Sv: Läser barn inte Astrid Lindgrens böcker längre?
Jag är AL frälst. Jag är uppvuxen med hennes böcker och jag älskar hennes språk. Det är helt fantastiskt!
Jag har lånat hem många AL böcker till mina barn, redan när äldsta dottern var rätt lite , runt året skulle jag tro. Det är ju fina bilder i hennes böcker oxå som är härligt för ett litet barn att titta på (främst gillar jag Ilon Wiklands illustrationer).
Mina barn är nu snart fyra och 2,5 år gamla och böcker som verkligen går hem är bl.a: Barnen i Bullerbyn, Lotta på Bråkmakargatan (både bilderböckerna och kapitelböcker), Pippi, Emil, Allra käraste syster (en av mina favoriter), Draken med de röda ögonen, Jag vill också ha ett syskon, Jag vill inte gå och lägga mig och Ronja. Filmmässigt är det väl Lotta (som min yngsta ÄLSKAR och den äldsta gjorde det oxå i samma ålder) Emil, Pippi och Barnen i Bullerbyn som gått varma. Ronja är för läskig än tycker jag, och Madicken får de nog vara lite äldre för att förstå, men de har börjat lyssna på den på CD.
I övrigt jobbar jag som lärare och har själv blivit överraskad av att så många barn inte läst/fått läst r sig AL böcker. De känner ofta till figurerna genom filmerna, men inte genom böckerna. Jag jobbar mycket med hennes böcker, både i de yngre åldrarna och i de äldre. Det är ju det som är så fantastiskt med hennes böcker, att de har så stor åldersspridning. Alla kan läsa dom och ta till sig olika saker ur böcker beroende på var man befinner sig utvecklingsmässigt. Jag förstår många av böckerna på ett helt annat sätt nu än vad jag gjorde när jag var barn.
Jag har precis avslutat ett terminslångt arbete med Ronja i en 1-3a och tidigare har jag jobbat med Bl.a. Mio min Mio i en åk 5. Jätteroligt och otroligt lärorikt!
När set gäller att de är från en annan tid och att mycket behöver förklaras tycker jag bara är kul! Man får många spännande samtal, både med en vetgirig 3,5 åring, en fundersam och reflekterande åk 1-3:a, en mogen åk 5:a och en trotsig tonåring
eller varför inte med en annan vuxen!