Låta 5åring se sin döda farmor

[PetiteFrancaise]

När min pappa dog kom en präst hem till oss och han berättade att han också förlorat sin pappa när han var liten (minns inte hur liten dock). Han hade inte följt med och tittat på pappans kropp, kommer inte ihåg om det var för att han själv inte ville eller för att han inte fick för de vuxna, och det hade han alltid ångrat. Han berättade att han fått mardrömmar och målat upp en egen (läskig) bild av hur kroppen såg ut osv. Därför tyckte han att det var viktigt att jag och min syster verkligen skulle tänka ordentligt på saken och inte ta ett förhastat beslut. Vi bestämde oss för att gå och ta farväl av pappa och det var inte otäckt, bara väldigt sorgligt och ledsamt såklart. Men det var nog bra att vi gjorde det. Fast vi var 16 och 14 då, det är ju lite skillnad mot att vara ett litet barn. Men ändå, principen kanske är densamma.

 

[em-pirre]

Fast så kan man ju inte riktigt resonera heller. Att visa respekt för en död person är väl för de flesta av oss tack och lov ganska självklart?

Men då förstår jag inte hur du menar? Om ett barn är nyfiket så ser jag inte varför det skulle vara ett problem att låta det se en kropp bara för nyfikenhetens skull. Kroppen tar ju inte skada. Kroppen vet inte om barnet är där för att säga adjö eller för att få se ett lik.

 

[Daff]

Har ni hört av begravningsbyrån?

 

[Energi]

Har ni hört av begravningsbyrån?

Nej hon kommer kolla på kroppen imorgon innan begravningen. En timme innan begravningen börjar kommer kistan öppnas så att de i familjen som vill kan säga hejdå. Hon kommer titta då och sen meddela oss om det är okej eller inte.

Frågade barnet nyss hur det känns inför imorgon och hen sa att det ska bli spännande men att hen är rädd att farmor ska se läskig ut. Men hen insisterar på att hen ska säga hejdå.

 

[Thera]

Men då förstår jag inte hur du menar? Om ett barn är nyfiket så ser jag inte varför det skulle vara ett problem att låta det se en kropp bara för nyfikenhetens skull. Kroppen tar ju inte skada. Kroppen vet inte om barnet är där för att säga adjö eller för att få se ett lik.

Men om vi inte ska ha respekt för döda just för att det ”bara är en kropp” kan vi ju slopa allt vad griftefrid, begravning och jordfästning heter också då?

Jag hade inte velat att nyfikna barn kom för att titta på mig när jag var död. Tror faktiskt inte någon av mina äldre släktingar hade velat det heller. Iofs hade det aldrig kommit på tal från första början.

 

[Sel]

Men om vi inte ska ha respekt för döda just för att det ”bara är en kropp” kan vi ju slopa allt vad griftefrid, begravning och jordfästning heter också då?

Jag hade inte velat att nyfikna barn kom för att titta på mig när jag var död. Tror faktiskt inte någon av mina äldre släktingar hade velat det heller. Iofs hade det aldrig kommit på tal från första början.

Jag tycker att du drar på lite märkliga växlar här? Det är en femåring vars farmor är död som är nyfiken på och osäker kring döden och vad som händer - det låter som ett helt vanligt barn i mina öron. Någonstans och någon gång måste man ju introducera idén och konceptet och då är det väl helt fint och normalt att man följer med mamma och/eller pappa (till exempel) för att säga farväl till farmor?
Det handlar ju inte om en femtonåring som knallar in med en pinne och "Imma poke it, höhö." eller en skolklass som är på studiebesök.

Jag har själv ingen aning om varför jag ville gå och se på farfar, men jag vet att det som gjorde mig upprörd senare var att mina föräldrar var ledsna, inte så mycket att farfar var borta. Det greppade jag väl någon gång senare, men det betyder inte att vi på något vis var respektlösa mot farfar eller kroppen som var kvar genom att gå dit och titta.

 

[Thera]

Jag tycker att du drar på lite märkliga växlar här? Det är en femåring vars farmor är död som är nyfiken på och osäker kring döden och vad som händer - det låter som ett helt vanligt barn i mina öron. Någonstans och någon gång måste man ju introducera idén och konceptet och då är det väl helt fint och normalt att man följer med mamma och/eller pappa (till exempel) för att säga farväl till farmor?
Det handlar ju inte om en femtonåring som knallar in med en pinne och "Imma poke it, höhö." eller en skolklass som är på studiebesök.

Jag har själv ingen aning om varför jag ville gå och se på farfar, men jag vet att det som gjorde mig upprörd senare var att mina föräldrar var ledsna, inte så mycket att farfar var borta. Det greppade jag väl någon gång senare, men det betyder inte att vi på något vis var respektlösa mot farfar eller kroppen som var kvar genom att gå dit och titta.

Fast det kom ju sig av att TS själv sa att barnet inte hade nån nära relation med farmor och att det var av nyfikenhet.

Mitt svar ovan var på ett inlägg om att döda personer inte behöver visas respekt då det bara är en kropp, det var inte relaterat till TS barn.

 

[Energi]

Men om vi inte ska ha respekt för döda just för att det ”bara är en kropp” kan vi ju slopa allt vad griftefrid, begravning och jordfästning heter också då?

Jag hade inte velat att nyfikna barn kom för att titta på mig när jag var död. Tror faktiskt inte någon av mina äldre släktingar hade velat det heller. Iofs hade det aldrig kommit på tal från första början.

Fast det kom ju sig av att TS själv sa att barnet inte hade nån nära relation med farmor och att det var av nyfikenhet.

Mitt svar ovan var på ett inlägg om att döda personer inte behöver visas respekt då det bara är en kropp, det var inte relaterat till TS barn.

Men jag har också förtydligat att de träffades regelbundet. Det beror väl på vad man lägger in i "nära relation". Att det delvis är av nyfikenhet har barnet sagt, men också att det är för att säga hejdå. Det står också i tråden.

Det är inte så att vi har bjudit in förskoleklassens nyfikna barn att komma och titta. Det är hens farmor. En farmor som älskade sitt barnbarn väldigt mycket men som på grund av sitt missbruk inte fick träffa hen så ofta hon ville.

Vad du skulle vilja och inte vilja händer när du dör är väldigt, väldigt irrelevant här. Men om det är viktigt för dig så skriv det i vita arkivet.

Jag blir faktiskt både ledsen och irriterad på din ton i tråden.

 

[em-pirre]

Fast det kom ju sig av att TS själv sa att barnet inte hade nån nära relation med farmor och att det var av nyfikenhet.

Mitt svar ovan var på ett inlägg om att döda personer inte behöver visas respekt då det bara är en kropp, det var inte relaterat till TS barn.

Nu hittar du på. Så skrev jag inte.

 

[hoppsann]

Nej hon kommer kolla på kroppen imorgon innan begravningen. En timme innan begravningen börjar kommer kistan öppnas så att de i familjen som vill kan säga hejdå. Hon kommer titta då och sen meddela oss om det är okej eller inte.

Frågade barnet nyss hur det känns inför imorgon och hen sa att det ska bli spännande men att hen är rädd att farmor ska se läskig ut. Men hen insisterar på att hen ska säga hejdå.

Bra beslut!
Tänker på er.

 

[Energi]

Nu har begravningen varit och kroppen bedömdes som okej av begravningsbyrån. Jag och barnet gick fram, hen tittade snabbt och ville sen gå därifrån. Det såg enligt hen läskigt ut och hen var ledsen efteråt.

Jag tyckte också att det var lite otäckt, vi har nog olika syn på hur en "fin" kropp ser ut.
Det verkar iaf som att barnet är nöjd med att ha tittat och när kistlocket las på så tejpade vi fast barnets teckning till farmor.

Begravningen var fin och jag tror att det var ett bra beslut att låta hen titta på farmor.

 

[hoppsann]

Nu har begravningen varit och kroppen bedömdes som okej av begravningsbyrån. Jag och barnet gick fram, hen tittade snabbt och ville sen gå därifrån. Det såg enligt hen läskigt ut och hen var ledsen efteråt.

Jag tyckte också att det var lite otäckt, vi har nog olika syn på hur en "fin" kropp ser ut.
Det verkar iaf som att barnet är nöjd med att ha tittat och när kistlocket las på så tejpade vi fast barnets teckning till farmor.

Begravningen var fin och jag tror att det var ett bra beslut att låta hen titta på farmor.

Så skönt. Det kommer att gå bra ska du se.
Bra att det är helg snart, så ni kan ha fredagsmys varje dag.

I Norge ser alltid alla som vill på den bortgågne i förbindelse med begravningen. Är man familj, har man oftast gjort det innan med. I alla fall på de jag har varit på där.
I Norge är man ju dessutom begravd och klar 1 vecka efter dödsfallet. Det blir lite mer naturligt där. Eller vad man ska säga.
Jag förstår inte varför det ska ta sådan tid här?

 

[Energi]

Så skönt. Det kommer att gå bra ska du se.
Bra att det är helg snart, så ni kan ha fredagsmys varje dag.

I Norge ser alltid alla som vill på den bortgågne i förbindelse med begravningen. Är man familj, har man oftast gjort det innan med. I alla fall på de jag har varit på där.
I Norge är man ju dessutom begravd och klar 1 vecka efter dödsfallet. Det blir lite mer naturligt där. Eller vad man ska säga.
Jag förstår inte varför det ska ta sådan tid här?

I det här fallet tog det tid i och med att hon obducerades och att hon dog mitt i röran av röda dagar.

 

[vemsomhelst123]

Nu har begravningen varit och kroppen bedömdes som okej av begravningsbyrån. Jag och barnet gick fram, hen tittade snabbt och ville sen gå därifrån. Det såg enligt hen läskigt ut och hen var ledsen efteråt.

Jag tyckte också att det var lite otäckt, vi har nog olika syn på hur en "fin" kropp ser ut.
Det verkar iaf som att barnet är nöjd med att ha tittat och när kistlocket las på så tejpade vi fast barnets teckning till farmor.

Begravningen var fin och jag tror att det var ett bra beslut att låta hen titta på farmor.

Vad skönt. Jag tycker du resonerat klokt och tror att det var helt rätt beslut. Hoppas du inte tagit åt dig av de lite konstiga inläggen i tråden. Det är nog vettigt och viktigt att låta barn närma sig döden på sitt eget vis och tillmötesgå önskemål så gott det går.

 

[escodobe]

Ska också lägga till att spännande här är inte "åååh vad kul och spännande att få se ett lik!" utan mer som att ser hon likadan ut, hur ser en död människa ut, hur vet man att någon är död.

Vilket känns som fullt rimliga tankar.

 

[ameo]

Fast så kan man ju inte riktigt resonera heller. Att visa respekt för en död person är väl för de flesta av oss tack och lov ganska självklart?

Frågan är väl var gränsen går för att "visa respekt för en död person"?
Att titta på den för att både säga hejdå och för att få veta hur en död person ser ut, det är väl inte på något sätt att inte visa respekt.
För mig hade gränsen gått vid att börja känna på kroppen, peta i ögonen, försöka öppna munnen och undersöka på närmare håll.
(om vi nu bortser från att jag inte varit intresserad av att se kroppen efter någon av mina föräldrar...)