Kär i en nordsvensk, kan hästar vara så lugna?!

[emma_sthlm]

Jag var ute på turridning i förra veckan, och fick en nordsvensk.
Nöjd och glad eftersom det alltid varit min dröm att rida nordis.

Jag har ridit alla möjliga hästar men INGEN som denna, inte ens i närheten.
Den här hästen reagerade inte på någonting. Han ryckte aldrig till, skyggade inte för något, inte ens när de andra hästarna blev rädda för saker, då lunkade han bara rakt fram mot "faran" och de andra lugnade sig och gick efter.

Alltså, jag trodde inte hästar som denna ens fanns på riktigt! Är det en grej för just nordisar eller vad är det som gör att en häst kan vara så himla cool-lugn som han var?

Min kompis tyckte han verkade jättetråkig eftersom hon som många andra gillar hästar med mer fart, men jag är en skogsmulle som gillar lugna hästar.

Och för att inte tala om den mjuka galoppen, sanna mina ord, hade jag haft råd hade jag köpt honom samma dag otrolig pålle.

 

[Laguna]

Sv: Kär i en nordsvensk, kan hästar vara så lugna?!

Visst finns det "bombsäkra" lugna hästar, perfekta skogsmullar
Den lugna personligheten sitter ju mer i individen än i rasen men generellt är ju kallblod lugnare, men som sagt väldigt individuellt. Sen även att hästen är "världsvan", kanske lite äldre och van med både det ena och det andra.

 

[Miloni]

Sv: Kär i en nordsvensk, kan hästar vara så lugna?!

Hästar är individer och vissa är lugna och trygga i sej själva medan andra inte är det. Vissa föds lugnare medan andra behöver lugna ledare för att klara av situationer.

Jag har träffat många livliga nordisar och min uppfattning om dom är att dom är som många andra raser, med andra ord individer och vissa är lugnare och vissa är mer hispiga.

 

[Tooveee]

Sv: Kär i en nordsvensk, kan hästar vara så lugna?!

Kallblod är ju generellt kända för att va lugna och stabila men som sagt, mycket ligger ju i själva individen också.

Jag tror att du ridit en häst med många års erfarenheter och som inte räds nåt speciellt. Alltså bara en väldigt säker och rutinerad häst!

 

[HH_gullet]

Sv: Kär i en nordsvensk, kan hästar vara så lugna?!

JAg vet känslan! har haft lite nodisar och de bryrs inte om nått man man släppa en bomb brevid dom och de bara lyfter huvudet ovh fortsäter gå! dom är så härliga nordisarna!

 

[Susan]

Sv: Kär i en nordsvensk, kan hästar vara så lugna?!

Alltså, jag trodde inte hästar som denna ens fanns på riktigt! Är det en grej för just nordisar eller vad är det som gör att en häst kan vara så himla cool-lugn som han var?

Hanteringen när de är små. Det är ofta hästkarlar som har dem, och de vet hur man kommunicerar med hästar. En Nordsvensk i fel händer är en gräslig häst, då de är både intelligenta, egensinniga och känsliga, så en nordis som hetsat upp sig tar det tid att lugna.

Däremot så är det jätteskillnad i kroppsspråk, vissa moderna hästar är yviga som italienare de studsar och hoppar och sprattlar, men är inte så upprörda egetnligen. Nordisar kan vara mycket mer upprörda och det enda du ser det på är att de andas häftigare, Nordisar "fryser" ofta om de blir rädda dvs står still, men sedan finns nästa läge - sken
Många är de som misstagit sig och träffat en arbetshäst och blvit kära och sedan köpt en ung nordvsensk som de deffintivt inte klarar av (ingen bra förstahäst)

Din häst var nog bara väl tränad för uppgiften i kombination med att de trivs verkligen i skogen och känner sig trygga där och i flock

Livet på en pinne för en Nordis

 

[emma_sthlm]

Sv: Kär i en nordsvensk, kan hästar vara så lugna?!

Hanteringen när de är små. Det är ofta hästkarlar som har dem, och de vet hur man kommunicerar med hästar. En Nordsvensk i fel händer är en gräslig häst, då de är både intelligenta, egensinniga och känsliga, så en nordis som hetsat upp sig tar det tid att lugna.

Däremot så är det jätteskillnad i kroppsspråk, vissa moderna hästar är yviga som italienare de studsar och hoppar och sprattlar, men är inte så upprörda egetnligen. Nordisar kan vara mycket mer upprörda och det enda du ser det på är att de andas häftigare, Nordisar "fryser" ofta om de blir rädda dvs står still, men sedan finns nästa läge - sken
Många är de som misstagit sig och träffat en arbetshäst och blvit kära och sedan köpt en ung nordvsensk som de deffintivt inte klarar av (ingen bra förstahäst)

Din häst var nog bara väl tränad för uppgiften i kombination med att de trivs verkligen i skogen och känner sig trygga där och i flock

Livet på en pinne för en Nordis

Intressant inlägg

Jag har som sagt aldrig suttit på en häst som överhuvudtaget inte bryr sig om diverse "faror" och som heller inte dras med när övriga hästar börjar rygga.

Perfekt för mig då jag är så himla ringrostig nu och jag var rädd att hästen skulle känna av min osäkerhet och börja trixa med mig, men inte han inte!

Kan alla hästar bli så lugna?

 

[Susan]

Sv: Kär i en nordsvensk, kan hästar vara så lugna?!

haha - kul att du frågar

tveklöst ja - om de mår bra, och får leva som en häst är skapt, både miljö, hantering, och användning. En Elithäst i träning tex är nog mer på tårna, men hur många har det

jag är hovis - jag har valt att lära hästhantering av gamla hästkarlar. jag har "misstänkt" att det sitter det mesta i hanteringen när jag träffat olika kunders hästar, och ibaldn fått träna dem att acceptera sko situationen.
och ibland tänkt mindre vänliga tankar

så jag har haft lite press på mig när jag skaffat halvblod efter nordisarna att bevisa min teori

Och ja - halvbloden går lika frimodigt fram i naturen, och har samma förtroende, min förra med topstam kallades "hunden", min nya är likadan, ännu värre toppstam, och hon är ändå en vaken och vaktig häst, skyggade ytterst sällan även som unghäst, men har full koll runt omkring sig

Halvbloden är visserligen mer "flyktiga" så de kan sprattla till, men de är lugna så fort de har landat.
Och även nordisarna har kunnat tvärvända på fläcken och haft "sten"skräck och blivit skrämnda första gångerna på nytt ställe eller ett nytt föremål. Så det handlar om vana.
De som har arbetshästar vänjer de oftast redan som föl - de får springa bredvid mamma. Jag har med alla mina unghästar gått runt med dem och kollat läskiga saker och lagt en morot på alla läskiga saker, sedan "kan de" brevlådor soptunnor plastpåsar bilar, traktorer, ensilagebalar, skottkärror barnvagnar cyklar - skidor - är jättespännande första gången. jag åkte skidor i hagen, min unga nordis sprang efter skidorna och ställde sig på dem - gissa vilket tvärstopp

Ett ungt halvblod tänkte jag ha som handhäst på timmerkälken som nordisen drog, men han skulle också upp och stå - så det avbröt jag.

men jag skall rätta mig själv, hanteringen är ena halvan, den andra är hästhållningen.
Får hästar gå ut i stora hagar, träffa kompisar och klia på varandra och få en massa intryck i naturen av harar och rådjur och fasaner i hagarna så är de ju vana och är destuomharmoniska om de har saker att pilla på

En häst närmare stan med mindre hage rörigare miljö och tristare liv och färre sociala kontakter - har ju en massa uppdämd frustration - det kommer gärna ut som "skutt" "brall" och "spökighet" och allehanda sprattel.

Det handlar mycket om vilka hormoner som är i blodet.