Konsten att göra och hålla en halt

[hier]

Helt ärligt, alltså. Jag har funderat mycket på detta efter att ha delvis smygtittat på en lektion där en tränare sa åt sin elev att man ska "rida även halten", och på hur svårt jag har att mitt i en uteritt få min medryttarhäst att stanna och också stå still en stund.

Min medryttarhäst tenderar att inte vilja stå still vid uppsittning, men inte till den grad att det är jobbigt, man säger till en gång och så är det bra. När man lägger benet över ryggen går hon iväg på en gång. Jag har inte brytt mig så mycket om det.

När vi är ute i skogen och jag hittar något fint att ta kort på, eller kanske vill justera stigläder/sadelgjord, har jag dock nu upptäckt att det är ta mig tusan inte lätt att få henne att stå still Det tar några förhållningar och ganska många "ptroo":n innan hon stannar, och så fort jag lättar så går hon iväg igen. Att bara stå still någon minut visar sig vara en ganska avancerad övning.
Och då kan jag tillägga att detta inte alls är en het eller springig häst som så. Hon har en helt normal och trevlig framåtbjudning och är trygg och okomplicerad för det mesta.

Så detta med att "rida en halt". Hur gör ni? Hur resonerar ni?

 

[tuaphua]

Helt ärligt, alltså. Jag har funderat mycket på detta efter att ha delvis smygtittat på en lektion där en tränare sa åt sin elev att man ska "rida även halten", och på hur svårt jag har att mitt i en uteritt få min medryttarhäst att stanna och också stå still en stund.

Min medryttarhäst tenderar att inte vilja stå still vid uppsittning, men inte till den grad att det är jobbigt, man säger till en gång och så är det bra. När man lägger benet över ryggen går hon iväg på en gång. Jag har inte brytt mig så mycket om det.

När vi är ute i skogen och jag hittar något fint att ta kort på, eller kanske vill justera stigläder/sadelgjord, har jag dock nu upptäckt att det är ta mig tusan inte lätt att få henne att stå still Det tar några förhållningar och ganska många "ptroo":n innan hon stannar, och så fort jag lättar så går hon iväg igen. Att bara stå still någon minut visar sig vara en ganska avancerad övning.
Och då kan jag tillägga att detta inte alls är en het eller springig häst som så. Hon har en helt normal och trevlig framåtbjudning och är trygg och okomplicerad för det mesta.

Så detta med att "rida en halt". Hur gör ni? Hur resonerar ni?

Jag skiljer på att göra halt(och vara i en halt) och att stanna(och stå still).

Halten är för mig en balanserad dressyrövning där hästen ska vara på hjälperna och redo att röra sig åt det håll jag ber om. Dvs den ska hela tiden fråga någonting.

En häst som man stannat behöver inte vara balanserad nog att utan ombalansering kunna röra sig i vilken riktning jag än vill. Den behöver inte fråga någonting. Den ska bara stå och vara passiv.

En halt måste man förbereda och rida in i i balans. Då kommer den ställa upp sig bra och den kommer klara av att stå kvar i den balansen och även röra sig ur den igen.

För att stanna en häst behövs inte samma balansering och exakta uppställning. Man ber den stanna bara och sen är man passiv då hästen är det.
Det är så jag vill ha min häst om jag tex ska sitta upp, greja stigläder, klä av mig kläder etc..
Rider jag dressyr och övar halter rider jag även i halten sas. Jag kliver inte av kontakten genom att släppa tyglarnas kontakt, släppa sitsens placering etc.. Jag överger inte vår dialog kring vad som ska komma härnäst i vårt sammarbete.

Så tänker jag!

 

[Cilva]

Jag håller med @tuaphua till största delen. Men jag vill lägga till att jag tycker att det är en sak som man måste träna mycket på, med en del hästar väldigt mycket. En del måste även påminnas ofta. Jag tycker att det är lite väl ofta jag ser hästar som inte kan stå stilla, värst är när ägarna inte verkar medvetna om det alternativt inte gör något åt saken. För mig är det en grundläggande kunskap.

För att underlätta för hästen brukar jag när vi bara ska stå stilla lägga tyglarna över hornet alternativt lägga händerna mot manken/halsen. Då är enda kravet stillastående. Ska vi stå stilla och vara beredda på vidare instruktioner behåller jag tygellängden och handpositionen. Alla mina hästar kan inte detta till perfektion än men vi jobbar på det

 

[Blandrastik]

Jag håller med @tuaphua , det du beskriver är att stå stilla. Att göra en halt är något annat.
Ser inget annat än att öva.
Sen kan jag tycka att sadelgjordar och stigläder ska vara justerade innan avfärd. Samt att jag aldrig fipplar med mobilen när jag rider. Den är enbart med som en säkerhetsgrej för att kalla på hjälp.

 

[NotlikeI]

Har samma problem med min medryttarpolle, tyvärr ingen lösning. Jag övar och övar, tror det är en ren brist i grundutbildningen. Han börjar t ex även trava när man kortar tyglarna i skritten. Han är mest (typ endast) skogsriden/hobbyriden och fått göra lite som han vill. Han börjar dock backa, snabbt och man fortsätter be honom stå still. Kvittar hur lugn jag håller mig. Han har backat ned i diken, sjöar, över vägar, in i träd. Ja ni förstår nog att han bryr sig inte ett dugg om vad som är bakom, får han inte gå fram utan blir bedd att stå still, då börjar han backa/slingra sig. Så hoppas någon har något mer förslag än "öva" för det har jag gjort i i många månader men det känns mer farligt att öva än att "skita" i det.
Leder man honom kan ha stå still, men vid tömmkörning eller ridning så backar och protesterar han.

 

[tuaphua]

Har samma problem med min medryttarpolle, tyvärr ingen lösning. Jag övar och övar, tror det är en ren brist i grundutbildningen. Han börjar t ex även trava när man kortar tyglarna i skritten. Han är mest (typ endast) skogsriden/hobbyriden och fått göra lite som han vill. Han börjar dock backa, snabbt och man fortsätter be honom stå still. Kvittar hur lugn jag håller mig. Han har backat ned i diken, sjöar, över vägar, in i träd. Ja ni förstår nog att han bryr sig inte ett dugg om vad som är bakom, får han inte gå fram utan blir bedd att stå still, då börjar han backa/slingra sig. Så hoppas någon har något mer förslag än "öva" för det har jag gjort i i många månader men det känns mer farligt att öva än att "skita" i det.
Leder man honom kan ha stå still, men vid tömmkörning eller ridning så backar och protesterar han.

Hur man löser såna saker tycker jag varierar beroende på individ. Man måste känna av dem lite.
Nu menar jag alltså hästar som har inlärt felbeteende och inte oskolade unghästar. Gör man rätt från start brukar de här problemen inte uppstå. Eller iaf vara ganska lättlösta.

Om de inte vill stå still kan man ju se till att ta över rörelsen på ngt vis.
Backar de kan man ta över backningen och backa dem längre och mer energiskt än de själva vill.
Sen stannar man och låter dem vara ifred. Och håller kraven på hur länge de ska vara passiva efter individens nivå, inte för länge på en som inte nått dit än.
Man kan också snurra dem om de är såna som kanske reser sig lätt.
Problemet är ju i grunden att de inte svarar fram. Och nästa steg är stegring. Det är alltså något man vill träna bort direkt.

Är det en mer skolad häst kanske man får jobba med passiviteten i halt och inte bara stanna.

Man kan ju med fördel ge sig på att träna sånt när hästen är rejält trött. Kanske med kompis jämte.

Uppbindning ute kan också vara gynnsamt. Men då måste man veta hur man gör sånt säkert.

Så länge hästen inte gör det man ber om gör man det valet jobbigare än att bara stå still. Står den still får den vara ifred helt.

Fler ryttare inom engelsk ridning skulle kolla på hur westernfolk passivitetstränar tycker jag.
En häst måste kunna stå still om man ska kunna ha dem safe.

 

[NotlikeI]

Hur man löser såna saker tycker jag varierar beroende på individ. Man måste känna av dem lite.
Nu menar jag alltså hästar som har inlärt felbeteende och inte oskolade unghästar. Gör man rätt från start brukar de här problemen inte uppstå. Eller iaf vara ganska lättlösta.

Om de inte vill stå still kan man ju se till att ta över rörelsen på ngt vis.
Backar de kan man ta över backningen och backa dem längre och mer energiskt än de själva vill.
Sen stannar man och låter dem vara ifred. Och håller kraven på hur länge de ska vara passiva efter individens nivå, inte för länge på en som inte nått dit än.
Man kan också snurra dem om de är såna som kanske reser sig lätt.
Problemet är ju i grunden att de inte svarar fram. Och nästa steg är stegring. Det är alltså något man vill träna bort direkt.

Är det en mer skolad häst kanske man får jobba med passiviteten i halt och inte bara stanna.

Man kan ju med fördel ge sig på att träna sånt när hästen är rejält trött. Kanske med kompis jämte.

Uppbindning ute kan också vara gynnsamt. Men då måste man veta hur man gör sånt säkert.

Så länge hästen inte gör det man ber om gör man det valet jobbigare än att bara stå still. Står den still får den vara ifred helt.

Fler ryttare inom engelsk ridning skulle kolla på hur westernfolk passivitetstränar tycker jag.
En häst måste kunna stå still om man ska kunna ha dem safe.

Jo jag tycker ändå att jag börjat lära känna honom (ridit honom i över ett år nu) men just detta är ett problem jag inte kunnat lösa.

Jag har faktiskt varit med mycket när en av Sveriges "bästa" reining/olika ko grenar ryttare tränat bla sina unghästar just på att vara passiva och vänta. Väldigt intressant när man innan bara ridit "engelskt" första veckorna hos hen var det många gånger jag funderade på om hen var smått galen. T ex kunde en unghäst lämnas uppbunden ensam i stallet, och jag ifrågasatte det, tänkt om den blir skrämd eller försöker slita sig. Men svaret var då "det blir den inte, och det kommer den inte, den kommer stå där" hahaha och mycket riktigt gjorde dem också alltid det

Men herren jag rider nu är 15 år, varit hingst länge och tydligen rätt svår hanterlig som hingst. Saken är att när han backar tror jag faktiskt inte det kan gå mycket snabbare och han kan inte ens stå still en millisekund ibland. Bättre på bana eller fält (vilket jag tyvärr inte har så mycket tillgång till) han har väldigt mycket åsikter om allt, slår mot skänkeln om man går på honom lite, har bockat mycket när man skulle fatta galopp, flytta för skänkel mm. Hästen är genomgången och gör även så i töm. Ägaren har dock låtit honom trava upp i galoppen alltid, för att undvika att han bockar, han har alltid fått börja trava när man kortar tyglarna och fått bestämma vart han vill springa på. Så det har tagit tid att kunna skritta vissa sträckor som annars har varit hans "springa som en dåre" sträckor vissa rundor i skogen.
Jag har dock taktiker för alla de där problemen, men just att inte kunna stå still ute. Där känner jag mig som smileyn
Försöker jag vända honom backar han bara i den nya riktningen eller så skiter han helt i att jag försöker svänga. Driver jag fram så får han som han vill ju och blir super nöjd han kan t ex på ridbanan stå helt still i mitten medan någon annan ridit runt. Men även då är det svårt. Det kvittar hur "rastad" han är, även om han är slut både fysiskt och psykiskt så har han envishet nog att minsann inte stå still. Försökt att koppla bort bettet helt, alltså rida med det men när det handlat om att stå still så har jag tagit i en halsring, just för att han kan bli irriterad och extra stressad om man tar i munnen på honom. Rider mycket bettlöst också, men eftersom jag på senaste lagt krut på galoppen och fattningarna (vilket äntligen börjat ge resultat) så rider jag helst med bett, han kan dra ned huvudet och ta tyglarna annars. Som sagt, han vill få bestämma tempot, alltid...

 

[tuaphua]

Jo jag tycker ändå att jag börjat lära känna honom (ridit honom i över ett år nu) men just detta är ett problem jag inte kunnat lösa.

Jag har faktiskt varit med mycket när en av Sveriges "bästa" reining/olika ko grenar ryttare tränat bla sina unghästar just på att vara passiva och vänta. Väldigt intressant när man innan bara ridit "engelskt" första veckorna hos hen var det många gånger jag funderade på om hen var smått galen. T ex kunde en unghäst lämnas uppbunden ensam i stallet, och jag ifrågasatte det, tänkt om den blir skrämd eller försöker slita sig. Men svaret var då "det blir den inte, och det kommer den inte, den kommer stå där" hahaha och mycket riktigt gjorde dem också alltid det

Men herren jag rider nu är 15 år, varit hingst länge och tydligen rätt svår hanterlig som hingst. Saken är att när han backar tror jag faktiskt inte det kan gå mycket snabbare och han kan inte ens stå still en millisekund ibland. Bättre på bana eller fält (vilket jag tyvärr inte har så mycket tillgång till) han har väldigt mycket åsikter om allt, slår mot skänkeln om man går på honom lite, har bockat mycket när man skulle fatta galopp, flytta för skänkel mm. Hästen är genomgången och gör även så i töm. Ägaren har dock låtit honom trava upp i galoppen alltid, för att undvika att han bockar, han har alltid fått börja trava när man kortar tyglarna och fått bestämma vart han vill springa på. Så det har tagit tid att kunna skritta vissa sträckor som annars har varit hans "springa som en dåre" sträckor vissa rundor i skogen.
Jag har dock taktiker för alla de där problemen, men just att inte kunna stå still ute. Där känner jag mig som smileyn
Försöker jag vända honom backar han bara i den nya riktningen eller så skiter han helt i att jag försöker svänga. Driver jag fram så får han som han vill ju och blir super nöjd han kan t ex på ridbanan stå helt still i mitten medan någon annan ridit runt. Men även då är det svårt. Det kvittar hur "rastad" han är, även om han är slut både fysiskt och psykiskt så har han envishet nog att minsann inte stå still. Försökt att koppla bort bettet helt, alltså rida med det men när det handlat om att stå still så har jag tagit i en halsring, just för att han kan bli irriterad och extra stressad om man tar i munnen på honom. Rider mycket bettlöst också, men eftersom jag på senaste lagt krut på galoppen och fattningarna (vilket äntligen börjat ge resultat) så rider jag helst med bett, han kan dra ned huvudet och ta tyglarna annars. Som sagt, han vill få bestämma tempot, alltid...

Ja du, med en sån har man ju inte bara problem med att den backar. Den är ju inte lydig öht.

Jag vet att alla inte håller med mig i det. Men jag tycker inte hästen ska ha åsikter så pass i ridningen.
De får absolut misslyckas förstå, bli trötta etc. Men av en sån grej behöver de inte göra aktivt fel/gå emot hjälperna. De kan bara låta bli att göra rätt sas.
Men gå emot hjälperna får de inte för mig.

Jag har vissa saker jag checkar av avsuttet på hästar innan jag hoppar upp. Går det inte avsuttet kommer det sällan bli bättre uppsuttet.
Och uppsuttet har jag en checklista där saker checkas av i viss ordning.

En häst som lagt sig till med att backa ser jag till att signalsystemet funkar avsuttet klockrent innan jag sitter upp om jag ska rida ut. Är den en sån som dessutom reser sig gör jag det även för ridning på bana.
Det måste alltid gå att skapa en insida och flytta hästen iaf undan innerhjälperna innan jag sitter upp på den. Då har man det att ta till i krislägen. Då kan man hindra dem från att göra diverse oönskade saker så som resa sig, backa, bocka, sticka, slänga sig etc..

För hästar som tränat sina ryttare till att anpassa sig efter dem kommer det bli mycket jobbigt för hästen att mentalt vänja sig vid att vara lydig. Det kan bli mycket åsikter. Men man får bestämma sig för vad man anser vara viktigt och driva igenom det.

Vissa hästar måste också lära sig tåla normal kontakt. De blir förbannade och förolämpade om ryttaren inte släpper kontakten om de hotar. Det kan gälla både skänkel och tygel.

Om man ska ta exempel så kan jag ta min egen nuvarande. Han är superkänslig, energisk och har inte direkt begåvats med tålamod och en lugn approach till sånt han inte fattar.
Då jag fick honom berättades att man satt upp i farten. "Ibland står han still, ibland går han och ibland springer han". Han var aldrig skrittad uppsuttet iom att han då reste sig. Än mindre gjorde man halt. Han tålde inte normal kontakt i truten. Då hotade han.
Jag vill inte ha det så. Jag kan inte ha det så heller iom att jag delar ridhus med så många andra.
Alltså har hästen fått lära sig stå still, tåla att man tar honom i truten, svara för hjälperna etc.
När jag sitter upp ska han stå still tills jag ber honom gå. Och det gör jag med skänkel/sits och inte genom tex korta tygeln eller böja etc. Det betyder inte gå fram.
Han får inte gå förrän jag är nöjd. Punkt..
De brukar lära sig fort bara man är konsekvent. Även de som haft problembeteenden länge.

 

[NotlikeI]

Ja du, med en sån har man ju inte bara problem med att den backar. Den är ju inte lydig öht.

Jag vet att alla inte håller med mig i det. Men jag tycker inte hästen ska ha åsikter så pass i ridningen.
De får absolut misslyckas förstå, bli trötta etc. Men av en sån grej behöver de inte göra aktivt fel/gå emot hjälperna. De kan bara låta bli att göra rätt sas.
Men gå emot hjälperna får de inte för mig.

Jag har vissa saker jag checkar av avsuttet på hästar innan jag hoppar upp. Går det inte avsuttet kommer det sällan bli bättre uppsuttet.
Och uppsuttet har jag en checklista där saker checkas av i viss ordning.

En häst som lagt sig till med att backa ser jag till att signalsystemet funkar avsuttet klockrent innan jag sitter upp om jag ska rida ut. Är den en sån som dessutom reser sig gör jag det även för ridning på bana.
Det måste alltid gå att skapa en insida och flytta hästen iaf undan innerhjälperna innan jag sitter upp på den. Då har man det att ta till i krislägen. Då kan man hindra dem från att göra diverse oönskade saker så som resa sig, backa, bocka, sticka, slänga sig etc..

För hästar som tränat sina ryttare till att anpassa sig efter dem kommer det bli mycket jobbigt för hästen att mentalt vänja sig vid att vara lydig. Det kan bli mycket åsikter. Men man får bestämma sig för vad man anser vara viktigt och driva igenom det.

Vissa hästar måste också lära sig tåla normal kontakt. De blir förbannade och förolämpade om ryttaren inte släpper kontakten om de hotar. Det kan gälla både skänkel och tygel.

Om man ska ta exempel så kan jag ta min egen nuvarande. Han är superkänslig, energisk och har inte direkt begåvats med tålamod och en lugn approach till sånt han inte fattar.
Då jag fick honom berättades att man satt upp i farten. "Ibland står han still, ibland går han och ibland springer han". Han var aldrig skrittad uppsuttet iom att han då reste sig. Än mindre gjorde man halt. Han tålde inte normal kontakt i truten. Då hotade han.
Jag vill inte ha det så. Jag kan inte ha det så heller iom att jag delar ridhus med så många andra.
Alltså har hästen fått lära sig stå still, tåla att man tar honom i truten, svara för hjälperna etc.
När jag sitter upp ska han stå still tills jag ber honom gå. Och det gör jag med skänkel/sits och inte genom tex korta tygeln eller böja etc. Det betyder inte gå fram.
Han får inte gå förrän jag är nöjd. Punkt..
De brukar lära sig fort bara man är konsekvent. Även de som haft problembeteenden länge.

Jo men exakt så är han nog, han tål inte alls "normal" kontakt. Han slår ju för skänkeln när man t ex ber honom om något som han just då inte alls vill, eller drar tyglarna ur händerna på en (eller försöker iaf ) när man gör halvhalter. Handlar inte om att han inte kan, för är han bara på rätt humör så går det hur bra som helst. Oftast går det bäst om jag ridit ett par dagar i rad, troligtvis pga jag är konsekvent och han då "kommer in" i hur jag rider. Men sen rider ägaren och då får han ju göra lite mer som han tycker och tänker själv.
Jag säger inte till honom utan håller mig bara lugn och vill ha inte flytta för skänkeln t ex så fortsätter jag be om det (trots ev bakutsparkar eller "slingrande åt alla håll och kanter") till han rör sig åt det hållet som var tänkt. Om inte annat så övar man tålamodet väldigt mycket med denna häst. Men när vi väl börjat få lite mer koll på galoppfattningarna (som börjat gå riktigt bra jämfört med innan) så blir nästa steg att verkligen lägga tid på att kunna stå still. Vet att jag kan behöva 2-3 timmar till ridningen dem första dagarna troligtvis. Så har det varit innan när jag lagt mer krut på det, då har jag kanske lagt 2 timmar till att försöka bara få honom att stå still ungefär var 5:e minut. (rider ju lite annat mellan försöken) nu har jag iaf årstiden med mig innan har man ju fått "ge upp" pga det börjat bli mörkt ute.

Men har du något speciellt tips på hur man får honom att acceptera kontakten? Han släpper även kontakten med bettet, speciellt i skritt om man försöker rida i samla skritt. Han försöker i princip börja trava/tölta (kallblods travare) och antingen försöker han dra tyglarna ur händerna eller så går han med huvudet bland molnen. Låter jag honom gå med huvudet högt så blir han nästan stressad till slut, börjar svettas och blir riktigt frustrerad, kan börjar "hoppa" framåt/bocka.
Försöker jag ställa honom åt ett håll och ibland gör förhållningar på "ytter" då kan han gå fint någon sekund/kortare stund för att sedan slänga upp huvudet igen och försöka trava iväg när jag då mister kontakten. Vet liksom inte vilken taktik som är bäst.
Går man från trav till skritt med en bra avsaktning kan han däremot vara jätte fint kvar i formen i längre stund. Så han KAN ju, han tycker bara inte att han behöver det eftersom han oftast inte behöver det.
Helt enkelt ska jag vara mer passiv och låta honom bara tjafsa lite tills han accepterar kontakten, eller ska jag aktivt hela tiden rida och försöka ställa/böja, göra halvhalter mm för då måste jag ju driva mer, verkligen rida och då kommer ju problem 2, att han börjar slå mot skänkeln.
Vad tror du?