Kelpie md epilepsi

[Sofiplopp]

I morse fick min 8 åriga working kelpie för andra gången i livet ett epilepsianfall. Det första fick han i slutet av november i fjol, men då visste vi inte riktigt vad det var först och trodde eventuellt att det var en liten hjärnblödning.
Men den här gången var det ett riktigt grand mal - han låg på vardagsrumsgolvet, sprätte med benen, tuggade fradga och var totalt borta i flra minuter. Så småningom lyckades vi ta oss till djursjukhuset, där han fick Stesolid - och framåt eftermiddagen var han sig själv igen, men klängig, kelig och fortfarande lite stressad av förmiddagens händelser ...

Nu har jag fått Stesolid utskrivet att ge vid misstanke om ett ep-anfall, och får han anfallen oftare och oftare så ska han få annan medicin, Fenomal.

Någon här som har några egna erfarenheter att delge mig och hunden?
Vad jag förstår så är det väldigt ovanligt att en hund som är så pass gammal får ep, det brukar väl snarast debutera hos unghundar?
Hur ofta har era hundar anfall?
Hur märker ni det på dem innan?
Hurdana är de efteråt - är de påverkade länge, exempelvis?
Undviker ni något på grund av att er hund har ep - tex tågresor, soliga dagar på stranden eller andra aktiviteter?

Tacksam för svar!

 

[tottili]

Sv: Kelpie md epilepsi

Min pappas förra hund hade eplepsi.
Jag har ingen aning om när han fick det då han var 5år när han flytta hem till oss, omplacering, och jag var inte så delaktig i honom heller då jag inte bodde hos min pappa på heltid men som jag minns det så fick han anfall lite då och då utan någon speciell orsak.
Han fick även medicin för det varje dag och anfallen kom inte så speciellt ofta, jag såg honom aldrig ha ett anfall någonsin. Efteråt var han lite trött, seg, förvirrad och väldigt ljudkänslig men piggna till ganska fort ändå.
Eftersom vi inte märkte något speciellt som utlöste fallen så unvek vi inget speciella aktiviteter heller, vad jag minns iaf!
Han led inte dirrekt av anfallen eftersom han inte kom ihåg dom eller var vid medvetandet under anfallen, men det ser ju läskigt ut.

Nu är det även så att min mammas hund (lhasa apso, 3år) utreds ang. epelepsi just för tillfället, hon har hitills haft tre anfall varav två hemma hos mig, det är heller inte något vad jag vet som har utlöst det, båda gångerna har hon väckt mej med att stå och hulka för att därefter kräkas och sen få kramper, riktigt läskigt är det första gången jag såg det trodde jag hon höll på att dö Efteråt är hon lite förvirrad, är väldigt mammig och trycker sig mot en och måste sitta i knät. Så då får hon göra det en stund sen går vi ut på en promenad och allt är som vanlig igen
Men veterinärerna säger att dom oftast ger medicin för ägarens skull egentlgien istället för hunden skull, just för att det är så obehagligt att se sin hund i det tillståndet.. vet inte om det stämmer.

Jag vet inte heller om det här svaret gav dig så mycket men det jag vill säga är att båda våra hundar har levt ett helt normalt liv och att det inte är så hemskt som det ser ut!

 

[Jillybean]

Sv: Kelpie md epilepsi

Vet ungefär lika mycket om hundar med ep som om raketforskning men vill ge er båda ett gäng uppmuntringskramar! *kramar hårt*

Kände en golden som fick ep som valp men levde ett långt (12? 13? år) och lyckligt liv ändå!

 

[tottili]

Sv: Kelpie md epilepsi

I senaste numret av Härliga Hund så var det en artikel om en hund med epelesi, jag skumma bara igenom det lite snabbt men det verkade som om hunden också hade levt ett helt vanligt hundliv! Den hade även tävlat och så! Hur går det med din?

 

[LakritsZ]

Sv: Kelpie md epilepsi

min lilla chi tik e oxå under utreddning om hon har EP......åhh måst eleta fram mina härligahund tidning då o läsa!

 

[zzz]

Sv: Kelpie md epilepsi

Vår JR hade epilepsi men medicinerades aldrig för den. Hon fick anfall utan någon tydlig anledning vad vi kunde märka iaf. De höll i sig i allt från någon minut till upp mot femton minuter. Varierade hur kraftiga dom var men oftast ganska lindriga. Efteråt var hon väldigt trött och ville bara krypa in innanför tröjan och sova. Hennes mamma dog i ett epilepsianfall (men det var en väldigt stressad hund med svår epilepsi). Vår hund är också död tyvärr men hon levde tills hon var 12 och blev tyvärr påkörd

Hon levde ett helt normalt liv trots sin epilepsi och verkade inte lida nämnvärt av den!

 

[tottili]

Sv: Kelpie md epilepsi

Det verkar ju ändå ganska "vanligt" med ep hundar! Innan vi fick labradoren visste jag inte ens att hundar kunde ha det! Är det ärftligt alltså, eller var det bara en slump att mamman med hade det? Hemskt att hon dog visste inte att dom kunde dö av anfallen!

 

[zzz]

Sv: Kelpie md epilepsi

Jag vet faktiskt inte om det är ärftligt och jag kan tänka mig att kramperna i anfallen säkert kan utlösa annat som är dödligt, blodkärl som spricker i hjärnan osv... mamman var nog också rätt gammal när det hände...

 

[Miiip]

Sv: Kelpie md epilepsi

Min phaléne tik har sedan två år tillbaka (då hon var 3 år) diagnosen epilepsi. Hon blev påhoppad av en ca 20 kg tyngre hund, rakt på huvudet. Fick med andra ord en rejäl smäll, huvudet var helt uppsvullet och veterinären tippade på en hjärnskakning..vilket hon säkert hade. Första krampanfallet kom dagen efter. Det var verkligen hemskt!
Efter ett flertal anfall och besök hos veterinär för provtagning, röntgen, ultraljud..you name it.. Så fick vi i alla fall diagnosen på papper, mediciner utskrivna och instruktioner på hur vi skulle gå till väga nästa gång hon fick anfall.

Nu har det som sagt var gått två år, och jag kan räkna hennes anfall sedan hon fick medicin på mina tio fingrar. Vet inte varför dom näst intill slutat komma, men skönt är det.

Stesolid fick vi också utskrivet, men skulle absolut inte ge den om vi bara misstänkte anfall, utan bara när hon får ett anfall som inte ger sej efter någon minut. Sen sätta oss i bilen och tokköra till Strömsholm så att dom på plats kan häva och ge motmedicin.

Fenemal Recip har hon utskrivet, och åt dagligen i början, men vi trappade ner och avslutade helt (på rådan av veterinär givetvis) då hon inte fick anfallen lika ofta som i början.

Hur ofta har era hundar anfall? Hennes senaste anfall kom i höstas, och innan dess två gånger i somras. I början dök dom upp betydligt oftare, flera gånger i veckan om vi hade otur. Så jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Minst en gång i kvartalet som det varit hittills i alla fall.

Hur märker ni det på dem innan? Hon blir stel och väldigt disträ. I vanliga fall är hon väldigt kontaktsökande men innan ett anfall så är det knappt man kan fånga kontakt med henne alls. Sekunden innan anfall brukar hon stanna upp i en rörelse, stelna till helt, för att sedan falla ihop i kramper.

Hurdana är de efteråt - är de påverkade länge, exempelvis? Hon blir, som någon annan också skrev, enormt klängig. Ska sitta i knä och vara väldigt nära. Verkar stressad men samtidigt väldigt trött, och vill inte bli lämnad ensam alls om vi så bara går till ett annat rum. Det brukar hålla i sej flera timmar efteråt.

Undviker ni något på grund av att er hund har ep - tex tågresor, soliga dagar på stranden eller andra aktiviteter? Jag undviker, i den mån det går, att ha henne med ute under dom soligaste timmarna på somrarna. Har ALLTID med mej hennes medicin, vart jag än går. Har en medicinväska liggandes i bilen, en i tränings/tävlingsväskan, en liggandes här hemma, och en som åker med i byx- /jackfickan när vi är en bit hemifrån.

Har inte gjort någon som helst ändring gällande aktivering av henne (snarare så att vi tränar mer nu än precis då hon blev dålig), veterinären tycker bara det är bra att vi håller igång för det ska tydligen gå att hålla EP. i någorlunda schack om man har en hund i god kondition som får jobba med huvud och kropp.
Märker man under träning/tävling att hon blir disträ och inte vill lyssna så får man helt enkelt gå av och lugna ner henne, det har fungerat hittills och än så länge har hon inte fått ett enda anfall ute bland hundkompisar.

Hoppas det kommer gå lika bra med din hund! Jag håller alla tummar och tår!

 

[eyz]

Sv: Kelpie md epilepsi

Mina föräldrars hund fick epilepsi efter att han varit på en av Sveriges större djurkliniker för att operera bort analsäckarna. Minns inte exakt vilket år det var men han var över 5 år i alla fall. En veterinär som inte är knuten till kliniken trodde att han fått för mycket lugnande som orsakat epilepsin.

Jag bodde på internat den period han hade (märkbara) anfall och har väl inte frågat så mycket om det egentligen, det var för jobbigt.

Hur som helst så vet jag att han fick ett anfall kvällen/natten innan mamma skulle tillbaka till jobbet efter semestern (lärare som har "elevlångt" lov), förmodligen för att han kände på sig att hon inte skulle vara hemma hela dagarna längre.

När mamma och pappa sedan, just på grund av epilepsin på den "äldre", bestämde sig för att köpa en valp så de inte plöstligt skulle stå utan hund så blev det bättre. Tror inte han fick något anfall alls efter att han kom. Dock fick han medicin dagligen ändå. Minns ej vilken han hade.

Hoppas att allt kommer gå bra för er!

 

[Brandgul]

Sv: Kelpie md epilepsi

Min hund fick 1-2 anfall per år. Vi hade också stesolid för säkerhets skull. Men ibland hade hon ju haft anfall när hon varit ensam hemma...

Jag försökte att undvika stress. T.ex. massor med folk på julmiddag så fick hon ligga ifred och ensam på övervåningen istället.

Jag märkte inget innan. Efteråt så var hon väldigt väldigt trött.

På tal om tåg så fick hon en gång ett anfall på ett natttåg och kissade på sig dessutom... Roligt med en 30 kg hund, det blir en del kiss... Tur att hon hade en fäll som sög upp det mesta. Men det luktade ju... Stackars hon som satt bredvid mig...

 

[emax]

Sv: Kelpie md epilepsi

Det är ärftligt, vad jag har förstått, speciellt med tanke på att visa raser drappas mer. Det är speciellt utbrett inom fågelhundsraserna. Jag vet inte hur stora likheterna är mellan epilepsi för hundar och för människor, men för människor sägs risken öka med 2-3% om någon av föräldrarna har det.

/ Emma, med egen erfarenhet av epilepsi

 

[Gnist]

Sv: Kelpie md epilepsi

Ep är inte alltid ärftligt och i de fall den uppkommer efter 3 års ålder är den mycket sällan av det ärftliga slaget..

Lägger in min text om ep, som jag postat i ett antal ep-trådar tidigare:

Det finns två typer av epilepsi.

Äkta = primär epilepsi
Ärftlig ep.
Ingen påvisbar orsak dvs inga tecken på organisk sjukdom i nervsystemet / andra organ
Debuterar vid 1- 3 år.

Sekundär epilepsi
Förvärvad ep
Bakomliggande sjukdom eller organförändringar finns
Drabbar alla åldrar

Vid primär ep, behandlas med krampdämpande medicin.
Om anfaller stammar från sekundär ep, så behandlas orsaken( skadan/sjukdomen)

Sjukdomar som ger sekundär epilepsi:
1. Förlossningsskador t.ex syrebrist till hjärnan
2. Hydrocephalus eller annan missbildning
3. Hjärtsjukdom
4. Lungsjukdom
5. Leversjukdom
6. Njursjukdom
7. Skalltrauma
8. Lågt blodsocker
9. Låg blodcalciumhalt
10. Hög blodkaliumhalt
11. Intoxikation
11. Tetenus

 

[isa__]

Sv: Kelpie md epilepsi

Mammas kompis hund hade epilepsi.
Hade rätt många anfall, dock har har mamma inte gett mig särskillt mycket information om det.
Men hon är iaf avlivad nu, på slutet hade hon haft 6-7 anfall på en dag ()

 

[Öbro]

Sv: Kelpie md epilepsi

min lilla "erfarenhet"

Min förra hund som då var en 12veckors valp, kom springade fram till min häst och började bita den i svansen... Hästen blev irriterad och sparkade. Valpen flög då 3-4 meter genom luften, efter smällen i huvudet, landade och började sedan tjutade släpa sig fram på framdelen då hennes bakdel var förlamad av smällen.

Hon lade sig sedan stilla i en hög på marken. Pappa sprang då fram och ropade efter en stund att det rann blod genom nosen på henne...

Mamma började skrika åt pappa att hämta bössan och göra slut på hennes lidande, men han vägrade...
efter en liten stund slutade, Loka, tjuta och förlamningen släppte och hon började andas mer normalt igen.

Mamma som är distrikssköterska övertygade oss om att det inte fanns något veterinären kunde göra, så vi höll henne varm och väntade ut henne... efter två dagar ver hon märkbart bättre och vi for in till veterinären som gav henne dropp(?)
(glömt vad det heter men det blir en vätskepåse i nacken) och efter det blev hon bara bättre och bättre och började sedan äta igen...

Jag antar att hon fick en hjärnskada (pga av syrebristen till hjärnan?)
för hon blev långt ifrån en "normal" hund.

Vart otroligt stressad i nya miljöer, åt knappt = alltid mager (och när hon väl åt var det bara falukorv inget annat...) hon kunde heller inte koppla av utan var alltid uppe i varv...

iaf...
När hon var 18mån gammal fick hon sitt första anfall, när hon var 20mån det andra, efter en månad kom det tredje, sedan kom nästa efter två veckor nästa efter en vecka o sedan fick hon 2-3anfall i veckan.

Anfallen fick hon medans hon sov, dom vararde i ca 2-3 minuter och hon skakade Kraftigt. (hon låg också och rullade med med ögonen och det kom mycket fradga) Hon åkte ur sängen och soffan flera gånger och höll på åka ner för trappen en gång...
Medicinen vi fick av veterinären hjäpte inte och vi avlivade henne innan hon hann fylla två år...

oj vad jag skrev... var inte meningen att det skulle bli en liten historia av det hela aja det här är min erfarenhet iaf
fast det är väl igetligen bara det sista som är väsentligt...
aja
mvh /Öbro