Katt som "överlevde" avlivning

[Galathea]

En vän till mig ringde nyss från skåne och var jätteledsen. Jag kan inte alla turer men det rörde sig iallafall om en sjuk katt. När dom var in med den till veterinären upplevde hon sig otrevligt bemött, men hon vågade inte säga ifrån. Nu när dom senare skulle avliva katten och fick hjälp av samma veterinär så kände dom likadant. Hon var en aning osammanhängande när hon berättade, men tydligen hade veterinären inte haft tid att "ta hand om" ledsna ägare utan varit ganska kall i sitt bemötande. När katten hade fått sömnmedel och avlivningsmedel hade veterinären bara klämt katten på magen och sagt helt kort att dom nu kunde ta med sig katten hem. När dom sedan hade kommit hem hade katten börjat röra sig och försökt lyfta huvudet. Sedan hade den legat och ryckt i en timme innan den faktiskt verkade helt död.

Brukar man inte kontrollera mer noga att katten faktiskt är död? Jag har aldrig varit med om en avlivning, är det "normalt" att katten kan lyfta på huvudet och röra sig så där efteråt? Min vän hade nyligen varit med och avlivat sin egen katt (detta var systerns) och då hade allt fungerat helt annorlunda, personalen hade varit trevlig och ompysslande och katten hade inte rört sig efteråt. Hon undrar nu om det är något man kan "gå vidare med"? Anmäla eller så? Dels att dom känt sig så otrevligt bemötta och dels att dom upplevde att katten faktiskt levde ett bra tag till. Allt hon kan tänka på nu är ju om katten led.

 

[aysha]

Sv: Katt som "överlevde" avlivning

Oerhört oproffsigt av veterinären.
Jag har varit med när vet avlivat både min hund och katt och i båda fall har jag fått sitta med djuren efteråt och de har lyssnat noga med stetoskop att de var helt borta.

Förstår verkligen att din vän är ledsen, stackare!

När et gäller anmälan går det säkert, var vet jag dock inte.

 

[Galathea]

Sv: Katt som "överlevde" avlivning

Jag tyckte också det lät väldigt oproffsigt. Jag har bara hört om andra som blivit väldigt bra bemötta där veterinären verkligen tagit sig tid till det hela och visat förståelse för ägarens sorg och så där. Hur som helst så vill dom väl mest göra någon form av anmälan ifall det skulle vara fler som varit med om samma sak. Inte för att kanske just deras anmälan skulle göra någon skillnad, men om det hänt eller händer fler gånger kanske det gör skillnad.

 

[Alexandra_W]

Sv: Katt som "överlevde" avlivning

INTE normalt, och i mitt tycke oförsvarligt av veterinären om det stämmer att h*n bara 'klämde den på magen'.

När djurägaren vill ha med djuret hem igen brukar man enligt min - dock ringa - erfarenhet alltid alltid göra hjärtstick (injicera avlivningsvätska direkt i hjärtat) och mycket noga kolla att hjärtat slutat slå och katten verkligen är död. (Samma på hund för övrigt, de gånger jag velat ta hem har det alltid gjorts ett hjärtstick också)

Dvs första få katten sedering, och blir groggy och slocknar - dvs blir medvetslös och sedan injiceras det intravenöst. Och när jag velat ta hem har det soms agt avslutats med hjärtstick.

När vi tog bort förra gammelkatten så även fast det inte syntes varken hjärtslag eller andning utanpå, så när veterinären lyssnade med stetoskopet konstaterade han att 'seg rackare det här, det tickar än så jag ska ge lite mer' (orden sas med betydligt mer värme än det verkar i text). Tror han kollade fyra gånger totalt att det verkligen var godnatt med katten, den sista gången efter jag betalat och han skrivit papper osv, dvs katten legat en stund.

Jag åkte hem med den, och tog nog fyra h innan den begravdes, och den var synnerligen stendöd hela tiden. Kan inte tänka mig hur jag hade mått och känt om den börjat röra sig.

Så, absolut 'anmäla' att katten inte var helt död, börja med att framföra klagomålen till veterinären själv/kliniken dock. Bemötandet är inte riktigt 'anmälningsgrundande' då veterinärer om man ska hårddra det inte 'behöver' vara glada och trevliga ens i svåra stunder, och 'otrevligt bemött' är ett värdeord som betyder olika saker. Dvs det är omöjligt att bevisa (OBS att jag inte tvivlar på att ni blev det, menar mer ur rent anmälningshänseende)

 

[Sol]

Sv: Katt som "överlevde" avlivning

Givetvis ska veterinären alltid kolla så att det avlivade djuret verkligen är avlivat. Jag har bara avlivat en dagsgammal kattunge och min veterinär var mycket noga med att lyssna efter hjärtslag just för att kolla att katten verkligen var död.

Det går att anmäla till Veterinära ansvarsnämnden om de vill.

 

[Alexandra_W]

Sv: Katt som "överlevde" avlivning

Tillägg förresten ang bemötande. Så det är otroligt 'personligt' med. Vår förra distriktare här t ex, var en rejält 'brysk och burdus' man rent allmänt. Inte någon jag av det jag hade haft med honom att göra skulle beteckna som 'trevlig'.

Det var han som avlivade katten jag skrev om. Och på ETT sätt skulle jag kunna anse att han var ruskigt okänslig och otrevlig. Jag ringde akut, och han tyckte att han var ute på jobb nu, men om jag ville ha katten avlivad fick 'jag se till att komma till stationen till klockan två, så skulle han komma förbi och fixa det, det går ju fort, men du får ta med dig kroppen hem, den kan inte jag ta hand om'.

Jag åkte dit, och han tyckte i princip hej, och satte sen en sederingsspruta i nacken på katten, sa i förbifarten att de kunde kräkas en del, och började ta fram avlivningsvätska och grejer, och så fort katten var medvetslös började han injicera. Och sa som sagt 'seg rackare det här, det tickar än (hjärtat) jag ska ge lite mer'.

Sen när han injicerat det, så tyckte han vi kunde ju ta betalningen. Dvs inget 'vill du ha en stund' varken före eller efter. Vi skrev papper, jag betalade och han lyssnade igen och tyckte att 'nu är den död, hejdå' och hastade iväg till ett annat rum.

Nån annan skulle kunnat bli HELT knäckt av det och tyckt det var okänsligt av bara f*n. Jag gjorde inte det. Dels såg jag faktiskt skillnaden på hur han var då och hur han var normalt. Naturligtvis kan någon som träffade honom första gången inte se den, men jag såg det. Hur han under hela proceduren 'småpratade', iofs om veterinärgrejer - han frågade hur gammal katten var, tyckte 'oj, är nog äldsta utekatt jag mött, det må jag säga', frågade varför den skulle avlivas och när jag förklarade att den plötsligt börjat vingla, falla omkull och var snorig och hade svårt att andas började han tala om att just en sån 'enkel' sak som ett virus/en förkylning kunde vara det som knäckte dem när de var gamla, och började prata kring det hur man kunde provat behandla om man velat etc.

Och bara det att han sa 'seg rackare det här' var hans försök att 'lätt upp stämningen'. Och största tecknet av allt, att han tog sig tid att 'hasta in och avliva'.

Så, han var medveten om 'stundens allvar' för mig som djurägare, och jag märkte det för jag vet hur han var annars. Och jag är en sådan som faktiskt INTE vill ha tända ljus, 'en stund att ta farväl' osv, utan när jag väl fattat beslutet, oavsett om det är akut eller planerat, vill jag ha det gjort, få komma därifrån och 'bryta ihop i lugn och ro'

Så, det är otroligt individuellt vad som är 'otrevligt och kallsinnigt' bemött, både hur man uppfattar, och hur personer är. Givetvis skulle man önska alla veterinärer hade hög social kompetens, en rejäl dos empati osv. Men så är inte fallet.

Så därför anser jag att framför ett klagomål till veterinären/kliniken att ni kände er otrevligt bemött osv, men 'släppt det där' även om det känns svårt. Däremot att de missade att konstatera att katten verkligen var död - det skulle jag se till att gå till grunden med ordentligt.

 

[Galathea]

Sv: Katt som "överlevde" avlivning

Jag tror inte att dom skulle ha "brytt sig" om det bara handlade om att dom blivit lite otrevligt bemötta. Dom var ju in två gånger och iallafall min vän är medveten om att hon kan vara känslig för att råka känna sig till besvär och så. Så det handlar nog inte så mycket om att anmäla just bemötandet, utan just om att katten levde ett tag till. Det andra blir mer en parentes. Hon ringde ju och grät för mig och undrade vad hon kunde göra just för att hon tvivlade på sin egen uppfattning och om det kanske är "normalt" att katten försöker ta upp huvudet och rör sig efteråt. När hon avlivade sin 22-åriga katt så gick det inte alls till så, men hon ville väl ändå höra från andra som inte är lika "känslomässigt upprörda" så att säga.

Men tack för era svar. Jag ska prata med henne och se vad dom vill göra.

 

[Alexandra_W]

Sv: Katt som "överlevde" avlivning

Sunt tänkt, och soms agt det är INTE normalt de rör sig, och det ska INTE få hända. Så där har hon mer än rätt både att vara upprörd, och att anmäla.

 

[Jenny054]

Sv: Katt som "överlevde" avlivning

ANMÄL VETTEN!!

Precis som HSAN så finns det en avdelning för klantiga och oproffsiga vetrinärer.
En sådan idiot ska f*n inte få ha kvar sin vetrinärlicens eller vad det kallas för!

 

[peter_lundin]

Sv: Katt som "överlevde" avlivning

Vanlig metod för avlivning av katt är att man ger avlivningsvätska i buken i tillräcklig mängd för att katten aldrig skall vakna.
Om man hamnar i levern dör katten direkt, annars blir den medvetslös på några minuter men det kan ta uppemot en timme innan hjärtat slutar slå. Därför ger man en dos till direkt i hjärtat när katten blivit medvetslös.
Din kompis katt har troligen inte vaknat till så mycket att den lidit, veterinären har troligen inte klämt på magen utan över bröstkorgen för att känna efter hjärtslag, inte lika säkert som att lyssna.
PL

 

[angelwings]

Sv: Katt som "överlevde" avlivning

Vilken jobbig händelse. Som ur en mardröm (i alla för någon som är så känslig som jag)
Jag har tyvärr fått avliva katter ett antal gånger och nästan alltid blivit väldigt bra bemött.
Men en gång så var min 'vanliga' veterinär där jag bodde då bortrest och hade vikarie. Vi hade hittat en riktigt nergången 'vildkatt' och efter ett tag insåg vi att det förmodligen inte skulle gå på rätt håll. Så vi tyckte det var humanast om hon fick somna in, ringer veterinären. Får tid. Kommer dit och jag har förklarat situationen. Veterinären hugger tag i katten (som inte var sådär jättesocialiserad och tam än) och bara trycker in sprutan. Katten blir livrädd och skriker.
Hoppsan säger veterinären, jag satte den visst fel (jag visste inte man kunde det för jag trodde det gick ut i kroppen). Så h*n rotar fram en spruta till och trycker in i katten.
Jag såg nog väldigt förskräckt ut, och då säger h*n: Ja, katten ska ju snart dö ändå (!!) så det gör inte så mycket om det blir lite fel och känns lite. Hon är snart väck ändå.
Och då började jag gråta, för jag ville ju göra något bra för katten så hon skulle få somna lugnt. Men dog gjorde hon i alla fall till sist och blev kollad med stetoskop.
Men fy 17 vad vidrigt det kändes. Gick aldrig till den veterinären igen i alla fall.

 

[TinyWiny]

Sv: Katt som "överlevde" avlivning

Fy vilken hemsk upplevelse att behöva ta detta också mitt i sorgen ge din vän en tröstkram från mej.

Nej så får det inte gå till, jag har som tur är inte varit med på många avlivningar men att de lyssnar på hjärtat och är säkra på att djuret är dött är självklart.

Dock bör man ju inte begrava djuret genast just om det är så att hjärtljuden missas.

När min älskade gammelhund fick sluta sina dagar lyssnade veterinären länge innan hon gick, jag kände ju när det var över men att veta, rent tekniskt bevisat var ett måste för mej.

Att de blev dåligt bemötta är tragiskt i sig men man får ha i minnet att veterinären inte vet hur man resonerar, många avlivar ju tyvärr friska djur.

För mej är det därför extra viktigt att den person som hjälper mej att ge mitt djur den sista gåvan verkligen är någon jag känner och som känner mej.
Jag frågade min veterinär för en del år sedan om hon kunde komma hem den dagen det var dags att ta adjö av min hund och att ha gjort det och fått ett jakande svar kändes tryggt.
Jag ville inte åka iväg till någon okänd utan jag ville göra det hemma i lugn och ro för hans skull.

 

[malin_lindqvist]

Sv: Katt som "överlevde" avlivning

Nä , Hu va hemskt!
Anmäl veterinären!