Krönika: Är tävling idag till för alla?

Det har bubblat lite på sociala medier och i diverse tidningar om de minskande antalet starter på tävling. Vilket gjort att jag har funderat på frågan: är tävling idag till för alla? Mitt svar är nej.

 

[Lobelia]

Det har bubblat lite på sociala medier och i diverse tidningar om de minskande antalet starter på tävling. Vilket gjort att jag har funderat på frågan: är tävling idag till för alla? Mitt svar är nej.

Tävling inom ridsport (och många andra sporter) har aldrig varit för alla.

Det är en helt annan men troligen relaterad fråga varför antalet starter sjunker. Antingen lär det vara intresset som sjunkit eller pengarna som tryter. Eller så en kombination.

 

[Blyger]

Tävling inom ridsport (och många andra sporter) har aldrig varit för alla.

Det är en helt annan men troligen relaterad fråga varför antalet starter sjunker. Antingen lär det vara intresset som sjunkit eller pengarna som tryter. Eller så en kombination.

Jag håller med, analysen om varför tävling är för färre nu än förr vore intressant.

 

[Lingon]

Det har väl aldrig varit för alla? Det var definitivt inte tillgängligt för mig, en helt vanlig ridskoleunge med föräldrar som inte hade råd med mer än en lektion i veckan, ingen hästkunskap och ett hästallergiskt syskon.

Att som barn tävla inom ridsport kräver föräldrars engagemang och stor ekonomisk support.

 

[Jeps]

Allt är ju dyrare nu -> mindre pengar att lägga på tävlande. Är ju inte bara tävlingarna som blivit dyrare.

 

[mamman]

Är det färre startande på de enskilda tävlingarna eller totalt? Om färre på enskilda tävlingar kan det bero på ett större utbud (än vad det finns underlag för). Vad är hennes tidshorisont?

Demografin har, tillsammans med ekonomin stor betydelse för hur många som har häst/ponny och tävlingar. Men även under "guldåren", god ekonomi och låga räntor som sammanföll med babyboomen i ponny/yr-ålder var flerdagarsmeeting verkligen inget för de flesta. Innan dess fanns det knappt på kartan annat än för en lite klick.

Sist: Vem är det som hon tycker ska betala för hennes tävlande om inte hon själv vill/kan? (Det är alltid någon som får ta kostnaden, om inte annat så i form av oavlönat arbete)

 

[cewe]

Är det färre startande på de enskilda tävlingarna eller totalt? Om färre på enskilda tävlingar kan det bero på ett större utbud (än vad det finns underlag för). Vad är hennes tidshorisont?

Demografin har, tillsammans med ekonomin stor betydelse för hur många som har häst/ponny och tävlingar. Men även under "guldåren", god ekonomi och låga räntor som sammanföll med babyboomen i ponny/yr-ålder var flerdagarsmeeting verkligen inget för de flesta. Innan dess fanns det knappt på kartan annat än för en lite klick.

Sist: Vem är det som hon tycker ska betala för hennes tävlande om inte hon själv vill/kan? (Det är alltid någon som får ta kostnaden, om inte annat så i form av oavlönat arbete)

Det är färre starter totalt på 1 och 2 stjärniga tävlingar i storstadsregionerna, men börjar även minska ute i landet. Det började redan innan pandemin.

 

[skiesabove]

Jag tror att det fortfarande är billigare och mer tillgängligt med tävling i Sverige, men att det börjar bli mer likt hur det är i andra länder, delvis pga den allmänna ekonomin (spånbalar kostar nu 150kr/st på Granngården, dvs mer än dubbelt på 5 år) och delvis pga Den Stora Föreningslivsdöden (som drabbar alla föreningar i Sverige).

Tävling på annat än klubbnivå är en rikemanssport internationellt sett (inom dressyr och hoppning).

Att arbetarklassen fortfarande har råd med häst i Sverige är speciellt för Sverige. Och våra ridskolor, tillgängligt för samma peng som andra sporter. Vill vi värna om det vet jag inte om det är just tävlingarna vi ska stötta, kanske snarare mer statligt och kommunalt stöd till ridskolor. Omställningsstöd till lösdrift osv.

 

[Grazing]

Det har alltid varit dyrt att tävla aktivt med hästar, det är inte nytt. Hästar överlag har alltid slukat mycket pengar oavsett om man tävlat eller inte.

Däremot så tror jag minskade starter osv beror mycket på att det blivit så dyrt att leva överlag. Allting är hur dyrt som helst just nu, pengarna måste läggas på andras saker i livet och då prioriteras väl inte tävlingsdelen så mycket helt enkelt.

Ridsport är och kommer förbli en rikemanssport och har aldrig varit till för alla..tyvärr. Dom flesta får nöja sig och nöjer sig oftast fint med att ha råd att ha häst övht eller få umgås med hästar. När jag hade min häst så var tävling en bonus men jag tycker det var lika roligt att träna med min häst utan att ha sikte på tävling, tävling är inte alltid det viktigaste.

 

[cirkus]

Jag är inte så imponerad av analysen direkt. Det är väl inte raketforskning att det har blivit svindyrt att tävla och att det egentligen aldrig har varit för alla, jag tyfker krönikören helt har missat alla pay&ride och pay&jump som jag tror har tagit en rätt stor del av de vanliga tävlingarna ffa på de riktigt låga nivåerna.

 

[mamman]

Jag är inte så imponerad av analysen direkt. Det är väl inte raketforskning att det har blivit svindyrt att tävla och att det egentligen aldrig har varit för alla, jag tyfker krönikören helt har missat alla pay&ride och pay&jump som jag tror har tagit en rätt stor del av de vanliga tävlingarna ffa på de riktigt låga nivåerna.

Vår granne drog i gång med regelbundna pay&jump under pandemin, och har fortsatt. Svårt för klubbarna att få tillbaka både oavlönade funktionärer och startande i samma utsträckning som innan.

 

[mamman]

Det är färre starter totalt på 1 och 2 stjärniga tävlingar i storstadsregionerna, men börjar även minska ute i landet. Det började redan innan pandemin.

Och förutom ekonomin så tror jag att demografin spelar roll.

 

[Grazing]

Jag är inte så imponerad av analysen direkt. Det är väl inte raketforskning att det har blivit svindyrt att tävla och att det egentligen aldrig har varit för alla, jag tyfker krönikören helt har missat alla pay&ride och pay&jump som jag tror har tagit en rätt stor del av de vanliga tävlingarna ffa på de riktigt låga nivåerna.

Med tanke på hur hon skriver så antar jag att hon är den typen som anser att det inte räknas som tävlingar. Hon pratar om folk som satsar och vill upp i klasserna verkar det som. Inte ovanlig åsikt tyvärr av dom som börjat satsa och ser GP som mål.

 

[cirkus]

Med tanke på hur hon skriver så antar jag att hon är den typen som anser att det inte räknas som tävlingar. Hon pratar om folk som satsar och vill upp i klasserna verkar det som. Inte ovanlig åsikt tyvärr av dom som börjat satsa och ser GP som mål.

Nä kanske inte. Det är ju samtidigt på de lägsta nivåerna som tappet är störst om jag inte är helt oinformerad.

 

[Lobelia]

Det har väl aldrig varit för alla? Det var definitivt inte tillgängligt för mig, en helt vanlig ridskoleunge med föräldrar som inte hade råd med mer än en lektion i veckan, ingen hästkunskap och ett hästallergiskt syskon.

Att som barn tävla inom ridsport kräver föräldrars engagemang och stor ekonomisk support.

Nja, många ridskolor har tävlingar för eleverna. Det är i och för sig knappast dessa som avses. men inte ens dessa är för alla. Jag kunde vara med helt utan förälders medverkan.

 

[MML]

Nä kanske inte. Det är ju samtidigt på de lägsta nivåerna som tappet är störst om jag inte är helt oinformerad.

Min dotters f. d. hopptränare var (för några år sedan) mycket bekymrad över utvecklingen, att många valde Pay & Jump i stället för "riktig tävling". Hon menade att det riskerade ta död på sporten på lägre nivå, då många (hon tränade/tränar främst barn och unga, som behöver föräldrar som betalar, skjutsar etc.) föredrog att hoppa en bana och få rosett och direkt åka hem, framför allt som ingår i att tävla. Utöver risken för sporten i sig, ansåg hon att P&J var "sämre" på så vis att det inte ställs samma krav på banbyggare, funktionärer, sjukvårdare etc, inga krav på vaccination och grönt kort (och därmed risk för ryttare som inte är redo/inte har tillräckliga kunskaper för att rida under tävlingsliknande förhållanden) och att de kanske inte täcks av samma försäkringar o. s. v.

Jag tror att det absolut är en del av sanningen, men det påverkar kanske inte lika mycket på den lite högre nivån. Där tror jag att ekonomin är en stor bidragande orsak. Allt har ju blivit mycket dyrare för de flesta, och då är det nog naturligt att det är bl. a. tävlandet som får stå tillbaka.

Till viss del tror jag också att det hänger i hop med vårt stressade samhälle. När vår fritid splittras mellan alla "måsten", blir det mindre tid och ork över till att tävla. Jag tycker att jag märker av det bland ganska många unga inom ridsporten i dag, jämfört med när jag var yngre. På "min tid" var det "bara" skola och/eller jobb, och så häst, som gällde. I dag är det skola och/eller jobb, häst, gym, hänga med i alla aktuella tv-serier, "visa upp yta" i sociala medier, gå ut med vänner o. s. v. Jag tycker att det verkar vara mycket mer som "ska hinnas med", och att "bara" vara intresserad av hästar inte verkar vara lika vanligt längre. Jag tänker att det nog också kan göra att en del inte hinner/orkar tävla också, ovanpå allt annat.

 

[Snubbelfot]

Dom flesta får nöja sig och nöjer sig oftast fint med att ha råd att ha häst övht eller få umgås med hästar. När jag hade min häst så var tävling en bonus men jag tycker det var lika roligt att träna med min häst utan att ha sikte på tävling, tävling är inte alltid det viktigaste.

Det.
Hästintresse är helt enkelt inte samma sak som tävlingsintresse.

 

[Lingon]

Min dotters f. d. hopptränare var (för några år sedan) mycket bekymrad över utvecklingen, att många valde Pay & Jump i stället för "riktig tävling". Hon menade att det riskerade ta död på sporten på lägre nivå, då många (hon tränade/tränar främst barn och unga, som behöver föräldrar som betalar, skjutsar etc.) föredrog att hoppa en bana och få rosett och direkt åka hem, framför allt som ingår i att tävla. Utöver risken för sporten i sig, ansåg hon att P&J var "sämre" på så vis att det inte ställs samma krav på banbyggare, funktionärer, sjukvårdare etc, inga krav på vaccination och grönt kort (och därmed risk för ryttare som inte är redo/inte har tillräckliga kunskaper för att rida under tävlingsliknande förhållanden) och att de kanske inte täcks av samma försäkringar o. s. v.

Jag tror att det absolut är en del av sanningen, men det påverkar kanske inte lika mycket på den lite högre nivån. Där tror jag att ekonomin är en stor bidragande orsak. Allt har ju blivit mycket dyrare för de flesta, och då är det nog naturligt att det är bl. a. tävlandet som får stå tillbaka.

Till viss del tror jag också att det hänger i hop med vårt stressade samhälle. När vår fritid splittras mellan alla "måsten", blir det mindre tid och ork över till att tävla. Jag tycker att jag märker av det bland ganska många unga inom ridsporten i dag, jämfört med när jag var yngre. På "min tid" var det "bara" skola och/eller jobb, och så häst, som gällde. I dag är det skola och/eller jobb, häst, gym, hänga med i alla aktuella tv-serier, "visa upp yta" i sociala medier, gå ut med vänner o. s. v. Jag tycker att det verkar vara mycket mer som "ska hinnas med", och att "bara" vara intresserad av hästar inte verkar vara lika vanligt längre. Jag tänker att det nog också kan göra att en del inte hinner/orkar tävla också, ovanpå allt annat.

Alltså, nä, även "förr" fanns tv-serier. Mtp att det "förr" inte fanns streaming så var man "tvungen" att se sin favvoserie när den faktiskt visades på TV (eller spela in på videobandspelaren om den var ledig just då). Nu kan man se sin favvoserie när som helst tack vare streamingtjänsterna. Så den aspekten tror jag faktiskt att du har helt fel i!

Gå ut med vännerna? Det har väl folk gjort i alla tider? Det är inget nytt eller unikt för vår tid.

 

[BornAgain]

Vad är det som ändrats?

*Är det antalet tävlingar som anordnas? Dvs färre möjligheter att tävla.
eller
*Är det färre som anmäler sig till befintliga tävlingar? Pga kostnad?

Och handlar detta om alla nivåer?

Tävlande har aldrig varit för alla och det gäller inte minst meetings över flera dagar. Tävlandet är inte ens för alla inom Ridsportförbundet. Ridsportförbundet har drygt 150 000 medlemmar (1,5% av svenskarna) av dessa har 23-24 000 tävlingslicens. Huvuddelen är ridskoleryttare.

Jag skulle även tro att en mycket större andel tävlar nu än när jag var aktiv (1980-1990-talen) - men då hade vi mycket klubbtävlingar, blåbär, prova-på etc utanför ridsportförbundet. Det var väldigt mycket mer jämspelt - vi turades om att tävla och vara funktionärer och ridskolorna hyrde/lånade ut hästar och ponnier så att nästan alla medlemmar som ville kunde vara med.

 

[ufot]

Tävlingar är inte och har aldrig varit för alla.

Mycket beror på var du bor. Bor du i Norrlands inland har du många mil till närmsta tävling. Vill du satsa är det bara att flytta.

Många hobbyryttare vill inte tävla med alla kostnader det tillför (transport, licens osv.)

Är tävlingen målet med ridningen - ja, då måste du kanske fundera över dina prioriteringar.

Meeting är definitivt inte för alla. Mycket avgör var du bor, din ekonomi och ditt (eller dina föräldrars) intresse.

I dagens ekonomiska situation … ja, det är betydligt bättre att lägga pengarna på hö och träningar än på tävlingar.

Den som lider minst av att inte tävla är hästen…

På sikt kommer nuvarande möjlighet till ridning, egen häst och tävlingar att påverka vem/vilka som har möjlighet att satsa på sporten.

Ridning är en rikemanssport. Att ha egen häst är dyrt. Att tävla är också dyrt.