Kroniskt sjuk katt har fått diabetes - HJÄLP

[fonetik]

Hej alla kunniga! Jag är nyss hemkommen ifrån veterinären med min katt och befinner mig i ett litet kaos. Han diagnosticerades med diabetes, och veterinären vill att jag återkommer imorgon gällande hur jag vill göra. Hon informerade mig om hur en behandling ser ut med sprutor, blodkoll, kostbyte och dylikt.Hans blodsocker låg på 25 om jag inte minns fel, och imorgon får jag långtidsproverna tillbaka. Han låg också högt på protein i blodet som kan bero på att han är lätt uttorkad då vattnet han dricker bara går rakt igenom honom.

Däremot så sa hon också att läget såg lite risigt ut då han både har astma och typ kronisk öroninflammation, och därmed får medicinering i form av en låååååg dos kortison och även puffar utav astmamedicin (Airomir och Flutide). Tydligen så påverkar inflammationer i kroppen kattens förmåga att stabilisera sockernivåerna och det kan vara svårt att få ned dem till en bra nivå. Det blir alltså som att hans ena behandling motverkar den andra och därför kan det vara väldigt svårt (om ens möjligt) att få till en hållbar behandling åt honom. Det ska även kunna skena iväg ganska fort för katter i detta skede om de ej behandlas/behandlingen inte biter och att han kan hinna bli såpass dålig nu under jul att han inte kommer klara sig.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu - veterinären sa i princip att hon tyckte att jag ska överväga att låta honom somna in för att behandlingen kan göra mer skada än nytta. Jag var innan detta inställd på att han skulle ha så sketna njurar att det var dags att ta farväl men nu sitter jag här med en diabeteskatt och är kluven. Jag har nu läst massa om kostförändringar såsom BARF-diet eller enbart blötmat såsom Mjau och hur det har hjälpt massa katter. Dock så har dessa katter inte varit sjuka i grunden och redan levt på lånad tid. Även läst om tabletter, sprutor och massa dylikt. Är jag en hemsk mamma om jag låter honom somna in eller ska jag kämpa ännu lite hårdare för honom? Jag har upp till nu gjort allt i min makt för att hjälpa honom och behandla hans astma så att han kunnat leva ett symptomfritt liv och ha det bra. Jag älskar honom mer än något annat, men jag är verkligen kluven och ledsen. Risken är ju att insulinbehandlingen gör honom sjukare och att det inte går att göra nåt; vilket skulle innebära att han har en tuff sista tid.

Men jag tänker också att en veterinär inte rekommenderar avlivning om det inte är riktigt illa prognos? Har någon av er erfarenhet av en katt som har kroniska besvär PLUS diabetes?

 

[Kilauea]

Du är inte hemsk som överväger avlivning. Att låta djuret avsluta sitt liv smärtfritt är en gåva vi kan ge dom när de är svårt sjuka.

 

[Magiana]

Det där låter som en riktigt svår situation, men jag är benägen att hålla med din veterinär. Jag har haft hund med diabetes och det kan vara svårt nog ändå även utan andra komplicerande sjukdomar, att hålla blodsockret på en bra nivå.

 

[vallhund]

En gammal artikel https://barf.ifokus.se/articles/503...-kan-skydda-katter-mot-diabetes?discussions-1

 

[fonetik]

Det där låter som en riktigt svår situation, men jag är benägen att hålla med din veterinär. Jag har haft hund med diabetes och det kan vara svårt nog ändå även utan andra komplicerande sjukdomar, att hålla blodsockret på en bra nivå.

Om jag får fråga - hur gick det för er med insulinet? Hade ni en tuff tid att hitta en rimlig dosering eller gick det rätt bra? Det är ett enda stort dilemma. Inget alternativ känns självklart och allt har en tråkig effekt så jag vill se till att jag gör det som är bäst för honom och inte bara för mig. JAG skulle kunna göra allt för att ha honom kvar hos mig, men frågan är hur mycket HAN klarar av.

En gammal artikel https://barf.ifokus.se/articles/503...-kan-skydda-katter-mot-diabetes?discussions-1

Ja, jag har kikat på barf och funderade förut på att övergå till det. Kan ju kännas dumt nu i efterhand. Frågan är om det är för sent för min lille att för att det ska göra någon riktig skillnad.

 

[MissFideli]

Nej, du är inte hemsk som funderar på att ta bort. Krasst sagt så är det ju bara vi som blir kvar som lider av att ett djur tas bort, så för djurets del är det ju inte fel alls. Tvärtom.

Jag hade inte gett upp utan att testa behandla diabetesen med foder och låtit specialist titta på öronen om det inte är gjort. Men det är jag.

Du tänker ju på din kisse i första hand, hur kan det vara hemskt?

Edit: Har haft katt med diabetes i familjen, det var ett himla pyssel att få till insulinnivå. Tog tid. Men att ge insulinsprutor var aldrig några oroblem.

 

[Magiana]

Om jag får fråga - hur gick det för er med insulinet? Hade ni en tuff tid att hitta en rimlig dosering eller gick det rätt bra? Det är ett enda stort dilemma. Inget alternativ känns självklart och allt har en tråkig effekt så jag vill se till att jag gör det som är bäst för honom och inte bara för mig. JAG skulle kunna göra allt för att ha honom kvar hos mig, men frågan är hur mycket HAN klarar av.



Ja, jag har kikat på barf och funderade förut på att övergå till det. Kan ju kännas dumt nu i efterhand. Frågan är om det är för sent för min lille att för att det ska göra någon riktig skillnad.

Det var täta kontroller i början men sen när man hittat en okej nivå så får man ju hålla kollen själv med kontroll av urinen. Men man behöver ändå åka och ta blodprov då och då.

Insulinkänning är något man aldrig vänjer sig vid. På min hund hävde jag dessa med dextrosoltabletter. Hon åt dem självmant. Hur man gör med katt vet jag inte.

 

[MJLee]

som jag har förstått det så kan diabetes i katter gå tillbaka efter en tid. Men under tiden så måste man lägga om livsstilen, banta stenhårt om katten är överviktig och ta blodprov regelbundet. Har för mig att man gör det i öronen eftersom det är lättast. Finns många exempel på katter som levt ett bra liv med diabetes och som även blivit bra.

 

[MissFideli]

som jag har förstått det så kan diabetes i katter gå tillbaka efter en tid. Men under tiden så måste man lägga om livsstilen, banta stenhårt om katten är överviktig och ta blodprov regelbundet. Har för mig att man gör det i öronen eftersom det är lättast. Finns många exempel på katter som levt ett bra liv med diabetes och som även blivit bra.

Här det nog kortisonet som orsakat diabetesen, så ska der försvinna helt så måste nog kortisonet bort.
Diabetes är en vanlig biverkning på långtidsbehandling med kortison tyvärr. Precis som att kortison inte sällan orsakar fång på häst.

 

[fonetik]

'

som jag har förstått det så kan diabetes i katter gå tillbaka efter en tid. Men under tiden så måste man lägga om livsstilen, banta stenhårt om katten är överviktig och ta blodprov regelbundet. Har för mig att man gör det i öronen eftersom det är lättast. Finns många exempel på katter som levt ett bra liv med diabetes och som även blivit bra.

Precis som MissFideli skriver så har nog hans diabetes orsakats av den kortison han fått för sin astma. När jag frågade henne om diabetesen skulle försvinna om jag avslutade kortisonbehandlingen sa hon att det var tveksamt då det var så långt gånget. Jag har precis som du läst massa berättelser om katter som levt fina liv trots sin diabetes och de som gått in i remission. Frågan är bara om det är möjligt för min katt. Jag önskar att det är det, men nånstans känns det lite kört.

 

[monster1]

Hej alla kunniga! Jag är nyss hemkommen ifrån veterinären med min katt och befinner mig i ett litet kaos. Han diagnosticerades med diabetes, och veterinären vill att jag återkommer imorgon gällande hur jag vill göra. Hon informerade mig om hur en behandling ser ut med sprutor, blodkoll, kostbyte och dylikt.Hans blodsocker låg på 25 om jag inte minns fel, och imorgon får jag långtidsproverna tillbaka. Han låg också högt på protein i blodet som kan bero på att han är lätt uttorkad då vattnet han dricker bara går rakt igenom honom.

Däremot så sa hon också att läget såg lite risigt ut då han både har astma och typ kronisk öroninflammation, och därmed får medicinering i form av en låååååg dos kortison och även puffar utav astmamedicin (Airomir och Flutide). Tydligen så påverkar inflammationer i kroppen kattens förmåga att stabilisera sockernivåerna och det kan vara svårt att få ned dem till en bra nivå. Det blir alltså som att hans ena behandling motverkar den andra och därför kan det vara väldigt svårt (om ens möjligt) att få till en hållbar behandling åt honom. Det ska även kunna skena iväg ganska fort för katter i detta skede om de ej behandlas/behandlingen inte biter och att han kan hinna bli såpass dålig nu under jul att han inte kommer klara sig.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu - veterinären sa i princip att hon tyckte att jag ska överväga att låta honom somna in för att behandlingen kan göra mer skada än nytta. Jag var innan detta inställd på att han skulle ha så sketna njurar att det var dags att ta farväl men nu sitter jag här med en diabeteskatt och är kluven. Jag har nu läst massa om kostförändringar såsom BARF-diet eller enbart blötmat såsom Mjau och hur det har hjälpt massa katter. Dock så har dessa katter inte varit sjuka i grunden och redan levt på lånad tid. Även läst om tabletter, sprutor och massa dylikt. Är jag en hemsk mamma om jag låter honom somna in eller ska jag kämpa ännu lite hårdare för honom? Jag har upp till nu gjort allt i min makt för att hjälpa honom och behandla hans astma så att han kunnat leva ett symptomfritt liv och ha det bra. Jag älskar honom mer än något annat, men jag är verkligen kluven och ledsen. Risken är ju att insulinbehandlingen gör honom sjukare och att det inte går att göra nåt; vilket skulle innebära att han har en tuff sista tid.

Men jag tänker också att en veterinär inte rekommenderar avlivning om det inte är riktigt illa prognos? Har någon av er erfarenhet av en katt som har kroniska besvär PLUS diabetes?

Vi har haft en katt med astma och diabetes som följd av kortisonet. Vi slutade med kortisonet och gav mjau mjukmat vilket gjorde att diabetesen gick i remission. Vi provade att ge insulin och så i en vecka men fick hela tiden väldigt låga blodsockervärden, tillslut konstaterade man att diabetesen gått i remission efter två veckor på mjau och ingen kortison. Han astma var dock inte så allvarlig utan han hostade lite ibland. Han fick några infektioner i luftrören vid två tillfällen och då behandlades han med antibiotika vilket hjälpte. Han levde väll ett år efter konstaterad diabetes och togs bort vid 16.

 

[fonetik]

Vi har haft en katt med astma och diabetes som följd av kortisonet. Vi slutade med kortisonet och gav mjau mjukmat vilket gjorde att diabetesen gick i remission. Vi provade att ge insulin och så i en vecka men fick hela tiden väldigt låga blodsockervärden, tillslut konstaterade man att diabetesen gått i remission efter två veckor på mjau och ingen kortison. Han astma var dock inte så allvarlig utan han hostade lite ibland. Han fick några infektioner i luftrören vid två tillfällen och då behandlades han med antibiotika vilket hjälpte. Han levde väll ett år efter konstaterad diabetes och togs bort vid 16.

Gud så skönt att höra! Känns bättre att höra att katter i hans sits lyckats gå i remission, känns inte riktigt lika omöjligt helt plötsligt. Vad låg han på för dos av kortison innan ni slutade?

När jag vaknade imorse märkte jag att han har kissat utanför lådan. Det är ett problem som funnits tidigare vid några tillfällen, men inte på ett tag nu. Han har kissat precis vid duschavloppet och även kanske 15 cm ifrån lådan, precis utanför kattsandsmattan. Det vid duschen var ingen jättestor mängd (dock kan det ju runnit ner i avloppet en del också) men på golvet har det runnit en jäkla massa, och fick direkt en klump i magen.

Kan detta bero på stressen från veterinärbesöket igår? Eller är det tecken på att han mår sämre? Han har betett sig som vanligt under natten, inte särskilt låg utan mer busig. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta då han inte gjort så på flera veckor, och inte en enda gång sedan vi flyttade för snart två veckor sedan.

 

[monster1]

Gud så skönt att höra! Känns bättre att höra att katter i hans sits lyckats gå i remission, känns inte riktigt lika omöjligt helt plötsligt. Vad låg han på för dos av kortison innan ni slutade?

När jag vaknade imorse märkte jag att han har kissat utanför lådan. Det är ett problem som funnits tidigare vid några tillfällen, men inte på ett tag nu. Han har kissat precis vid duschavloppet och även kanske 15 cm ifrån lådan, precis utanför kattsandsmattan. Det vid duschen var ingen jättestor mängd (dock kan det ju runnit ner i avloppet en del också) men på golvet har det runnit en jäkla massa, och fick direkt en klump i magen.

Kan detta bero på stressen från veterinärbesöket igår? Eller är det tecken på att han mår sämre? Han har betett sig som vanligt under natten, inte särskilt låg utan mer busig. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta då han inte gjort så på flera veckor, och inte en enda gång sedan vi flyttade för snart två veckor sedan.

Normaldos tror jag han vägde 5 kg så då blir det väll 5 mg?

 

[cirkus]

Jag hade en hund med diabetes. Hon fick sprutor 2 ggr/dag och vi fick aldrig riktigt till dosen, hon låg ständigt lite för högt i blodsocker, vi tog blodprov varje dag innan insulinet. Det var okej ända tills hon började gråta varje gång vi sprutade för att skinnet blivit förtjockat, då var det vidrigt. Hon var så vansinnigt tapper. Jag säger aldrig mer. Jag har en katt nu som jag misstänker diabetes på (ska på koll imorgon) har hon det kommer jag ta bort henne direkt. Hon äter lågdos kortison sen över ett år och hon är nu i ett läge där hon är mycket smal och ständigt hungrig - tyvärr känner jag igen dessa symtom så jag håller på att förbereda mig mentalt på att behöva ta bort min vackra katt

 

[monster1]

Jag hade en hund med diabetes. Hon fick sprutor 2 ggr/dag och vi fick aldrig riktigt till dosen, hon låg ständigt lite för högt i blodsocker, vi tog blodprov varje dag innan insulinet. Det var okej ända tills hon började gråta varje gång vi sprutade för att skinnet blivit förtjockat, då var det vidrigt. Hon var så vansinnigt tapper. Jag säger aldrig mer. Jag har en katt nu som jag misstänker diabetes på (ska på koll imorgon) har hon det kommer jag ta bort henne direkt. Hon äter lågdos kortison sen över ett år och hon är nu i ett läge där hon är mycket smal och ständigt hungrig - tyvärr känner jag igen dessa symtom så jag håller på att förbereda mig mentalt på att behöva ta bort min vackra katt

Vår katt reagerade inte alls på sprutorna, stökigt att kolla sockret dock och svårt att få ut tillräckligt med blod för att mätaren skulle fungera.

 

[mackan]

Jag hör till den ”sortens” djurägare som en del anser är lite ”krass” i det att jag inte vill hålla liv i/rehabba ett djur med för mycket diagnoser med risk att djurets livskvalitet riskeras för mycket och/eller att vänta för länge ang ändå oundviklig utkomst i slutänden med risk att djuret behöver lida. Min erf är också att de flesta veterinärer ser till sådant och de nämner inte avlivning om de inte anser att det är en väg att bespara djuret lidande.

Med det sagt : Hade det varit min katt hade jag valt att avsluta. Men : vad du väljer är HELT ditt beslut och andras vägar betyder inte att din väg är fel osv! Du är den som känner din katt och dig själv och er situation helhetsmässigt.

Du har mina sympatier i ett jobbigt och svårt läge

 

[MissFideli]

Vår katt reagerade inte alls på sprutorna, stökigt att kolla sockret dock och svårt att få ut tillräckligt med blod för att mätaren skulle fungera.

Inte de 2 jag känner till heller, de har inte sagt nått när man gett sprutorna.

 

[cirkus]

Vår katt reagerade inte alls på sprutorna, stökigt att kolla sockret dock och svårt att få ut tillräckligt med blod för att mätaren skulle fungera.

Det gjorde inte min hund i början heller, men efter ungefär ett år och stick 2 ggr/dag var huden förtjockad och då gjorde det ont även om vi varierade stickställena. Vi hade inget problem att ta blod dock - vi tog alltid i läppen och hon sa inte flasklock om det

 

[monster1]

Det gjorde inte min hund i början heller, men efter ungefär ett år och stick 2 ggr/dag var huden förtjockad och då gjorde det ont även om vi varierade stickställena. Vi hade inget problem att ta blod dock - vi tog alltid i läppen och hon sa inte flasklock om det

Märkligt, sambon är diabetiker och ger sig själv sprutor, han kan få så ibland (framförallt om han slarvar med att byta nål) men det är väldigt sällan och han har ju sprutat sig själv i 20 år.

 

[cirkus]

Märkligt, sambon är diabetiker och ger sig själv sprutor, han kan få så ibland (framförallt om han slarvar med att byta nål) men det är väldigt sällan och han har ju sprutat sig själv i 20 år.

Jag vet inte varför det blev så - vi tog ny nål varje gång