Katt för mamma eller katten?

[emlem]

vi har en 6 årig honkatt som är jättetillgiven och enormt gosig, hon har precis förlorat sin hundkompis sedan 4 år tillbaka och nu vill mamma skaffa kattunge för att " fylla tommrumet" efter vår hund. Problemet är att min katt hatar andra katter, hon går till attack (även mot kattungar) och blir reserverad och stressad.

Jag är enormt kluven och känner på något sätt att denhär kattungen ( som ska födas vilken dag som helst) är en inkräktare som kan göra min mysiga katt till en skygg och agresiv mara.

Har försökt påpeka detta för min bongstyriga mamma men hon lyssnar inte, vem har egentligen rätt, är det bättre med en kattkompis, kanske funkar de tillsammans eller är det en riktigt dålig idee?

 

[Sassy]

Sv: Katt för mamma eller katten?

Hur länge har du försökt introducera en ny kattunge och på vilket sätt?
I de flesta fall går det faktiskt utmärkt att få (kastrerade) katter att accpetera varandra, men man får ha lite tålamod och göra det på katters sätt. Bara släppa ihop och tro att de ska vara vänner fungerar inte för en känsligare katt. Noggran ihopsläppsrutin och ett par månaders väntan är det som gäller innan man kan uttala sig om resultatet.

 

[emlem]

Sv: Katt för mamma eller katten?

Hon har inte träffat kattungen eftersom den inte är född än, när vi har haft andra katter hemma eller på landet under längre tid har hon hållt sig undan eller gått till attack.

Hon är inte steriliserad och jag har ingen aning om kattungen ska vara hon eller hankatt? kastrerade hankatter blir ibland väldigt slöa och flera honkatter tenderar att slåss.

 

[Rhodugune]

Sv: Katt för mamma eller katten?

Jag kan berätta hur det gick för oss och vår katt Pellen.

För tre år sen var vi tvungna att ta bort Pellens syster Ce'Nedra och vi märkte ganska snabbt att han kände sig ensam.

Han blev väldigt jamsig, kelig och hängde efter oss mycket mer än vanligt och trots att han var/är väldigt misstänksam emot andra djur och alltid attackerar alla andra katter som kommer in på vår tomt (inte så konstigt det är ju hans revir) så bestämde vi oss för att skaffa en till katt.

Första månaden eller två tyckte han att den nya katten var det äckligaste som fanns.
Han kom bara in för att äta och kolla om katten var kvar och gick ut igen, men sen gick det fort och numera sover de tillsammans med oss i sängen och leker ofta med varandra.

Jag tror att det inte är omöjligt som sagt att få honkatten och den nya att fungera tillsammans.

Bonusbild:Pellen och Mara

[/url][/IMG]

Kram, Maya

 

[cirkus]

Sv: Katt för mamma eller katten?

Om jag vore er så skulle jag kastrera henne NU !

Sen tror jag på introduktion och TÅLAMOD !

 

[Sassy]

Sv: Katt för mamma eller katten?

Hon har inte träffat kattungen eftersom den inte är född än, när vi har haft andra katter hemma eller på landet under längre tid har hon hållt sig undan eller gått till attack.

Hon är inte steriliserad och jag har ingen aning om kattungen ska vara hon eller hankatt? kastrerade hankatter blir ibland väldigt slöa och flera honkatter tenderar att slåss.

Då kan man börja med grundläggande katthållning: kastera honan! Att ha en fertil katt i onödan är väldigt oschysst eftersom det ökar sjukdomsrisken dramatiskt för honor, och stresspåslagen hos båda könen (ännu värre för hanar). Att kastrera katter som inte momentant ska vara i avel är det första man gör om man vill att katten ska må bra.

Sedan: katter är oftast fientligt inställda till nykomlingar i reviret. Det är deras jobb att driva bort främlingar, knappast något som gör katten till en agressiv och enstörig individ. För att se om de passar tillsammans måste man vänta tills de är "familj", dvs vana vid varandra och luktar likadant. Detta tar inte sällan lång tid för en katt.

Kastrerade katter blir inte slöare, tvärtom ofta lekfullare. Däremot går de lättare upp i vikt och en tjock katt är ju inte en jätteaktiv katt. Håll vikten på katten så är det ur världen. Kön är mer eller mindre irrelevant i grupper om kastrerade katter, så för dem spelar det ingen roll. Fertila katter ska man inte släppa ihop med andra öht om man inte vet vad man gör.

Till sist:

Det här är min fd avelshona, som morrar, fräser och skriker så fort hon ser eller känner lukten av främmande katt. Över henne i högen ligger hennes dotter som flyttande in som 1 år och fertil (och därmed ställde rangen på ända dessutom). En vecka höll jag dem helt separerade i hemmet under 24 h/dygn av morrande och skrik från Majas sida. Efter en månad;

 

[Majvi]

Sv: Katt för mamma eller katten?

Det kan gå bra att introducera en kattunge om c:a 12 veckor och de kan bli goda vänner. För att sedan när kattungen har blivit könsmogen bli fiender och
slåss så sårskador uppstår , det blir infektioner och veterinär måste besökas.
De kan också se till att markera revir ordentligt i huset och det är inte vidare kul att få allt nedkissat.
Det bästa är att kastrera den vuxna katten nu och sen kastrera kattungen innan den blir könsmogen.

 

[Jenka]

Sv: Katt för mamma eller katten?

Hur länge har du försökt introducera en ny kattunge och på vilket sätt?
I de flesta fall går det faktiskt utmärkt att få (kastrerade) katter att accpetera varandra, men man får ha lite tålamod och göra det på katters sätt. Bara släppa ihop och tro att de ska vara vänner fungerar inte för en känsligare katt. Noggran ihopsläppsrutin och ett par månaders väntan är det som gäller innan man kan uttala sig om resultatet.

Vad innebär noggrann ihopsläppningsrutin? Hur bör man gå till väga?
Frågar för en kompis räkning, en kastrerad 4årig hona finns redan och kön på den nya katten är inte bestämt men det blir troligen en unge som därmed inte är kastrerad när den kommer (men kommer givetvis att bli senare).

 

[Sassy]

Sv: Katt för mamma eller katten?

I den här tråden jag ihopslätt nyss diskuterats:

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1064963

Annars brukar det sällan vara problem med en ny kattunge, bara man är medveten om att katter ska ha tid på sig. En nätdörr kan vara en bra idé om man tror att det kan bli gruff, annars räcker det med många olika platser för katterna att vara på så att de inte behöver börja med att konkurrera om sovplats, mat och toalett.

Fräs och morr, slag med tassen osv är en del av processen, sällan farligt. Ytterst få vuxna katter (kastrerade) ger sig på en unge på allvar, de måste bara få visa vem som bestämmer.

En sak man INTE ska göra är att släppa fram en katt till den som sitter i bur. I buren blir katten väldigt trängd, och risken att den står för att den inte kan dra sig undan blir mycket större.

En feliwaydosa i väggen en vecka innan nykomlingen kommer och sedan låta den sitta där tills den tar slut kan också underlätta. Jag tycker feliway kapar stresstopparna hos min, men det funkar inte på alla.