Sv: "klinisk erfarenhet"
Som jag fattat det, med reservation för att jag har fel så är klinisk erfarenhet det du kallar 'simpel erfarenhet'. Dvs forskningsresultat och forskningserfarenhet är en sak.
Säg ett företag tar fram preparat X. Forskning visar att X är verksamt mot Y. I flera forskningsstudier (som är oberoende och korrekt utförda och med tillräckligt underlag för statistik säkerhet etc) så visas att X är verksamt mot Y, och utan större biverkningar. Då har man forskningsbiten 'klar'
Nästa brukar vara klinisk prövning, dvs man erbjuder utvalda patienter soms öker för åkomma Y att prova preparat X. Och jämför de resultaten med forskningsresultaten etc. Säga tt det då fortfarande visar att X är verksamt mot Y och utan större biverkningar.
Då släpper vi preparatet på marknaden, och det blir en boom av förskrivningar. I princip alla patienter som söker för Y får X. Efter ett år har vi ett års klinisk erfarenhet, och det stöder fortfarande forskningen och den kliniska prövningen.
Efter tio år har vi tio års klinisk erfarenhet, och då kommer det endera visa sig att forskning etc hade rätt. Eller så får du den otrevliga situationen att preparat X hade LÅNGTIDSbiverkningar som inte visats sig tidigare.
Ju längre klinisk erfarenhet det finns av ett preparat utan att 'otrevligheter' framkommit dessto bättre.
Så när en veterinär talar om klinisk erfarenhet är det att preparatet/metoden är använd (eller om klinisk erfarenhet saknas att det INTE är använt!) 'i verkliga livet' sas, dvs det är simpel erfarenhet =)
Däremot, om EN veterinär har erfarenhet av preparat X mot åkomma Y till 30 - 40 patienter, men man generellt inte använder det så, då är det väl snarare klinisk prövning på eget bevåg
Som sagt jag kan ha fel, men jag har vid ett par tillfällen under åren bdåe till mig och djur fått preparat där man saknat klinisk erfarenhet men där forskning och kliniska försök visat en sak ELLER där läk/veterinären SJÄLV sett resultat. Senaste exemplet är när jag fick antipsykosmedicin mot min extrema trötthet. Fråga mig inte hur läkaren kom på iden, men han har under åren haft 30 - 40 patienter med oförklarlig, extrem trötthet och där det i ca 90% av fallen har uppstått en ordentlig förbättring genom att ge antipsykosmedicinen i låg dos (den har som välkänd och väldokumenterad biverkning insomningssvårigheter etc). De ca 10% av fallen som inte svarat har blivit tröttare ändå istället. Läkaren frågade ju om ja ville prova, men förklarade att det är en högst oortodox angreppspunkt på problemet, och att klinisk erfarenhet i allmänhet saknas men atT HAN haft angivna resultat. Så fick jag välja själv. (Och ja jag provade, och nej jag blev inte piggare. Jag blev ÄNNU tröttare och kunde knappt hålla mig vaken och fick en hjärna som kopplade med en snigels hastighet dessutom)
