Hej! Jag är ny på denna sida, vet inte om den fortfarande används eller om jag är på rätt plats, ber om ursäkt för de!
Jag måste lätta lite på hjärtat. För snart ett år sen sålde jag min förra häst, renodlad hopphäst som jag inte alls trivdes med när jag konstaterade att dressyr var det jag ville. Vi sålde henne till ett oerhört bra hem där hon är fortfarande och bara någon månad efter hon åkte så köpte jag en ny. Denna gången en dressyrhäst som då var ett benrangel utan muskler. Nu 6 månader senare är han otroligt fin i hullet och bygger på bra med muskler. Även fast han tar mycket energi från en då allt måste ske på hans rutiner och speciella tider på dygnet, så är han världens skeligaste lilla varelse (till skillnad från min förra). Men…
Mina morföräldrar har länge varit sjuka, nu ännu värre och det kanske eventuellt är deras sista år, går med ständigt dåligt samvete över att nästan aldrig vara där då dom bor bara några enstaka minuters bilresa iväg.
Jag vill sälja hästen för att kunna göra allt för dom den sista tiden dom har kvar samt stabilisera ekonomin ännu mer, leva studentlivet etc.
Livet med häst finns alltid kvar och även livet utan häst.
Min häst kommer att säljas, men jag präglas av tanken ”kommer jag någonsin hitta en som HAN igen”.
Hittade verkligen den bästa och rätta hästen vid helt fel tidpunkt. Önskar så att jag hade väntat efter att förra hästen åkte och hittat just HAN om kanske 2 år?
Vet inte vad jag vill ha ut av detta då fodervärd eller medryttare inte finns på världskartan utan de finns bara ett ända altenativ för att rena mitt samvete och lösa situationen.
Hade uppskattat att höra era åsikter, kommer jag hitta en som väger upp till han och hans personlighet igen? gör jag rätt eller fel? jag är så förtvivlad… då förra hästen verkligen inte var ett altenativ att ha kvar och inte är en bråkdel lika svår för mig att sälja som just min fina kille är.
Ursäkta långt inlägg
Jag måste lätta lite på hjärtat. För snart ett år sen sålde jag min förra häst, renodlad hopphäst som jag inte alls trivdes med när jag konstaterade att dressyr var det jag ville. Vi sålde henne till ett oerhört bra hem där hon är fortfarande och bara någon månad efter hon åkte så köpte jag en ny. Denna gången en dressyrhäst som då var ett benrangel utan muskler. Nu 6 månader senare är han otroligt fin i hullet och bygger på bra med muskler. Även fast han tar mycket energi från en då allt måste ske på hans rutiner och speciella tider på dygnet, så är han världens skeligaste lilla varelse (till skillnad från min förra). Men…
Mina morföräldrar har länge varit sjuka, nu ännu värre och det kanske eventuellt är deras sista år, går med ständigt dåligt samvete över att nästan aldrig vara där då dom bor bara några enstaka minuters bilresa iväg.
Jag vill sälja hästen för att kunna göra allt för dom den sista tiden dom har kvar samt stabilisera ekonomin ännu mer, leva studentlivet etc.
Livet med häst finns alltid kvar och även livet utan häst.
Min häst kommer att säljas, men jag präglas av tanken ”kommer jag någonsin hitta en som HAN igen”.
Hittade verkligen den bästa och rätta hästen vid helt fel tidpunkt. Önskar så att jag hade väntat efter att förra hästen åkte och hittat just HAN om kanske 2 år?
Vet inte vad jag vill ha ut av detta då fodervärd eller medryttare inte finns på världskartan utan de finns bara ett ända altenativ för att rena mitt samvete och lösa situationen.
Hade uppskattat att höra era åsikter, kommer jag hitta en som väger upp till han och hans personlighet igen? gör jag rätt eller fel? jag är så förtvivlad… då förra hästen verkligen inte var ett altenativ att ha kvar och inte är en bråkdel lika svår för mig att sälja som just min fina kille är.
Ursäkta långt inlägg