Hittade ett Youtube-klipp idag som fick mig att fundera tillbaka på ridskoletiden.
Då nämndes det aldrig ett dyft om form eller "på tygeln" - de som hade kommit tillräckligt långt nådde dit ändå så småningom. Så här i efterhand är jag glad över det, eftersom man fick koncentrera sig på det som i slutändan ändå leder till (bör leda till) en bra arbetsform: sits, timing, hand.
Vid ett tillfälle fick vi en vikarie, dock. Jag kan väl ha varit runt 15-16, tror jag. Hon slängde upp våra stigbyglar och sa att här vankades sitsträning. Vidare kom hon infarande med en stor hög gramantyglar som vi skulle sätta på hästarna. "Det är för att ni ska få känna på hur det känns när en häst arbetar rätt, så att ni vet vad ni ska sträva efter", sa hon.
Givetvis blev hela den lektionen en enda svettig, nervös timme över att 1)inte ha kontakt alls med hästens mun eftersom den gick avknäppt samt
2) få ont i magen över att behöva korta upp de där satans gramantyglarna ännu mer med denna vikarie ropande: "det är iiingen fara, jag säger till om du tar för mycket!"
Hm. Hade jag varit några år äldre hade jag säkerligen käftat emot. Men man är inte så kaxig som tonåring alla gånger, och man litar ju ändå på sin klubb.
Vid ett annat tillfälle skulle jag provrida en ev. medryttarhäst. Samma visa här igen, denna gång inspänningstyglar. Ägaren sa åt mig att hålla händerna i princip nere vid vulstret och "visa vägen neråt". Vidare tipsade hon också om att "ställa höger och vänster växelvis"...
Och så kommer vi då till detta youtube-klipp, där en ryttare ska lära sig att få en häst på tygeln genom att bredda och sänka händerna. http://www.youtube.com/watch?v=l4DfHhdswFI
Uppladdaren försvarar sig med följande citat: The reason for wide and low hands is that it is the easiest way for an inexperienced rider to achieve a correctly rounded topline (working just like side reins used while lunging). The key to a good result is to encourage the rider to soften their arms as soon as the horse soften his neck. As the horse becomes rounder just as a reaction from a correctly acting seat, the hands can come back up towards the withers in a more natural position.
Kan detta verkligen vara en vettig metod? Är det jag som är stenålders?
Jag påstår mig inte vara en proffsryttare på något sätt alls, men jag har fått lära mig att hitta formen utan att hålla på och joxa en massa med händerna och ha diverse konstiga tygeltag och handställningar. Och det blev ju folk av mig också
Jag är inte anti hjälptyglar, kan tilläggas. Jag är däremot anti att en orutinerad ryttare ska få använda hjälptyglar på en välutbildad häst som gott och väl kan gå i form bara ryttaren gör rätt. Eller att denna orutinerade ryttare ska tilldelad "tips och trix" utan grundläggande förståelse för hästens arbete, och för orsak och verkan.
Hur gick det till för er när ni lärde er rida?
Då nämndes det aldrig ett dyft om form eller "på tygeln" - de som hade kommit tillräckligt långt nådde dit ändå så småningom. Så här i efterhand är jag glad över det, eftersom man fick koncentrera sig på det som i slutändan ändå leder till (bör leda till) en bra arbetsform: sits, timing, hand.
Vid ett tillfälle fick vi en vikarie, dock. Jag kan väl ha varit runt 15-16, tror jag. Hon slängde upp våra stigbyglar och sa att här vankades sitsträning. Vidare kom hon infarande med en stor hög gramantyglar som vi skulle sätta på hästarna. "Det är för att ni ska få känna på hur det känns när en häst arbetar rätt, så att ni vet vad ni ska sträva efter", sa hon.
Givetvis blev hela den lektionen en enda svettig, nervös timme över att 1)inte ha kontakt alls med hästens mun eftersom den gick avknäppt samt
2) få ont i magen över att behöva korta upp de där satans gramantyglarna ännu mer med denna vikarie ropande: "det är iiingen fara, jag säger till om du tar för mycket!"
Hm. Hade jag varit några år äldre hade jag säkerligen käftat emot. Men man är inte så kaxig som tonåring alla gånger, och man litar ju ändå på sin klubb.
Vid ett annat tillfälle skulle jag provrida en ev. medryttarhäst. Samma visa här igen, denna gång inspänningstyglar. Ägaren sa åt mig att hålla händerna i princip nere vid vulstret och "visa vägen neråt". Vidare tipsade hon också om att "ställa höger och vänster växelvis"...
Och så kommer vi då till detta youtube-klipp, där en ryttare ska lära sig att få en häst på tygeln genom att bredda och sänka händerna. http://www.youtube.com/watch?v=l4DfHhdswFI
Uppladdaren försvarar sig med följande citat: The reason for wide and low hands is that it is the easiest way for an inexperienced rider to achieve a correctly rounded topline (working just like side reins used while lunging). The key to a good result is to encourage the rider to soften their arms as soon as the horse soften his neck. As the horse becomes rounder just as a reaction from a correctly acting seat, the hands can come back up towards the withers in a more natural position.
Kan detta verkligen vara en vettig metod? Är det jag som är stenålders?
Jag påstår mig inte vara en proffsryttare på något sätt alls, men jag har fått lära mig att hitta formen utan att hålla på och joxa en massa med händerna och ha diverse konstiga tygeltag och handställningar. Och det blev ju folk av mig också
Jag är inte anti hjälptyglar, kan tilläggas. Jag är däremot anti att en orutinerad ryttare ska få använda hjälptyglar på en välutbildad häst som gott och väl kan gå i form bara ryttaren gör rätt. Eller att denna orutinerade ryttare ska tilldelad "tips och trix" utan grundläggande förståelse för hästens arbete, och för orsak och verkan.
Hur gick det till för er när ni lärde er rida?