Igår blev jag lite konfunderad i en trafiksituation. Körde bil i skymning (nästan helt mörkt) på en 70-väg. En ganska "stor" 70-väg med ett körfält i vardera riktning med streckad linje i mitten. Hamnar bakom ett litet följe bestående av en häst+vagn i täten och häst+ryttare bakom. Fick bromsa ganska hastigt eftersom de dök upp bakom ett krön, men höll gott avstånd till dem. De var precis på väg in i en vänsterkurva med för mig helt skymd sikt framåt över mötande trafik. Jag bestämde mig därför för att krypköra bakom dem fram till och genom kurvan - eftersom jag skulle behöva gå helt över i motsatta riktningens körfält för att komma förbi dem med god marginal till kör-ekipaget. Ville inte göra den manövern utan fri sikt över mötande trafik, särskilt med tanke på att jag ju inte kunde "fräsa" förbi som vid en vanlig omkörning. Ryttaren och kusken börjar då vinka fram mig. Jag fattade ju att de ville att jag skulle köra förbi, och vet av egen erfarenhet att det kan vara stressande att ha en bil liggandes efter sig. Särskilt om det är mörkt och man har bilens lysen som "jagar en". Pga min obefintlig sikt valde jag ändå att ligga kvar bakom. Människorna fortsatte vinka, jag fortsatte ligga bakom tills jag var såpass långt in i kurvan att jag med egna ögon kunde se att det var fritt att köra om.
Jag började därefter lugnt att köra om, i en hastighet jag själv skulle vilja bli omkörd i. Dvs långsamt (minns ej hur snabbt jag körde, men långsamt - kanske 20? 25?). Kusken och ryttaren, som av intensiteten i deras armviftningar hade börjat bli irriterade redan när jag låg bakom och väntade på fri sikt, fortsatte då att vifta med armarna. Jag tolkade det som att jag körde om för långsamt, gasade och lyckades då ofrivilligt få till ett gas-brum-ljud från bilen i höjd med kör-ekipaget.
Inget hände, men jag kände mig så himla dum som försökt göra helt rätt men av ryttaren och kusken förmodligen uppfattades som en "jävla bilist".
Så, lite funderingar utifrån denna situation:
- Hade det varit mer rätt att köra om ekipagen direkt vid första framvinkningen, trots att jag själv bakom ratten inte hade fri sikt över mötande trafik? Utifrån ett bilistperspektiv känns det helt fel att överlåta ansvaret för en så viktig sak som sikt vid omkörning till en random människa (är ju en annan sak om det är en "flaggviftare" i arbetskläder vid ett vägarbete, dem ska man ju lyda). Utifrån ett ryttarperspektiv kan jag känna frustrationen när en bilist inte följer ens anvisningar (oavsett om det gäller att sänka farten eller ta sig förbi). Hur skulle ni ha gjort?
- Tänker ni som ryttare i trafiken på vad bilisten bakom er har för sikt när ni vinkar förbi dem? Vinkar ni bara förbi om ni själva ser att det är safe framåt för bilen att köra om, eller har ni mest fokus på vad som passar hästen? Jag kan ärligt säga att jag som ryttare INTE hade så mycket koll på trafiken runt omkring innan jag själv tog körkort för några år sedan. Utan skulle nog ha kunnat signalera "kör förbi" till bakomliggande trafik enbart med tanke på hästens reaktion på situationen.
- Hur tänker ni som ryttare kring vad som är lämplig fart när bilister passerar er? Jag tycker det är en hårfin gräns mellan vad som känns som obehagligt och stressande "smygande" och vad som är för fort. Efter gårdagens upplevelse kommer jag nog som ryttare vara mer betänksam över HUR och NÄR jag viftar. Hade jag inte varit hästmänniska själv hade jag nog tryckt gasen i botten när kusken fortsatte vifta så intensivt och ryckigt mitt under min långsamma omkörning, men det kan väl knappast ha varit det hon menade...
En annan sak jag funderar på är att det i gårdagens läge nästan hade varit bättre om de hade ridit/kört i bredd. Cyklist-gängen här omkring kör ofta bredvid varandra, finns säkert flera anledningar till det men det gör ju det lättare att köra om. Man måste ju ändå ut i motsatta körfältet och då är det bättre att inte behöva ligga där så länge.
Jag började därefter lugnt att köra om, i en hastighet jag själv skulle vilja bli omkörd i. Dvs långsamt (minns ej hur snabbt jag körde, men långsamt - kanske 20? 25?). Kusken och ryttaren, som av intensiteten i deras armviftningar hade börjat bli irriterade redan när jag låg bakom och väntade på fri sikt, fortsatte då att vifta med armarna. Jag tolkade det som att jag körde om för långsamt, gasade och lyckades då ofrivilligt få till ett gas-brum-ljud från bilen i höjd med kör-ekipaget.
Inget hände, men jag kände mig så himla dum som försökt göra helt rätt men av ryttaren och kusken förmodligen uppfattades som en "jävla bilist".
Så, lite funderingar utifrån denna situation:
- Hade det varit mer rätt att köra om ekipagen direkt vid första framvinkningen, trots att jag själv bakom ratten inte hade fri sikt över mötande trafik? Utifrån ett bilistperspektiv känns det helt fel att överlåta ansvaret för en så viktig sak som sikt vid omkörning till en random människa (är ju en annan sak om det är en "flaggviftare" i arbetskläder vid ett vägarbete, dem ska man ju lyda). Utifrån ett ryttarperspektiv kan jag känna frustrationen när en bilist inte följer ens anvisningar (oavsett om det gäller att sänka farten eller ta sig förbi). Hur skulle ni ha gjort?
- Tänker ni som ryttare i trafiken på vad bilisten bakom er har för sikt när ni vinkar förbi dem? Vinkar ni bara förbi om ni själva ser att det är safe framåt för bilen att köra om, eller har ni mest fokus på vad som passar hästen? Jag kan ärligt säga att jag som ryttare INTE hade så mycket koll på trafiken runt omkring innan jag själv tog körkort för några år sedan. Utan skulle nog ha kunnat signalera "kör förbi" till bakomliggande trafik enbart med tanke på hästens reaktion på situationen.
- Hur tänker ni som ryttare kring vad som är lämplig fart när bilister passerar er? Jag tycker det är en hårfin gräns mellan vad som känns som obehagligt och stressande "smygande" och vad som är för fort. Efter gårdagens upplevelse kommer jag nog som ryttare vara mer betänksam över HUR och NÄR jag viftar. Hade jag inte varit hästmänniska själv hade jag nog tryckt gasen i botten när kusken fortsatte vifta så intensivt och ryckigt mitt under min långsamma omkörning, men det kan väl knappast ha varit det hon menade...
En annan sak jag funderar på är att det i gårdagens läge nästan hade varit bättre om de hade ridit/kört i bredd. Cyklist-gängen här omkring kör ofta bredvid varandra, finns säkert flera anledningar till det men det gör ju det lättare att köra om. Man måste ju ändå ut i motsatta körfältet och då är det bättre att inte behöva ligga där så länge.