt att man inte inte lyssnar på sin häst o förtrycker den med orimliga krav och respektlöshet för att tillfredsställa sitt eget kontrollbehov.
Jag tror inte på ledarskap i den mening många andra jobbar efter. Jag vill att min häst ska följa mig för att hon vill, inte för att hon inte inte vågar annat. Hon ska inte LYDA mig. Jag BER henne att följa mig o mina enda krav är att hon inte ska trampa, knuffa, bita eller sparka mig. O varför skulle hon göra det om hon trivs med mig o jag respekterar henne och hennes vilja/känslan hon ger mig.
Jag kommer aldrig kräva ett ledarskap över en häst. Jag tror det släcker glöden hos dem. Det är så kraftfulla och vackra djur att man borde känna sig tacksam som får äran att bäras av dem. O med den käslan kan man inte misslyckas med sin häst. Finns inte den känslan. Ja, då kanske man ska jobba mer med sig själv och öppna sina sinnen....
Vet inte vad jag vill med tråden men . Har ni synpunkter får ni gärna skriva dem.
Ha det gott allihopa o respektera era hästvänner som individer, inte bara som en häst. Er häst.
Min hästvän är en individ, hon har ett namn. HEKLA, o jag älskar henne
Min Hekla hade lite olater för sig när jag började rida henne.
Hon drog iväg i hagen när jag eller ngn annan skulle ta in henne.
Hon stegrade sig o knäckte grimmor/kedjor i stallgången. Kastade sig iväg när man satt upp i sadeln. Låg på bettet hela tiden.
Hotade med kick när benskydden togs på. Bet mot en när man spände sadelgjorden.
Kunde INTE stå stilla ute. (har fortfarande liiiite svårt med det men va f**n, har hon blivit piskad att springa på travet kan jag leva med att hon steppar lite emellanåt)
Jag slutade helt enkelt att ta kontakt med henne direkt jag gick mot o in i hagen. Istället visslade jag när jag klev ur bilen, fixade med hennes grejer inne i stallet o sedan när jag skulle hämta henne gick jag tyst ( inte smygande eller så men utan att prata eller ta ögonkontakt ) mot henne från sidan, aldrig rakt på. När jag hade fått på grimma och grimskaft fick hon ibland en godis, ibland bara en klapp. Så gör jag fortfarande, men nu har jag aldrig problem att få in henne, hon kommer till mig. Går hon undan nu är ngt fel o då går jag o lämnar grimman och sedan tbx ut till henne. Visiterar o kollar så allt är bra, klappar om henne, ger kanske nån godis o sen får hon stå den dagen. O jag bryr mig inte om att folk kan tycka att hon då vinner. det tror jag inte på alls. En häst som inte vill låta sig fångas är otrygg med sin människa. Jag tror inte dom leker och jävlas med oss.
Hästar är känsliga och kärleksfulla djur som behöver tilltro och medkänsla. Inte veta vem som bestämmer. För, vem bestämmer egentligen när man sitter på eller arbetar en häst från marken? Vem bestämmer om hästen ska gå in från hagen? Vem bestämmer om hästen ska gå över diket med porlande vatten? Vem bestämmer om hästen ska fatta galopp? Vem bestämmer om hästen ska gå runt i en fånig cirkel (longering)?
Jo, hästen. Listan kan göras hur lång som helst.
En människa kan endast tro sig ha ledarskap över flera hundra kg häst men egentligen är det tvärtom. Förutsatt att man inte inte lyssnar på sin häst o förtrycker den med orimliga krav och respektlöshet för att tillfredsställa sitt eget kontrollbehov.
Jag tror inte på ledarskap i den mening många andra jobbar efter. Jag vill att min häst ska följa mig för att hon vill, inte för att hon inte inte vågar annat. Hon ska inte LYDA mig. Jag BER henne att följa mig o mina enda krav är att hon inte ska trampa, knuffa, bita eller sparka mig. O varför skulle hon göra det om hon trivs med mig o jag respekterar henne och hennes vilja/känslan hon ger mig.
Jag kommer aldrig kräva ett ledarskap över en häst. Jag tror det släcker glöden hos dem. Det är så kraftfulla och vackra djur att man borde känna sig tacksam som får äran att bäras av dem. O med den käslan kan man inte misslyckas med sin häst. Finns inte den känslan. Ja, då kanske man ska jobba mer med sig själv och öppna sina sinnen....
Vet inte vad jag vill med tråden men . Har ni synpunkter får ni gärna skriva dem.
Ha det gott allihopa o respektera era hästvänner som individer, inte bara som en häst. Er häst.
Min hästvän är en individ, hon har ett namn. HEKLA, o jag älskar henne