Kattungar + äldre katter

[Mia_R]

Har jag missat något eller varför så skeptisk mot @Gramse? Ska man aldrig skaffa en till katt enligt dig?

Har jag skrivit det någonstans eller hur läser du? För att kunna ge ett bra svar krävs det mer fakta, det spelar som sagt var en stor roll både hur man bor och vad det är för katter och vad gör man om det inte funkar?

Jadå, en ovtjarka kan funka jättebra som första hund. Jadå, en hingst låter som en jättebra första häst. Jadå, en till katt kan funka jättebra. Jadå, det kan bli jättebra att köpa en Ferrari som första bil. Eller kanske inte.

 

[Jenka]

Har jag skrivit det någonstans eller hur läser du? För att kunna ge ett bra svar krävs det mer fakta, det spelar som sagt var en stor roll både hur man bor och vad det är för katter och vad gör man om det inte funkar?

Jadå, en ovtjarka kan funka jättebra som första hund. Jadå, en hingst låter som en jättebra första häst. Jadå, en till katt kan funka jättebra. Jadå, det kan bli jättebra att köpa en Ferrari som första bil. Eller kanske inte.

När det första du frågar är "Först och främst är min fråga varför? " ger det en rätt otrevlig ton... Jämfört med "det beror på, hur bor du?".
Visst, det funkar inte alltid med katter, men det är ju knappast i nivå med dina andra exempel. Det är knappast sällsynt att köpa en till katt heller.

 

[Mia_R]

När det första du frågar är "Först och främst är min fråga varför? " ger det en rätt otrevlig ton... Jämfört med "det beror på, hur bor du?".
Visst, det funkar inte alltid med katter, men det är ju knappast i nivå med dina andra exempel. Det är knappast sällsynt att köpa en till katt heller.

Jag vet att det inte är sällsynt, jag har själv tre katter och har fått omplacera en, så jag vet även att det inte alltid funkar. Därav frågan varför.

Jag tycker man skaffar inte djur enbart för att det är kul utan att ha en tanke bakom, men så ser jag längre än näsan räcker på en del.

 

[cirkus]

Jag tycker man skaffar inte djur enbart för att det är kul utan att ha en tanke bakom, men så ser jag längre än näsan räcker på en del.

Jag har alla mina djur för att det är kul faktiskt. Jag har inte nån tanke bakom mer än att jag gillar djur och vill leva med djur och tycker det är kul.

/hälsningar kortnäst

 

[Marita73]

Jag har tre katter hemma. En på 9 år som är född i min säng, en på 3 år som jag hittade i ett träd i min hage när han var 6 veckor och nu en liten tjej som jag hittade i mitt stall som då var 4 veckor.
Den äldre är milt överseende med kattungen och tycker nog det är lite skönt att treåringen har någon att bråka med. Treåringen och kattungen är som ler- och långhalm. De röjer halvt sönder huset, han tar in möss till henne (inte helt road där får jag säga, speciellt eftersom han tar in dem levande) och de sover gärna intill varandra.
Enda gången det inte fungerat med tillskott i familjen (de är vana vid att jag tar in det mesta som behöver extra mat eller så under period såsom igelkottar, hundar, katter osv osv) var när jag tog hem en vuxen stallkatt. Mina var trevliga och nyfikna men hon avskydde mina katter och fick därför flytta till annat hem som ensamkatt.
Jag bor på landet så mina katter är utekatter. Lillan får dock inte gå ut än, hon behöver växa till sig och bli vaccinerad först.

 

[aiquen]

Jag har två innekatter. Köpte en kattunge när den första var ca tre år, mest för att jag faktiskt trodde att den jag hade skulle uppskatta en lekkamrat (min mamma hade en katt som han var väldigt förtjust i, när vi var där och hälsade på).

Men - han avskydde den där jädra kattungen. Han bara fräste åt honom, vägrade gå nära och ville väl helst inte se honom alls. Jag var på väg att göra mig av med ungen igen, men så kom en flytt i vägen och i den nya lägenheten gick det plötsligt bra att ha dem ihop.

Det är ungefär ungefär sju år sedan nu och de är numera ok vänner - de kan busa och sova ihop och sådär (och någon positiv påverkan har nog den yngre haft på gammelkatten, som inte är hälften så skygg numera som han var innan jag skaffade den andre) - men bästisar, det kommer de aldrig att bli. Just när det gäller bondkatter vet man ju ingenting om temperament och så heller på förhand; jag har onekligen lyckats få tag på två som på många sätt är som natt och dag. Rent lotteri.

Så utefter den här erfarenheten kommer jag definitivt vara väldigt försiktig om jag ska introducera två katter för varandra igen. Helt klart måste man nog i alla fall vara beredd på att det kanske inte går vägen alls.

 

[Gramse]

Har inte haft några större problem med att ta in en ny kattunge i gruppen någon gång men jag vet att jag ångrade att jag inte tog två på en gång när jag tog hem Sid så att han hade haft en lekkamrat med samma energi som han själv. Han var en riktig ligist ett tag den lille rackaren

Ja på ett vis känns det ju mest schysst att skaffa två så de har varandra. I så fall blir det ett par syskon.. Ja det är svårt det här

 

[Gramse]

Har jag missat något eller varför så skeptisk mot @Gramse? Ska man aldrig skaffa en till katt enligt dig?

Jag undrar just var gränsen går hur många katter man får ha.. Känner några ytligt bekanta som har fem stycken.

 

[Elisha]

Vad är era erfarenheter av att skaffa kattungar när man redan har två äldre katter i hushållet? De jag har är ca 6 år nu.. Och vad borde vara bäst en eller två kattungar?

Inga problem!

 

[Jenka]

Jag undrar just var gränsen går hur många katter man får ha.. Känner några ytligt bekanta som har fem stycken.

Vet inte om du menar enligt Mia_R eller i övrigt men har för mig att tillstånd krävs över 9 st.

 

[Gramse]

Vet inte om du menar enligt Mia_R eller i övrigt men har för mig att tillstånd krävs över 9 st.

Jo jag glömde citera men några 9 kommer jag aldrig komma upp i tack för infon dock

 

[athena_arabians]

Ja på ett vis känns det ju mest schysst att skaffa två så de har varandra. I så fall blir det ett par syskon.. Ja det är svårt det här

Och jag har två katter som skaffades nästan samtidigt (det är en månad mellan dem) och de går inte alls ihop. Jag hittade bilder på dem när de kan ha varit 1-2 år och då sov de tillsammans men något har hänt på resans väg. Huset är tillräckligt stort för att de ska kunna fungera under samma tak och de uppsöker inte varandra för att slåss men det är mycket väsfräs när de går förbi varandra för nära. De verkar också mer överens när jag har dem med på jobb eller hos särbon.

Det funkar som sagt att ha dem i samma hus men jag tror inte de har så stort utbyte av varandra.

 

[Gramse]

Och jag har två katter som skaffades nästan samtidigt (det är en månad mellan dem) och de går inte alls ihop. Jag hittade bilder på dem när de kan ha varit 1-2 år och då sov de tillsammans men något har hänt på resans väg. Huset är tillräckligt stort för att de ska kunna fungera under samma tak och de uppsöker inte varandra för att slåss men det är mycket väsfräs när de går förbi varandra för nära. De verkar också mer överens när jag har dem med på jobb eller hos särbon.

Det funkar som sagt att ha dem i samma hus men jag tror inte de har så stort utbyte av varandra.

Men var de syskon eller från olika kullar?

 

[athena_arabians]

Men var de syskon eller från olika kullar?

En månad mellan dem = definitivt inte samma kull

 

[Gramse]

En månad mellan dem = definitivt inte samma kull

Haha nä jag tänkte om du tog hem en först och sen kanske en från samma kull senare av någon anledning men ok

 

[mandalaki]

Men var de syskon eller från olika kullar?

Jag hade två kullsyskon. Kom hit vid 9 månaders ålder, jättetajta, sov ihop, sökte trygghet hos varann när något hände.

Men flera år senare började det skära sig och deras förhållande blev sämre och sämre tills det havererade totalt. Ingen av dem kunde slappna av i den andres närvaro, det urartade i mobbing från den ena kattens sida. Det slutade med avlivning för ena katten och jag var förtvivlad. Är det fortfarande. Har lovat mig själv att ska jag ha katt igen, så blir det aldrig mer än en åt gången.

 

[Gramse]

Jag hade två kullsyskon. Kom hit vid 9 månaders ålder, jättetajta, sov ihop, sökte trygghet hos varann när något hände.

Men flera år senare började det skära sig och deras förhållande blev sämre och sämre tills det havererade totalt. Ingen av dem kunde slappna av i den andres närvaro, det urartade i mobbing från den ena kattens sida. Det slutade med avlivning för ena katten och jag var förtvivlad. Är det fortfarande. Har lovat mig själv att ska jag ha katt igen, så blir det aldrig mer än en åt gången.

Ok, också bra att höra. Är uppvuxen med katter iom jag alltid bott på landet och på stor gård, där har vad jag kommer ihåg iaf syskon fungerat bra. Men då är det långt ifrån någon garanti mao.. Tråkigt att höra om dina katter

 

[mandalaki]

Förresten - får tillägga att mina var innekatter. Möjligen hade det gått bättre om jag kunnat låta dem gå ut. Om risken då inte varit att mobbaren jagade bort den andra katten från reviret.

Men jag vet exempel på katter som inte är sams men som ändå samexisterar, och de går ut.

 

[mandalaki]

Ok, också bra att höra. Är uppvuxen med katter iom jag alltid bott på landet och på stor gård, där har vad jag kommer ihåg iaf syskon fungerat bra. Men då är det långt ifrån någon garanti mao.. Tråkigt att höra om dina katter

Nej, syskon är absolut ingen garanti. Jag tror det är i 5-6-åldern någon gång som risken är att de blir osams. Men jag minns inte varför.

 

[Marita73]

Vad tråkigt att höra att det ofta inte fungerar med flera katter. Jag har haft allt mellan 2 och 5 vuxna katter åt gången. Alla har kommit vid olika åldrar, några har varit födda hos mig och andra har kommit som kattungar eller omplacerade vuxna. Det är ofta spänt någon vecka eller två men sen brukar alla ligga i en stor hög och sova, gärna ovanpå mig.
Det var likadant när jag skaffade omplaceringshund. Hon försökte döda katterna, katterna satte henne på plats och sen låg alla och sov i en stor hög. Hon diade till och med nästa kull med kattungar som kom