Isituss
Trådstartare
Jag var hos specialpedagogen i skolan igår för att få lite tips om hur man får bättre disciplin eftersom jag aldrig, och jag menar verkligen ALDRIG, lyckas lämna in skoluppgifter i tid. Samtalet slutade med att vi bestämde att hon skulle kolla med skolpsykologen om man kan starta en utredning kring om jag har ADHD/ADD.
Jag har noll koll på vad som faktiskt är symptom på dessa diagnoser, så jag raddar upp lite fakta om mig själv nu:
Så, det är allt jag kan komma på nu. Tycker ni att det låter som att jag har någon diagnos (vilket faktiskt skulle vara otroligt skönt om man får det diagnostiserat, för då finns det kanske bättre verktyg för att fungera bättre) eller är jag bara som alla andra och bara behöver lära mig att räta ut mitt liv?
Ska kanske tillägga att jag är tjej och 17 år. Min syster har ADD, och det skulle förvåna mig om min bror INTE har typ aspbergers eller något liknande.
Jag har noll koll på vad som faktiskt är symptom på dessa diagnoser, så jag raddar upp lite fakta om mig själv nu:
- -noll disciplin, skjuter upp allt in i det sista. Eller egentligen handlar det väl mer om att jag letar fakta så pass länge att jag tillslut inte har hunnit komma igång, oh då vet jag inte hur jag ska knyta ihop allt till ett arbete. Och ofta ter sig allting så mycket större och svårare än vad det är så då börjar jag inte ens.
- -När jag väl sätter mig ner och ska börja, så stör allting mig. Jag kan inte hindra mina impulser att gå in på facebook, buke, etc. Eller bara gå ut till köket och äta. VAD SOM HELT FÖRUTOM ATT PLUGGA.
- -När det gäller texter inför prov läser jag för att sen anteckna, vilket jag är extremt noggrann med. Använder färger, bilder etc. Problemet är att jag är så noggrann att jag inte hinner göra allt. Jag hinner kanske 1/10 om ens det, för att sen bara stressa igenom resten.
- -När jag pluggar matte MÅSTE jag ha musik, annars kan jag inte fokusera. När jag läser måste det vara ett jämnt mummel eller knäpptyst. Små ljud, eller om folk tjoar och tjimmar leder till att jag läser samma mening om och om igen utan att ajg fattar ett smack.
- -Jag har väldigt mycket ångest och har länge varit deprimerad med periodvis självmordstankar (detta är inte diagnostiserat, men jag är rätt säker på att deprimerad är det jag har vairt). Jag har prestationsångest när det kommer till ALLT. Jag tillåter inte mig själv att göra fel.
- -Jag kommer inte till att gå och lägga mig på kvällarna, allt annat är så mycekt intressantare. Jag kan kämpa i månader för att få rutin på att somna vid 23, för att över en kväll vara tillbaka på tidigast 00.30. på grund av detta kommer jag aldrig upp på morgonen, jag är i djupsömn då, och missar bussen minst 1 gång/vecka.
- -Tidsoptimist till tusen.
- -Hade tvångstankar som liten. Inget stort, men ändå.
- -Otroligt inåtvänd som liten. Blyg, pratade nästan aldrig med nya människor.
- -har alltid fler tankar parallellt i huvudet och kan därför aldrig ha full fokus.
- - jag har inga hämningar i mitt beteende, jag kan ställa mig och dansa och sjunga på borden i skolan utan att tänka efter innan att så ska man kanske inte göra. Jag inser ju efteråt att det kanske ajg inte ksulle ha gjort, men det finns inte i mitt huvud till att börja med.
- -Jag är sjuuukt slarvig. Alltid stökigt överallt, men jag är ändå perfektionist och otroligt systematisk. Jag ser mönster och rutiner överallt.
- -Måste alltid vara förberedd på vad som kommer hända. Vet jag inte det så bryter jag fullständigt ihop.
- -Har senaste året haft ett antal panikångestattacker.
Så, det är allt jag kan komma på nu. Tycker ni att det låter som att jag har någon diagnos (vilket faktiskt skulle vara otroligt skönt om man får det diagnostiserat, för då finns det kanske bättre verktyg för att fungera bättre) eller är jag bara som alla andra och bara behöver lära mig att räta ut mitt liv?
Ska kanske tillägga att jag är tjej och 17 år. Min syster har ADD, och det skulle förvåna mig om min bror INTE har typ aspbergers eller något liknande.