Qodrofenia
Trådstartare
En del av er vet hur vi (jag och min häst) kämpar på med våra begränsningar.
Nu har vi fått ett litet pikant problem om halsen.Takten har blivit betydligt bättre på herr hattifnatt MEN! Ibland ramlar han in i kadenstrav oftast när det blir lite jobbigt hamnar han i det läget.Upplever att det dyker upp i bland speciellt om jag rakriktar på böjt spår tex. Antagligen understödjer jag honom för dåligt påväg in i rakriktningen?Och då hittar han på en lösning själv?
Det säger "tjoff" och så blir hela hästen som kola och hästen svajar så man blir sjösjuk
Jag vet ju att han i det här läget släpper rygg och tappar framåtbjudning. Han har ju haft abnorma taktproblem Och ur det än kommer omkring är han ju trots kadenstraven just då takfast.Kan jag ha överseende med de de få steg det handlar om åt gången ?
Lägger jag till sätet fortsätter han bara.Och f*n ta mig om jag råkar gungar med
Jag brukar inte göra någon stor grej av det utan lättar ur i handen och smyger på skänkel och då smyger han ur in i arbetstrav igen.Det är ju inget jag berömmer eller främjar på något vis.
Min fråga är snarare hur skadligt det egentligen är där vi är nu? Inte för att vi ska hålla på med några avancerade dressyrrörelser i framtiden men ändå?
Vi håller ju fortfarande på med grunderna där takt och lösgjordhet/kontakt är A&O (det är det iof alltid)Men just på en sådan indivd som min, som jätte lätt blir spänd och när han blir det tappar han takten och blir hög och låst.Och ibland även blockerad.
Behöver jag ojja mig mycket ? Han sitter inte ihop det vet jag .Samtidigt känns det som att jag inte riktigt kan kräva att han gör det hela tiden heller i nuläget utan det känns som om jag får välja mellan pest eller kolera.Han har inte styrka att hålla ihop hela vägen ännu .
kan jag fortsätta och bara rida ur det som om inget hänt och inte ojja mig så värst mycket att vi hamnar där i bland ?
(Han kanske rent av hittar en bättre takt ur det?)Hellre takt än otakt eller?
En skickligare ryttare skulle antagligen lösa problemet omedelbums, men nu är han fast med lilla mig den stackaren
Hur resonerar ni andra?
*Hoppas någon förstår min förvirrade beskrivning*
Nu har vi fått ett litet pikant problem om halsen.Takten har blivit betydligt bättre på herr hattifnatt MEN! Ibland ramlar han in i kadenstrav oftast när det blir lite jobbigt hamnar han i det läget.Upplever att det dyker upp i bland speciellt om jag rakriktar på böjt spår tex. Antagligen understödjer jag honom för dåligt påväg in i rakriktningen?Och då hittar han på en lösning själv?
Det säger "tjoff" och så blir hela hästen som kola och hästen svajar så man blir sjösjuk
Jag vet ju att han i det här läget släpper rygg och tappar framåtbjudning. Han har ju haft abnorma taktproblem Och ur det än kommer omkring är han ju trots kadenstraven just då takfast.Kan jag ha överseende med de de få steg det handlar om åt gången ?
Lägger jag till sätet fortsätter han bara.Och f*n ta mig om jag råkar gungar med
Jag brukar inte göra någon stor grej av det utan lättar ur i handen och smyger på skänkel och då smyger han ur in i arbetstrav igen.Det är ju inget jag berömmer eller främjar på något vis.
Min fråga är snarare hur skadligt det egentligen är där vi är nu? Inte för att vi ska hålla på med några avancerade dressyrrörelser i framtiden men ändå?
Vi håller ju fortfarande på med grunderna där takt och lösgjordhet/kontakt är A&O (det är det iof alltid)Men just på en sådan indivd som min, som jätte lätt blir spänd och när han blir det tappar han takten och blir hög och låst.Och ibland även blockerad.
Behöver jag ojja mig mycket ? Han sitter inte ihop det vet jag .Samtidigt känns det som att jag inte riktigt kan kräva att han gör det hela tiden heller i nuläget utan det känns som om jag får välja mellan pest eller kolera.Han har inte styrka att hålla ihop hela vägen ännu .
kan jag fortsätta och bara rida ur det som om inget hänt och inte ojja mig så värst mycket att vi hamnar där i bland ?
(Han kanske rent av hittar en bättre takt ur det?)Hellre takt än otakt eller?
En skickligare ryttare skulle antagligen lösa problemet omedelbums, men nu är han fast med lilla mig den stackaren
Hur resonerar ni andra?
*Hoppas någon förstår min förvirrade beskrivning*
Senast ändrad: