komma över förlossningsrädsla...

[Tokmaja]

Jag fick ju en son för strax över två år sedan.
Gubben har börjat prata lite lätt, eller bara sagt att det vore trevligt med ett syskon framöver.
Men jag bara vågar inte.
När jag efter min förra förlossning blev sydd utan bedövning (varför finns att läsa på Missemyrans tråd om förlossningar) och det är det värsta jag varit med om någonsin och det där lever kvar som en stor fobi för mig.
Jag är jättekänslig "där nere" och jag har svårt för att få till något alls utan att spänna mig eller bli nervös.. trots att jag är med en man jag älskar...

Hade tanken på att man kanske kan vända sig någonstans och få prata om det med någon som förstår och som kan övertyga mig om att det är ok på nått sätt (även för samvarons skull med min man då, inte bara för att få mer barn).
Men vart vänder man sig???

På vårat MVC kommer de knappast ha tid för mig och tror inte att de har några sådana grupper heller, och är det verkligen MVC jag ska vända mig till??

Jag är alltså inte rädd för själva förlossningen utan för att nått ännu mer ska hända med mitt ärr jag har nu efter mitt klipp, eller att jag ska bli klippt och nått mer kommer att hända...
Jag är jättelöjlig, men det är jättejobbigt.

Jag kan inte ens tänka mig en liten till för det här.
Att vara gravid, ja ok, det skulle vara helt ok, och även en liten bebis, men det där där emellan... mellan förlossningen, babyblues och tillfrisknande... den tiden skulle jag vilja vara i koma mellan...

Nån mer som varit med om något under era förlossningar som skrämt er och sedan fått en till och det gått bra?!

 

[prinsessfeminist]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Jag lovade mig själv - ALDRIG i livet igen - efter mitt första barn.

Andra graviditeten släppte jag rädslan helt - jag var gravid - det var ett obestridligt faktum. Jag var räddare innan jag blev gravid igen.

Andra förlossningen gick så bra att jag kände mig bäst i världen! De olika förlossningarna var som natt och dag. Jag vet inte vad som fick mig att släppa det otäcka jag upplevde första gången, kanske var det bara så att jag till sist accepterade att det var ett måste att gå igenom. Jag gruvade mig inte ens för förlossningen. Jättekonstigt, men så fungerade det för mig.

Förhoppningsvis släpper din rädsla när du väl bestämt dig. Du överlevde ju trots allt det första barnet... Det sägs att första förlossningen alltid är värst, så värre kommer det inte att bli!

Vid första barnet blev jag sydd en del, jag oroade mig för att bli sydd igen (om jag mot alla odds ville ha en till) och att det gamla skulle gå upp osv. Jag inbillade mig de hemskaste scenarion, men vid andra barnet sprack jag inget alls. VILKEN skillnad - bara det!

Jag tror att du skall vända dig till MVC, många gånger har de någon psykolog och kanske kan du få prata med honom/henne?

Varmt lycka till - du skall se att det går bra.

 

[Snurrfian]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Jag tror att du nog behöver prata igenom förlossningen med någon som vet och kan stötta. BVC har kuratorer knutna till sig just för föräldrar, prata med dem eller ditt MVC. Jag fick telefon nummer på BVC för att ha i "nödfall" för jag mådde inte särskilt bra direkt efter förlossningen. Visserligen inte så mycket pga av förlossningen utan för min svärfar var döende och sedan dog 10 dagar efter förlossningen.

Hoppas att du hittar någon som kan hjälpa dig! "styrkekramar"

 

[MillyM]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Min första förlossning var inte rolig, barnets hjärta slutade att slå tre gånger, och han ville inte komma ut. När det hände tredje gången klippte barnmorskan bara upp mig, åt båda hållen , och drog ut honom. Att klippas utan bedövning är något jag har svårt att glömma!
Inför andra förlossningen var jag jätterädd och alla försökte lugna mig med att "andra barnet är MYCKET lättare". Det trodde inte jag på!
Jag fick åderbråck som gick in i slidan, och de var tjocka. Jag var väldigt rädd för att kanske behöva klippa av dem, de satt precis över de gamla ärren!

Men det visade sig att alla hade rätt, andra gången var lättare. Det tog ca 4 timmar (19 första) hon kom ut utan vare sig bedövning eller problem.

I Göteborg finns något som kallas Auroragruppen, som hjälper förlossningsrädda. Man kommer i kontakt med dem genom MVC, du kan väl höra med dem om det finns hos dig.

Lycka till!

 

[Tokmaja]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

KLippt åt bägge håll.. du din stackare!!!
Jag kände bara att det sved till när hon klippte, men hon sa att jag hade spruckit om hon inte klippt...
För mig var som sagt stygnen det värsta...

 

[Sunshine]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

oooohh....jag vet inte om jag vill bli gravid nu..... kanske ar det bast att adoptera trots allt

 

[Tokmaja]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Jodå, det vågar du, för det är värt alltihopa!!!
Sen finns det fler som klarar sig gallant än som får sviter av det!!!
Och att "bara" bli lite rädd efteråt är ju egentligen inte så farligt i det stora hela!!!

Genom hela förlossningen ska man bara ha en fokusering och bild i huvudet, hur enormt gott det är att ligga och snosa på sin nyfödda bebis!!!
Så visst vågar du det!!

 

[ameo]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

På vårat MVC kommer de knappast ha tid för mig och tror inte att de har några sådana grupper heller, och är det verkligen MVC jag ska vända mig till??

Jag vet inte hur det fungerar i ditt landsting, för det varierar nog lite, tror jag.
HÄR berättar an på MVC om sin förlossningsrädsla. Då remitteras man till vad som HÄR kallas för Amandagruppen (kallas Aurora på många andra ställen), som är ett gäng barnmorskor som intresserat sig speciellt för förlossningsrädda blivande mammor. (Här finns Amandabarnmorskorna inne på Kvinnokliniken, så man får åka dit på samtalen.) Till dem går man på enskilda samtal där man försöker reda ut vad som skrämmer, varför och på vilket sätt man kan genomföra en förlossning så att det blir så bra som möjligt. För UT måste ju ungen ¨på ett eller annat sätt, när den väl börjat växa därinne...

Jag själv fick ju snitt av "humanitära skäl" första gången och andra gången var det medicinskt beslut (pga lite komplikationer första gången), så jag kommer aldrig ens FÅ försöka föda vaginalt om jag hade vågat...

Det är inte alls ovanligt att obehagliga händelser vid första förlossningen sätter sig i skallen på mammorna. Du är INTE ensam! Min svägerska tänkte nästa låta bli att åka in och föda (as if... ) tvåan för det hade varit ett rent helvete för henne första gången, tog över ett dygn. Men de åkte in och fick en drömförlossning (enligt alla inblandade) - en natt då de hade haft TIO akutsnitt där... Även sköterskorna var lättade när EN blev normal...

Jag hoppas att du vågar dig på det igen! UT kommer ungen på ett eller annat sätt, det vet du ju..

 

[majola]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Som du skriver, Ameo, så måste ju barnet ut om man väl har blivit gravid. Så egentligen borde det ju vara bäst att klara av eventuell förlossningsrädsla innan man blir gravid? Så att man vet vad man ger sig in på liksom (det kan man väl aldrig riktigt veta, men ni fattar).

Ju fler berättelser om förlossningar (lätta som svåra) jag hör, desto mer övertygad blir jag om att det inte är något jag vill utsätta mig för. Tyvärr gör ju det att jag i mångas ögon inte är en riktig kvinna, alternativt inte förtjänar att få några barn ("vill man inte föda vaginalt så får man väl låta bli att bli gravid").

Jag tycker att det är både märkligt och makalöst att vi i dagens samhälle, där vi utan vidare får bedövning hos tandläkaren, förväntas föda barn utan bedövning (det tycks ju klicka titt som tätt), att man klipper upp kvinnor och syr ihop dem utan bedövning. Jag förstår helt enkelt inte...

Det här hade väl inte så mycket med Tokmajas inlägg att göra, men jag var liksom tvungen att få lätta mitt hjärta.

Tokmaja: hoppas att du hittar en bra lösning!

 

[ameo]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Fast alla rädslor är nog inte behandlingsbara.
Sen måste jag säja att jag tycker det är alldeles för hårt att döma ut oss förlossningsrädda, att vi inte ska få ha barn för att vi inte vågar gå igenom något som tar några timmar av våra liv, oavsett orsaken... Vi har VISST rätt att bli föräldrar!
Sen är det nog också så att för vissa kanske inte förlossningsrädslan blir verklig förrän man redan ÄR gravid.
Eller som för en bekant vars sambo "svek" deras avtal om avbrutet samlag och hon blev gravid. (före dagen-efter-pillrens tid) För henne fanns enbart två alternativ: abort eller kejsarsnitt. Hade hon inte fått ett tidigt löfte om snitt så hade hon gjort abort, för Så skräckslagen var hon! Hon är dock en alldeles UTMÄRKT förälder, förlossningsrädslan till trots!

(min egen rädsla handlar tyvärr inte direkt om förlossningen utan är mer komplex än så, orkar inte gå in mer på det dock, måste sova..)

 

[Tokmaja]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Förlossningsrädsla i vissa mått har väl ALLA?! Jag menar det är ju inte direkt att någon som tänkt lite på det kan tänka "äsch då" för förlossningen, sedan är det ju i olika mått.
Jag vet inte, men det känns som förlossningsrädda som just kräver snitt eller har fått snitt ofta "läser" av andra människor och TROR att de tänker just att de inte "duger" som föräldrar eller är riktiga kvinnor!
Fast det kanske inte alls så som personen i fråga tänker. Själv har jag ALDRIG hört någon runt mig som "pratat skit" om någon som velat ha kejsarsnitt eller som är förlossningsrädd!!! Äldre gubbar då som skrattar lite åt en om man råkar säga att man är rädd... för de vet ju hur det är... eller... *muttrar lite*

Om man däremot är så rädd att man vill ha snitt kan det ju kanske vara med att redan innan man blir gravid prata med MVC och höra om man kan få kejsarsnitt om de där typ auroragrupperna inte lyckas "övertala" en att föda vaginalt (som dock EGENTLIGEN är "bättre" för barn och mamma)...
Jag är ju å andra sidan ännu räddare för ett snitt än för vaginalförlossning... men inte skulle åtminstonde jag se ner på någon som har haft en annorlunda förlossning än mig, däremot kan jag vara lite avis på de som barnet bara ploppat ut för, utan problem och att de sedan efter 8 veckor varit helt återställda igen.... :-)

 

[majola]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Jag vet inte, men det känns som förlossningsrädda som just kräver snitt eller har fått snitt ofta "läser" av andra människor och TROR att de tänker just att de inte "duger" som föräldrar eller är riktiga kvinnor!
Fast det kanske inte alls så som personen i fråga tänker. Själv har jag ALDRIG hört någon runt mig som "pratat skit" om någon som velat ha kejsarsnitt eller som är förlossningsrädd!!!

Nåja, kolla i tråden om "bebisen i Expressen" så finns det tillräckligt av den varan utan att man behöver vara det minsta paranoid.

Däremot är det kanske inte så många som ville eller törs säga det rakt upp i ansiktet på folk. Vilket ju tyder på åtminstone ett korn av empati och hyfs.

 

[Snurrfian]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Jag tror oxå till viss del att man kanske måste vara gravid för inse att man inte är rädd oxå... Jag har några vänner som har sagt i flera år att de minsan ska kräva kejsarsnitt men när de väl var gravida så hade de inte en tanke på snitt längre... Och åt andra hållet oxå natruligtvis.
Jag blev akutsnittad och känner nu i efterhand att jag blev snuvad på den där första kontakten. Men hade det inte blivit snitt så hade hon kanske inte ens överlevt så det går ju inte att säga något om det... Men jag kan känna mig "avundsjuk" på de som har fått "vanliga" förlossningar och fått mysa ihop, fikat och prata igenom det direkt. För mig var det, när vi väl kom till snittet; "här är barnet kan pappan följa med" Sen fick jag hålla henne fem minuter innan de körde iväg mig till uppvaket och pappan upp till avdelningen. När jag sen fick komma dit skickade de hem pappan, jag fick prova att amma en kvart, sen tog de dottern och sa åt mig att sova... Visst har allt löst sig senare men det kändes snopet!

Det har har ingenting med tråden att göra men ialla fall... Om jag nu lyckas bli gravid igen så vill jag gärna få en vaginal förlossningen men det är tveksamt om läkarna vill tillåta det...

 

[benjamin]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Ja, men i ditt fall behöver ju du försäkra dig om att du får föda med kejsarsnitt. Det borde ju vara en självklarhet att du får det. Hör med MVC. Lycka till!

 

[Missemyran]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Jag och maken förbereder ju oss på att skaffa barn inom ett år eller så, och jag är pissrädd och ska föda hemma med en barnmorska som är kompetent på att ta hand om sådana som jag, som har gynskräck. För mig är inte förlossningen eller smärtan det värsta längre utan dels att bli undersökt av idioter som ser mig som en slags burk det bara är att skära upp för att få ut innehållet, barnet. Självklart är det viktigt att både jag och barnet den dagen det blir aktuellt med en förlossning hur den än ser ut, i första hand mår bra båda två... men min kropp ska fan inte ses som en slags konservburk som man kan göra hur som helst med!!! Jag vill inte ha några okända människor i mitt underliv över huvud taget, jag tror att min kropp håller alldeles utmärkt koll på hur öppen jag är och hur jag ska göra när den dagen kommer. Men en barnmorska som är med lite på håll är säkert bra, även för mig.

Därför ser jag till andra, alternativa, förlossningar. Jag är helt övertygad om att det för mig är bäst att föda hemma i vatten, där jag känner mig trygg och där barnmorskan kommer på besök till mig, inte tvärtom. Där får jag ett "övertag" för att använda ett konstigt ord i sammanhanget. Alltså att jag får en bättre förhandlingsposition. Aldrig i helvete att någon idiotjävel syr i mig utan bedövning, då sparkar jag ut tänderna på fanstyget (förlåt mig). Säg namn och adress Toka så sparkar jag ut tänderna på kärringen åt dig. *morrar* Eller ja, kanske inte... men hur i helvete tänker folk? Snacka om att kvinnors underordning märks i sådana här sammanhang? Sy och klippa i en människa utan bedövning, är vi tillbaka till stenåldern?

Jag blir så förbannad.

Självklart ska man få den hjälp man behöver, annars kan man ta på sig stålhättorna och undra om folk inte är mer rädda om sina tänder... för aldrig att man ska nöja sig med att bli behandlad på ett dåligt sätt. Kanske är jag lite hård, jag tränar på min "respektera mig eller dö"-attityd... för jag är så trött på att så många människors åsikter, rädslor etc. inte respekteras. På dem bara, gumman!

Snitt sägs vara ännu värre och långdraget och jävligt och det är ett stort ingrepp som jag är räddare för än att föda vaginalt, mitt krångliga underliv till trots...

Jaja, långt och argt inlägg. Och återigen, jag är pisshelvetesrädd för förlossningen, det känns helt naturligt att vara det. Men det känns och borde få kännas lika naturligt att kräva och få den hjälp man har rätt till. Den hjälp som passar en själv bäst. Det ska man fasen kräva!!!

 

[benjamin]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Du skulle läsa artikeln i senaste nummret av "vänta barn" Amelia. Där var det en förstföderska som resonerade kanske lite som du. Hon Ville föda helt ensam hemma. Hon visade inte för sin man på morgonen att förlossningen hade satt igång för att vara säker på att han skulle gå till jobbet och inte övertala henne att åka till BB. Sedan med total sinnesnärvaro förberedde hon sig. Till och med riggade upp video och ordnade med slemsug till barnet om det skulle behövas och så satte hon igång och födde. Hennes man kom lagom hem efter jobbet för att hjälpa till att klippa av navelsträngen!
Artikeln kan jag rekommendera dig. Den var häftig. (Dock inget för mig....)

 

[Tokmaja]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Ja, men i ditt fall behöver ju du försäkra dig om att du får föda med kejsarsnitt. Det borde ju vara en självklarhet att du får det. Hör med MVC. Lycka till!

Grejjen är att jag absolut inte vill ha kejsarsnitt, vill vara med trots allt. Vid kejsarsnitt förlorar jag ju HELT kontollen!!! Dessutom så älskade jag stunden precis efter att han kommit ut, när de la honom på min mage... (vill påpeka att det var innan de sydde :smirk: ) men den stunden vill jag inte missa...

 

[Tokmaja]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Grejjen är ju den att hon var TVINGAD att sy. Hon försökte ju bedöva redan innan hon klippte med bäckenbottenbedövning, men den tog inte, trots två sprutor. Inte heller bedövningsspray funkade. Därför hade hon inget att välja på. Mer bedövningssprutor hade gjort ondare!
Så du behöver inte sparka på henne :-), hon gjorde det bästa av situationen, sen att just det har låst sig fast i mitt huvud var nog inte tanken...

 

[Pallas_Athena]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

jaha hur ska jag nu våga skaffa barn när ja blir äldre?????????
va rädd för förlossningen innan ni skrev era hemska historier

 

[benjamin]

Sv: komma över förlossningsrädsla...

Ja, isåfall är det ju inte så lätt då!
Gå in och sök på förlossningsberättelser på google, jag tror det är en hemsida på passagen. Där läste jag just om flera som hade haft dramatiska första förlossningar men som med andra barnet hade fått fantastiska förlossnigar och barnmorskor som förstod att den första förlossningen hade varit ett helsike.
Kan det vara nåt då?