Kaoset del 2

Kommer troligen radera även denna.
Bara skönt att skriva av sig!

Veckan har varit kaos, har druckit under veckan på vardagar, inte okej.

Igår så hade vi försenad födelsedagsmiddag för mig plus en vän som fyller år..

Blev pruttfull, gick hem.
Sen kom två vänner förbi och vi drog ut på krogen.
Hånglade med säkert 5 personer och tog hem en 22 åring.

Jag fattar ju själv hur destruktivt detta är.
Har lite kontakt med S som jag dejtade förra året, ang AAmöte.
Han ska dit ikväll, jag har dock druckit och känner mig jävligt skör.
 

Roade mig med att göra en jämförelse. Första bilden är jag brutalt jäkla bakis en vardag på jobbet för några år sen, andra bilden är idag :D 😂
IMG_20220514_133654.webp
 
Så kul kväll igår!

Vi for ut ganska tidigt då vi skulle bowla (jag vann!) efter det drällde vi runt lite, konstaterade att vi inte längre känner nån person på det utestället.
Gick vidare till ett annat med högre medelålder, dansade lite. Jag stannade inte så länge utan gick hem :D

Ska jag gå ut så får det bli på ställen med aktiviteter, eller där man kan sitta och prata utan att behöva skrika!
Är lite mosig idag, jag är inte riktigt van att vara vaken till 01 :laugh:

Är jättenöjd med hela kvällen iallafall 😊
 
Min närmaste kollega sa idag att förut när han frågade hur helgerna varit, så hade dom oftast varit dåliga.
Nu svarar jag i princip alltid att dom varit bra :) så det sa han att jag skulle ta åt mig av!

Sen fick jag massor av beröm från en som var ny, att hon aldrig hade varit på en renare arbetsplats :D blev jätteglad! Kul att ens slit verkligen syns.
 
Inte jättebra känsla efter kvinnomötet igår. Eller jag tycker dom är väldigt mysiga och så. Men alla är så vältaliga och kan sitta och prata en kvart om tankar och sig själva.

Jag är verkligen inte en sån person, jag gillar att lyssna och betrakta. Och jag vet att jag inte måste dela med mig, men det blir som en liten osynlig press när alla andra gör det...
Bleh.
 
Inte jättebra känsla efter kvinnomötet igår. Eller jag tycker dom är väldigt mysiga och så. Men alla är så vältaliga och kan sitta och prata en kvart om tankar och sig själva.

Jag är verkligen inte en sån person, jag gillar att lyssna och betrakta. Och jag vet att jag inte måste dela med mig, men det blir som en liten osynlig press när alla andra gör det...
Bleh.

Jag känner verkligen igen mig i dina ord, och kunde sitta och lyssna på andras välformulerade resonemang och tankar som bara verkade rulla ut helt utan ansträgning. Men så brukade jag påminna mig, och nu dig, att det är ingen tävlig eller något test du skall prestera för. Kanske har de tränat mycket och hittar orden lättare för det, men så är vi alla olika också. Vissa människor är extremt välformulerade i tanken men kan ha svårt att få ihop det i några få meningar utåt, och det är inte per automatik sämre, eller gör det mindre värt att försöka, om man så vill. Du är ju där för din skull. Ibland är det bra att utmana sig att göra sånt som är svårt eller kanske lite skrämmande, men det får inte bli på bekostnad av din självkänsla utan våga sätt dina behov först och utmana den här uppfattningen om att dela bra är = bra/rätt/åtråvärt medan motsatsen då skulle vara, vad, dåligt/fel/pinsamt?
Kanske är just den här känslan du har nu något värt att titta på, som återfallsprevention?
 
Du är ju där för din skull. Ibland är det bra att utmana sig att göra sånt som är svårt eller kanske lite skrämmande, men det får inte bli på bekostnad av din självkänsla utan våga sätt dina behov först och utmana den här uppfattningen om att dela bra är = bra/rätt/åtråvärt medan motsatsen då skulle vara, vad, dåligt/fel/pinsamt?
Kanske är just den här känslan du har nu något värt att titta på, som återfallsprevention?

Jag gillar ju att utmana mig själv och har ju blivit bättre på det :) det påverkar inte min självkänsla så mycket, det är mer ett konstaterande att jag är mer olik de andra i gruppen.
Det är inget jag går och grubblar på, och jag är inte nervös inför mötena utan ser ändå fram emot dom.
 
Jag gillar ju att utmana mig själv och har ju blivit bättre på det :) det påverkar inte min självkänsla så mycket, det är mer ett konstaterande att jag är mer olik de andra i gruppen.
Det är inget jag går och grubblar på, och jag är inte nervös inför mötena utan ser ändå fram emot dom.
Vi är ju alla olika. Jag skulle väldigt gärna bli bättre på att våga ta plats i grupp sådär avslappnat som vissa gör. Men jag ÄR inte sådan. Det är inte bara att jag tycker att det är obehagligt att prata inför en grupp människor, utan det är också att jag behöver mer tid att tänka över vad jag ska säga och hur jag ska formulera mig. Jag har accepterat att jag gör mig bättre i skrift, helt enkelt :D ! När man skriver har man möjlighet att radera, ändra, omformulera tills man får sagt precis det man vill säga. Det klarar jag inte "live" framför en grupp människor. Då sitter jag mest tyst istället och - som du - lyssnar och betraktar. Jag vet att det ibland ger sken av att man är ointresserad/oengagerad. Trots att det i mitt fall oftast är tvärtom.....
 
Vi är ju alla olika. Jag skulle väldigt gärna bli bättre på att våga ta plats i grupp sådär avslappnat som vissa gör. Men jag ÄR inte sådan. Det är inte bara att jag tycker att det är obehagligt att prata inför en grupp människor, utan det är också att jag behöver mer tid att tänka över vad jag ska säga och hur jag ska formulera mig. Jag har accepterat att jag gör mig bättre i skrift, helt enkelt :D ! När man skriver har man möjlighet att radera, ändra, omformulera tills man får sagt precis det man vill säga. Det klarar jag inte "live" framför en grupp människor. Då sitter jag mest tyst istället och - som du - lyssnar och betraktar. Jag vet att det ibland ger sken av att man är ointresserad/oengagerad. Trots att det i mitt fall oftast är tvärtom.....

Precis sådär!!
Skönt att jag inte är ensam 😊
 
Var visst sista mötet med terapeuten idag :D nu kommer jag ta antabus själv varje fredag samt på kvinnomötena på tisdagar.
Avstämningsmöte den 8 juni så ska klura på antabus tills dess, kommer eventuellt ta den över sommaren också, better safe than sorry.

Tack till alla ni bukefalister för all pepp, ni är en stor del till att jag faktiskt vågade ta steget :heartera ord har verkligen betytt mycket.

Terapeuten frågade om jag kände igen den här känslan av att må så bra. Men det gör jag inte, sen har jag svårt att minnas tidigare år (tyvärr) men är verkligen inte bekant med känslan.
Den är helt sjuk, nästan euforisk.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp