Konflikter

Jag har inte fått någon diagnos iom att jag har hittat strategier för att klara mig, dvs inget hinder. Men, faktum kvarstår, att jag är ganska Aspig... Och alla i familjen vet om det. Och jag är så förbannat less på att få skit för det på hemmaplan

"Nu var du jätteotrevlig, gå och säg förlåt till XX " , medan jag står som ett frågetecken.

Sen när jag berättar hur det gick till i mitt huvud, då ljuger jag/hittar på/stämmer inte

 

[Görel]

Det är en svår balansgång för omgivningen, att ta sånt som sårar eller gör en ledsen från någon som man vet har svårigheter. Men man hjälper ju inte den med svårigheter att bara säga att denne är otrevlig och har fel, istället får man ju hinta om hur man kan framföra samma budskap på ett trevligare sätt som tas emot bättre av omgivningen.

Har själv en förälder med såna svårigheter. Tidigare sa föräldern rakt nu "nu tycker jag att ni ska gå" vilket ju är ruskigt otrevligt även om man vet vilka svårigheter personen som säger det har. Numera säger föräldern "ni behöver inte stanna längre" vilket betyder samma sak men är mycket trevligare och syskonet och jag förstår vinken.