Sv: lämna hästen ensam
Har man bara två hästar så måste man ju lära dem att klara sig utan varandra.
Nån gång kanske den ena hästen måste åka akut till veterinären, eller ännu värre att den dör.
Då är det nog ganska tråkigt att behöva oroa sig för att den andra hästen också ska slå sönder/ihjäl sig.
Min häst blir också "panikslagen" när hon blir lämnad ensam. Skrapar, småstegrar/bockar, springer runt i boxen osv.
Jag brukar slänga in ett hönät och låta henne vara ifred helt enkelt. (Hon blir mer stressad om man är där, då kaaanske hon får gå ut
)
Efter en stund brukar dom allra flesta lugna sig.
Nu satte du "panikslagen" inom fnuttar, men det där tycker jag är en ganska normal reaktion inledningsvis, och precis som du skriver så lugnar de flesta sig.
Men jag har ju haft EN som dels på riktig blev panikslagen, hon kastade sig handlöst in i väggarna osv. Kunde slå sig sönder och samman utan att reagera. Och hon lugnade sig inte, utan det var likadant X tid senare, enda som ändrades var att skaderisken ökade ju mer panik hon fick, och att hon efter X tid var blöt av svett.
Kanske hade hon lugnat sig efter säg 4 h, jag skulle tro det. Problemet var 'bara' att det inte skulle finnas så mycket hel häst kvar efter ett par timmar.
Ute samma sak, hon sprang hysteriskt, gick omkull, upp igen och skenade vidare, och kom inte till 'lugna sig'.
Inga problem ridas själv dock, och om du åkte med henne till någonstans där hon kom själv dit, inga andra hästar, så var hon lugn som en filbunke. T ex när vi åkte till hovslagaren, han har ett litet stall men inga hästar längre. Där var hon helt lugn, kunde stå ensam i boxen, gå i rasthagen där medan vi fikade etc. Men tog du henne till klinik så hon hade enorm separationsångest även där, om en annan - främmande - häst gick blev hon rejält upprörd. När hon var inlagd fick jag hämta henne i förtid, hon blev fullkomligt hysterisk när en enda av de andra hästarna gick ur stallet. De hade fått ge henne TUNG sedering för att hon inte skulle skada sig.
Nu är sådana som hon OVANLIGA (tack och lov!) men de finns. Och där förstår jag om man ger upp, som jag gjorde. Jag skaffade helt enkelt en tredje häst (ponny) så hon aldrig skulle bli ensam. Och fortsatte i miniminiministeg träna. Ett knappt år senare så kunde kompisen stå utanför stallet så att hon såg utan att hon blev helt galen, men längre hade vi inte kommit. Dock så tror jag att med några år till, hade man fått ner det till en hanterbar nivå. Tyvärr skadade hon sig och blev bara 4 år, men.. =/
INNAN henne var jag stenhårt av åsikten 'låt de skrika/springa/bråka sig trötta där de är lugnast (hage eller box), och vänta ut dem, de ger sig'. Och så är det ju med de flesta, men jag har fått mer förståelse när folk säger att 'det går inte'. För det KAN vara en av de där undantagen..
Att ha en sån är dock en enorm psykisk påfrestning, och inget jag önskar någon.