Kvinnor: Känner ni er trygga utomhus?

[Dressyrtjejen_97]

Diskuterade ämnet med en bekant. Är du som kvinna trygg utomhus, oberoende av plats och tid på dygnet? Om inte, när, var och varför känner du dig otrygg?

I år har jag rört mig mycket mer ute på olika platser, vid olika tider på dygnet än vad jag någonsin gjort tidigare. Samtidigt har jag insett att jag känner mig trygg oavsett var jag är och vilken tid på dygnet det än är, om två faktorer är uppfyllda; Det finns människor i rörelse och det inte är halt ute. Mitt lokalsinne är nämligen totalt obefintligt, och mitt ena knä är rätt trasigt....
Oavsett om jag ska till stallet en onsdag kl. 14, eller är på väg hem från Stureplan en lördag kl. 03, så är det liksom inga problem, har jag gladeligen insett. Bästa är att ta med partykänslan från klubben hem till dörren med musiken dånande i öronen på högsta volym!

Min bekanta blev alldeles chokad, speciellt som jag bor i en kommun som är riks-ökänd för kriminalitet, misär, segregation o.dyl. Hen kunde inte för sitt liv förstå hur jag som ung kvinna, och dessutom rätt liten till växten, kunde känna mig trygg någonstans efter mörkrets inbrott, och dessutom med musik i hörlurarna på högsta volym.
Kom i samma veva även att tänka på att flera av mina tjejkompisar faktiskt känner obehag eller rent av rädsla över att röra sig utomhus efter mörkrets inbrott. De tar taxi från dörr till dörr, aldrig i livet att de skulle gå ens 100 m eller än mindre åka kommunalt ute på kvällstid. Oavsett var de befinner sig någonstans och om det finns människor kring eller inte. Man hör ju inte heller helt sällan på nyheterna att statistisk bekräftar detta, att många tjejer och kvinnor känner en stor otrygghet kring att röra sig utomhus, särskilt efter mörkrets inbrott.

Men hur ser det ut här på Buke? Är det lika dystert som statistiken säger?

 

[sthu]

Nej jag är aldrig rädd.

 

[Angua]

Är heller aldrig rädd.

 

[Bison]

Här hemma känner jag mig alltid trygg oavsett tidpunkt.
Även när jag går till och från våra hotell på sen kväll och tidig morgon.

Men jag skulle aldrig gå ensam och stadens ytterområden en sen kväll, näver bäver!
Likadant när jag träffade en kille som bodde nära Rosengård. Han fick gå ut med min hund själv på kvällen och vi åkte taxi överallt. Han hämtade mig alltid, skulle aldrig rört mig ensam i det området.

 

[Fruentimber]

När jag bodde i stan var jag försiktig. Det var taxi hem eller sällskap som gällde, eller springa vissa bitar. Har ringt mamma eller en kompis, eller helt enkelt låtsats prata i telefon.

 

[aiquen]

Jag är helt klart inte obrydd.

Det beror såklart på när och var jag befinner mig (det har ju inte specifkt eller enbart med plats, tidpunkt och/eller mörker att göra) men går jag ute ensam i mörkret sent på kvällen/natten, så har jag gärna ögon i nacken och skulle aldrig gå med hög musik i lurarna.

Tyvärr.

Edit: för att förtydliga menar jag med ovan ur situationen att jag är en ensam person (kvinna) alltså, bland eventuella personer (män) som vill illa.

Men oavhängigt det skulle jag inte gå med musik i skogen heller i mörker. Är det tillräckligt mörkt och ensamt och sent är jag lika rädd för alla slags svin.

 

[niardasp]

Jag kan tycka att det är obehagligt att möta en ensam man om jag är ute när det är sent och mörkt. I övrigt är jag orädd och känner mig generellt trygg.

 

[Beaver Moon]

Jag skulle inte säga att jag är rädd men jag är förbered på det mesta kan hända när man är ute.

 

[Cattis_E]

Generellt känner jag mig trygg.
Men undviker oupplysta platser i stan när jag är ensam. Sedan tar jag oftast ur hörlurarna ur öronen om det är väldigt få ute och rör sig.

 

[karamelldrottningen]

Nej är inte rädd.
Har bara varit rädd en gång och då var jag dum nog att ta ut pengar mitt i natten i ett ganska knepigt område. Såg hur två följe efter, jag skulle till en lägenhet inte långt därifrån men vek av mot centrum istället och låtsades knyta skona men tog upp en sten istället. Vek av igen och de var hela tiden efter mig. Gick jag fortare gick de fortare. Så när jag vek av andra gången rusade jag i 190, har nog aldrig sprungit så fort.

 

[Stefffie]

Jag kanner mig sallan otrygg hemma (London), och ar jag orolig sa tar jag ur en horlur.
Fordelen med att bo i en storstad ar att det alltid ar folk ute o ror pa sig, oavsett tid pa dygnet.
Har jag nagon pa ett "otrevligt" avstand bakom mig, sadar sa att man inte ar saker om de forfoljer en eller inte, sa brukar jag kliva till sidan och stanna och lassas pilla med telefonen, sa att de far ga forbi.

Skulle ut o ga pa en trevlig kvallspromenad hemma i foraldrarnas svenska smastad haromkvallen, och hade helt glomt hur tyst och stilla det blir, och min morkradsla gjorde sig pamind - jag var dock mer radd for nagon slags pahittat "låt den rätte komma in" vampyr an ett manskligt hot. Sag jag en hundagare blev jag glad!

 

[Problematisk]

Jag är aldrig RÄDD, men skulle inte säga att jag skulle känna mig direkt TRYGG i alla situationer heller.

Nu lever jag ett rätt inrutat liv och är sällan på några särskilt skrämmande platser, men efter att ha hamnat i princip mitt i ett gripande av en person som rånat en annan person vid busshållsplatsen mellan mitt hem och stallet kan jag ibland få en tanke som far igenom huvudet om jag möter någon/några som jag tycker ser "suspekta" ut där, till exempel. Trots att jag aldrig tidigare känt mig otrygg längs den vägen.

Vara på stan sena kvällar/nätter är jag nästan aldrig, men händer det känner jag mig nog alltid rätt trygg där. Däremot undviker jag nog helst vissa avsides gång- och cykelvägar fredag- och lördagnätter. Har generellt inga problem med att röra mig i olika "sämre" bostadsområden, oavsett tid på dygnet, och att springa för att "undvika" nåt har aldrig slagit mig, osv.
På vissa sätt tar jag nog onödiga risker till och med.

Så sammanfattningsvis skulle jag säga att det beror helt på situation. Jag har inte alltid en supertrygg känsla, jag kan få lite stresspåslag osv, men jag är samtidigt skapligt förberedd och har en plan i bakhuvudet (var har jag nycklarna, hur kommer jag snabbt härifrån, om jag genar på den där stigen - går nån bakom mig då? osv) vilket ju egentligen är sjukt tragiskt! De tankarna är inte så att de "tar över", men att ens känna ett behov av att ha dem i bakhuvudet borde vara helt onödigt! Men tyvärr är det ju inte så.

 

[Gimlan]

Jag känner mig trygg oavsett var jag är, trots att jag blivit överfallen vid ett tillfälle.

 

[Stefffie]

Nej är inte rädd.
Har bara varit rädd en gång och då var jag dum nog att ta ut pengar mitt i natten i ett ganska knepigt område. Såg hur två följe efter, jag skulle till en lägenhet inte långt därifrån men vek av mot centrum istället och låtsades knyta skona men tog upp en sten istället. Vek av igen och de var hela tiden efter mig. Gick jag fortare gick de fortare. Så när jag vek av andra gången rusade jag i 190, har nog aldrig sprungit så fort.

Men fy vad laskigt! Vad glad jag ar att du sprang ifran dem!

 

[clusia]

Rädd känns lite överdrivet men ja, jag känner mig otrygg när jag rör mig ute sent på kvällen och natten. Pratar alltid i telefon med någon när jag går från tunnelbanan, tar taxi eller låser bildörrarna inifrån. Har blivit förföljd från tunnelbanan och flera gånger varit med om att fulla människor försökt sätta sig i bilen/bankat på rutorna vid rödljus så det sätter ju sina spår.

Nu rör jag mig typ aldrig ute på sena kvällen så jag känner mig inte direkt begränsad.

 

[cambodia]

Jag känner mig inte trygg om jag är ensam och det är mörkt oavsett om det är morgon eller kväll eller vart jag är. Tyvärr. Känner mig även mer otrygg/utsatt om jag har barnet med mig för det skulle vara svårare att fly/gömma mig (och för att han är mitt allt förstås ).

Bättre om det är ljust men skulle inte gå ut ensam en sen sommarkväll heller.

Katastroftankar? Jag?

 

[Ajda]

Tyvärr känner jag mig otrygg när jag är ute och går kvällstid.
Vill inte heller springa i skogen med hörlurar.

Då bor jag i en småstad som är förhållandevis trygg.

 

[Problematisk]

Jag kom på en grej till. OM jag får en otrygg känsla är det mycket värre om jag har hundarna med, eftersom de är så oerhört snälla och ALDRIG skulle göra en människa något, så jag kan få katastroftankar i stil med "tänk om nån skulle göra nåt dumt mot dem, vad gör jag då?". Det skrämmer mig mycket (MYCKET!) mer än vad nån skulle kunna försöka sig på mot mig

 

[starcraft]

Generellt sett känner jag mig trygg och inte rädd. Har dock på senare tid blivit mer vaksam och kan tycka det är lite obehagligt att vara på en folktom plats och så kanske det är jag och en-två män som går av bussen samtidigt.. tyckte det var obehagligt att åka nattbuss och behöva gå av och gå i stan mitt i natten till jobbet när jag passerar en relativt stökig del av stan, men som övrigt förutom busar på väg hem från krogen är ganska folktom. Då är jag ändå tjejen som jämt gick själv genom stan från krogen eftersom jag bodde åt fel håll mot mina kompisar och aldrig var rädd. Jag är mer medveten om riskerna nu och sen tycker jag att samhällsklimatet är hårdare nu.

 

[Dressyrtjejen_97]

Diskuterade ämnet med en bekant. Är du som kvinna trygg utomhus, oberoende av plats och tid på dygnet? Om inte, när, var och varför känner du dig otrygg?

I år har jag rört mig mycket mer ute på olika platser, vid olika tider på dygnet än vad jag någonsin gjort tidigare. Samtidigt har jag insett att jag känner mig trygg oavsett var jag är och vilken tid på dygnet det än är, om två faktorer är uppfyllda; Det finns människor i rörelse och det inte är halt ute. Mitt lokalsinne är nämligen totalt obefintligt, och mitt ena knä är rätt trasigt....
Oavsett om jag ska till stallet en onsdag kl. 14, eller är på väg hem från Stureplan en lördag kl. 03, så är det liksom inga problem, har jag gladeligen insett. Bästa är att ta med partykänslan från klubben hem till dörren med musiken dånande i öronen på högsta volym!

Min bekanta blev alldeles chokad, speciellt som jag bor i en kommun som är riks-ökänd för kriminalitet, misär, segregation o.dyl. Hen kunde inte för sitt liv förstå hur jag som ung kvinna, och dessutom rätt liten till växten, kunde känna mig trygg någonstans efter mörkrets inbrott, och dessutom med musik i hörlurarna på högsta volym.
Kom i samma veva även att tänka på att flera av mina tjejkompisar faktiskt känner obehag eller rent av rädsla över att röra sig utomhus efter mörkrets inbrott. De tar taxi från dörr till dörr, aldrig i livet att de skulle gå ens 100 m eller än mindre åka kommunalt ute på kvällstid. Oavsett var de befinner sig någonstans och om det finns människor kring eller inte. Man hör ju inte heller helt sällan på nyheterna att statistisk bekräftar detta, att många tjejer och kvinnor känner en stor otrygghet kring att röra sig utomhus, särskilt efter mörkrets inbrott.

Men hur ser det ut här på Buke? Är det lika dystert som statistiken säger?

Förtydligande: Om jag känner obehag när jag är ensam, beror det endast på att jag då inte har någon jag kan fråga om vägen. Det gäller oberoende av tidpunkt på dygnet, när jag inte är i Byhåla eller grannorterna till dito. Byhåla är inte speciellt upplyst nattetid, men där känner jag mig helt trygg även fast det är helt bäcksvart, helt öde och halt. Just för att jag är fullt medveten om att sista hundägarna går in 23.15. Det enda man kan råka ut för där är att man krokar man en råbock eller halvt trampar ihjäl någon harpalt (har dessvärre hänt flera gånger!)