Sv: KISSING SPINES. Frågor och funderingar
Min häst konstaterades med KS för snart 2 år sedan., då var han 5 år.
Pga olika omständigheter var han då bara inriden i princip. Jag skull börja rida honom lite mer och det tog drygt en månad till jag kände att något var galet. Iväg till vet. Då konstaterade vet. att han var överansträngd i båda bakknäna och att han dessutom hade en avplaning på hö bakknä. Han behandlades, men jag tyckte att det inte riktigt hjälpte. Han kändes inte fräsch när jag var ute och skrittade på grusvägarna. Ett par gånger reagerade han med att "fälla" halsen och bli blockhalt fram. Det släppte efter en liten stund och så var han ok igen. Tillbaks till vet (efter ca 1 månad), med en magkänsla att det var ryggen. Jag hade bestämt att jag inte skulle åka ifrån kliniken, förrens ryggen var röntgad.
Ryggen röntgades och konstaterades m KS på 4 tornutskott. Ryggen sprutades mot akut inflamation och jag fick ett igångsättningsprogram på 24 veckor, innehållandes endast tömkörning i 3 mån och sedan tömkörning och ridning. Vet. visste inte om det skulle fungera överhuvudtaget...
Det inhandlades BoT, Tärnsjös tömmar och gjord (gud vet allt...), han behandlades med shockwave ett par gånger på hösten, jag köpte en typ av massageapparat och han behandlades med butta till och från för att lindra smärtan.
I dec (bara tömkört rakt fram i princip) kunde jag konstatera att det inte fungerade, hästen blev inte bättre..... Iväg till en annan klinik, där konstaterade vet att han hade "lite skit" lite överallt, värst var SI lederna och han hade en överansträngning i en sena på ett av frambenen. Senan var mest chockerande. Hur kunde han bli överansträngd i en sena när han knappt gjort något????
Han behandlades och jag var vid det laget ganska knäckt.
En ej praktiserande vetrinär som då stod på samma stall, fick mig och lägga ner tömkörningen och börja rida honom i stället, med konstaterandet att: -" så illa rider du inte
". Kunde själv känna att det var mycket svårare att korrigera snebelastingarna han gjorde, från marken än från ryggen.
Klinik nr 2 har även rehabträningar för en A-tränare och jag började träna för henne 1 gång i månaden. Det har jag gjort i drygt ett år nu och nästa söndag ska vi debutera
. Men det är fortfarande peppar, peppar. Jag tar inget för givet att det ska fungera i längden och är försiktig och observant. Det som känns skönt med en så erkänt rutinerad och erfaren tränare är att hon ser ALLT. Det är inte bara träning för mig utan även en check att hästen inte är på väg att bli dålig. Dessutom så är träningen på kliniken, så är det något så är det bara att ta in vet.
Under detta året jag ridit är han sprutad i ryggen 2 ggr, (blandat kortison och DMSO), behandlad med biolight, käkar Conquer. Jag har även en himla bra relation med min hemma vet. Henne rådfrågar jag och är det så att jag misstänker att något är på g, så behandlas han med butta direkt (det har hänt en gång).KS hästar ska jobba, får inte bli stående. Allt detta är ju i nu i uppbyggnadsfasen, förhoppningsvis så ska detta inte behövas så småningom.
Vad som stärker mig är att efter varje ridpass är hästen superfin och mjuk i ryggen även om han är spänd och stel innan. Han mår bra av att ridas. Tömkörningen har jag lagt på hyllan. Känner att den konsten är svår och att hästen inte har någon behållning av det utan snarare tvärt om.
Nu blev detta så långt, men min erfarenhet så har långt.
