@nightcrawler Det mest troliga är fortfarande att jag "väljer" permanent sjukersättning. Och tack, det var skönt att läsa att det finns de som faktiskt känner sig bekväma med det beslutet, det är onekligen lätt att (i prestationsångestens bedrägliga anda) dras med i andras förväntningar och samhällets bild av vad man borde göra!
Jag har lovat mig själv att om den svindyra privatterapin inte heller har effekt, då brukar jag inte mer våld på mig själv på ett bra tag. Inte så att jag kapitulerar för ångesten helt och hållet, men för att fungera som mamma och människa måste jag hushålla med mina krafter.
Tror inte du kommer ångra dej. Alla måsten försvinner och du kan göra som du vill. Inga krav. Jag känner mej mycket lugnare och har börjat gå lite kurser för att ev kunna komma igång. Har ju all tid i världen nu :-)