Kissen har bott på en bondgård i 4 år och aldrig gått att ens klappa innan jag tog hem henne. Hon har inte ens vågat sitta och äta om människorna varit någon meter från matplatsen
Hon har också någon gång blivit påkörd av en bil och alla tänder fram i käken är utslagna (utom en liten plutt!) och hennes bäckene har läkt ihop snett och ena bakbenet läkt ihop ur led. Inget hon har ont av men livet som utekatt är över förstås och hon verkar inte ledsen för det
Hennes favoritplats är i hyllan på understa hyllplanet som är fyllt av gamla serietidningar
Där ligger hon gärna när människorna är i full gång, annars ligger hon gärna i nedkanten på min mammas säng och några gånger har hon legat kvar/kommit upp och lagt sig när mamma ligger i sängen.
Jag undrar om jag skrämde livet ur henne när jag fångade henne. Hon hade fått ungar som skulle slås ihjäl men jag tog hem dem och räddade dem men det infångandet av mamma katt var hemskt
Hon hann inte se mig innan jag fångade henne men hon slogs för livet
Rev, bet och skreeeek det värsta jag hört. Men efter hon brottats klart och djupt flåsande och säkert i stor chock var "lugn" bar jag henne till lådan jag gjort iordning. Efter dess (i maj) har jag lyft henne 2 gånger och båda gångerna har varit "måsten" och hon har varit panikslagen. Därför har jag bara låtit bli helt att lyfta, vill att hon ska lära sig lita på mig först. Det får ta den tid det tar... Jag hoppas bara hon kommer gå med på att bli lyft NÅGON GÅNG?! Vad tror du? Veterinärbesök och dylikt är inte roliga
Ibland har vi inte kunnat få med oss henne.
Tycker du jag ska träna med handduk ändå? Börja med att hon får ligga på den osv? Kan ju lägga den i hennes hylla
Klippa klorna går inte, de har bara blivit klippta en gång i augusti när hon kastrerades och var sövd. Hon slåss verkligen när hon blir rädd och hon skrämmer mig mer än jag skulle önska, när hon blir sån..
Droppa grejer (frontline) i öronen har dock gått jättebra, hon har knappt reagerat!
Imorse kom hon förresten fram och STRÖK sig mot mig när jag hällde upp mat, helt frivilligt precis som de andra katterna brukar göra!
Litet framsteg tycker jag
Eftersom hon från att inte ha gått att klappa alls, gick till att acceptera att bli klappad (men klöste till som fan så fort hon blev rädd igen) och nu ÄLSKAR att bli klappad och verkligen själv trycker huvudet mot handen (kan klappa hela henne utom magen) så tycker jag hon borde kunna släppa loss ännu mer, våga mer och mer och till slut våga bli lyft också? Hon kanske är Vitnos raka motsats -en kisse som behöver jäääättelång tid på sig?
/Veronica som gärna får tips och råd då hon har sitt livs första skygga kisse!
Känns som om jag terroriserar er med Vitnosinfo men vissa har vi tom efterfrågat det 
