”Låt alla få dö utan svåra plågor”

Det kanske är något som kommer skrivas in i patiens jornaler. X vill ha dödshjälp när plågan blir för mycket, och då kanske man skriver i ett namn på en släkting som betsämmer när plågan är för mycket.
Något sådant tänkte jag med på.

Jag läste förresten om någon som fick någon tablett eller vad det var när hon var svårt sjuk och de visste att de inte skulle klara henne. Hon hade den hemma och bestämde själv när hon skulle ta den eller om hon skulle ta den. Det låter som en grej också tycker jag.
 
Något sådant tänkte jag med på.

Jag läste förresten om någon som fick någon tablett eller vad det var när hon var svårt sjuk och de visste att de inte skulle klara henne. Hon hade den hemma och bestämde själv när hon skulle ta den eller om hon skulle ta den. Det låter som en grej också tycker jag.

eller hur. Jag fasar över att tex bli paralyserad och aldrig kunna göra något, jag dör hellre.

Såg en fransk film om det faktiskt för länge sedan.
En man ar pralyserad och trött på livet, han bestämmer sig för att ta livet av sig men han kan ju inte själv.
Han får hjälp av grann frun tror jag som fixar något medel som ska ta död på honom, fixar en film kamera där han berättar att det här glaset är fyllt med x och om han dricker det kommer han dö och att han förstår och vill detta själv.
 
Det kanske är något som kommer skrivas in i patiens jornaler. X vill ha dödshjälp när plågan blir för mycket, och då kanske man skriver i ett namn på en släkting som betsämmer när plågan är för mycket.
Ja och vem ska utföra barmhärtighetsmordet?
En lallande senildement patient, en son som väntar på ett arv eller en obekant läkare som har det inskrivit i tjänstgörings-villkoren?
Ja jag vet att det var provokativt. men måste ju vara medveten om baksidorna också
 
Ja och vem ska utföra barmhärtighetsmordet?
En lallande senildement patient, en son som väntar på ett arv eller en obekant läkare som har det inskrivit i tjänstgörings-villkoren?
Ja jag vet att det var provokativt. men måste ju vara medveten om baksidorna också

Det skulle då vara läkare som skulle utföra det, tänkter nu lite osmakligt på amerikanska shower där släkting säger att nej nu får det vara bra x hade inte velat ett sånt här liv, och doktorn drar ut respirator sladden.

Men du fattar vad jag menar va?
 
Det skulle då vara läkare som skulle utföra det, tänkter nu lite osmakligt på amerikanska shower där släkting säger att nej nu får det vara bra x hade inte velat ett sånt här liv, och doktorn drar ut respirator sladden.

Men du fattar vad jag menar va?
Ärligt talat så är jag för dödshjälp. Men jag är även medveten om riskerna.
Läkaren/sjukhuset har sin budget.
Släktingar kanske ser andra fördelar med ett tidigarelagt frånfälle.
Och vi måste finna vägar så att vi är 100% klara på att det verkligen är den bästa alternativet för människan det gäller
 
Ja och vem ska utföra barmhärtighetsmordet?
En lallande senildement patient, en son som väntar på ett arv eller en obekant läkare som har det inskrivit i tjänstgörings-villkoren?
Ja jag vet att det var provokativt. men måste ju vara medveten om baksidorna också
Hellre något slags sista viljan/testamente.
 
Ärligt talat så är jag för dödshjälp. Men jag är även medveten om riskerna.
Läkaren/sjukhuset har sin budget.
Släktingar kanske ser andra fördelar med ett tidigarelagt frånfälle.
Och vi måste finna vägar så att vi är 100% klara på att det verkligen är den bästa alternativet för människan det gäller

jo tänker man på typ arv och sånt kan det ju bli hur fel som helst... nån girig människa som tar död på gammelmormor.

Jag tänkte att om personen själv väljer et en person, vilken som heslt kanske dennes bästa kompis som den kännt sedan barnsben, nej med du vet. Någon som personen känner kan fatta det bästa beslutet.
 
jo tänker man på typ arv och sånt kan det ju bli hur fel som helst... nån girig människa som tar död på gammelmormor.

Jag tänkte att om personen själv väljer et en person, vilken som heslt kanske dennes bästa kompis som den kännt sedan barnsben, nej med du vet. Någon som personen känner kan fatta det bästa beslutet.
ja vi är ju båda medvetna om problemet. dels hur beslutet ska tas o dokumenteras och dels hur det ska verkställas
 
Jag är rädd för the slippery sloop... att man börjar ge människor rätt att bestämma själva i livets slutskede (vilket är svårt att argumentera emot) i andra skeden, och sedan får föräldrar rätt att bestämma åt sina barn, och sedan får barn rätt att bestämma åt sina åldrade föräldrar...och sedan får vården/kommunens biståndsbedömare rätt att bestämma åt den som ingen har... och rätt var det är kan vi skära ännu mer i vården till gamla och handikappade. Och istället för att anstränga oss för att ge varandras liv mening så drar vi ut pluggen.

Vi kan köra Släkting som ett exempel. Om man fick avliva folk skulle jag låtit göra det för länge sedan. Det går bara inte att kombinera omsorgen om en så sjuk människa med att sköta ett jobb och ha någon form av liv. Samtidigt kan Släkting ha det riktigt trevligt och roligt bara hen inte är ensam och bara sällskapet har tålamod.
 
Jag bor i en (av fem) delstat av USA som har en lag att man far do med vardighet. Ung eller gammal spelar ingen roll, men ar man diagnosticerad med en obotlig sjukdom kan en lakare skriva ut (fraga mig inte exact vad) medicin som man kan ta for att do nar man sjalv valjer.
En ung kvinna, Brittany "somethingorother" flyttade till Oregon nar hon var diagnosticerad med hjarn cancer 20+ ar gammal. Hon skrev en blogg, eller atminstone var valdigt vocal i media att alla borde ha ratten att do i vardighet och om man har en dodlig sjukdom fa valja nar det ar.
 
En mycket nära vän sederades, trots det rev hxn ut sonder, det var svårt att se. Men samtigt väldigt svårt att tänka sig att någon gav ett medel som gjorde slut på allt. Och här har vi problemet, eftersom personen är borta i den bemärkelsen vem ska besluta om avslutande åtgärd. För det anser jag nog att personen själv ska göra, ska man avsluta sedering för att låta personen i ta beslutet? Är det verkligen ok?

"Reglen" är att en person som är sövd, ska väckas en gång per dygn och tillfrågas om den fortfarande vill sova, just för att ingen annan ska ta över bestämmandet.
 
Ja och vem ska utföra barmhärtighetsmordet?
En lallande senildement patient, en son som väntar på ett arv eller en obekant läkare som har det inskrivit i tjänstgörings-villkoren?
Ja jag vet att det var provokativt. men måste ju vara medveten om baksidorna också

vid ett sådant villkor, skulle jag byta jobb.
 
Hellre något slags sista viljan/testamente.
Min pappa sa medan han var klar i skallen att några livsuppehållande ville han inte ha, inte nånting. Så när han föll i nån slags koma/medvetslöshet så blev det så. Efter ca en vecka somnade han in helt lugnt. Hade han visat några tecken på smärta vet jag inte vad de gjort på hemmet.
 
Jag arbetar som sjuksköterska inom äldrevården, vilket gör palĺiativ omvårdnad till min specialitet. Jag är stolt över hur teamet runt den döende personen ger en professionell vård och omvårdnad i livets slutskede och i det allra, allra flesta fall får personerna vi vårdar ett gott slut och en värdig död i sin hemmiljö. Kanske lite o.t. men så här går det till: Vi har bra rutiner där sjuksköterska signalerar till läkare som gör en bedömning att vården går över i ett palliativt skede, ibland med hjälp av hembesök och ibland utan att träffa patienten efter ledning av sjuksköterskans uppgifte. Läkaren skriver då vårdplan i livets slut som innebär ordination på läkemedel i injektionsform för att lindra smärta, oro, ångest, illamående och rosslighet. I de flesta fall har patienten tacklat av över tid och då "hinner läkaren med" att hålla ett sk. bytpunktsamtal med patienten och oftast även närstående, så att alla samtycker och vet ungefär vad som kommer att ske.

Om patienten blir mer plötsligt dålig och inte är kontaktbar brukar det vara mitt jobb att kontakta närstående. Jag erbjuder då telefonkontakt med läkare om de behöver.

I samband med bedömning om palliativ vård går läkaren genom läkemedelslistan och sätter ut de läkemedel som går att sätta ut för att minska på läkemedelsbelastningen. Kvarvarande läkemedel får patienten så länge det är möjligt om hen så önskar.

Bedömning av risk för trycksår görs och åtgärder görs för att förebygga trycksår t ex. antidecubitusmadrass i sängen.

När patienten blir mer orörlig och inte längre kan äta/dricka eller ta mediciner lägger jag in enhetens rutin för palliativ omvårdnad (vilken innefattar tillsyn minst 1 gång/halvtimme dygnet om, hur hygien ska skötas och törst lindras m.m.) samt sigeringslista för tillsyn, lägesändringar och munvård. Jag ser även till att skattningsskala för smärta och oro finns i lägenheten. Fr o m. nu får patienten läkemedel i injektionsform vid behov (om patienten är stickkänslig sätts en liten tunn kateter under huden som läkemedel kan ges igenom, så att man inte behöver sticka gång på gång.

Omvårdnadspersonal, sjuksköterska och närstående bedömer dag för dag om extra vak behöver sättas in. Om så är fallet är det alltid den ordinarie undersköterskan som stannar hos den palliativa personen.

SÅ; den sista veckan i livet är inte det värsta för de personer jag möter i min profession. Det är månaderna och åren innan detta där livskvalitén kan vara liten. Det är ingen dans på rosor att bli gammal och sjuk. Att få ont, bli stel och orörlig och kanske dement. MEN att stifta lagar om dödshjälp som är vattentäta utifrån ett etiskt perspektiv torde vara svårt, nära på omöjligt, enligt de skäl som tidigare redovisats i tråden. Det är inget jag skulle vilja vara delaktig i...
 
"Alldeles för många människor lever sin sista tid under vad som måste beskrivas som tortyr. Detta trots att behandlingsmetoder finns tillgängliga för att dämpa lidande och låta människor dö lättare och mer fridfullt, skriver författaren Claes Britton."
http://www.svd.se/lat-alla-fa-do-utan-svara-plagor/om/debatt

Mer om läkarassisterad, frivillig dödshjälp:
http://www.svd.se/oppet-brev-varfor-inte-utreda-frivillig-dodshjalp/om/debatt
http://www.svd.se/lakaren-ska-alltid-lindra-aldrig-doda/om/debatt
http://www.svd.se/lakarforbundet-satsa-pa-vard-inte-dodshjalp/om/debatt

Är det frågor ni tänkt på, tagit ställning för / emot?
Jag har tänkt på det!
Jag tycker man ska utveckla behandlingsmetoderna för personer i livets slutskede istället.
Man kan smärtstilla, ge ångestdämpande, sövande medicin mm.
Och jag tycker man ska vara mycket generös med doseringen.
Och man kan ge en bra omvårdnad.

Börjar man prata om aktiv dödshjälp så är åtminstone jag orolig för att vården för personer i livets slutskede kan bli sämre.

Men det är en svår fråga.
Egentligen finns det inga rätt eller fel. Men vem ska hålla i sprutan? Såna frågor kommer ju också upp.

När det gäller djur är jag för aktiv dödshjälp.
Har sett allt för många djur lida för att husse eller matte av egoistiska skäl har svårt att skiljas från sitt djur.
Där är det ens förbannade skyldighet att ta djuret till den sista vilan i tid.
 
Jag arbetar som sjuksköterska inom äldrevården, vilket gör palĺiativ omvårdnad till min specialitet. Jag är stolt över hur teamet runt den döende personen ger en professionell vård och omvårdnad i livets slutskede och i det allra, allra flesta fall får personerna vi vårdar ett gott slut och en värdig död i sin hemmiljö. Kanske lite o.t. men så här går det till: Vi har bra rutiner där sjuksköterska signalerar till läkare som gör en bedömning att vården går över i ett palliativt skede, ibland med hjälp av hembesök och ibland utan att träffa patienten efter ledning av sjuksköterskans uppgifte. Läkaren skriver då vårdplan i livets slut som innebär ordination på läkemedel i injektionsform för att lindra smärta, oro, ångest, illamående och rosslighet. I de flesta fall har patienten tacklat av över tid och då "hinner läkaren med" att hålla ett sk. bytpunktsamtal med patienten och oftast även närstående, så att alla samtycker och vet ungefär vad som kommer att ske.

Om patienten blir mer plötsligt dålig och inte är kontaktbar brukar det vara mitt jobb att kontakta närstående. Jag erbjuder då telefonkontakt med läkare om de behöver.

I samband med bedömning om palliativ vård går läkaren genom läkemedelslistan och sätter ut de läkemedel som går att sätta ut för att minska på läkemedelsbelastningen. Kvarvarande läkemedel får patienten så länge det är möjligt om hen så önskar.

Bedömning av risk för trycksår görs och åtgärder görs för att förebygga trycksår t ex. antidecubitusmadrass i sängen.

När patienten blir mer orörlig och inte längre kan äta/dricka eller ta mediciner lägger jag in enhetens rutin för palliativ omvårdnad (vilken innefattar tillsyn minst 1 gång/halvtimme dygnet om, hur hygien ska skötas och törst lindras m.m.) samt sigeringslista för tillsyn, lägesändringar och munvård. Jag ser även till att skattningsskala för smärta och oro finns i lägenheten. Fr o m. nu får patienten läkemedel i injektionsform vid behov (om patienten är stickkänslig sätts en liten tunn kateter under huden som läkemedel kan ges igenom, så att man inte behöver sticka gång på gång.

Omvårdnadspersonal, sjuksköterska och närstående bedömer dag för dag om extra vak behöver sättas in. Om så är fallet är det alltid den ordinarie undersköterskan som stannar hos den palliativa personen.

SÅ; den sista veckan i livet är inte det värsta för de personer jag möter i min profession. Det är månaderna och åren innan detta där livskvalitén kan vara liten. Det är ingen dans på rosor att bli gammal och sjuk. Att få ont, bli stel och orörlig och kanske dement. MEN att stifta lagar om dödshjälp som är vattentäta utifrån ett etiskt perspektiv torde vara svårt, nära på omöjligt, enligt de skäl som tidigare redovisats i tråden. Det är inget jag skulle vilja vara delaktig i...
Jag tycker det låter fantastiskt fint hur ni jobbar med er palliativa vård.
Jag är själv sjuksköterska och har faktiskt själv funderat på att arbeta med det då jag tycker att det är ett oerhört betydelsefullt arbete.
Det är fantastiskt att kunna rädda liv.
Det är också fantastiskt att få vara med om att bidra till att en människa får en bra död. Det är en väldigt viktig arbetsuppgift och något av det finaste man kan göra.
 
Jag har tänkt på det!
Jag tycker man ska utveckla behandlingsmetoderna för personer i livets slutskede istället.
Man kan smärtstilla, ge ångestdämpande, sövande medicin mm.
Och jag tycker man ska vara mycket generös med doseringen.
Och man kan ge en bra omvårdnad.

Börjar man prata om aktiv dödshjälp så är åtminstone jag orolig för att vården för personer i livets slutskede kan bli sämre.

Men det är en svår fråga.
Egentligen finns det inga rätt eller fel. Men vem ska hålla i sprutan? Såna frågor kommer ju också upp.

När det gäller djur är jag för aktiv dödshjälp.
Har sett allt för många djur lida för att husse eller matte av egoistiska skäl har svårt att skiljas från sitt djur.
Där är det ens förbannade skyldighet att ta djuret till den sista vilan i tid.

Hur menar du med att utveckla? Jag jobbar också som sjuksköterska, tidigare på lungmedicin med mycket vård i livets slutskede. Och jag tycker vi hade vårt "kit" med palliativ-läkemedel som fungerade bra och som gavs efter behov. Både ångestdämpande, smärtstillande m.m.

För övrigt så undrar jag, ni som är för dödshjälp, vilka tänker ni er ska få detta? Vet ni hur det fungerar idag? Det finns väldigt många palliativa team runt om i Sverige som fungerar väldigt bra, där man ger så god vård man kan. Man tar ett beslut att vi gör inga fler aktiva åtgärder, utan att man endast symtomlindrar.
 
Hur menar du med att utveckla? Jag jobbar också som sjuksköterska, tidigare på lungmedicin med mycket vård i livets slutskede. Och jag tycker vi hade vårt "kit" med palliativ-läkemedel som fungerade bra och som gavs efter behov. Både ångestdämpande, smärtstillande m.m.

För övrigt så undrar jag, ni som är för dödshjälp, vilka tänker ni er ska få detta? Vet ni hur det fungerar idag? Det finns väldigt många palliativa team runt om i Sverige som fungerar väldigt bra, där man ger så god vård man kan. Man tar ett beslut att vi gör inga fler aktiva åtgärder, utan att man endast symtomlindrar.

Språknisse igång.

"Aktiva åtgärder"...

Att vara AKTIV med symtomlindring är en synnerligen aktiv vård.
Däremot livsförlängande åtgärder avstår man.
 
Lyssnade på en podcast som handlar om brottslighet och hörde talas om organisationen Final Exit i USA. De som är verksamma i organisationen är s.k exit guides, de informerar allvarligt fysiskt sjuka individer om självmord (antar jag att det är) med hjälp av en metod där personen gasar ihjäl sig själv. De sitter med personen som vill dö tills den verkligen är avliden. Var både läskigt och fint att höra talas om det, på något sätt.

En kvinna var sjuk i ALS och var paralyserad från midjan ner. Hon hade försökt ta livet av sig tre gånger och hon hade fått sin man att lova att inte ringa 911. Hon överlevde alla sina försök till att avsluta sitt liv. Det sista försöket låg hon medvetslös i fyra dagar. Hon var jättetacksam att komma i kontakt med Final Exit.

Det är knepigt det där. Jag jobbar med psykiatri och tycker nog inte att patienter med psykisk ohälsa alltid kan göra grundade ställningstaganden. Många försöker ju faktiskt ta livet av sig pga sin psykiska ohälsa. Där vill nog gärna jag dra i bromsen.

Däremot är jag inte emot rätten att få bestämma över sitt liv och dess avslutande, men då ska man kunna göra ett välavvägt beslut om sin bortgång för att det ska vara aktuellt. Tycker nog också att man ska kunna få ta ett sånt beslut i förberedande syfte, tex om man vid en olycka tappar funktioner som man själv tycker är livsviktiga för att man ska kunna ha ett gott liv.

Skulle själv vilja tas av daga om jag fick en allvarlig hjärnskada som skulle göra mig tvungen att ha vård och hjälp för min dagliga livsföring.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp