Kurs i barnuppfostran...

Skogstrollet

Trådstartare
Jag fick inte med någon manual!!!! O_o

2.5åringen börjar visa prov på egna ideer och är förstås lika envis som mor sin. Jag själv har inga bra förebilder att luta mig mot men jag vet vilken typ av mamma jag INTE vill vara. Men när tålamodet tryter så faller jag ändå ibland ner i gamla hjulspår och gör som min mamma gjorde, eftersom jag inte vet hur jag annars ska göra!

Jag behöver hjälp. Vart hittar mer kunskap om hur dessa små fungerar? Hur lär jag mig vara den mamma jag vill vara? Hur ska jag bemöta trotset?

Bup-kontakt har vi redan men det är inte mycket konkret hjälp jag får där, mer en samtalskontakt vid behov. BVC-tanten rycker mest på axlarna och tycker att "barn är barn" och "ge det tid och tålamod!". Föräldraträffen på öppna förskolan är mest en gnällventil verkar det som. Har läst en del av Jesper Juul och "ditt kompetenta barn" gillar jag, den är inspirerande, men hjälper mig inte mycket i en faktiskt situation.

Tips, någon...?

Not born to be a mother but learning to...
 
Sv: Kurs i barnuppfostran...

Reklamera! Man har tre år på sig enligt konsumentköplagen ...;)

Ibland när jag googlat barnfunderingar (t ex om "trots") har jag fått träff på Petra Krantz Lindgrens blogg och gillat vad jag läst. Fast den känner du förmodligen redan till.
 
Sv: Kurs i barnuppfostran...

Jag har inte läst särskilt mycket böcker eller gått några kurser, utan utvecklat min "egen metod" - som inte är särskilt konstig egentligen.
I korthet går det ut på att
- barn ska ha mycket kärlek och alltid känna sig välkomna
- att vara tydlig i kommunikationen, anpassat efter ålder
- att vara konsekvent i gränsdragningen, så att det blir förutsägbart för barnet
- att stå för det jag säger och inte säga (t.ex) nej om jag inte är beredd att driva saken hela vägen
- att inte vara en nejsägare, som hasplar ur sig ett nej "baradärföratt", utan faktiskt tänker efter...

Sen är varken jag eller någon annan felfri, så självklart finns det en hel del tillfällen då jag gjort tvärtemot mina principer... :p

Det är också väldigt olika hur barnen agerar och reagerar; vissa barn kräver nästan inget alls medan andra är oerhört tålamodsprövande och kräver att man är dödskonsekvent för att alls vara hanterbara åsså allt däremellan. Mina söner är typ en av varje, av nämnda typer. Jag tyckte nästan synd om min minsting när han var i den s.k trotsåldern, för han var så "mild" i sina försök och med tre äldre syskon varav en "extrem åt andra hållet" så hade ju hans föräldrar hunnit utveckla en hel del rutin och därmed hade minstingen inte en chans i världen att lyckas få igenom sina gränstestarförsök...

Jag har berättat i andra trådar om min superenvisa son som fullkomligt låser sig när motgångarna blir för jobbiga för honom. Jag har blivit så idiotförklarad av besserwissrar som vet precis hur man ska göra, utan att ha träffat varken mig eller barnet. Jag nöjer mig med att veta att det går bättre och bättre och att jag även är överens med hans erfarna lärare om att fortsätta göra likadant som vi gjort hittills. Orkar inte berätta igen...
 
Sv: Kurs i barnuppfostran...

Jag personligen gillar att läsa i Petra Krantz Lindgrens blogg. Det finns lite smått och gott att lära där. Hon har även en fb-sida och svarar på frågor hon får i kommentarsfältet då och då.

Jag har, som du, en tydlig bild av hur jag vill vara som förälder så jag försöker läsa in mig på massa tips och tricks och hoppas på att det gör det lättare att bli en bra förälder. Det finns ingen manual för någon, alla är individer. Det är det som är så härligt med Petras blogg. Det står inte "gör såhär" utan "man kan göra, eller så kan man göra eller så kan man göra.". Det ger små tankar och frön och kanske ledtrådar till något man inte har provat.
 
Sv: Kurs i barnuppfostran...

Reklamera! Man har tre år på sig enligt konsumentköplagen ...;)

Ibland när jag googlat barnfunderingar (t ex om "trots") har jag fått träff på Petra Krantz Lindgrens blogg och gillat vad jag läst. Fast den känner du förmodligen redan till.

Det är inte ungen det är fel på, solklart handhavandeproblem! :D Nej den bloggen har jag missat, ska kolla upp! Tack för tips från er båda! :)

Ameo, jag håller med i dina punkter. Men det hjälper inte mig när grabben hoppar hejvilt i soffan (totalt överslag pga gäster), inte lyssnar när jag ber honom sluta (på väg att störtdyka fler gånger), klättrar upp igen när jag tar ner honom (nämnde jag att han är sjukt envis?) och det slutar med att jag gömmer mig i köket för att jag är nära med att hota med två väggkedjor i pannrummet... *skämt* Min sambos lösning är att "ignorera oönskade beteenden" så menar han att de ska gå över av sig självt. Hah....

Jag vill vara konsekvent och tydlig (och lyckas hyfsat med det), problemet är väl snarare att jag inte har en aning om var gränserna ska dras...? VAD är det jag ska vara tydlig med? Var ska jag dra gränserna och vad ska jag fokusera på för att hjälpa honom bli en självständig och trevlig individ? Förstår du mitt problem...? Det är som... jag vet hur jag kör bilen och vart jag vill åka, men jag har ingen karta!

Och dessa kriser för minsta lilla...
 
Senast ändrad:
Sv: Kurs i barnuppfostran...

Men det hjälper inte mig när grabben hoppar hejvilt i soffan (totalt överslag pga gäster), inte lyssnar när jag ber honom sluta (på väg att störtdyka fler gånger), klättrar upp igen när jag tar ner honom (nämnde jag att han är sjukt envis?)

Det finns säkert massor av sätt att tackla det på (alla sätt är bra utom de dåliga, typ) - men jag har använt mig av naturmetoden. Dvs, om han ramlar på näsan så lär han sig åtminstone sin läxa och förhoppningsvis ordentligt.

Så när mitt barn har gjort så har jag ignorerat det tills han tröttnat och tröstat mig med att han i alla fall gör av med energi!

Ett annat alternativ kan ibland vara att få hjälp av någon annan som kan ryta till. Det kan i vissa fall ha bättre effekt än att mamma kommer med förmaningar.
 
Sv: Kurs i barnuppfostran...

I den åldern har jag kört med godtagbara alternativ. Vill ungen hoppa men inte får göra det i soffan kanske det finns något annat hoppvänligare ställe där han får hoppa loss? Eller fungerar det kanske att skjuta upp aktiviteten, inte nu men sen? Samt att prata om varför man får ett nej (Du kan slå huvudet i soffbordet) samt bita sig i tungan när man vill säga nej och tänka efter om det verkligen är nödvändigt (just för att har jag sagt nej så måste jag vara beredd att backa upp ett nej- ett riktigt fyndigt argument får dock mig att backa;)).
 
Sv: Kurs i barnuppfostran...

Penelope Leach doktor i psykologi o barns utveckling. Hennes böcker verkar ha varit kurslitteratur för BVC sköterskor. (De uppdateras ofta enligt senaste forskningen) bra för att veta vad man kan förvänta sig att barnet har förmåga att förstå av krav.
 
Sv: Kurs i barnuppfostran...

I den åldern har jag kört med godtagbara alternativ. Vill ungen hoppa men inte får göra det i soffan kanske det finns något annat hoppvänligare ställe där han får hoppa loss? Eller fungerar det kanske att skjuta upp aktiviteten, inte nu men sen? Samt att prata om varför man får ett nej (Du kan slå huvudet i soffbordet) samt bita sig i tungan när man vill säga nej och tänka efter om det verkligen är nödvändigt (just för att har jag sagt nej så måste jag vara beredd att backa upp ett nej- ett riktigt fyndigt argument får dock mig att backa;)).

Just det här situationen var det nog ganska mycket överslag, det var svårt att nå fram överhuvudtaget. Argumentationstekniken är än så länge på nivå "jag VILL!" resp. "jag vill INTE!" så där får jag fortfarande gå in och tolka lite. ;)

Ett hoppvänligare ställe där han kan få släppa loss var en bra idé... Det ska jag spåna vidare på. Han kan ju inte sitta still jämt.
 
Sv: Kurs i barnuppfostran...

Just angående hoppningen har jag gjort ett hopprum där barnen får hoppa, tre resårmadrasser köpta billigt beg. Det är mycket uppskattat.

Sen funkar det ofta för mej att ha alternativ, typ "jag vill inte att du hoppar i soffan *lyfter ner* men jag skulle behöva lite hjälp att vispa grädde i köket. Eller "du kanske vill ha en skål russin/frukt/cheerios och titta på en film" om barnet är speedat och behöver lugnas.

Att byta aktivitet innan barnet flippar är något man lär sig, typ att gå ut, upp på övervåningen, ha ett bad redo eller något annat.

Jag tycker också petra krantz lindgren är bra, och jesper juul.

De blir mer lätthanterliga ju närmre 3 de kommer. Med ups and downs såklart, har just nu en envis fyraåring och en tonårig sexåring (som båda två är trevliga nästan hela tiden, speciellt när vi hittar på saker.
 
Sv: Kurs i barnuppfostran...

Ja jag inser att det är dags att ta tag i barnrummet och göra om det till just ett barnrum istället för ett babyrum. Så han har någonstans där det liksom är fritt fram att härja lite när det spritter i benen.

Alternativ funkar jättebra, när jag själv har ork att vara proaktiv! :) Vissa tunga dagar vill man liksom bara att han ska acceptera ett nej...

Soffsituationen löste vi till slut (när vi äntligen kom på vad vi skulle göra) med att spela musik (han blir hänförd) och en skål med snacks att pilla med. Just det... Så gjorde vi ju... Ibland är det lätt att hänga upp sig på det som inte funkade och glömma bort lösningarna.
 
Senast ändrad:
Sv: Kurs i barnuppfostran...

Om du kollar henne på wiki, ignorera kritiken när det gäller hennes böcker. Den stämmer inte med vad som står i böckerna. (Såvitt jag läst stödjer hon dagis (men jämför alternativ) o pappor. Kritiken är att hon skulle vara negativ till dagis o prata mycket mammaband. Det är nog från en äldre upplaga.)

Hon känns väldigt mjuk i sitt sätt att se på barn i jämförelse med mycket man läser.
 
Senast ändrad:
Sv: Kurs i barnuppfostran...

Ameo, jag håller med i dina punkter. Men det hjälper inte mig när grabben hoppar hejvilt i soffan (totalt överslag pga gäster), inte lyssnar när jag ber honom sluta (på väg att störtdyka fler gånger), klättrar upp igen när jag tar ner honom (nämnde jag att han är sjukt envis?) och det slutar med att jag gömmer mig i köket för att jag är nära med att hota med två väggkedjor i pannrummet... *skämt* Min sambos lösning är att "ignorera oönskade beteenden" så menar han att de ska gå över av sig självt. Hah....

ett tips när man har gäster är att någon av gästerna säger ifrån, det brukar bita bättre ;)
 
Sv: Kurs i barnuppfostran...

Kan du inte ge några konkreta situationer? Då är det lättare att relatera till, och ge input på hur man brukar lösa det. Sen funkar väl få lösningar på alla barn, men det kanske kan ge lite inspiration och idéer?
 
Sv: Kurs i barnuppfostran...

Ameo, jag håller med i dina punkter. Men det hjälper inte mig när grabben hoppar hejvilt i soffan (totalt överslag pga gäster), inte lyssnar när jag ber honom sluta (på väg att störtdyka fler gånger), klättrar upp igen när jag tar ner honom (nämnde jag att han är sjukt envis?) och det slutar med att jag gömmer mig i köket för att jag är nära med att hota med två väggkedjor i pannrummet... *skämt* Min sambos lösning är att "ignorera oönskade beteenden" så menar han att de ska gå över av sig självt. Hah....

Jag vill vara konsekvent och tydlig (och lyckas hyfsat med det), problemet är väl snarare att jag inte har en aning om var gränserna ska dras...? VAD är det jag ska vara tydlig med? Var ska jag dra gränserna och vad ska jag fokusera på för att hjälpa honom bli en självständig och trevlig individ? Förstår du mitt problem...?

När det gäller hoppa i soffan (inte ok hos oss heller!) så säger jag helt enkelt nej och förklarar varför (det är farligt, soffan kan gå sönder), och om inte det räcker så lyfter jag bort barnet handgripligen. 10 gånger om det behövs. Men vi har gjort så hela tiden, så de där tio-gångers-diskussionerna har vi haft när barnen varit betydligt yngre, runt året eller så.

Var gränserna ska dras får man väl bestämma själv, en del är bekväma med att barnen hoppar i soffan, andra inte.

Det där med att ignorera har jag personligen inte tålamod till, förmodligen en brist hos mig, jag har lite kort stubin.:cautious: Det bygger ju på att all uppmärksamhet är positiv förstärkning, och att barnet föredrar att få skäll framför att bli ignorerad. Jag försöker, när jag kommer ihåg det, att ge massor av positiv förstärkning, ofta blir det så att när barnet sköter sig, så säger man inget, för då funkar ju allt och är inget problem, och först när barnet börjar göra fel så uppmärksammas det. Jag försöker komma ihåg att tänka på att uppmärksamma barnet också när allt går som det ska, när det inte varit några problem utan barnet gör precis som det borde. Så att valet för barnet inte blir bli ignorerad eller få skäll. Utan att det blir få positiv förstärkning (beröm) eller skäll.

Om barnet studsar runt för att det är uppspelt eller trött, så försöker jag ofta hjälpa barnet att hamna i ett bättre läge också, alltså inte bara säga nej, utan typ föreslå bokläsning eller tv-tittning eller nåt annat som hjälper barnet att varva ner och gör det lättare att sluta studsa. Den självinsikten har ju sällan barn i den åldern.
 
Sv: Kurs i barnuppfostran...

Jag ogillar soffhoppande, så jag lyfter ner bestämt och ser till att hitta alternativ sysselsättning eller bättre plats att hoppa på. Är noga med att tala om varför ( soffan kan gå sönder och barnet kan slå sig).
Ibland är jag jättepedagogisk, och ibland får jag helt enkelt bara stoppa innan. Avledning tycker jag funkar bäst.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp