Läkare med misstänkt beroendeproblem

[flyingchange]

Om man misstänker att en person som arbetar som läkare har en beroendeproblematik, och man inte vet om arbetsgivaren är medveten om detta, vad gör man då?

 

[Araminta]

Beror på min relation till läkaren. Är jag patient så hade jag berättat om mina upplevelser till lämplig instans. Är jag kollega så hade jag sannolikt pratat med personen först, beroende på relation och situation. Finns det tecken på direkta tjänstefel/risker för patientsäkerheten så hade jag rapportera dem direkt men så konkret som möjligt utan att ge mig in i spekulationer kring ev orsak.

Är det en privat bekantskap så hade jag lyft min oro med personen direkt. Att gå över huvudet på en vuxen människa och riskera dennes karriär utifrån en misstanke hade jag inte varit bekväm med. Särskilt inte när jag inte har någon inblick i hur det eventuella beroendet påverkar personens arbete.

 

[Enya]

Beror på min relation till läkaren. Är jag patient så hade jag berättat om mina upplevelser till lämplig instans. Är jag kollega så hade jag sannolikt pratat med personen först, beroende på relation och situation. Finns det tecken på direkta tjänstefel/risker för patientsäkerheten så hade jag rapportera dem direkt men så konkret som möjligt utan att ge mig in i spekulationer kring ev orsak.

Är det en privat bekantskap så hade jag lyft min oro med personen direkt. Att gå över huvudet på en vuxen människa och riskera dennes karriär utifrån en misstanke hade jag inte varit bekväm med. Särskilt inte när jag inte har någon inblick i hur det eventuella beroendet påverkar personens arbete.

Hade det varit en privat bekantskap/kollega hade jag ändå kontaktat personens chef/lämplig instans. Skulle jag misstänka ett beroende så tänker jag att det är bättre att personen får hjälp med det direkt och inte riskerar någon patients hälsa eller liv, snarare än att man oroar sig för karriären. Finns inget beroende är det ju inget att orda om, finns det så bör personen få hjälp snarare än att fortsätta arbeta med patienter tills personen själv på något vis inser att den har problem, vilket vanligtvis kan ta evigheter med beroendesjukdomar.

 

[Hermelin]

Om man misstänker att en person som arbetar som läkare har en beroendeproblematik, och man inte vet om arbetsgivaren är medveten om detta, vad gör man då?

Anmäl till IVO.

 

[flyingchange]

Beror på min relation till läkaren. Är jag patient så hade jag berättat om mina upplevelser till lämplig instans. Är jag kollega så hade jag sannolikt pratat med personen först, beroende på relation och situation. Finns det tecken på direkta tjänstefel/risker för patientsäkerheten så hade jag rapportera dem direkt men så konkret som möjligt utan att ge mig in i spekulationer kring ev orsak.

Är det en privat bekantskap så hade jag lyft min oro med personen direkt. Att gå över huvudet på en vuxen människa och riskera dennes karriär utifrån en misstanke hade jag inte varit bekväm med. Särskilt inte när jag inte har någon inblick i hur det eventuella beroendet påverkar personens arbete.

Hade det varit en privat bekantskap/kollega hade jag ändå kontaktat personens chef/lämplig instans. Skulle jag misstänka ett beroende så tänker jag att det är bättre att personen får hjälp med det direkt och inte riskerar någon patients hälsa eller liv, snarare än att man oroar sig för karriären. Finns inget beroende är det ju inget att orda om, finns det så bör personen få hjälp snarare än att fortsätta arbeta med patienter tills personen själv på något vis inser att den har problem, vilket vanligtvis kan ta evigheter med beroendesjukdomar.

Det är en privat bekantskap och jag har ingen aning om hur vederbörande sköter/inte sköter sitt arbete. Så jag vacklar mellan att tänka "det är inte min sak" och att tänka "men... tänk OM det påverkar personens arbete?". Det påverkar definitivt privata relationer i alla fall. Jag funderade på om det fanns en liknande funktion som orosanmälan till Socialtjänsten om man t.ex. misstänker att ett barn far illa. Där räcker det ju med en misstanke för att Socialtjänsten ska utreda, och det är väl något sådant jag i så fall far efter.

 

[Enya]

Det är en privat bekantskap och jag har ingen aning om hur vederbörande sköter/inte sköter sitt arbete. Så jag vacklar mellan att tänka "det är inte min sak" och att tänka "men... tänk OM det påverkar personens arbete?". Det påverkar definitivt privata relationer i alla fall. Jag funderade på om det fanns en liknande funktion som orosanmälan till Socialtjänsten om man t.ex. misstänker att ett barn far illa. Där räcker det ju med en misstanke för att Socialtjänsten ska utreda, och det är väl något sådant jag i så fall far efter.

Det spelar väl ingen roll huruvida du vet hur personen sköter sitt jobb? Jag som patient går till läkare när jag är sjuk/döende/råkar ut för olyckor och skador. I de situationen anser jag att läkaren jag möter ska vara vid sina sinnes fulla bruk. Att ha ett missbruk är för mig inte att vara vid sina sinnes fulla bruk. Det kan få ganska dåliga följder. Förtjänar någon patient att råka ut för en läkare som gör misstag pga ett beroende? Ett misstag pga att den är människa är ju sånt som händer, men ett misstag pga beroende går och ska undvikas!

Anmäl till socialtjänsten (det kan man göra vid missbruksproblematik), men meddela också din bekantes chef om situationen. Det är trots allt människor det handlar om.

 

[Araminta]

Hade det varit en privat bekantskap/kollega hade jag ändå kontaktat personens chef/lämplig instans. Skulle jag misstänka ett beroende så tänker jag att det är bättre att personen får hjälp med det direkt och inte riskerar någon patients hälsa eller liv, snarare än att man oroar sig för karriären. Finns inget beroende är det ju inget att orda om, finns det så bör personen få hjälp snarare än att fortsätta arbeta med patienter tills personen själv på något vis inser att den har problem, vilket vanligtvis kan ta evigheter med beroendesjukdomar.

Jag tänker att det finns en gråzon både vad gäller grad av misstanke (från "magkänsla" till "nästan säker") och typ samt grad av beroendeproblematik. En läkare med svårare alkohol-/drogmissbruk är tydligt olämplig men i vilken grad ett spelmissbruk påverkar läkarens professionella omdöme är svårare att avgöra. Det är ju inte optimalt och personen behöver hjälp men utgör personen en större risk för sina patienter än läkare med andra typer av psykisk ohälsa?

(Å andra sidan hade man kanske löst de enorma arbetsmiljöproblemen inom sjukvården om allmänheten började "orosanmäla" sönderstressad vårdpersonal )

 

[ameo]

Jag hade anmält det, på något sätt, till arbetsgivaren.

(lyssna gärna på P1 dokumentärs miniserie https://sverigesradio.se/avsnitt/vardpersonalen-och-missbruket-medicinstolderna-del-1-3 )

 

[Enya]

Jag tänker att det finns en gråzon både vad gäller grad av misstanke (från "magkänsla" till "nästan säker") och typ samt grad av beroendeproblematik. En läkare med svårare alkohol-/drogmissbruk är tydligt olämplig men i vilken grad ett spelmissbruk påverkar läkarens professionella omdöme är svårare att avgöra. Det är ju inte optimalt och personen behöver hjälp men utgör personen en större risk för sina patienter än läkare med andra typer av psykisk ohälsa?

(Å andra sidan hade man kanske löst de enorma arbetsmiljöproblemen inom sjukvården om allmänheten började "orosanmäla" sönderstressad vårdpersonal )

Jag tänker att om beroendet handlar om spelmissbruk så är det i så fall inget som påverkar karriären som läkare och inget att oroa sig för. Annat missbruk, oavsett grad ska givetvis fram (substansmissbruk tänker jag på).

 

[Return_to_the_moon]

Anmäl till IVO.

Ivo gör inte ett smack

 

[Return_to_the_moon]

Jag hade kontaktat hens chef. De kan säkert ordna drogtest. Men finns säkert fler instanser att kontakta. Är ju inte säkert att chefen gör något.

 

[Enya]

Jag hade anmält det, på något sätt, till arbetsgivaren.

(lyssna gärna på P1 dokumentärs miniserie https://sverigesradio.se/avsnitt/vardpersonalen-och-missbruket-medicinstolderna-del-1-3 )

Tack för tipset! Precis som jag har fått intrycket av tidigare också.
Med andra ord stärker det bara min ståndpunkt att det verkligen inte är något man bara ska hantera sins emellan utan ska högre upp så att säga.

 

[lil-sis]

Det är en privat bekantskap och jag har ingen aning om hur vederbörande sköter/inte sköter sitt arbete. Så jag vacklar mellan att tänka "det är inte min sak" och att tänka "men... tänk OM det påverkar personens arbete?". Det påverkar definitivt privata relationer i alla fall. Jag funderade på om det fanns en liknande funktion som orosanmälan till Socialtjänsten om man t.ex. misstänker att ett barn far illa. Där räcker det ju med en misstanke för att Socialtjänsten ska utreda, och det är väl något sådant jag i så fall far efter.

Du kan anmäla vuxen men om den inte vill ha kontakt kommer ingenting hända.

Det är arbetsgivaren som du bör kontakta med din oro, beskriv den noggrant.

 

[Malibu_Stacy]

Om man misstänker att en person som arbetar som läkare har en beroendeproblematik, och man inte vet om arbetsgivaren är medveten om detta, vad gör man då?

Hade nog kontaktat arbetsgivaren anonymt och anmält min misstanke och berättat det jag vet. Sedan är det upp till arbetsgivaren.