Hetla
Trådstartare
Igår sålde jag min gamla 19åriga trotjänare till ett mysigt hem med promenadridning och mys. Vi var inte längre menade för varandra då jag vill utbilda och utvecklas och han var lite till åren kommen.
Han har varit utlånad på foder i ett år och under den tiden har jag varit helt hästfi(lös?) och nu kliar det något enormt i fingrarna för att skaffa ny unghäst och har kollat på några potentiella. Eftersom jag haft häst hela livet så känns nu livet rätt tomt och meningslöst. Häst är ju allt jag kan.
Jag själv är 21 år gammal och är i den åldern där jag inte riktigt vet vad jag vill. På facebook ser man högstadievänner och bekanta som reser och flyttar utomlands, festar och lever ut sina ungdomens dagar. Själv sitter jag arbetslös och uttråkad och känner att det där vill jag också göra! Jag vill resa och lära känna världen, nya människor och platser. Jag festar gärna till det och gå ut på helgerna med vänner.
Men långt inom mig är hästarna min passion, mitt liv och min styrka. Fast att äga häst och "leva livet" går inte hand i hand, det blir liksom Antingen Eller!
Jag bor på en väldigt liten ort, på sommaren är det Sveriges största turist och feststad men på vintern helt dött. Att stanna här i 20-årsålder skrämmer mig, jag vill se något större - men att flytta skrämmer mig också! Innerst inne vill jag ju ha hästar i mitt liv, men känner då att jag kommer att gå miste om livet. Att bara jobba och gömma mig i stallet om dagarna.
Ni som har haft häst när ni var 20-30 år gamla. Känner ni att ni missade en del av ert liv?
Jag är ingen tävlingsdansande ryttare utan gillar helt enkelt bara att vistas i stallet, träna och utbilda.
Är det värt att låsa sig igen eller ska jag låta mig själv sättas fri och ta vara på vad livet har att ge.
Jag vill båda, men det går inte..
Han har varit utlånad på foder i ett år och under den tiden har jag varit helt hästfi(lös?) och nu kliar det något enormt i fingrarna för att skaffa ny unghäst och har kollat på några potentiella. Eftersom jag haft häst hela livet så känns nu livet rätt tomt och meningslöst. Häst är ju allt jag kan.
Jag själv är 21 år gammal och är i den åldern där jag inte riktigt vet vad jag vill. På facebook ser man högstadievänner och bekanta som reser och flyttar utomlands, festar och lever ut sina ungdomens dagar. Själv sitter jag arbetslös och uttråkad och känner att det där vill jag också göra! Jag vill resa och lära känna världen, nya människor och platser. Jag festar gärna till det och gå ut på helgerna med vänner.
Men långt inom mig är hästarna min passion, mitt liv och min styrka. Fast att äga häst och "leva livet" går inte hand i hand, det blir liksom Antingen Eller!
Jag bor på en väldigt liten ort, på sommaren är det Sveriges största turist och feststad men på vintern helt dött. Att stanna här i 20-årsålder skrämmer mig, jag vill se något större - men att flytta skrämmer mig också! Innerst inne vill jag ju ha hästar i mitt liv, men känner då att jag kommer att gå miste om livet. Att bara jobba och gömma mig i stallet om dagarna.
Ni som har haft häst när ni var 20-30 år gamla. Känner ni att ni missade en del av ert liv?
Jag är ingen tävlingsdansande ryttare utan gillar helt enkelt bara att vistas i stallet, träna och utbilda.
Är det värt att låsa sig igen eller ska jag låta mig själv sättas fri och ta vara på vad livet har att ge.
Jag vill båda, men det går inte..