Du har väl lite besvarat det själv? Om hästen inte skulle må bra mentalt av det liv den kan hålla för är det bästa att låta den slippa.
Dock, ibland förvånar de. Jag hade en häst en gång som blev utdömd, skulle bara hålla som skogsmulle. Jag kände att NEJ den hästen skulle hata det livet. Han blev deprimerad bara av att gå på bete liksom. Pga olika orsaker men främst att vet skulle sluta valde jag att T-märka. Och ge honom "en sista sommar", och när han visade att han ledsnar på att tomta runt skulle jag ta bort. Detta var i maj och jag räknade med som längst att det skulle funka till september samma år.
Han fick fyra år, sen togs han bort av annan anledning. Av anledning jag faktiskt inte själv förstår, så han var plötsligt helt okej med skogsmullelivet och att mest tomta i hagen. Och nej det berodde inte på att han hade ont, det hade han inte när han inte arbetades mer än han gjorde. Så vill DU ha kvar hästen kan det vara värt att ge det ett försök och se vad hästen säger. Jag har för all del haft en annan som jag inte hade minsta betänkligheter att hon skulle tycka livet som promenadpensionär var okej. Hon HATADE det, och blev aggressiv efter några månader, så det var bara strunta i vad jag ville och låta henne slippa. Men om man är öppen för och lyssnar på hästen så ser jag inga problem att prova och se hur det verkligen blir jmf med vad man tror. Alltså just lägga dem på en lägre arbetsnivå. Inte prova rida hårdare än vet säger de kommer klara.
Sen är det ju även aspekten att artros blir sämre. Kanske imorgon, kanske om fem år. Men tillslut blir det sämre. Så det är inte fel att ta bort heller oavsett om det är för man tror hästen inte vill bli pensionär eller för att man själv inte vill ha en pensionär. De kostar ju inte mindre för de blir pensionärer, oftast tvärtom.
