Derivata
Trådstartare
Det verkar så oskyldigt, ett kylskåp att gemensamt vårda för alla som rör sig på arbetsplatsen. Men i bakgrunden är inte denna potentiella bakteriehärd även smittobotten för andra konflikter? låt oss bottna ur ämnet.
På min arbetsplats har vi den implicita regeln att smöraskar som står i kylskåpet är fria att använda för den som önskar. Det finns ytterligare en implicit regel som säger att i solidaritetens anda skall gemene man kunna nyttja "smöret", då vi har några laktosintoleranta innebär detta således att något margarin eller annat lämpligt alternativ inköps. Jag faller utanför denna gemensamhetsgrund och köper därmed enbart riktigt smör, för att så vill jag ha det och kylskåpet är redan fullt av gulnande askar margarin så ingen ska på grund av min olydnad mot kollektivet lida brist på smörgåsfett. Min notering efter flertal empiriska studier att mängden i min smörask minskar väsentligt fortare än i margarinlådorna. Jag låter bli att köpa en ny smörask för en stund och betraktar att mängden margarinlådor i kylen åter ökar, dock köper ingen in riktigt smör. Så köper jag in en ny smörask igen och betraktar åter i cirklar samma fenomen.
Angående kaffemjölk råder en halvimplicit regel om att mjölk är tillåtet om man vågar ta för sig. Den som äter lunch från lunchbaren i huset tar med sig en sådan där liten 30 cl mjölk och ställer in den i kylen till den som vill ha kaffemjölk. Eller så köps något laktosfritt alternativ in enligt samma kollektiva regler som smöret. I bägge fallen är det lättalternativ som väljs. Jag tycker att livet är för kort för att dricka blaskig mjölk i dåligt kaffe så för att förgylla och lena kaffets bistra smak väljer jag att köpa så fet ekologisk mjölk som jag bara kan hitta. Gissa vilken mjölk som fortast är slut och återköps i form av lättalternativ?
Nu är det inte så att jag klagar, utan jag kan mycket väl ta med mig två smöraskar i månaden och en liter mjölk i veckan, men jag tycker att det är lite lustigt att folk uppenbarligen inte köper med sig det de vill ha
har ni några fenomen eller lustiga beteenden kopplade till era kylskåp på jobbet?
På min arbetsplats har vi den implicita regeln att smöraskar som står i kylskåpet är fria att använda för den som önskar. Det finns ytterligare en implicit regel som säger att i solidaritetens anda skall gemene man kunna nyttja "smöret", då vi har några laktosintoleranta innebär detta således att något margarin eller annat lämpligt alternativ inköps. Jag faller utanför denna gemensamhetsgrund och köper därmed enbart riktigt smör, för att så vill jag ha det och kylskåpet är redan fullt av gulnande askar margarin så ingen ska på grund av min olydnad mot kollektivet lida brist på smörgåsfett. Min notering efter flertal empiriska studier att mängden i min smörask minskar väsentligt fortare än i margarinlådorna. Jag låter bli att köpa en ny smörask för en stund och betraktar att mängden margarinlådor i kylen åter ökar, dock köper ingen in riktigt smör. Så köper jag in en ny smörask igen och betraktar åter i cirklar samma fenomen.
Angående kaffemjölk råder en halvimplicit regel om att mjölk är tillåtet om man vågar ta för sig. Den som äter lunch från lunchbaren i huset tar med sig en sådan där liten 30 cl mjölk och ställer in den i kylen till den som vill ha kaffemjölk. Eller så köps något laktosfritt alternativ in enligt samma kollektiva regler som smöret. I bägge fallen är det lättalternativ som väljs. Jag tycker att livet är för kort för att dricka blaskig mjölk i dåligt kaffe så för att förgylla och lena kaffets bistra smak väljer jag att köpa så fet ekologisk mjölk som jag bara kan hitta. Gissa vilken mjölk som fortast är slut och återköps i form av lättalternativ?
Nu är det inte så att jag klagar, utan jag kan mycket väl ta med mig två smöraskar i månaden och en liter mjölk i veckan, men jag tycker att det är lite lustigt att folk uppenbarligen inte köper med sig det de vill ha
har ni några fenomen eller lustiga beteenden kopplade till era kylskåp på jobbet?
