Kontrollbehov

Status
Stängd för vidare inlägg.
Kära dagbok,

Idag tänkte jag att vi ska prata om mitt kära kontrollbehov. Det blir nog lite rörigt, men jag ska försöka hålla mig kort. Kanske blir jag lite klokare av det.

Jag har ett kontrollbehov. Det här kontrollbehovet varierar mellan att kännas okej och att driva mig galen. Oftast är det väl det sistnämnda, men det är mitt eget fel. Jag tänker för mycket. Jag ska börja med att säga att jag tror att jag hittar på allting. Jag tror jag skapar problem som inte finns, framkallar känslor som inte finns, bara hittar på allt. På något konstigt sätt tror jag att jag vill må dåligt och därför hittar på allting. Oklart varför.

Iallafall, mitt kontrollbehov yttrar sig på flera sätt. Jag inser ofta nya saker som hänger ihop med det, så det finns säkert saker jag missar. Del ett måste iallafall vara att kontrollera saker. Vad kontrollerar jag då, är frågan? Sanningen är den att jag har svårt att komma på något jag inte kontrollerar. Som jag dubbelkollar, eller kollar både fem och sex och sju gånger. Jag tror nästan att jag dubbelkollar allt. Därför tänker jag bara ta upp de värsta delarna, för att veta var jag ska börja.

Mina saker är den största saken. Jag har tre saker i min högra ficka. Det måste alltid vara tre saker i min högra ficka, annars blir det dumt. Det får absolut inte vara fler saker. I min korthållare har jag tre kort på varje sida. Min väska har tre dragkedjor. Det kanske inte är sä konstigt att just talet tre blivit viktigt för mig. Iallafall, dessa saker behöver jag ständigt kontrollera. Jag måste känna efter så jag verkligen har dem med mig, att jag inte tappat något eller fått något stulet. Jag kontrollerar att jag kan känna alla tre saker i min ficka runt 10-15 gånger i minuten på en vanlig dag. När det är extra illa har jag svårigheter med att släppa fickan alls, så då kan jag hålla ett krampaktigt tag om den under en timma eller så.

Jag hatar att gå och handla. Då förlorar jag min kontroll. Då får jag plötsligt plånboken i handen och mobil, hörlurar och kvitto i fickan. Det blir alldeles för fullt. Dessutom har jag ofta en påse i handen då, och då har jag ingen hand över att kontrollera mina saker med. Har jag tagit upp min plånbok måste jag dessutom räkna så att jag har alla kort med mig. Gärna tre gånger. Sen lägger jag ner den. Sen tar jag upp den och kontrollerar igen. Så går det vidare.

Sen har vi de svåra sakerna, som jag i dagsläget kan undvika nästan helt. Att låsa dörrar, stänga av spisar och annat viktigt. Jag är i princip aldrig ensam hemma, jag kommer aldrig först eller går sist. Därför kan jag helt och håller lämna över ansvaret på någon annan, som har koll. När jag är själv.. Dörren är värst. Det blir en liten ond cirkel. Jag låser, och rycker i handtaget. Sen blir jag rädd för att jag inte ryckte ordentligt, eller att jag råkade låsa upp den genom att rycka. Så jag gör det igen. Och igen. När jag sedan lyckas gå därifrån kommer jag inte långt innan jag måste gå tillbaka och kolla en gång till. Då är jag ofta så frustrerad att jag vill gråta, jag vet ju att den är låst egentligen.

Sen är det nog bara småsaker kvar. Jag dubbelkollar väldigt ofta så att mina kläder inte är in och ut. Jag dubbelkollar att jag verkligen skickade ett mail. Att jag skickade det till rätt person. Att jag inte utryckte mig fel. Att jag svarade på rätt sak. Att jag inte missförstod något. Jag dubbelkollar så det verkligen är den dagen jag tror. Jag dubbelkollar så att klockan verkligen är det jag tror, så jag inte går från jobbet för tidigt tillexempel. Jag dubbelkollar tillochmed hästen sen tio år tillbaka, att det verkligen är rätt häst. Töntigt va? Jag vet ju hur den ser ut, vilken box den står i. Ändå tvivlar jag. Jag har några speciella punkter att checka av på den för att veta att det är rätt, men ofta finns det alltid tvivel kvar.

Del två då, vad ska vi ta där? Kanske att jag nyligen insett att det inte är normalt att bli väldigt arg för att någon har fyllt på två tepåsar för mycket i facket. Eller för att någon snurrat på pennstället eller satt fel sak i fel fack. Jag blir arg och irriterad, jag går tillochmed så långt att jag går och slänger tepåsar för att det ska se bra ut. Det måste nämligen vara exakt rätt antal, annars ser det inte bra ut.

På mitt jobb har vi också dricksglas i ett tiotal olika färger. Jag har hittat den perfekta ordningen för dessa, där det bara ser så rätt ut. Folk gillar att förstöra min ordning, då blir jag inte glad. Jag har också börjat med ovanan att plocka ut hela skåpet för att para upp dem och placera in dem igen i rätt ordning. Det är aldrig min tanke att jag ska göra så, men när jag väl står där kan jag inte riktigt låta bli.

Tredje delen, det får nog bli sista. Vilken är det? Den här delen är jag väldigt övertygad om att jag hittar på, tillochmed mer än de andra. Jag fastnar i att räkna. Allting kretsar kring mitt speciella tal, tre. Jag räknar mina saker för det mesta, och när något är jobbigt räknar jag ofta till tre om och om igen med en speciell fingerrörelse. Jag upptäcker mig själv med att räkna medans jag går. Ett, två, tre. Ett, två, tre.

När jag blir riktigt dum börjar jag dela upp bokstäver i ord och meningar. Det är inte roligt. De måste gå jämnt ut, så jag räknar om och om tills det gör det. Ord går fort, meningar tar tid. Där tappar jag ofta räkningen också eller blir osäker och måste börja om. Har jag väl börjat kan jag inte sluta.

Den stora frågan är varför jag hittar på allt detta. Jag förstår det inte själv. Jag är väl helt enkelt en dum jävel.
 

Det skulle kunna vara OCD. Obsessive compulsive disorder, vet inte det svenska namnet.
Du kan ju läsa om det och se om du känner igen dig.
 
Jag tycker inte att det du beskriver låter som kontroll utan snarare någon typ av tvång. Sådana har nog de flesta i mindre grad men för dig verkar det verkligen begränsa livet.

Jag har fått höra att jag har tvångstankar, men jag tycker inte det låter rätt. Tvångstankar känns mycket värre.

Det skulle kunna vara OCD. Obsessive compulsive disorder, vet inte det svenska namnet.
Du kan ju läsa om det och se om du känner igen dig.

Jag har läst en massa om OCD och gjort test på olika klinikers sidor men jag håller inte med dem. Det är några personer som sagt till mig att de tror jag har det. Största grejen verkar ju vara att tvätta händer och jag avskyr att tvätta händerna så jag gör det typ för sällan. Så jag är nog bara en orolig person
 
OCD behöver inte handla om att tvätta händer. Det handlar om tvångstankar man inte kan stå emot. Vilket är precis vad du skriver om här. Och ganska så allvarliga med tanke på hur ofta du gör dem och hur de styr ditt liv.
 
OCD behöver inte handla om att tvätta händer. Det handlar om tvångstankar man inte kan stå emot. Vilket är precis vad du skriver om här. Och ganska så allvarliga med tanke på hur ofta du gör dem och hur de styr ditt liv.

Hmm okej. Jag tror ändå inte jag fyller upp till "kraven" för OCD, så illa är det inte och mycket av det tror jag att jag hittar på. Det står att det ska vara mer än en timma om dagen och det tar ju bara några sekunder att kontrollera sakerna tex, så det blir nog ingen timma. Kanske.
 
Hmm okej. Jag tror ändå inte jag fyller upp till "kraven" för OCD, så illa är det inte och mycket av det tror jag att jag hittar på. Det står att det ska vara mer än en timma om dagen och det tar ju bara några sekunder att kontrollera sakerna tex, så det blir nog ingen timma. Kanske.
Av din beskrivning lägger du långt mer än en timme om dagen på dina rutiner. Du beskriver hur du går och pillar på sakerna i fickan hela tiden för att kontrollera dem. De kontrollerna blir rätt mycket tid. Du beskriver också hur mycket du tänker på det här, även det måste räknas in. Till detta så undviker du saker eftersom du inte kan leva upp till tvången du känner om du genomför dem.
 
Av din beskrivning lägger du långt mer än en timme om dagen på dina rutiner. Du beskriver hur du går och pillar på sakerna i fickan hela tiden för att kontrollera dem. De kontrollerna blir rätt mycket tid. Du beskriver också hur mycket du tänker på det här, även det måste räknas in. Till detta så undviker du saker eftersom du inte kan leva upp till tvången du känner om du genomför dem.

Okej, jag kanske har OCD då. Det skulle förklara mycket antar jag. Men gör det inte direkt lättare. Det står att OCD nästan aldrig blir bra av sig själv, så då känns det ju som att jag måste försöka fatta hur jag ska göra för att fä hjälp.
 
Okej, jag kanske har OCD då. Det skulle förklara mycket antar jag. Men gör det inte direkt lättare. Det står att OCD nästan aldrig blir bra av sig själv, så då känns det ju som att jag måste försöka fatta hur jag ska göra för att fä hjälp.
Det tycker jag att du ska göra. Det du beskriver begränsar ju ditt liv något oerhört och du är värd att må så mycket bättre än så :)
 
Okej, jag kanske har OCD då. Det skulle förklara mycket antar jag. Men gör det inte direkt lättare. Det står att OCD nästan aldrig blir bra av sig själv, så då känns det ju som att jag måste försöka fatta hur jag ska göra för att fä hjälp.
Du kan boka tid på vårdcentralen. Skriv ner på ett papper hur du mår och vilka symptom du har, ungefär så som du har gjort här, och bara lämna det till läkaren. Du kan också skriva att du har svårt att prata om problemet, så får vården ta det därifrån. Ett steg i taget.
 
Du kan boka tid på vårdcentralen. Skriv ner på ett papper hur du mår och vilka symptom du har, ungefär så som du har gjort här, och bara lämna det till läkaren. Du kan också skriva att du har svårt att prata om problemet, så får vården ta det därifrån. Ett steg i taget.

Jag tror helt seriöst inte att jag kan lyckas ta mig till en vårdcentral, jag får panik av bara tanken. Men jag ska se om det finns andra sätt.
 
Jag är för dåligt insatt i hur man löser OCD. Men terapi känns spontant som något som måste till.

I vissa diagnoser förekommer ju OCD och kan mildras om man får hjälp med grunddiagnosen sas, antingen med medicinering eller/och terapi.

Jag vet inte om man det går att göra sånt med självhjälp, på nätet etc.
Men främst är det nog bra att söka sig till psykvården.

Vad är det du tycker känns läskigt med det? (Frågar bara för att ev kunna ge dig information om hur saker funkar och om du är orolig "i onödan" för något)
 
Jag är för dåligt insatt i hur man löser OCD. Men terapi känns spontant som något som måste till.

I vissa diagnoser förekommer ju OCD och kan mildras om man får hjälp med grunddiagnosen sas, antingen med medicinering eller/och terapi.

Jag vet inte om man det går att göra sånt med självhjälp, på nätet etc.
Men främst är det nog bra att söka sig till psykvården.

Vad är det du tycker känns läskigt med det? (Frågar bara för att ev kunna ge dig information om hur saker funkar och om du är orolig "i onödan" för något)

Just vårdcentral säger jag nej till för att jag har så dåliga erfarenheter. Inte bli lyssnad på, inte få hjälp osv. Jag vet att det såklart inte är så överallt men det har blivit en så dålig erfarenhet att jag som sagt får panik av bara tanken.

Annars.. Jag är väl rädd för att sitta där och berätta om allt. Allt som jag så ofta tror att jag hittar på. Jag och mina känslor är inte direkt ett team och jag vet aldrig vad jag känner om något. Hur vet jag då att det är äkta? Jag är rädd för att inte bli rädd, att bli avfärdad. Jag är rädd för att få en diagnos. Jag är rädd för konsekvenser.

Sen är det själva boka tid, gå dit, säga till i receptionen att man är där, vänta på att bli uppropad.. Hela det är så jävla jobbigt. Jag klarar knappt att gå till nya platser, och att dessutom behöva prata med någon.. usch.
 
Kan du ta med en anhörig? Min partner går med mig till tandläkaren så jag inte reser mig och går. Jag bad om det, så hen sitter där och läser tidningen.
 
KBT är för övrigt väldigt effektivt mot besvär som dina. För ja, kollar man fickan 15 ggr på en minut har man tvångstankar. Du gör irrationella saker för att annars..? Vad händer om du låter bli? Ångest?
 
Kan du ta med en anhörig? Min partner går med mig till tandläkaren så jag inte reser mig och går. Jag bad om det, så hen sitter där och läser tidningen.

Saken är ju den att jag inte vill att någon ska veta, absolut inte min familj. Jag har en vän som vet litegrann men hon har sina egna problem och det känns elakt att släpa med henne.

KBT är för övrigt väldigt effektivt mot besvär som dina. För ja, kollar man fickan 15 ggr på en minut har man tvångstankar. Du gör irrationella saker för att annars..? Vad händer om du låter bli? Ångest?

Ja, ångest.. och jag får väl panik över att jag inte vet om jag har mina saker eller inte. Jag tvivlar på.. allt, och försöker väl hitta sätt att låta bli att tvivla för att tvivla ger bara ångest och oro och otrevliga tankar.
 
Jag har haft ätstörningar modell anorexi/bulimi.
Det var sanslöst jobbigt att berätta, men Attans vilken lättnad efter! Det är jobbigt att hålla så mycket inom sig, det ökar ångesten.

Jag har berättat en del för en vän men det känns bara som att jag belastar någon och är jobbig. Jag har hållt varenda känsla inom mig i hela mitt liv och tryckt bort allt och nu är det som att något har gått hål och jag inte kan pressa in det igen.
 
Du ska inte pressa in det igen. Så länge du gör det så äter det upp dig och ditt liv. Den enda vägen framåt är att gå igenom det och lösa problemet. Den vägen är jobbig men belöningen när man gjort det är hög.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Är i någon slags fas. Det är egentligen bra och absolut livsnödvändigt men också ibland superjobbigt. Drabbas av insikter som verkligen...
Svar
0
· Visningar
287
Senast: miumiu
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Anonymt nick, och nej jag vet inte om personen är just mytoman, jag vet bara att hon ljuger om väldigt mycket. En vän har i många år...
Svar
12
· Visningar
1 154
Senast: Otherside
·
R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 206
  • Artikel Artikel
Dagbok I tidernas begynnelse, dvs när undertecknad var en liten vilsen tonåring, fanns ett nätforum som hette Haket.com. Det var ett ställe där...
Svar
3
· Visningar
374
Senast: Tofs
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp