M
Madelene
Nu börjar det bli jobbigt, troligen både för katten och mig.
Har en alldeles underbar (han är det egentligen) bondkatt som är bara 6 år.
När han var liten var det bara han och jag, sen flyttade jag ihop med en kille och vi skaffad en katt till då vi bodde i lägenhet och ville att han skulle ha sällskap. Det var en till hane. De trivdes jättebra ihop, de lekt med varandra, tvättade varandra och mådde toppen.
Flyttade sedan ute på landet, jag ensam med båda katterna. Allt gick toppen, en kille flyttade in och så även en hankatt till. Allt var frid och fröjd, var bara ibland som jag märkte att min äldsta katt (Hampus) blev irriterad när jag "kramade" på pojkvännen. Han la sig gärna mellan oss i sängen och har alltid helst sovit under mitt täcke.
Efter en till flytt, nytt hus på landet, ny kille så flyttade det inte en kattfröken. 4 katter och alla trivdes bra ihop, de busade med varandra, alla 4 kunde ligga och sova på sängen samtidigt. Allt fungerade toppen enligt mig.
Så köpte vi gård och flyttade igen. Till en början var allt toppen, katterna älskar sitt nya hem, men Hampus började bli svartsjuk när jag tog upp någon av de andra katterna. Det visade sig som så att han tittade på mig med svart blick (såg inte ögat, bara en stor svart pupill) och sen vägrade han komma i närheten av mig på ett tag.
Det är 13 månader sedan vi flyttade till våran gård och i somras försvann en av katterna, han gick iväg och kom aldrig hem igen. Det var den katten som jag skaffat som nummer två och som jag tror stod närmast Hampus.
I dagsläget är det (enligt mig) riktigt jobbigt. Det har kommit bitvis, men jag har inte reagerat på det till en början.
Hampus kräver min uppmärksamhet så fort han är inne. Ligger någon annan katt på sängen blir han ilsken. Han gör allt för att få uppmärksamhet, han klöser på allt och gör så mycket oväsen han kan. Därtill så springer han in och ut var femte minut emellanåt. Har ingen kattlucka så det är ett evigt springande fram och tillbaka till dörren för att släppa in/ut honom.
När han busar med den andra hankatten så gör han det så våldsamt att den andra skriker högt, vilket gör att jag går emellan och särar på dom.
Jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag älskar min lilla katt, men börjar fundera på om inte han skulle må bättre av att få somna in.
Behöver tips och råd och gärna höra andras erfarenheter om ni varit med om liknande.
/M
Har en alldeles underbar (han är det egentligen) bondkatt som är bara 6 år.
När han var liten var det bara han och jag, sen flyttade jag ihop med en kille och vi skaffad en katt till då vi bodde i lägenhet och ville att han skulle ha sällskap. Det var en till hane. De trivdes jättebra ihop, de lekt med varandra, tvättade varandra och mådde toppen.
Flyttade sedan ute på landet, jag ensam med båda katterna. Allt gick toppen, en kille flyttade in och så även en hankatt till. Allt var frid och fröjd, var bara ibland som jag märkte att min äldsta katt (Hampus) blev irriterad när jag "kramade" på pojkvännen. Han la sig gärna mellan oss i sängen och har alltid helst sovit under mitt täcke.
Efter en till flytt, nytt hus på landet, ny kille så flyttade det inte en kattfröken. 4 katter och alla trivdes bra ihop, de busade med varandra, alla 4 kunde ligga och sova på sängen samtidigt. Allt fungerade toppen enligt mig.
Så köpte vi gård och flyttade igen. Till en början var allt toppen, katterna älskar sitt nya hem, men Hampus började bli svartsjuk när jag tog upp någon av de andra katterna. Det visade sig som så att han tittade på mig med svart blick (såg inte ögat, bara en stor svart pupill) och sen vägrade han komma i närheten av mig på ett tag.
Det är 13 månader sedan vi flyttade till våran gård och i somras försvann en av katterna, han gick iväg och kom aldrig hem igen. Det var den katten som jag skaffat som nummer två och som jag tror stod närmast Hampus.
I dagsläget är det (enligt mig) riktigt jobbigt. Det har kommit bitvis, men jag har inte reagerat på det till en början.
Hampus kräver min uppmärksamhet så fort han är inne. Ligger någon annan katt på sängen blir han ilsken. Han gör allt för att få uppmärksamhet, han klöser på allt och gör så mycket oväsen han kan. Därtill så springer han in och ut var femte minut emellanåt. Har ingen kattlucka så det är ett evigt springande fram och tillbaka till dörren för att släppa in/ut honom.
När han busar med den andra hankatten så gör han det så våldsamt att den andra skriker högt, vilket gör att jag går emellan och särar på dom.
Jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag älskar min lilla katt, men börjar fundera på om inte han skulle må bättre av att få somna in.
Behöver tips och råd och gärna höra andras erfarenheter om ni varit med om liknande.
/M
