Sv: katt och hund?
Hunden har funnits i familjen längst. Men han var bara ngt år när första katten kom.
Hunden - en förvuxen BC-korsning
- är mycket undergiven katterna, även de några veckor gamla kattungarna har han respekt för. Våran yngsta hona (1 år) älskar honom och brukar både putsa honom och snutta på hans pälskrage - medan han förtvivlat ser på oss som ett rop på hjälp.
Han tycker inte att det är speciellt trevligt utan vill helst vara ifred. Häromdagen fick han en omgång av den andra damen också, hon satt ivägen för honom där han ville förbi så han väntade, sänkte undergivet huvudet och då blev hon lekfull och satte både klor och tänder i nosen på honom. Han höll sig i flera sekunder innan han frustade till och flydde. Missen förstod inte alls - hon ville ju bara leka.
Så han är nr 2 i denna familj. Min syster har också haft hund och katt i alla år, och de har kommit olika - ibland hunden först, ibland katten. Men det har alltid gått bra. Kommer det en ny hund till ett hem med katt så kan katten till en början vara ganska taskig och försöka visa vem som äger detta hus. Men hundar, ffa valpar, ger dem sällan ngn anledning att fortsätta. Vi hade en kattunge som diade fram mjölkproduktion på en hund och en annan brukade hunden jagas med, de turades om att vara jagad.
Jag anser att alltis när det gäller att introducera två djur så ska man hålla sig undan så mycket som möjligt och sköta det själva. De har en relation till människan som kan störa och provocera dem, och dessutom måste de få lösa det på ett sätt som är naturligt för dem för att lättast kunna slappna av. Ju mer vi lägger oss i, desto mer förlänger vi processen. Den enda gyllene regeln jag har är att hos mig bråkas det inte. Till mig kan den komma som vill söka skydd. Sålänge båda har en fristad är det ingen fara för dem att ha sina uppgörelser. Oftast är det mest ljud som kommer ur dem, sällan gör de varandra allvarligt illa.
Se till så att hunden har en fristad hos dig, någonstans att sova ifred och ge den möjlighet att gå till maten/vattnet. Sen tycker jag att de för lösa det på egen hand, de lär sig till slut att acceptera varandras närvaro.