Konsten att känna att man duger/mindervärdeskomplex

[piggelin]

Kära bukefalister, ni som är så kloka och alltid kommer med bra tips och råd, nu vänder jag mig till er.

Hur hittar ni orken att göra det ni vill i livet? Jag blir så otroligt frustrerad av att inte orka/hinna med allt jag vill i vardagen. samtidigt som jag har svårt att koppla av. Jag får skuldkänslor lätt om det inte blir som jag tänkt. Skiter i stallet för jag har systrar som gärna tar hand om hästen. Skippar löpningen ytterligare en gång. Finns ingen motivation. Intalar mig själv att det inte gör nåt. När lusten kommer flyter allt på i perioder. Men har ofta dessa svackor, i synnerhet under vinterhalvåret.

Har många gånger funderat på att lägga ner hästarna då det ofta är fullt med krav och prestation. helt i onödan eftersom jag bara motions rider på hobbynivå. Vet ju att hästen sköts även om jag inte är där. Det är mer mina egna förväntningar på mig själv som ställer till det. Får mindervärdeskomplex när jag ser hur "alla andra" hinner rida,träna på gym, bilda familj, köpa hus osv. I dessa perioder orkar jag nätt och jämt, med mitt heltidsjobb..

Hur gör ni för att orka/hitta motivationen? jag har prestationsångest och fixar inte när saker blir kravfyllt. Då vill jag ge upp. Framför allt hur intalar man sig själv att man duger som man är? Även när man inte uppfyller kraven.

 

[starcraft]

Jag tror man får försöka sluta titta på vad "alla andra" gör och hinner. För det du ser är oftast en sanning med modifikation. Det är väldigt sällan så att någon hinner med allt, men man prioriterar olika i livet och hinner därmed olika saker så klart. Från utsidan ser det ut som personen hinner "allt", men personen kanske prioriterar ned att städa varje vecka, går på gymmet en dag i veckan istället för tre, har en sambo som lagar maten hemma osv osv.

Vad vill du hinna med som du inte gör idag? Ställ upp och skriv ned. Vad kan/behöver du ta bort för att hinna med det du vill? Jag tex reser mycket - för att jag vill. Det är ju lätt att säga att "jag vill också", men för att resa så som jag gör har jag också behövt välja bort att ha hund och häst, jag har inga barn/familj, bor längre ut från stan än vad jag helst vill, men detta gör att jag bor billigare = mer pengar att resa för... allt har en baksida.

Som tröst kan jag säga att jag inte ens orkar jobba heltid i perioder, så bara det är imponerande för mig.

 

[TinyWiny]

Släpp kraven och börja leva ditt liv för din egen skull, börja leva så som du vill leva ditt liv. När du har slutat lägga energi på att fundera på hur andra orkar och när du har släppt kraven på dig själv kommer orken och känslan av att duga av sig självt.

Gör listor. Lista vad du prioriterar nu. Vad du tycker om att göra. Vad du inte tycker om att göra. Vad du skulle vilja göra och vad du borde prioritera. Kom fram till vem du är och vad du vill istället för att titta på alla andra, de är inte du och de ska inte leva ditt liv, det ska du göra. Enbart och bara för din egen skull.

 

[Lovisaleonora]

Även när man inte uppfyller kraven.

Vems krav?

 

[Pudlan]

Kära bukefalister, ni som är så kloka och alltid kommer med bra tips och råd, nu vänder jag mig till er.

Hur hittar ni orken att göra det ni vill i livet? Jag blir så otroligt frustrerad av att inte orka/hinna med allt jag vill i vardagen. samtidigt som jag har svårt att koppla av. Jag får skuldkänslor lätt om det inte blir som jag tänkt. Skiter i stallet för jag har systrar som gärna tar hand om hästen. Skippar löpningen ytterligare en gång. Finns ingen motivation. Intalar mig själv att det inte gör nåt. När lusten kommer flyter allt på i perioder. Men har ofta dessa svackor, i synnerhet under vinterhalvåret.

Har många gånger funderat på att lägga ner hästarna då det ofta är fullt med krav och prestation. helt i onödan eftersom jag bara motions rider på hobbynivå. Vet ju att hästen sköts även om jag inte är där. Det är mer mina egna förväntningar på mig själv som ställer till det. Får mindervärdeskomplex när jag ser hur "alla andra" hinner rida,träna på gym, bilda familj, köpa hus osv. I dessa perioder orkar jag nätt och jämt, med mitt heltidsjobb..

Hur gör ni för att orka/hitta motivationen? jag har prestationsångest och fixar inte när saker blir kravfyllt. Då vill jag ge upp. Framför allt hur intalar man sig själv att man duger som man är? Även när man inte uppfyller kraven.

Som ovan vems krav?
Vad vill du få ut av din tid med hästen?
Njuta av goa uteritter? Mysiga stunder? Eller bara träna för andras skull? För annars är det inte ordentlig träning? Eller? Fundera på vad du vill med din tid medhästen?

Jag njuter av att umgås med mina shettisar.. Vi myser, borstar, tämkör,promenerar,mockas o allt de vardagliga sysslorna. Nån utställning per år. Men folk undrar -vad har du dom till? Där ligger nog en del av problemet. Det är inte att ha häst på riktig. Närma sig 50 o ha shettisar....

 

[piggelin]

Tack för era tips! skriva lista, det ska jag nog göra..
Vems krav undrade någon, mest mina egna krav på mig själv. Blir stressad av att inte ha fint hemma även om jag borde prioritera bort städning för att ta en promenad tex. Vad jag vill göra. Just nu är det att få tid och ork till promenader. Har gått mycket förut men det har minskat pga nytt jobb plus pendling. Men mår verkligen bra av en halvtimmas promenad om dan. även kanske kunna vara i stallet lite mer. Just nu är jag där ca 3 gånger i veckan resten sköter syrran.

 

[Lovisaleonora]

Svaret är: sänk dina krav. Sluta säg "jag borde" och säg istället "jag vill". Stämmer det? Är meningen sann?

"Jag borde putsa fönster"
"Jag vill putsa fönster"

Vill du göra det, gör det. Vill du inte, låt bli.

 

[TheRedLightning]

Hur gör ni för att orka/hitta motivationen?
Framför allt hur intalar man sig själv att man duger som man är? Även när man inte uppfyller kraven.

Hur jag gör?
Först släpper jag allt och tar bort alla krav, sedan andas jag och gör det jag tycker är roligast och bryr mig inte om det andra. Är det roligt brukar motivationen komma av sig själv, gör den inte det, ja då kanske man inte ska fortsätta utan försöka hitta något annat som faktiskt är roligt.

Man säger till sig själv "Jag duger precis så som jag är", gärna stå framför en spegel och säga det högt till sin spegelbild helst flera gånger om dagen.
Återigen handlar det om att sänka ribban.

Jag har själv haft en ribba som sitter skyhögt där allt är perfekt. Jag är en perfektionist, men när det inte blir perfekt blir jag väldigt nedstämd. Jag har jobbat på det och blivit mycket bättre och sänkt ribban.
Vi kan ta ett exempel, när jag höll på att ta lastbilskortet och skulle lära mig backa med lastbil och släp hade jag min ribba satt skyhögt och blev så frustrerad när det inte gick som jag ville att jag började gråta. Jag hade då en bra lärare, som hjälpte mig och sa hur jag skulle göra, visst det gick men fortfarande inte så bra som jag ville, vi jobbade på och jag sänkte ribban på mig själv. När det sedan var dags för uppkörning, då sa samma lärare till mig att det skulle gå jättebra för jag var en lågoddsare och bäst i klassen.
Så summan av kardemumman, när jag hade ribban satt så högt motarbetade jag mig själv men när jag sänkte den kunde jag slappna av och verkligen koncentrera mig på det jag skulle göra.

I grund och bott handlar det om att ändra på sig själv och sitt tankesätt och verkligen stå fast vid det.
Jag tror att du kommer fixa det här också, om du är villig att ta itu med arbetet det kräver för det kommer inte gå på en dag, det kommer ta tid, men jag lovar att det är värt det.

 

[Tokyo]

Jag tror att det viktigaste är att förstå att det är HELT OKEJ att känna att man inte orkar allting. Man är inte på något vis en sämre människa för att man inte kan göra allt hela tiden och man är framförallt INTE svag! Kanske behöver du en rejäl paus? Lite andrum och tid till att fokusera på vad du VILL, inte vad du bör göra. Ja, man ser hela tiden folk som tycks ha löst hela livspusslet, men det stämmer ju sällan... Ingen har så glansig fasad utan att dölja ett eller annat, så är det bara.

Utan att dra det för långt vill jag ändå säga att det viktigaste är att man orkar överleva. Ta det ett babysteg i taget. Listor är bra; skriv upp vilka saker som känns jobbiga och försök bocka av dem en efter en. Det tar tid att lära sig att allt inte måste vara tip top och det tar tid att tvätta bort gammal ångest ur saker, men det är absolut inte omöjligt.

Prestationsångest är en riktig bitch. Ett dubbeleggat svärd som sticks vare sig man presterar eller inte... Mitt tips är att försöka andas och göra de dagliga promenaderna till något som känns bra, något du blir glad av. Det låter ju verkligen som något du vill göra och det blir lättare om man inte försöker tänka på det som ytterligare ett krav, försök komma ihåg hur gott du mår av att promenera! Man kan ju utnyttja promenaderna till att lyssna på någon musik/podd/ljudbok man gillar och se det som lite utav en belöning i vardagen. Vill också påminna om att babysteg är bättre än inga steg. Man måste t ex inte städa allt på en gång, du räcker gott och väl att städa lite i taget. Du är absolut inte sämre än någon annan, tvärtom är det väldigt stort att kunna inse och jobba med sina problem. Lycka till!

 

[piggelin]

Problemet är framförallt att jag VILL göra så himla mycket! Jag vill hålla på med hästar, jag vill motionera, träffa vänner, familj, umgås med sambon, läsa böcker etc.
Men med ett heltidsjobb och nästan två timars pendling om dan blir det inte många timmar kvar. När man då inser att man är för trött för allt det där man ville göra blur man frustrerad och det dåliga samvetet kommer... "Herregud jag har inte träffat min bästa vän på flera veckor!"eller "nu har jag inte rört mig på flera dar! "
Livet kommer emellan och jag har så svårt att hitta den där balansen.

Lägg dessutom till att jag är en introvert person som med ett socialt jobb behöver mycket tid för mig själv. Där fungerar promenaderna som tid för mig själv och reflektion. Förut var även hästarna det, men nu är vi ofta fler i stallet samtidigt vilket är en bidragande orsak till att jag gärna skippar stallet, då det blir en del tjafs.. (jag har hästen på mina föräldrars gård ihop med mina syskon vilket är det bekvämaste sättet man kan ha och dessutom gratis. Men det förutsätter att man kommer överens med sina syskon...)

 

[Irmelinis]

Då är det ju andra saker ivägen som gör att du inte kan göra det du vill.
Konflikter med syskon t.ex. är i vägen för att du ska kunna njuta av hästen
Lång pendlingstid (hur orkar du!)
Och ett socialt jobb när man är introvert tar ju exakt all energi man har

Inte alls konstigt att du inte har någon motivation.. De tre sakerna jag listade ovan måste lösas på ett bättre sätt innan du kan må bättre, tror jag.

 

[Lipperta]

Det enda jag kan ge är att försöka strunta i vad andra gör och orkar.
Jag är extremt låg på vintern och att gå till affären är som att pringa en mil. Jag försöker bara tänka ''hur mår jag idag, vad orkar jag idag'' och sen planera dagen efter det. Tex är jag skit låg så kan gå ut med soporna vara mitt mål för dagen, då är min dag okej allt jag gör efter öven om det bara är att koka ett ägg så är det jättebra. Har jag mer energi kan dammsuga vara ett mål.

 

[Pudlan]

Problemet är framförallt att jag VILL göra så himla mycket! Jag vill hålla på med hästar, jag vill motionera, träffa vänner, familj, umgås med sambon, läsa böcker etc.
Men med ett heltidsjobb och nästan två timars pendling om dan blir det inte många timmar kvar. När man då inser att man är för trött för allt det där man ville göra blur man frustrerad och det dåliga samvetet kommer... "Herregud jag har inte träffat min bästa vän på flera veckor!"eller "nu har jag inte rört mig på flera dar! "
Livet kommer emellan och jag har så svårt att hitta den där balansen.

Lägg dessutom till att jag är en introvert person som med ett socialt jobb behöver mycket tid för mig själv. Där fungerar promenaderna som tid för mig själv och reflektion. Förut var även hästarna det, men nu är vi ofta fler i stallet samtidigt vilket är en bidragande orsak till att jag gärna skippar stallet, då det blir en del tjafs.. (jag har hästen på mina föräldrars gård ihop med mina syskon vilket är det bekvämaste sättet man kan ha och dessutom gratis. Men det förutsätter att man kommer överens med sina syskon...)

Ta dina promenader! Skit i fönsterputs o städning. Klagar någon gäst ge dom dammsugare o fönsterputs. De gjorde jag till slut. Prio ett för mig att vara ute så mycket jag kan. Det blir korv o bröd till mat i bland men det är ok i bland. Det är rent på diskbänk o toa. Sen får det vara som det är. Ingen är perfekt! Man måste sänka sina krav o må bra på insidan. Använd tiden till att ta hand om dig själv. Det är viktigare än något annat.

 

[Maoam]

Något jag kom fram till när jag gick i terapi är att krav på vad man måste göra och prestera är utmattande. Det tar bort glädjen i det. Att känna att man inte duger eller räcker till och att älta detta för mkt gör att man inte mår bra och därmed inte orkar göra något av det. Jag ställde stora krav och körde igång med projekt med stora mål, när jag inte lyckades med dessa så gav jag upp och kände mig misslyckad och dåligt. Helt orimligt. Man måste sålla lite, man måste våga sänka kraven på sig själv för att ha orken att göra det man vill. Prestationsångest tar bort glädjen i det och det är glädjen som gör att man orkar göra det man vill även de dagar man inte har riktigt lust....