M
mårran
I går hade jag en fruktansvärd dag. Den började klockan tre på natten av att mamma ringde. (hon skulle vara barnvakt till min valp, och hans mamma var med som sällskap, jag skulle på en kurs) valpen hade kräkts och var hängig. Jag ringde till ett djursjukhus och fick rådet att försöka få i honom vätska och hålla koll på honom. Vidarebefordrade det till stackars mamma. Och så ringde jag henne igen strax innan sju. Han var då inte bättre men hade inte kräkts något mer i allafall. Han satt bara och hängde med huvudet och dreglade sa hon och smågnydde lite.
Vi bestämde att jag skulle försöka få en tid hos veterinär och komma och hämta honom. Jag sökte i telefonkatalogen efter någon som hade öppet före sju, hittade ingen så jag tänkte att jag får väl vänta till klockan åtta. Nu hade klockat blivit lite innan halv.
Så ringde mamma igen och sa att han mådde bättre han hade kommit emot henne och viftat på svansen och medan vi pratade så tog hon ut honom och han kissade och drack lite vatten sen sprang han runt lite och satte sej och bajsade. Men vad bra sa jag och vi bestämde att hon skulle ge honom lite youghurt och att jag kunde åka till kursen men ha telefonen på ifall han blev sämre.
10 minuter senare ringer mamma igen helt förtvivlad då hade han bara säckat ihop och låg med kramp som hon uppfattade det.
Jag tog den uppslagna telefonkatalogen med mig och drog iväg
. Mamma var på en camping 4-5 mil ifrån mig. Jag körde som en galning och när jag kom dit så var han helt okontaktbar gnydde bara lite svagt. Jag ringde till en djurklinik som jag trodde låg närmast för nu hade klockan blivit tio över åtta. Där svarade dom att dom hade fullt jamen sa jag har ni ingen akutmottagning, nej tyvärr. Men du kan ju höra av dig om du inte får någon annan tid så kanske vi kan ordna något. herrgud det är ju helt otroligt.På nästa ställe fick jag napp, hon sa direkt när jag talade om hur det var ställt att jag skulle köra dit direkt. När jag kom dit efter en vansinnig bilfärd, (körkortet hade rykt för tid och evighet om polisen hade varit framme) stod personlen beredda och vet. lyssnade på honom, en assistent tog blodprover och en annan förberedde röntgen. Han fick ett dropp och provsvaren visade på en infektion så han fick antibiotikaspruta. Och sen följde några timmars orolig väntan. Personalen var urgulliga och kom in jätteofta och tittade till honom och hämtade fika och frukt till mig. Efter några timmar rörde han på huvudet men öppnade inte ögonen. Ibland vände han på sig men gav inte mycket kontakt. Vid 12-tiden bestämde vi att jag skulle rasta mammahunden som satt i bilen och gå och äta lite så skulel vi se hur han var när jag kom tillbaka om jag skulle åka vidare till strömsholm eftersom han då kanske behövde läggas in.
Jag var tillbaka strax efter ett, och då hade dom kopplat bort droppet och sa att han hade ställt sig upp och öppnat ögonen och kissat och tom bitit lite på kanylen. Men när jag pratade med honom så reagerade han inte han bara sov. Vi bestämde att jag skulle åka vidare och vet. gick för att ringa. Jag tog upp honom i famnen och då tittade han upp på mej
och så tittade han efter en hund som skällde. Sen började han sprattla så jag satte ner honom på govlet då gick han iväg och så kissade han en hel sjö på golvet :smirk: När veterinären kom tillbaka var han fortfarande på benen och såg pigg ut så hon hämtade lite mat och han bara högg i sig den och fortsatte med att bita på matskålen. Helt underbart
Då bestämde vi att det i allafall var bättre att ta med honom hem när han nu piggnade till så pass.Han sov hela vägen hem och sen var han pigg igen när vi kom hem men han vilade mer än vanligt men åt bra och verkade helt återställd.
Nu ska han äta penicillin i 10 dagar och sen ska vi tillbaka och ta nya prover.
Vilken pärs, tänk att det kunde gå så fort, han är bara 12 veckor och en liten ras han vägde 2,3 kg så det är klart en sån liten kropp klarar väl inte så stora strapatser. I dag har hundarna legat mest i solen och sovit på altanen så jag har låtit honom vara med dom andra ute eftersom dom ändå tog det så lugnt. Men han är pigg och glad fast lite rädd vilket han inte har varit förut men jag hoppas att det går över så han blir sitt forna jag igen.
Ja det blev en lång historia men jag ville gärna berätta ifall någon annan skulle råka ut för samma sak. Vet. sa att dom kan få en infektion så där bara utan anledning och att man inte får reda på vad det beror på. Och att han blev så utslagen beror naturligtvis på hans ålder och storlek. Hoppas att ni slipper vara med om detta, jag var helt övertygad om att han skulle stryka med, det var hemskt.
Jag vill bara nämna att på den här kliniken fanns det väl inte heller några direkta akuttider men det var ingen tvekan om att dom inte skulle ta emot, och jag hörde sedan att dom bad andra om ursäkt att dom fått vänta men att det dykt upp ett akutläge. Det är väl så det ska vara kan man tycka. Det var på Eskilstuna Djurklinik som dom var så bra.
