Krönika: Är tävling idag till för alla?

Det har bubblat lite på sociala medier och i diverse tidningar om de minskande antalet starter på tävling. Vilket gjort att jag har funderat på frågan: är tävling idag till för alla? Mitt svar är nej.

 

[__sofia__]

Alltså, nä, även "förr" fanns tv-serier. Mtp att det "förr" inte fanns streaming så var man "tvungen" att se sin favvoserie när den faktiskt visades på TV (eller spela in på videobandspelaren om den var ledig just då). Nu kan man se sin favvoserie när som helst tack vare streamingtjänsterna. Så den aspekten tror jag faktiskt att du har helt fel i!

Gå ut med vännerna? Det har väl folk gjort i alla tider? Det är inget nytt eller unikt för vår tid.

OT från tråden egentligen, men är TV-serier uppbyggda på samma sätt nu som innan? När jag växte upp var det oftast serier som House, Bones, NCIS, Friends, Morden i Midsomer, Malcolm in the Middle, The Mentalist etc som gick på TV och som det gick att titta på. Dvs typen av serie där varje avsnitt går att titta på utan att se något annat - varje avsnitt hade en början, mitt och slut och man var inte tvungen att ha sett avsnittet innan för att hänga med. Jag var t.ex. inte någon som älskade alla deckarserier som min syster satte på, men satte hon på ett avsnitt med Bones var det inga problem att hänga med.

Det finns ju fortfarande serier av den typen (på samma sätt som den andra typen fanns även innan streaming), men är det inte vanligare idag med serier som man måste se i ordning för att hänga med i? (Game of Thrones, Outlander, Bridgerton) Dvs att man faktiskt måste se alla avsnitt för att hänga med, det går inte bara att sätta på ett random avsnitt på en serie och hängs med.

(jag har egentligen dålig koll - jag tittar inte särskilt mycket på serier)

 

[Lingon]

OT från tråden egentligen, men är TV-serier uppbyggda på samma sätt nu som innan? När jag växte upp var det oftast serier som House, Bones, NCIS, Friends, Morden i Midsomer, Malcolm in the Middle, The Mentalist etc som gick på TV och som det gick att titta på. Dvs typen av serie där varje avsnitt går att titta på utan att se något annat - varje avsnitt hade en början, mitt och slut och man var inte tvungen att ha sett avsnittet innan för att hänga med. Jag var t.ex. inte någon som älskade alla deckarserier som min syster satte på, men satte hon på ett avsnitt med Bones var det inga problem att hänga med.

Det finns ju fortfarande serier av den typen (på samma sätt som den andra typen fanns även innan streaming), men är det inte vanligare idag med serier som man måste se i ordning för att hänga med i? (Game of Thrones, Outlander, Bridgerton) Dvs att man faktiskt måste se alla avsnitt för att hänga med, det går inte bara att sätta på ett random avsnitt på en serie och hängs med.

(jag har egentligen dålig koll - jag tittar inte särskilt mycket på serier)

Det finns båda typerna. Men det spelar ju ingen roll i.o.m. streamingen som gör att man kan se ett avsnitt i månaden eller 5 om dagen. Förr var det måndagar kl 20 eller spela in det på videobandspelaren.

 

[Jeps]

Vad är det som ändrats?

*Är det antalet tävlingar som anordnas? Dvs färre möjligheter att tävla.
eller
*Är det färre som anmäler sig till befintliga tävlingar? Pga kostnad?

Och handlar detta om alla nivåer?

Tävlande har aldrig varit för alla och det gäller inte minst meetings över flera dagar. Tävlandet är inte ens för alla inom Ridsportförbundet. Ridsportförbundet har drygt 150 000 medlemmar (1,5% av svenskarna) av dessa har 23-24 000 tävlingslicens. Huvuddelen är ridskoleryttare.

Jag skulle även tro att en mycket större andel tävlar nu än när jag var aktiv (1980-1990-talen) - men då hade vi mycket klubbtävlingar, blåbär, prova-på etc utanför ridsportförbundet. Det var väldigt mycket mer jämspelt - vi turades om att tävla och vara funktionärer och ridskolorna hyrde/lånade ut hästar och ponnier så att nästan alla medlemmar som ville kunde vara med.

Det är färre starter totalt. Stora tävlingsplatser som Sundbyholm är de enda med ordentliga startfält. Vilket är underligt då de är dyrare än många andra med sämre prispengar.

Här i norr är det små startfält på häst ffa (hoppning) vi måste ha ponny och häst på samma tävling för att det ska gå ihop ekonomiskt.

 

[MML]

Alltså, nä, även "förr" fanns tv-serier. Mtp att det "förr" inte fanns streaming så var man "tvungen" att se sin favvoserie när den faktiskt visades på TV (eller spela in på videobandspelaren om den var ledig just då). Nu kan man se sin favvoserie när som helst tack vare streamingtjänsterna. Så den aspekten tror jag faktiskt att du har helt fel i!

Gå ut med vännerna? Det har väl folk gjort i alla tider? Det är inget nytt eller unikt för vår tid.

Ja, det är klart att det fanns tv-serier, något annat har jag väl heller inte påstått? Skillnaden, som jag upplever i mitt umgänge när jag var tonåring och ung vuxen jämfört med de som är det nu, är att det (förmodligen på grund av hur mycket mer som finns tillgängligt nu) är många fler serier, med många fler avsnitt, som man "ska" hänga med i. Och just för att det finns tillgängligt när som helst på streamingtjänster, kan man lägga många fler timmar i veckan på att "titta i kapp" serier som t. ex. klasskompisar eller arbetskamrater diskuterar, för att kunna delta i samtal om t. ex. serierna.

Självklart har de som har vänner, umgåtts och gått ut med sina vänner i alla tider. Men även där ser jag en skillnad i mönster hos personer i min närhet.

 

[bettysmatte]

Ja, det är klart att det fanns tv-serier, något annat har jag väl heller inte påstått? Skillnaden, som jag upplever i mitt umgänge när jag var tonåring och ung vuxen jämfört med de som är det nu, är att det (förmodligen på grund av hur mycket mer som finns tillgängligt nu) är många fler serier, med många fler avsnitt, som man "ska" hänga med i. Och just för att det finns tillgängligt när som helst på streamingtjänster, kan man lägga många fler timmar i veckan på att "titta i kapp" serier som t. ex. klasskompisar eller arbetskamrater diskuterar, för att kunna delta i samtal om t. ex. serierna.

Självklart har de som har vänner, umgåtts och gått ut med sina vänner i alla tider. Men även där ser jag en skillnad i mönster hos personer i min närhet.

Men om man verkligen brinner för hästar och tävling låter man väl inte tv-serier gå före ? Det tycker jag verkar lite konstigt.

 

[Angloubet]

Men om man verkligen brinner för hästar och tävling låter man väl inte tv-serier gå före ? Det tycker jag verkar lite konstigt.

Jag hade träning varje fredag kväll just av denna anledning. Antingen satsade du på ridningen och var där, eller så ville du hänga med kompisarna och skippade träningen. Att jag inte gillade det pga tidiga lördagsmornars upp tidigt för tävling var en annan sak

 

[Grazing]

Ja, det är klart att det fanns tv-serier, något annat har jag väl heller inte påstått? Skillnaden, som jag upplever i mitt umgänge när jag var tonåring och ung vuxen jämfört med de som är det nu, är att det (förmodligen på grund av hur mycket mer som finns tillgängligt nu) är många fler serier, med många fler avsnitt, som man "ska" hänga med i. Och just för att det finns tillgängligt när som helst på streamingtjänster, kan man lägga många fler timmar i veckan på att "titta i kapp" serier som t. ex. klasskompisar eller arbetskamrater diskuterar, för att kunna delta i samtal om t. ex. serierna.

Självklart har de som har vänner, umgåtts och gått ut med sina vänner i alla tider. Men även där ser jag en skillnad i mönster hos personer i min närhet.

Min erfarenhet av hästmänniskor som är mer än bara "rida en gång i veckan på ridskola och sen inte bryr sig om hästarna i övrigt" människor är att det inte är mycket annat än just hästar som intresserar dom. Ingen av mina hästintresserade vänner brydde sig om mycket annat än att vara i stallet hela dagarna. Stallet gick alltid först. Och dom vänner man hade då var folk i stallet vilket ju gjorde att det var där man var oavsett.

Kanske inte var så överallt men dom hästintresserade där jag växte upp och mina vänner var sådana. Inte mycket annat än hästar var särskilt intressant.

Dom flesta av mina vänner och andra jag umgicks med i stallet gick ifrån stallet och började prioritera annat än hästar först när dom slutade gymnasiet och behövde skaffa jobb osv och hamnade i ett liv där annat naturligt nog tog mer plats.

 

[MML]

Men om man verkligen brinner för hästar och tävling låter man väl inte tv-serier gå före ? Det tycker jag verkar lite konstigt.

Nej, det är det jag menar - jag upplever det som att många, främst barn och unga, är mer "splittrade" i dag. Inte lika många är så där inbitna hästälskare som spenderar mer eller mindre all fritid i stallet.

Jag tror att grunden läggs redan när barnen är små. När jag var i 7-10-årsåldern var det bara hästar som gällde för mig och mina hästintresserade vänner. När min dotter var i den åldern var hon ett av få barn i klassen som "bara" hade en organiserad fritidsaktivitet (eller, egentligen två, hon sjöng i kyrkans barnkör också i några år). Barn som är i den åldern nu, har de allra flesta flera aktiviteter varje vecka.

Det är givetvis inget fel med det, så menar jag inte. Men jag tror att det följer med upp i ålder, och kan göra att många unga känner att de måste "hinna med" så mycket mer än "bara" hästarna.

 

[MML]

Min erfarenhet av hästmänniskor som är mer än bara "rida en gång i veckan på ridskola och sen inte bryr sig om hästarna i övrigt" människor är att det inte är mycket annat än just hästar som intresserar dom. Ingen av mina hästintresserade vänner brydde sig om mycket annat än att vara i stallet hela dagarna. Stallet gick alltid först. Och dom vänner man hade då var folk i stallet vilket ju gjorde att det var där man var oavsett.

Kanske inte var så överallt men dom hästintresserade där jag växte upp och mina vänner var sådana. Inte mycket annat än hästar var särskilt intressant.

Dom flesta av mina vänner och andra jag umgicks med i stallet gick ifrån stallet och började prioritera annat än hästar först när dom slutade gymnasiet och behövde skaffa jobb osv och hamnade i ett liv där annat naturligt nog tog mer plats.

Ja, det är precis det jag menar. Så var det även för mig och mina vänner när vi var unga. De flesta unga jag känner i dag, även flera av de som tävlar och satsar lite högre, har mycket mer de "måste" hinna med, än vad vi hade "på min tid".

 

[Grazing]

Ja, det är precis det jag menar. Så var det även för mig och mina vänner när vi var unga. De flesta unga jag känner i dag, även flera av de som tävlar och satsar lite högre, har mycket mer de "måste" hinna med, än vad vi hade "på min tid".

Det jag menar är att för sådana hästmänniskor så finns det inget intresse riktigt i att följa med i allt annat som "alla andra" sysslar med. Det finns liksom inget måste när det gäller annat än hästar för dom flesta hästmänniskor som lever för stallet. När andra i min klass pratade om fester och kläder osv och allt sådant "vanligt" så satt jag med mina vänner och pratade om hästar och stallet. Jag hade väldigt tur ska sägas att jag hade 4 andra lika hästintresserade vänner i min klass för annars hade jag nog blivit ruskigt ensam.

Det fanns lika mycket mer eller mindre då som nu när jag växte upp tycker jag, men intresset att prata med andra om annat än hästar var mer eller mindre lika med noll. Det fanns liksom ingenting annat att vilja hänga med i riktigt än stallet och hästprat.

 

[Mabuse]

Jag undrar om inte hästarna blivit bättre också? För tio-femton år sen hade min klubb alltid fullt och 250 starter när det var lokal hopptävling med låga klasser. Nu är det kanske 100 starter. Om man tävlar hoppning, så köper man en hopphäst och rider snabbt 1,20. Eller så har man en annan häst och tävlar inte alls.

Förr fanns det fullblod och fjordingar och lite enklare hästar som folk tävlade, men de tycks ha försvunnit.

 

[tara]

Jo, folk har mer pengar idag. Det innebär också att det blir färre som är intresserade av att hjälpa till på tävlingarna när de tävlande egentligen har råd att betala.

Nej, det är det jag menar - jag upplever det som att många, främst barn och unga, är mer "splittrade" i dag. Inte lika många är så där inbitna hästälskare som spenderar mer eller mindre all fritid i stallet.

Jag tror att grunden läggs redan när barnen är små. När jag var i 7-10-årsåldern var det bara hästar som gällde för mig och mina hästintresserade vänner. När min dotter var i den åldern var hon ett av få barn i klassen som "bara" hade en organiserad fritidsaktivitet (eller, egentligen två, hon sjöng i kyrkans barnkör också i några år). Barn som är i den åldern nu, har de allra flesta flera aktiviteter varje vecka.

Det är givetvis inget fel med det, så menar jag inte. Men jag tror att det följer med upp i ålder, och kan göra att många unga känner att de måste "hinna med" så mycket mer än "bara" hästarna.

Jag tror skolan är jobbigare idag också. Trycket på att ha bra betyg fanns inte överallt på alla linjer och årskullar som det nästan gör nuförtiden.

 

[Grazing]

Jo, folk har mer pengar idag. Det innebär också att det blir färre som är intresserade av att hjälpa till på tävlingarna när de tävlande egentligen har råd att betala.

Men så är det ju inte heller, det ingår ju ofta i klubben man är medlem hos att vara funktionär ett par gånger per år iallafall och hjälpa till. Dessutom så är det otroligt många omyndiga som är funktionärer och hjälper till vilket dom flesta trots allt ofta tycker är roligt och dom tänker knappast på dom tävlandes ekonomi. Jag har aldrig någonsin hört någon säga att den inte vill vara funktionär för att ryttarna är rika.

Folk har kanske mer pengar men allt kostar ju också mer.

 

[escodobe]

Men så är det ju inte heller, det ingår ju ofta i klubben man är medlem hos att vara funktionär ett par gånger per år iallafall och hjälpa till. Dessutom så är det otroligt många omyndiga som är funktionärer och hjälper till vilket dom flesta trots allt ofta tycker är roligt och dom tänker knappast på dom tävlandes ekonomi. Jag har aldrig någonsin hört någon säga att den inte vill vara funktionär för att ryttarna är rika.

Folk har kanske mer pengar men allt kostar ju också mer.

Det är dock ett välkänt fenomen att det det råder föreningsdöd i Sverige. Folk är generellt mycket mindre intresserade av "att jobba gratis" och engagera sig. Mycket av tex kulturen idag drivs av pensionärer, och det är inte det att de börjat engagera sig när de är blivit pensionärer utan det är dom som varit kvar i 40 år.

 

[Snubbelfot]

Det är dock ett välkänt fenomen att det det råder föreningsdöd i Sverige. Folk är generellt mycket mindre intresserade av "att jobba gratis" och engagera sig. Mycket av tex kulturen idag drivs av pensionärer, och det är inte det att de börjat engagera sig när de är blivit pensionärer utan det är dom som varit kvar i 40 år.

Absolut, den utvecklingen tycker jag att man har kunnat se hyfsat tydligt i åtminstone 20-25 år. Helt oberoende av verksamhet; det är föreningskonceptet i stort som jag upplever har tappat mark. Idrott, musik, boende, husdjur, andra specialintressen...

 

[escodobe]

Absolut, den utvecklingen tycker jag att man har kunnat se hyfsat tydligt i åtminstone 20-25 år. Helt oberoende av verksamhet; det är föreningskonceptet i stort som jag upplever har tappat mark. Idrott, musik, boende, husdjur, andra specialintressen...

Ja, jag håller helt med.