Sv: Lära katt gå i koppel
Hemma hos oss sätter/lägger man sig på gräsmattan och drönar tillsammans med katterna. De går ingenstans!
Samma sak är det med mina föräldrars ena flicka. Det är inte ens alltid hon kommer så långt som till gräsmattan, ibland hittar hon ett vansinnigt intressant grässtrå i en springa mellan plattorna utanför dörren, sen är man fast där i en halvtimme innan hon hittar ett nytt grässtrå en halvmeter bort. Ibland avbryter hon grässtråundersökandet för att rulla in skräp i den nästan osannolikt ulliga pälsen.
Hennes pappa är precis tvärtom, han är i rörelse hela tiden och man får rejält med motion när man är ute med honom, det är vändning på en femöring, rusch, tvärnit för att nosa på ett spännande gruskorn, rivstart, vändning i luften, ny rusch, tvärnit... Helst vill han vara precis överallt på samma gång, det finns ju så mycket spännande saker att titta på. Häromsistens lyckades jag med nöd och näppe hindra honom från att plumsa i dammen, jag upptäckte i sista sekund att han var på väg att kliva ut på andmaten.
Således går det inte att ta ut båda samtidigt, vilket är ganska frustrerande för både katter och människa, den katt som blir lämnad kvar inne brukar sitta och klaga högljutt över orättvisan.
Man har aldrig tråkigt som kattslav.
Vad gäller seltillvänjning har det gått enormt snabbt och smidigt med samtliga våra innekatter, de flesta har accepterat den direkt och snabbt förstått att "tryck" i selen betyder stopp. På sin höjd har ett par av dem protestrullat sig lite vid de första tillfällena. Nu blir man nästan nersprungen av katter så fort man lyfter upp en sele, de vet väldigt väl att det klirrande ljudet från spännena betyder utgång.
Dock är en av flickorna ganska nervöst lagd och tycker att det är väldigt läskigt i Det Stora Ute, så hon får stanna inomhus. Vi försökte vänja henne men hon slutade aldrig vara rädd utanför ytterdörren.