Konstigt x 4

Det är så konstigt – jag tänker ofta att jag skulle vilja skriva och har tusen idéer i skallen, men när jag väl får tid och möjlighet att sätta mig ner vid datorn så är lusten och förmågan som bortblåsta. Orden vill liksom inte formulera sig om allt det där jag tidigare tänkte på och ingenting kommer ut...

En annan konstig sak som jag inte riktigt begriper är att det känns som om jag aldrig får nog av att vara hemma och göra ingenting. Jag är en f.d. stresskadad som ändå tycker att jag börjat komma tillbaks till livet riktigt bra – jag har till och med lärt mig att andas och sova igen. ;-) Det jag däremot är dålig på är att begränsa mig i mina aktiviteter. Jag är jättebra på att boka upp mig på massvis med intressanta saker att göra, men samtidigt stressar det mig och slutar med att jag tycker att allting mest känns jättejobbigt, trots att det samtidigt är roligt...

Nu har jag haft en ganska lugn period några månader då jag har försökt att inte boka in nånting utan bara vara hemma och mest göra det jag känner för (har ju ganska mycket att pyssla med hemma också med hund och hus och tomt och bilar och allt det vardagliga). Och det har varit riktigt skönt. Tänkte att jag skulle palla med att börja göra saker igen nu under våren – gå på flera kurser och föreläsningar, börja motionera, träffa släkt och vänner, engagera mig i min förening igen, gå till frissan, tandläkaren, och alla andra saker som pockar på. Men genast börjar det kännas lite jobbigt igen – aktiviteterna liksom bara snurrar runt i min skalle och på söndagkvällarna måste jag skriva ett detaljerat schema över den kommande veckan med klockslag för när jag ska vara var, för att inte missa något.

Kommer jag någonsin att palla med att göra allt jag vill, eller kommer jag att behöva finna mig i att jag MÅSTE vara begränsad i vad jag bokar upp mig på?...

En tredje konstig sak är att jag faktiskt hade ork och energi i kroppen när jag var på långpromenad med hunden i lördags. DET är ta mig sjutton ovanligt!! För det mesta är min kropp helt tömd på energi, det finns helt enkelt ingen energi utan jag är nästan alltid helt orkeslös och går mest på vilja.

Om jag går på en hundpromenad så går jag ganska långsamt, men ändå innebär det att jag tar i max vad jag orkar. Det är vanligt att jag under en promenad blir ganska groggy och snurrig, världen känns som inbakad i ett ludd och ibland blir det dimmigt framför ögonen. Jag försöker köra gasen i botten men min kropp har inga reserver alls, ingenting att ta av, jag orkar inte ens länga stegen utan all viljestyrka och koncentration jag har går åt till att sätta höger fot framför vänster och vänster fot framför höger... Jag har alltid varit ganska orkeslös, men det blev sju resor värre efter min stresskrasch.

Däremot har jag börjat misstänka ett samband med VÄRME. Och promenaden i lördags bekräftar den misstanken! Jag har nämligen också så länge jag kan minnas varit väldigt frusen och kall av mig. Mitt blod rinner väldigt dåligt och långsamt – skär jag mig lägst ut på en fingertopp kan det ibland ta lång tid innan det börjar blöda, och ibland slutar helt enkelt mitt blod att rinna ut i fingrar och tår överhuvudtaget och dom domnar bort. Jag har också dåligt blodtryck och yrslar och snurrar, och det har hänt att jag svimmar. Jag har helt enkelt väldigt dåligt ”tryck” och ”flöde” i hela min kropp.

Men på promenaden i lördags var jag varm – riktigt varm! Det bara kokade om mig, jag svettades och var tvungen att ta av mig både mössa, vantar och jacka. Jag gick i bara tröja och min man trodde jag hade blivit galen. :-) Det var trots allt minusgrader ute... Men samtidigt som värmen flödade så flödade också energin i min kropp, och det kändes så jäkla härligt underbart!! Om jag tänkte att jag ville länga på stegen och gå lite snabbare, så var det bara att göra det – det fanns energi nog så att kroppen kunde utföra tanken! Helt fantastiskt! Tänk om det kan vara så att OM jag lyckas lära min kropp att bli lite varmare, så kanske energi och ork hänger med ”på köpet”?!

Förutom andningsövningarna som jag gör två gånger om dagen (och som jag tycker har gett mig ett generellt bättre flöde i kroppen), så håller jag dessutom på att lära min kropp att bada bastu. Jag har inte kunnat det tidigare, eller jag har i alla fall alltid bara mått väldigt dåligt av det. Min man ledde mig in på att förstå varför, när han konstaterade att min kropp inte svettades när jag satt i vår bastu. Tydligen ska man svettas när man sitter i en bastu, men min kropp fattar ju inte det där med temperaturreglering så bra, så det har aldrig funkat. Jag har bara mått jävligt dåligt istället och aldrig fattat poängen med bastubad.

Men genom att sänka temperaturen i bastun och långsamt lära mig sitta där längre och längre stunder, så har jag faktiskt lyckats lära min kropp att svettas i bastun! Nu är jag i alla fall uppe i dryga 60 grader utan att må så fruktansvärt dåligt av det som jag gjorde förut. Istället känns det bra i kroppen, det känns som om kroppens flöde kommer igång av ett bastubad och jag sover väldigt gott efteråt.

Jag har också på senare tiden fått lite bättre temperaturreglering generellt – jag är faktiskt inte lika frusen om dagarna längre och inte lika ångande kokhet om nätterna. Tänk, TÄNK, om bättre värmereglering i kroppen även skulle kunna innebära att jag kunde få lite mer ork och energi! Då kanske jag till och med skulle kunna uppfylla min dröm om att kunna jogga!

Konstigt nr 4 är att se hasselblommor i mitten av februari!!!