Lämna bort mina prinsar? Vad gör man?

[Singoalla]

Jag har två sphynxar, skaffade dom tillsammans med mitt ex. Jag älskar katterna, har alltid gjort. Dom har varit som mina bebisar. Vi gjorde slut och jag ville absolut ha katterna och det fick jag. Men jag var nog inte beredd på vad det skulle innebära att ha hand om dom helt själv. Jag jobbar mycket, tränar mycket och åker hem till Stockholm mycket på helgerna. Enda anledningen till att det funkat är att jag har en roomie men nu kommer hon flytta i mars. Jag vet inte hur jag ska klara det, jag har redan nu dåligt samvete när jag inte är hemma. Dom är EXTREMT sociala, klättrar på mig och ligger i knät varenda sekund som jag är hemma. Sover på mig hela nätterna. Följer med mig in på badrummet när jag duschar på morgonen. Hänger i köket när jag lagar mat, pratar och klättrar på benen. Ibland känner jag mig helt kvävd av dom.

Den ena äter inte torrfoder så jag måste ge honom blötmat 2-3 ggr varje dag, vilket gör att jag känner mig väldigt låst till hemmet. Dels på grund av det och dels på grund av att dom behöver mycket sällskap. Samma katt blir även väldigt skitig så man måste torka av honom nästan dagligen. Nu har han dessutom fått något problem med ögonen som ska droppas 3 ggr varje dag. Det är alltid kattsand i hela lägenheten (och sängen) vad jag än gör. Sängkläderna blir smutsiga på en dag trots att jag badar katterna. Badas, tvättas öron, klippa klor, leka, mysa.

Jag trodde vi skulle vara två som delade ansvaret när vi köpte dom. Jag är 23 år, jag vill kunna vara spontan, jag vill kunna jobba dom kvällar som behövs, jag vill kunna vara borta hela nätterna om jag vill. Nu planerar jag att flytta hem till Stockholm igen och jag vet inte hur jag ska lösa det. Dels hitta en lägenhet som är stor nog för dom och sen kommer jag med största sannolikhet jobba en bit från boendet.

Tanken på att lämna bort dom får mig att stortjuta Jag älskar mina prinsar och jag saknar dom varje gång jag är borta. Myser med dom varje dag och dom håller mig alltid sällskap när jag känner mig ensam. Men jag vet inte om jag orkar ta hand om dom helt ensam just nu.

Jag vet inte, behövde nog mest skriva av mig Hur hade ni tänkt? Behöver lite stöd. För deras egna skull så vill jag ge dom en stor villa med stora klätterträd och en tant/gubbe som är med dom hela dagarna. Men dom är ju mina älsklingar. Vet inte hur jag skulle klara mig utan dom, skulle vara så himla tomt.

Kan tillägga också att jag äger den ena katten och den andra har jag på foder. Han blir min när vi kastrerar honom. Bestämmer jag mig för att jag inte kan ha kvar dom så kommer jag prata med hans ägare om hjälp på en lösning.

 

[MissFideli]

Sv: Lämna bort mina prinsar? Vad gör man?

Det känns som om det enda rätta är att placera om. Du radar upp många saker som du retar dig på. Känner man så ska man inte ha katt. Jag menar inte att du är en dålig matte, utan att du bara inte passar som kattägare nu. Det kan ju vara tillfälligt och det finns ju inget som säger att du inte skaffar ny/nya i framtiden, men nu verkar det inte vara rätt.

Så ja, känner du så som du skriver så tycker jag faktiskt att du ska placera om. För både din och katternas skull.

Börja med att prata med dels foderkattens ägare (förstås, vilket du ju måste) och även den andra kattens uppfödare. Dom kan kanske hjälpa till att hitta nytt hem till båda så dom får flytta tillsammans.

Jag förstår att det känns tungt, men du gör katterna en tjänst och även dig själv i längden och ibland måste man ta svåra beslut.

Lycka till!!

Edit: Jag hoppas du förstår att jag inte menar nått dumt, får inte ihop det på ett "snällare" sätt, men jag menar på inget vis illa.

 

[Singoalla]

Sv: Lämna bort mina prinsar? Vad gör man?

Jag förstår vad du menar. Kan dock ha att göra med att jag har en väldigt dålig kväll just idag som gör att jag stör mig på mycket. Har haft dom helt ensam i snart ett år och det har inte vart något problem tidigare. Jag har älskat varje (okej, inte varje men nästan) sekund som kattägare. Skulle jag berätta för någon att jag funderade på att omplacera så skulle dom ramla baklänges, katterna är ju mitt allt! Och jag har alltid tagit mig tid för dom innan. Fick dom äntligen efter flera år av kattlängtan.

Men just nu känner jag mig lite obekväm i min egen livssituation och då går det ut över katterna. Jag vantrivs där jag bor och mår lite dåligt själv. Jag vet bara inte hur länge man kan ha en svacka? Det är bara senaste månaden så det är inte så länge som jag känt såhär. Tänk om jag omplacerar dom fast det skulle ha gått över om en liten stund igen? Tror ni det kan finnas möjlighet att lämna ut dom på foder en period, tills jag vet vart jag hamnar och hur jag vill ha det? Eller är det elakt mot katterna?

Så länge dom får vara tillsammans mår dom bra. Jag har flyttat och tagit med dom till två olika sommarstugor och dom känner sig snabbt hemma och är bekväma. Dom är väldigt sociala och trygga i sig själva. Dom älskar varandra. Samt älskar nya människor och myser, sover och leker med vem som helst.

Tror jag måste känna på beslutet lite. Känns hemskt, så jädra hemskt Men tanken på att dom kan få allt jag inte kan ge dom just nu känns himla varmt. Någonstans väldigt väldigt långt inne.

 

[MissFideli]

Sv: Lämna bort mina prinsar? Vad gör man?

Självklart kan du tänka lite till, jag tror inte dom lider Du kan kanske hitta nån som kan ta dom tillfälligt, men det är ju svårt för denne någon att lära känna katterna och sen behöva lämna ifrån sig dom. Kanske om du har nån släkting/kompis dom kan bo hos ett tag?

 

[Singoalla]

Sv: Lämna bort mina prinsar? Vad gör man?

Det skulle nog vara det ultimata. Att få testa lite. Känna hur det skulle vara utan dem. Om jag har riktigt, riktigt tur kanske någon vän eller släkting vill ha dom framöver också. Aaw, mina prinsar. Vill bara att dom ska få det bra!

Bonusbild

 

[cherie]

Sv: Lämna bort mina prinsar? Vad gör man?

Edit: Jag hoppas du förstår att jag inte menar nått dumt, får inte ihop det på ett "snällare" sätt, men jag menar på inget vis illa.

(Ville bara inflika att jag tyckte du hade en jättefin ton i ditt inlägg, blev glad å TS vägnar då jag annars upplever att det kan bli en fientlig ton i såna här trådar)


TS, jag har inte så mycket att tillägga förutom vad MissFideli skrev. Hoppas du hittar den bästa lösningen för alla er tre. Jättefina prinsar!

 

[Sassy]

Sv: Lämna bort mina prinsar? Vad gör man?

Jag håller med MissFideli. Som uppfödare har jag råt kattungeköpare att omplacera om nackdelarna med att ha katt känns för stora. Det ska i grund och botten kännas bra att ha djur, det är ju för ens egen skull man har dem i slutändan. En social och trygg katt mår inte dåligt att att byta hem.

(Nu finns det ju fall där folk skaffar djur alldeles för lättvindigt för att sedan skicka iväg dem igen när de inser att det är jobbigt. Det är givetvis inget bra, men hellre det än att man har kvar dem och är konstant irriterad på dem eller inte orkar ge dem vad de behöver.)

 

[Mabuse]

Sv: Lämna bort mina prinsar? Vad gör man?

Vad säger exet då, vill han ha dem?

Jag kan tycka att det är lite kortsynt att köpa djur som lever bortåt 15 år, och redan efter ett par år komma på att nejmen jag vill resa bort på helgerna, jag vill träna och jobba mycket, jag vill flytta till en stad där jag inte kan ha katt. Det är ju inte en livsstil som passar så bra med djurägande, framförallt inte en som du beskriver extremt skötselkrävande och social ras.

Men, om det nu är så att du inte vill ha katterna längre, så prova att sälja dem? Raskatter finns det ju ofta en marknad för även om vuxna, så det borde inte vara omöjligt att bli av med dem.

 

[Singoalla]

Sv: Lämna bort mina prinsar? Vad gör man?

Jag kan tycka att det är lite kortsynt att köpa djur som lever bortåt 15 år, och redan efter ett par år komma på att nejmen jag vill resa bort på helgerna, jag vill träna och jobba mycket, jag vill flytta till en stad där jag inte kan ha katt. Det är ju inte en livsstil som passar så bra med djurägande, framförallt inte en som du beskriver extremt skötselkrävande och social ras.

Jo fast, man kan ju aldrig veta hur livet kommer att se ut framöver. Jag köpte katterna tillsammans med mitt ex, jag förväntade mig inte att bli dumpad och lämnad i en ministad där jag inte känner en kotte. Hur skulle jag kunna förutspå det långt innan vi ens ägnat en tanke åt att lämna Stockholm? Klart jag längtar hem när hela min familj och alla mina vänner är där.

När vi köpte katterna hade vi en livvstil som passade alldeles utmärkt för djurägande. Men livet förändras och om jag fick välja skulle jag fortfarande bo på samma plats med samma man och ha samma liv. Men jag kan inte välja vad han vill. Vi skulle flytta till en villa på 200 kvm och bygga en utegård till katterna. Rena lyxen för dom. Men han gjorde slut och huset blev hans. Vad ska jag göra. Jag hankar mig fram så gott jag kan just nu känner jag.

Att träna och jobba mycket hade inte varit något problem då vi var två och det var alltid någon hemma när den andra var iväg i princip.

Exet har jag inte frågat om han vill ha katterna, han om någon lever ett ostabilt liv just nu och jag betvivlar att det skulle vara bästa tänkbara hemmet för dom.

 

[Singoalla]

Sv: Lämna bort mina prinsar? Vad gör man?

Jag håller helt med dig, har en bekant som tog hem en kattunge och omplacerade henne en vecka senare för att han kom på att han störde sig på att hon jamade på nätterna

Fördelarna med katterna är ju så stora, dom ger mig så himla mycket kärlek. För bara nån månad sedan sa jag att "Om jag träffar en kille som är allergisk, även om jag är dunderkär, så är det han som får gå. Inget går före mina katter och jag skulle inte göra mig av med dom för allt i världen". Jag undrar vad som har hänt på så kort tid Antar att jag bara är less och missnöjd med min situation just nu som gör att det går ut över allt. Skulle jag behålla dom känns det som att det skulle vara av egoistiska själ. Efter att jag skrivit tråden igår så började jag tjuta varenda gång jag tittade på prinsarna som låg och myste bredvid mig. Känns som att rycka bort ett plåster från hjärtat.

 

[sthu]

Sv: Lämna bort mina prinsar? Vad gör man?

Det kan ju vara så att du just nu är i en svacka i livet. Det låter onekligen som om du tycker om dina katter, men inte riktigt har kontroll på livet i övrigt.
Du har ingen som kan ta hand om dem "så länge"? Tills du är i fas igen. Tänker en fodervärd, en kompis, familj..?

 

[YlvaG]

Sv: Lämna bort mina prinsar? Vad gör man?

Min katt har bott hos min mamma i två år nu. Jag hade en till men henne fick jag tyvärr avliva i somras då njurarna rasade på henne.

Jag var sambo och hade tre katter. Sen var jag hemlös med två katter. Nu bor jag på min pappas soffa, med en katt som jag inte ens kan ha hos mig. Det är hemskt.

Jag letar dock efter lägenhet med min nuvarande pojkvän. Han har visat sig vara lite allergisk och jag har sagt att han måste kontakta en läkare och dels få det utrett samt medecinering/vaccinering, annars får vi vara särbos helt enkelt. När jag äntligen kan ta hem min katt måste jag dessutom köpa en till så hon har sällskap (stackars mig ). Just nu har hon ju sällskap av mammas två katter.

Jag saknar henne något fruktansvärt. Jag saknar även katten som blev kvar hos mitt ex, och min älskade lilla Freja som nu sover för evigt.

Mitt råd till dig är som andra har sagt, att kolla om du har någon som kanske kan ta hand om dom ett tag. Ca 3-4 veckor så du ser hur det känns när den första tiden med "hur mycket tid som helst" har lagt sig. Är du redo att anpassa ditt liv lite för katternas skull? Om svaret då är nej så gör du helt klart bäst i att omplacera dom. Försök då också vara realistisk. Svarar du "ja" bara för att du saknar dom för mycket eller är du verkligen villig att göra dom uppoffringarna för att dela ditt liv med en högenergisk och supersocial ras?

 

[clusia]

Sv: Lämna bort mina prinsar? Vad gör man?

Jag håller med MissFideli. Men finns det ingen chans att du kan ha kvar katterna även om du flyttar till Stockholm? Det låter som att du mest är less på allt och katterna får ta smällen. Om du förstår vad jag menar.

 

[skuggi]

Sv: Lämna bort mina prinsar? Vad gör man?

Jag förstår dig precis, har varit i liknande situation för några år sedan.
Jag kunde aldrig någonsin tänka mig att lämna bort katterna, aldrig, och som jag har grinat innan det kom till beslut och genomförande

Men det känns rätt, båda katterna har fått ett mycket bättre liv i sina nya familjer, mycket bättre än vad jag någonsin kunnat ge.

Grinar fortfarande ibland(läs nu) när jag tänker på dem, men på hela taget känns det rätt. Mer rätt än jag trodde möjligt när jag började fundera på det.

Det ska vara njutbart att ha djur som sagt, både för din och för deras skull.