Jag arbetar som sjuksköterska inom äldrevården, vilket gör palĺiativ omvårdnad till min specialitet. Jag är stolt över hur teamet runt den döende personen ger en professionell vård och omvårdnad i livets slutskede och i det allra, allra flesta fall får personerna vi vårdar ett gott slut och en värdig död i sin hemmiljö. Kanske lite o.t. men så här går det till: Vi har bra rutiner där sjuksköterska signalerar till läkare som gör en bedömning att vården går över i ett palliativt skede, ibland med hjälp av hembesök och ibland utan att träffa patienten efter ledning av sjuksköterskans uppgifte. Läkaren skriver då vårdplan i livets slut som innebär ordination på läkemedel i injektionsform för att lindra smärta, oro, ångest, illamående och rosslighet. I de flesta fall har patienten tacklat av över tid och då "hinner läkaren med" att hålla ett sk. bytpunktsamtal med patienten och oftast även närstående, så att alla samtycker och vet ungefär vad som kommer att ske.
Om patienten blir mer plötsligt dålig och inte är kontaktbar brukar det vara mitt jobb att kontakta närstående. Jag erbjuder då telefonkontakt med läkare om de behöver.
I samband med bedömning om palliativ vård går läkaren genom läkemedelslistan och sätter ut de läkemedel som går att sätta ut för att minska på läkemedelsbelastningen. Kvarvarande läkemedel får patienten så länge det är möjligt om hen så önskar.
Bedömning av risk för trycksår görs och åtgärder görs för att förebygga trycksår t ex. antidecubitusmadrass i sängen.
När patienten blir mer orörlig och inte längre kan äta/dricka eller ta mediciner lägger jag in enhetens rutin för palliativ omvårdnad (vilken innefattar tillsyn minst 1 gång/halvtimme dygnet om, hur hygien ska skötas och törst lindras m.m.) samt sigeringslista för tillsyn, lägesändringar och munvård. Jag ser även till att skattningsskala för smärta och oro finns i lägenheten. Fr o m. nu får patienten läkemedel i injektionsform vid behov (om patienten är stickkänslig sätts en liten tunn kateter under huden som läkemedel kan ges igenom, så att man inte behöver sticka gång på gång.
Omvårdnadspersonal, sjuksköterska och närstående bedömer dag för dag om extra vak behöver sättas in. Om så är fallet är det alltid den ordinarie undersköterskan som stannar hos den palliativa personen.
SÅ; den sista veckan i livet är inte det värsta för de personer jag möter i min profession. Det är månaderna och åren innan detta där livskvalitén kan vara liten. Det är ingen dans på rosor att bli gammal och sjuk. Att få ont, bli stel och orörlig och kanske dement. MEN att stifta lagar om dödshjälp som är vattentäta utifrån ett etiskt perspektiv torde vara svårt, nära på omöjligt, enligt de skäl som tidigare redovisats i tråden. Det är inget jag skulle vilja vara delaktig i...