Kaoset del 2

Kommer troligen radera även denna.
Bara skönt att skriva av sig!

Veckan har varit kaos, har druckit under veckan på vardagar, inte okej.

Igår så hade vi försenad födelsedagsmiddag för mig plus en vän som fyller år..

Blev pruttfull, gick hem.
Sen kom två vänner förbi och vi drog ut på krogen.
Hånglade med säkert 5 personer och tog hem en 22 åring.

Jag fattar ju själv hur destruktivt detta är.
Har lite kontakt med S som jag dejtade förra året, ang AAmöte.
Han ska dit ikväll, jag har dock druckit och känner mig jävligt skör.

 

[Ninnurur]

Skrev ett inlägg nyss men raderade. Inser att jag är såpass offentlig nu så vissa saker kan jag inte riktigt dra upp.

Men en fundering, är det vanligt att känna sig less på sina relationer under resans gång? Jag tänker ofta på hur det skulle vara att bara flytta, bara börja om på 0. Samtidigt är jag så bekväm här, jag vet vad jag har osv.
Skulle aldrig orka återställa min lägenhet heller

Jag tror det är ett sätt att få utlopp för det som kliar liksom, ett nytt beroende. När man slutar med ett beroende är det oerhört vanligt att man byter ut det mot något annat och det "testas" nog en hel del innan hjärnan är nöjd.
Själv har jag bytt maten mot ett mobilspel. Inte alltid det bästa men inget som skadar mig fysiskt iaf.

 

[pepp]

Jag tror det är ett sätt att få utlopp för det som kliar liksom, ett nytt beroende. När man slutar med ett beroende är det oerhört vanligt att man byter ut det mot något annat och det "testas" nog en hel del innan hjärnan är nöjd.
Själv har jag bytt maten mot ett mobilspel. Inte alltid det bästa men inget som skadar mig fysiskt iaf.

Ja det har vi pratat om en del. Och jag bytte det ju först mot godis, men nu mot träning. Vilket jah bara mår bra av
Kliar var ett bra uttryck, det är exakt så det känns, lite rastlöst typ!

 

[Valerianovna]

Skrev ett inlägg nyss men raderade. Inser att jag är såpass offentlig nu så vissa saker kan jag inte riktigt dra upp.

Men en fundering, är det vanligt att känna sig less på sina relationer under resans gång? Jag tänker ofta på hur det skulle vara att bara flytta, bara börja om på 0. Samtidigt är jag så bekväm här, jag vet vad jag har osv.
Skulle aldrig orka återställa min lägenhet heller

Det kallades under min behandling för geografisk flykt och är väldigt vanligt att man gör som en del av beroendeprocessen, man försöker flytta ifrån sina problem istället för att ta sig igenom vad det nu är man behöver ta sig igenom. Det är såklart inte bara beroendepersoner som gör detta.
Jag flyttade utomlands och skulle sluta dricka, ta tag i mitt liv och bli en lyckad människa en sväng Ibland känner jag fortfarande lockelsen, just för att jag skäms för en del sker jag gjort och känner att vissa behandlar mig som en icke-människa för att de vet att jag haft problem. Ibland dagdrömmer jag om att bo i en pytteliten skånsk by i ett pyttehus med halm tak, där ingen vet vem jag är så jag kan vara precis vem som helst.

 

[Eurydome]

Det kallades under min behandling för geografisk flykt och är väldigt vanligt att man gör som en del av beroendeprocessen, man försöker flytta ifrån sina problem istället för att ta sig igenom vad det nu är man behöver ta sig igenom. Det är såklart inte bara beroendepersoner som gör detta.
Jag flyttade utomlands och skulle sluta dricka, ta tag i mitt liv och bli en lyckad människa en sväng Ibland känner jag fortfarande lockelsen, just för att jag skäms för en del sker jag gjort och känner att vissa behandlar mig som en icke-människa för att de vet att jag haft problem. Ibland dagdrömmer jag om att bo i en pytteliten skånsk by i ett pyttehus med halm tak, där ingen vet vem jag är så jag kan vara precis vem som helst.

Behöver det vara dåligt? Framställdes det som något man skulle undvika?

 

[Ninnurur]

Behöver det vara dåligt? Framställdes det som något man skulle undvika?

Jag skulle tro att det inte är bra för det löser ändå inte problemet. Lite som att en person med fetma oftast inte blir lycklig när man gör en magop och blir smal, för det är inte i fettet som måendet sitter.

 

[pepp]

Det kallades under min behandling för geografisk flykt och är väldigt vanligt att man gör som en del av beroendeprocessen, man försöker flytta ifrån sina problem istället för att ta sig igenom vad det nu är man behöver ta sig igenom. Det är såklart inte bara beroendepersoner som gör detta.
Jag flyttade utomlands och skulle sluta dricka, ta tag i mitt liv och bli en lyckad människa en sväng Ibland känner jag fortfarande lockelsen, just för att jag skäms för en del sker jag gjort och känner att vissa behandlar mig som en icke-människa för att de vet att jag haft problem. Ibland dagdrömmer jag om att bo i en pytteliten skånsk by i ett pyttehus med halm tak, där ingen vet vem jag är så jag kan vara precis vem som helst.

Ja nåt sånt är det ju. Tror det har att göra med att jag inte är jättenöjd med relationerna jag har... men orkar liksom inte ta tag i dom pga konflikträdd. Istället drar jag mig bara undan.

Är lite less på staden. Alla känner verkligen alla. Jag stöter på min gamla tid för ofta på stan också, det rör inte om lika mycket i mig längre, men jag blir irriterad

 

[Valerianovna]

Behöver det vara dåligt? Framställdes det som något man skulle undvika?

Nej det är en beskrivning av något som är vanligt att alla möjliga människor tar till när något skaver och man vill ha lindring eller hur man ska säga. Oftast leder det inte till att problemet försvinner dock utan sånt tenderar ju att "flytta med".

 

[Hazel]

Ja nåt sånt är det ju. Tror det har att göra med att jag inte är jättenöjd med relationerna jag har... men orkar liksom inte ta tag i dom pga konflikträdd. Istället drar jag mig bara undan.

Är lite less på staden. Alla känner verkligen alla. Jag stöter på min gamla tid för ofta på stan också, det rör inte om lika mycket i mig längre, men jag blir irriterad

Jag har sedan jag flyttade hemifrån varit en sån som helt plötsligt blir aptrött på stället och inte står ut längre. Efter ett tag insåg jag att det rör sig i 5 års cykler ungefär, nu har jag bott i mitt hus i snart 6 år och kan säga att jag va rätt nervis när 5 år närmade sig, har inte känt samma känsla, jag älskar fortfarande mitt hus men jag har absolut haft samma funderingar.

Men jag måste också säga att för mig har varje flytt varit positiv, jag har hittat något bättre och liksom kommit fram till vad det är jag värderar i livet. Samtidigt vill jag ju inte flytta vart femte år i hela livet, man måste ta reda på vart känslorna kommer ifrån. Om man inte bara impulsflyttar utan plan tror jag ändå det kan va utvecklande

 

[Valerianovna]

Ja nåt sånt är det ju. Tror det har att göra med att jag inte är jättenöjd med relationerna jag har... men orkar liksom inte ta tag i dom pga konflikträdd. Istället drar jag mig bara undan.

Är lite less på staden. Alla känner verkligen alla. Jag stöter på min gamla tid för ofta på stan också, det rör inte om lika mycket i mig längre, men jag blir irriterad

Förstår absolut känslan! Det är ju inte så att det är fel att flytta i sig om man nu vill det, många har ju en del i bagaget av olika slag efter ett missbruk och ibland kan det vara svårt att gå vidare om man är kvar på samma gamla platser, med samma människor som förr. Det är till och med ganska vanligt att man flyttar längre fram i återhämtningen, så det behöver absolut inte vara negativt.
För min del tänker jag att en dag kommer jag flytta, men då kommer det vara ett väl genomtänkt beslut och inte en flykt

 

[Nahar]

@pepp Jag känner också ett sådant skav ibland. Aldrig haft beroendeproblem men ändå den här rastlösa känslan av att flytta bort och släppa allt. Vilket jag också gjort, men i begränsade perioder, och, framför allt när jag varit väldigt stabil och mått bra. Då kan det vara jättebra tror jag, att få utmana sig själv och hitta nya sätt att existera på nya platser.

Det löser dock inte dina rastlöshetsproblem så mycket. Gjorde aldrig det för mig i alla fall, även om det var utvecklande på andra sätt. Och något att ta med i beräkningen är att du i sådana fall måste vara redo att flytta ifrån ditt skyddsnät av familj och vänner, vilket kan vara bra att ha oavsett hur störiga de är.

 

[pepp]

@pepp Jag känner också ett sådant skav ibland. Aldrig haft beroendeproblem men ändå den här rastlösa känslan av att flytta bort och släppa allt. Vilket jag också gjort, men i begränsade perioder, och, framför allt när jag varit väldigt stabil och mått bra. Då kan det vara jättebra tror jag, att få utmana sig själv och hitta nya sätt att existera på nya platser.

Det löser dock inte dina rastlöshetsproblem så mycket. Gjorde aldrig det för mig i alla fall, även om det var utvecklande på andra sätt. Och något att ta med i beräkningen är att du i sådana fall måste vara redo att flytta ifrån ditt skyddsnät av familj och vänner, vilket kan vara bra att ha oavsett hur störiga de är.

Nä jag tror jag kommer känna samma känsla även om jag flyttar. Det sitter ju hos mig har haft såhär tidigare och vet ju att det går över... det är ju inte en jättekul känsla och kanske inte jättebra att jag drar mig undan, men men.

 

[Valerianovna]

Nä jag tror jag kommer känna samma känsla även om jag flyttar. Det sitter ju hos mig har haft såhär tidigare och vet ju att det går över... det är ju inte en jättekul känsla och kanske inte jättebra att jag drar mig undan, men men.

Jag vet inte hur du käner, men för mig var det lite en sorg i sigh att jobba igenom just biten att "det är såhär jag är", dvs. att den underliggande problematiken i mig finns kvar även om jag jobbar med den. Den är jag. Någonstans inom mig hade jag hoppats på ett botemedel, inte bara så jag skulle kunna ha ett normalt förhållande till alkohol, utan ett botemedel mot de andra jobbiga bitarna med mig också. Det var lite som att få domen "Fast i sig själv till döden" typ

 

[pepp]

Jag vet inte hur du käner, men för mig var det lite en sorg i sigh att jobba igenom just biten att "det är såhär jag är", dvs. att den underliggande problematiken i mig finns kvar även om jag jobbar med den. Den är jag. Någonstans inom mig hade jag hoppats på ett botemedel, inte bara så jag skulle kunna ha ett normalt förhållande till alkohol, utan ett botemedel mot de andra jobbiga bitarna med mig också. Det var lite som att få domen "Fast i sig själv till döden" typ

Jag är ändå rätt tillfreds med mig själv nu. Det var jag inte för ett halvår sen. Är som jag blev liksom

Det är nog mest min konflikträdsla som stör just nu, att jag går runt och bubblar och irriterar mig. Tidigare fick jag utlopp för det på fyllan då det brast och jag vräkte ur mig
Så det är absolut nåt att jobba på.

 

[pepp]

Jag är ändå rätt tillfreds med mig själv nu. Det var jag inte för ett halvår sen. Är som jag blev liksom

Det är nog mest min konflikträdsla som stör just nu, att jag går runt och bubblar och irriterar mig. Tidigare fick jag utlopp för det på fyllan då det brast och jag vräkte ur mig
Så det är absolut nåt att jobba på.

Samtidigt kan jag tycka det är småsaker jag stör mig på och det brukar lägga sig efter ett tag. Jag tänker att mitt störande är nåt som i grunden ligger hos mig.
Hoppas nån fattar hur jag menar förstår knappt alls vad jag skriver ibland.

 

[Amanda_F]

Samtidigt kan jag tycka det är småsaker jag stör mig på och det brukar lägga sig efter ett tag. Jag tänker att mitt störande är nåt som i grunden ligger hos mig.
Hoppas nån fattar hur jag menar förstår knappt alls vad jag skriver ibland.

Jag förstår precis. I de perioder jag är pigg och mår bra kan folk runt omkring mig bete sig illa utan att det rör mig. Det rinner av mig som vatten på en gås. Men om jag inte är på topp tar sig små irritationsmoment under huden på mig och växer…

 

[pepp]

Jag förstår precis. I de perioder jag är pigg och mår bra kan folk runt omkring mig bete sig illa utan att det rör mig. Det rinner av mig som vatten på en gås. Men om jag inte är på topp tar sig små irritationsmoment under huden på mig och växer…

Ja precis så.
Jag känner mig dock på topp, alltså jag mår så bra och har så mycket energi... så är förvånad att det dyker upp nu.

 

[Amanda_F]

Ja precis så.
Jag känner mig dock på topp, alltså jag mår så bra och har så mycket energi... så är förvånad att det dyker upp nu.

För mig är det samma. Som att det alltid ska vara ngt. Försöker kbt:a mig ut sånt. Säga till mig själv att det bara är en känsla och andras reaktioner står för dem. Jag ansvarar för att vara sann mot mig själv och mina egna reaktioner. Men lätt är det inte.

 

[pepp]

För mig är det samma. Som att det alltid ska vara ngt. Försöker kbt:a mig ut sånt. Säga till mig själv att det bara är en känsla och andras reaktioner står för dem. Jag ansvarar för att vara sann mot mig själv och mina egna reaktioner. Men lätt är det inte.

Ja jag känner nog att det har börjat lätta lite. För mig hjälper det att vräka ur mig en del här!

 

[pepp]

För övrigt bjuden på fest på lördag. Men känner verkligen inte för att gå så har tackat nej
Måste verkligen välja mina fester ordentligt nuförtiden.

 

[pepp]

Idag hade vi stormöte! Jag, arbetsgivaren, terapeuten, läkaren och sjuksköterskan.
Det var bara lovord och läkaren sa att jag var speciell. Det värmde nåt enormt!

Jag visade dom min före/efterbild. Min terapeut blev rörd av att se den

Vi bestämde att jag fortsätter med antabus över sommaren också.