Filifjonkan_
Trådstartare
Som titeln lyder. Vad fan är det med dem? Eller, vad är det med dem jag träffar? Börjar ana att det är jag som är omöjlig, för alla snubbar i världen kan ju inte vara svagbegåvade, eller? 
Var på dejt med en alldeles nyligen. Blev upphookad med denne av min bästa vän, och han lovordade denne kille nåt sjukt. Blev nästan lite pepp, faktiskt, jag som brukar rygga tillbaka när det skall "fixas ihop". Det blev ett himla telefonpratande och 24/7 smsande, nästan jobbigt en stund, men what the deuce, söt kille liksom, I take it. Nån gång får jag ju ge mig med frågan om mitt "space", tänkte jag.
Hur det nu var så blev jag i alla fall upphämtad och ivägsläpad på heldag med den här duden. Sjukt trevligt och avslappnat, nice liksom. Jag brukar inte spela, och det kändes inte som om han gjorde det heller (körde liksom från Ulricehamn till GBG för att träffa mig), och dagen slutade med att vi helt spontant drog till Ulricehamn för att dricka öl med några av hans polare. Även det var helnice, och blev sen SKJUTSAD hem av den här killen mitt i natten. Vi såg en film och jag däckade, bra så liksom. No funny business.
Morgonen därpå kom han och kramade om mig, och ba "det här var sjukt kul. När gör vi det igen?". Svarade att det gick bra när som, sen skulle han köra hem eller nåt sånt, för han var sen. Kramades hejdå, och sen... Ja, sen blev det knäpptyst. Väntade åtminstone till på kvällen innan jag messade, men skrev nåt i stil med att jag hoppades det gick bra att köra hem och så, samt tackade för sist. Inget svar.
Tre dagar senare hade han GILLAT EN BILD PÅ INSTA, men fortfarande inte svarat på smset. Drog då iväg ett "Allt bra eller?" men fick inget svar på det heller. Så djävla sur. Det gick ändå två veckor innan jag hörde av mig till min polare som talat så gott om den här duden, och då sa han att han tyckte duden verkade instabil ärligt talat. Dock hänger de (i det gänget, kompisar till mig men bor en bit ifrån) fortfarande med det här puckot, och jag ba...jaha? Ser liksom inte vad jag gjorde för fel, men kan konstatera att han inte verkar ha alla hästar hemma. Även om man inte känner nån personkemi kan man väl typ tacka för sig och dra ett "ha det bra", istället för att spä på med hur trevligt det är och hur kul vi har, osv...? Baah!
Och nu har en kusin till en kompis, p93 ( ) studerandes nåt sjukt nördigt på chalmers, börjat hänga mig i hasorna som en väldigt lycklig hundvalp. Greppade min hand sist vi var ute och ölade, och jag, gammal tant_89 med arbetslivserfarenhet sen 2008, blev helt awked out och vet nu inte riktigt hur jag ska tackla det här.
...ooooch igår hörde min bästa kompis ex av sig och ville komma hit och "dricka te". Tyckte det kändes högst olämpligt då även han har historia av att gilla mig, men är allmänt dysfunktionell och min bästa kompis ex av en anledning. Do not want.
Så, just nu sitter jag hemma och gömmer mig för alla knepiga karlar som jagar mig/flyr mig. Orkar inte. Kan det inte bara dyka upp en skäggig, tatuerad man i lagom ålder och höjd, med fast jobb och livserfarenhet som kan släpa mig hem? Liksom. Tycker inte mina krav är så farligt höga
Var på dejt med en alldeles nyligen. Blev upphookad med denne av min bästa vän, och han lovordade denne kille nåt sjukt. Blev nästan lite pepp, faktiskt, jag som brukar rygga tillbaka när det skall "fixas ihop". Det blev ett himla telefonpratande och 24/7 smsande, nästan jobbigt en stund, men what the deuce, söt kille liksom, I take it. Nån gång får jag ju ge mig med frågan om mitt "space", tänkte jag.
Hur det nu var så blev jag i alla fall upphämtad och ivägsläpad på heldag med den här duden. Sjukt trevligt och avslappnat, nice liksom. Jag brukar inte spela, och det kändes inte som om han gjorde det heller (körde liksom från Ulricehamn till GBG för att träffa mig), och dagen slutade med att vi helt spontant drog till Ulricehamn för att dricka öl med några av hans polare. Även det var helnice, och blev sen SKJUTSAD hem av den här killen mitt i natten. Vi såg en film och jag däckade, bra så liksom. No funny business.
Morgonen därpå kom han och kramade om mig, och ba "det här var sjukt kul. När gör vi det igen?". Svarade att det gick bra när som, sen skulle han köra hem eller nåt sånt, för han var sen. Kramades hejdå, och sen... Ja, sen blev det knäpptyst. Väntade åtminstone till på kvällen innan jag messade, men skrev nåt i stil med att jag hoppades det gick bra att köra hem och så, samt tackade för sist. Inget svar.
Tre dagar senare hade han GILLAT EN BILD PÅ INSTA, men fortfarande inte svarat på smset. Drog då iväg ett "Allt bra eller?" men fick inget svar på det heller. Så djävla sur. Det gick ändå två veckor innan jag hörde av mig till min polare som talat så gott om den här duden, och då sa han att han tyckte duden verkade instabil ärligt talat. Dock hänger de (i det gänget, kompisar till mig men bor en bit ifrån) fortfarande med det här puckot, och jag ba...jaha? Ser liksom inte vad jag gjorde för fel, men kan konstatera att han inte verkar ha alla hästar hemma. Även om man inte känner nån personkemi kan man väl typ tacka för sig och dra ett "ha det bra", istället för att spä på med hur trevligt det är och hur kul vi har, osv...? Baah!
Och nu har en kusin till en kompis, p93 (
) studerandes nåt sjukt nördigt på chalmers, börjat hänga mig i hasorna som en väldigt lycklig hundvalp. Greppade min hand sist vi var ute och ölade, och jag, gammal tant_89 med arbetslivserfarenhet sen 2008, blev helt awked out och vet nu inte riktigt hur jag ska tackla det här. ...ooooch igår hörde min bästa kompis ex av sig och ville komma hit och "dricka te". Tyckte det kändes högst olämpligt då även han har historia av att gilla mig, men är allmänt dysfunktionell och min bästa kompis ex av en anledning. Do not want.
Så, just nu sitter jag hemma och gömmer mig för alla knepiga karlar som jagar mig/flyr mig. Orkar inte. Kan det inte bara dyka upp en skäggig, tatuerad man i lagom ålder och höjd, med fast jobb och livserfarenhet som kan släpa mig hem? Liksom. Tycker inte mina krav är så farligt höga
