Min pålle kan stegra på kommando,när man rider, "kapriol", dvs reser sig och sen sparkar han bakut direkt från stegring, blir som ett litet planerat bocksprång. Och så håller han på och lär sig spansk skritt, ni vet med höga, raka frambenslyft.
Stegring lärde vi honom därför att han blev så uppspelt varje gång vi hoppade att han stegrade sig av otålighet varje gång vi gjorde halt. Det var både obehagligt och farligt, så syrran (Blaze of Glory) började lära honom ett kommando varje gång han stegrade sig själv, efter ett tag kopplade han samman kommandot med stegringen och reste sig inte längre såvida hann inte fick kommando för det.
Så i hans fall lärde vi honom för att få honom att sluta resa sig. Stegring är annars ett synnerligen farligt trick!
En häst behöver inte resa sig särskilt högt för att kunna tappa balansen och falla!Jag har sett många exempel på det.
kapriol säger syrran att hon lärde honom i samband med hopp över diken i skogen. Fråga mig bara inte hur!

Hon passade på att lära honom dessa hyss medan jag var i USA ett år...
Spansk skritt var det också hon som började med. Hon knackade hästarna på hovarna med ett spö och sa ett komando för varje hov, har för mig det var tonskalan, do, re, mi, fa
När de sedan kunde det från marken, satt hon upp och knackade återigen försiktigt med ett långt spö och upprepade de för hästen kända kommandona. När hästen sedan kunde rörelserna ändrade hon successivt till ett enda kommando för själva rörelsen. Hennes Connemara är numera känd på westernridningsbanorna för sin spanska skritt, som blivit parets segergest.
Min pålle Pearl lyfte länge fint på frambenen, men glömde att han hade två ben till, så vi stod still på samma fläck hela tiden.Nu har jag haft honom helt själv sedan 2001 och vi har tränat en del på detta. Nu gör han faktiskt helt rätt ibland, men fuskar rätt så ofta och missar ena frambenet ibland och flyttar ofta med bakbenen, men i otakt med frambenen!

Men,men, han tycker det är kul och lär sig sakta men säkert.
Han kunde ta godis mellan frambenen som en bugning tidigare, men nu är han 22 och lite stel för sådant.
Jag ska ta ut en Osteopat i november för att kolla igenom honom, för han har känts lite skev från och till efter att vi gick ner oss i ett träsk i somras. Vem vet, kanske blir han spänstig som ett föl igen efter behandlingen!

Hoppas kan man ju, han är ruskigt fräsch för övrigt!
Syrrans unga quartersto tillhör den livliga, påhittiga typen och efter ett insläpp en kall dag då hon var hungrig, reste hon sig högt i boxen, varpå syrran, som stod framför boxen, utbrast: OJ! Hästen är tämligen snabbtänkt och smart, så hon tog OJ som stegringskommando. Så enkelt var det att lära henne! Har dock för mig att syrran enbart utövar denna konst någon gång ibland och då alltid från marken och på avstånd.
Jag vet att hon tränade bugning med ena frambenet böjt med Connemaran också, men vet inte hur det gick med det sen, för jag flyttade hemifrån för snart 5 år sedan.
Nu flyttar jag och sambon hem till samma trakter igen nästa sommar och då får vi se vad syrran och jag hittar på för bus med hästarna härnäst!
Lycka till i konst och trick djungeln!
/TIGERHEART