Fossing
Trådstartare
Har hand om en häst nu, som jag inte blir riktigt klok på. Han är 12 år gammal, men beter sig väldigt omoget i stallet och hantering. Han är ofta rädd för saker, och det är en stor häst, så hans reaktioner blir väldigt explosiva. Inte bra.
Han gör samma sak i ridningen, han kan skritta helt lugnt, och sedan bli rädd för något och skrikande springa över halva ridbanan (ja, han skriker faktiskt...). Han svarar inte speciellt bra för skänkeln, men är i övrigt lydig och välutbildad.
I början försökte jag ta det lugnt, vinna hans förtroende och bara ignorera hans beteenden, käckt klappa honom och säga "jaja, nu går vi!". Men med tiden har jag blivit mer och mer irriterad, eftersom jag känner att han ofta tar "farliga" saker som en "ursäkt" för att flippa ur. Det kan vara en människa som går förbi utanför paddocken som han reagerar för, det behöver inte ens vara plötsliga rörelser/ljud, utan kan vara precis vad som helst.
Det känns som att han använder skyggandet som en ursäkt för att slippa arbeta. Han är ridskolehäst (även om jag har vissa synpunkter på hans lämplighet...), och eftersom de andra hästarna påverkas och blir hysteriska av hans hyss på lektioner är det vanligt att han blir utbytt mot stabilare häst. Kan det vara så att han har lärt sig att skygga = slippa arbete och få komma in i stallet igen? För han är absolut inte "på tårna" när man rider, tvärtom en liten latmask. Kan hästar verkligen komma på den idén?
Jag upplever också att när han får tillåtelse att höja huvudet blir skyggandet värre, jag rider därför i låg form och försöker verkligen få FRAM honom (latmask som han är). Men egentligen tycker jag att formen är för låg, det är nästan huvudet invikt mellan frambenen ala rollkur. Men å andra sidan är det enda gången han inte far iväg, och jag vill hellre komma till arbete och ridning än att sitta och parera skyggningar.
Aaah, input tack!
Han gör samma sak i ridningen, han kan skritta helt lugnt, och sedan bli rädd för något och skrikande springa över halva ridbanan (ja, han skriker faktiskt...). Han svarar inte speciellt bra för skänkeln, men är i övrigt lydig och välutbildad.
I början försökte jag ta det lugnt, vinna hans förtroende och bara ignorera hans beteenden, käckt klappa honom och säga "jaja, nu går vi!". Men med tiden har jag blivit mer och mer irriterad, eftersom jag känner att han ofta tar "farliga" saker som en "ursäkt" för att flippa ur. Det kan vara en människa som går förbi utanför paddocken som han reagerar för, det behöver inte ens vara plötsliga rörelser/ljud, utan kan vara precis vad som helst.
Det känns som att han använder skyggandet som en ursäkt för att slippa arbeta. Han är ridskolehäst (även om jag har vissa synpunkter på hans lämplighet...), och eftersom de andra hästarna påverkas och blir hysteriska av hans hyss på lektioner är det vanligt att han blir utbytt mot stabilare häst. Kan det vara så att han har lärt sig att skygga = slippa arbete och få komma in i stallet igen? För han är absolut inte "på tårna" när man rider, tvärtom en liten latmask. Kan hästar verkligen komma på den idén?
Jag upplever också att när han får tillåtelse att höja huvudet blir skyggandet värre, jag rider därför i låg form och försöker verkligen få FRAM honom (latmask som han är). Men egentligen tycker jag att formen är för låg, det är nästan huvudet invikt mellan frambenen ala rollkur. Men å andra sidan är det enda gången han inte far iväg, och jag vill hellre komma till arbete och ridning än att sitta och parera skyggningar.
Aaah, input tack!