Kaoset del 2

Kommer troligen radera även denna.
Bara skönt att skriva av sig!

Veckan har varit kaos, har druckit under veckan på vardagar, inte okej.

Igår så hade vi försenad födelsedagsmiddag för mig plus en vän som fyller år..

Blev pruttfull, gick hem.
Sen kom två vänner förbi och vi drog ut på krogen.
Hånglade med säkert 5 personer och tog hem en 22 åring.

Jag fattar ju själv hur destruktivt detta är.
Har lite kontakt med S som jag dejtade förra året, ang AAmöte.
Han ska dit ikväll, jag har dock druckit och känner mig jävligt skör.
 

Jag blir irriterad...
Skickade bild på "beviset" och då svarade hon:
"Så skönt😊 Men vi är oroliga det måste du förstå. Du har ljugit så mycket för oss förr så klart vi blir oroliga"

Det hon inte tänker på är att du förstår det hon säger mycket väl utan att hon påminner dig. Det sista du behöver är mer skuldbeläggning just nu, det tar tid att bli frisk igen och du behöver få din tid att göra det du måste för att leva nyktert. Det förflutna är det förflutna och går inte att ändra på hur mycket man än vill. Det ska heller inte vara upp till dig att ansvara för hennes känslor av oro och harm, och er relation funkar inte så att du har något skuldkonto som kan fyllas med ord och bevis och så är allt bra igen. It takes two to tango, och att göra bot tar tid. Tror du att du orkar säga till henne att du inte orkar ställas mot väggen just nu!? Att hon får välja att ge dig en chans så att du kan visa henne att du gör det du behöver nu, inte genom att du ska rapportera till henne, utan att du kommer när du lovat och gör det du ska, men i övrigt ger hon dig space, och om hon inte kan det kanske ni ska minimera den kontakt ni har så mycket det går tills hon känner att hon kan ge er relation en chans igen?
 
Det hon inte tänker på är att du förstår det hon säger mycket väl utan att hon påminner dig. Det sista du behöver är mer skuldbeläggning just nu, det tar tid att bli frisk igen och du behöver få din tid att göra det du måste för att leva nyktert. Det förflutna är det förflutna och går inte att ändra på hur mycket man än vill. Det ska heller inte vara upp till dig att ansvara för hennes känslor av oro och harm, och er relation funkar inte så att du har något skuldkonto som kan fyllas med ord och bevis och så är allt bra igen. It takes two to tango, och att göra bot tar tid. Tror du att du orkar säga till henne att du inte orkar ställas mot väggen just nu!? Att hon får välja att ge dig en chans så att du kan visa henne att du gör det du behöver nu, inte genom att du ska rapportera till henne, utan att du kommer när du lovat och gör det du ska, men i övrigt ger hon dig space, och om hon inte kan det kanske ni ska minimera den kontakt ni har så mycket det går tills hon känner att hon kan ge er relation en chans igen?

Jag tror jag pallar att ta upp det, imorgon lämnar hon av vovven så skulle kunna ta det då... ska skriva ner det du skrivit här och försöka ta det så 😊
 
Jag tror jag pallar att ta upp det, imorgon lämnar hon av vovven så skulle kunna ta det då... ska skriva ner det du skrivit här och försöka ta det så 😊
Kanon, våga sätta dig själv i främsta rummet. :)
Jag minns från min tid i behandling att det bland oss fanns lite av en hets/förhastad vilja att gottgöra omgivningen och typ hela världen för att vi varit så skadliga för vår omgivning, vi skulle be om ursäkt till alla vi sårat och göra bot för allt dåligt vi gjort, bli bättre människor och räta upp våra liv, förverkliga drömmar, och allt detta skulle göras denna vecka eller helst nu direkt.
Men om man rusar rakt på det för tidigt är det lätt att gå över sina egna gränser och ta av reserver man inte har, vilket slår tillbaka negativt varje gång. När du är dig själv nog kan du också vara en god människa för andra, inte kompromisslöst eller gränslöst utan sunt och balanserat. Som missbrukande är man van att gå över sina egna och alla andras gränser, och det tar lite tid att komma tillbaka till ruta 1. Många beroende jag träffat, inklusive mig själv, har svårt att säga nej, sätta stopp, vill finnas där för andra, är "givers" som man så passande kallar det på engelska, och måste därför träna på att inte ge mer än man har i sig. Jag har fått det intrycket av dig också, att du är osjälvisk till den grad att du låter andra gå över dina gränser.
 
Kanon, våga sätta dig själv i främsta rummet. :)
Jag minns från min tid i behandling att det bland oss fanns lite av en hets/förhastad vilja att gottgöra omgivningen och typ hela världen för att vi varit så skadliga för vår omgivning, vi skulle be om ursäkt till alla vi sårat och göra bot för allt dåligt vi gjort, bli bättre människor och räta upp våra liv, förverkliga drömmar, och allt detta skulle göras denna vecka eller helst nu direkt.
Men om man rusar rakt på det för tidigt är det lätt att gå över sina egna gränser och ta av reserver man inte har, vilket slår tillbaka negativt varje gång. När du är dig själv nog kan du också vara en god människa för andra, inte kompromisslöst eller gränslöst utan sunt och balanserat. Som missbrukande är man van att gå över sina egna och alla andras gränser, och det tar lite tid att komma tillbaka till ruta 1. Många beroende jag träffat, inklusive mig själv, har svårt att säga nej, sätta stopp, vill finnas där för andra, är "givers" som man så passande kallar det på engelska, och måste därför träna på att inte ge mer än man har i sig. Jag har fått det intrycket av dig också, att du är osjälvisk till den grad att du låter andra gå över dina gränser.

Du har fått rätt intryck! Det har blivit bättre dock.
När mamma frågade vad jag skulle nyår och jag svarade ingenting så var hon snabb med att tycka att jag skulle äta där.
I ett svagt ögonblick sa jag ja.

Men ju mer jag funderade så kände jag bara att nej, jag vill faktiskt vara hemma. Inte vara där bara för deras skull (trivs ju som tidigare sagt inte jättebra i mitt barndomshem eller i mina föräldrars sällskap)
 
Du har fått rätt intryck! Det har blivit bättre dock.
När mamma frågade vad jag skulle nyår och jag svarade ingenting så var hon snabb med att tycka att jag skulle äta där.
I ett svagt ögonblick sa jag ja.

Men ju mer jag funderade så kände jag bara att nej, jag vill faktiskt vara hemma. Inte vara där bara för deras skull (trivs ju som tidigare sagt inte jättebra i mitt barndomshem eller i mina föräldrars sällskap)

Ingen blev ju proffs på en dag utan man får öva upp Nej-muskeln. Vet inte om du har det likadant men ibland brukade jag säga ja till att hjälpa till eller göra saker innan jag ens känt efter vad jag ville, men ofta när jag tänkte efter så grämde det mig att jag redan sagt ja för man vill ju inte vara den som backar ur heller.

Känner du så inför nyår så säg det till dem, och försök vara så rak och ärlig med varför som möjligt. Jag körde med "Nej, jag har ingen ork till det" eller liknande länge. Det kan vara sant utan att man behöver dra upp varför man inte orkar alla gånger. Att vara hemma och mysa till det lite extra kan ju vara superfint dessutom :)
 
Ingen blev ju proffs på en dag utan man får öva upp Nej-muskeln. Vet inte om du har det likadant men ibland brukade jag säga ja till att hjälpa till eller göra saker innan jag ens känt efter vad jag ville, men ofta när jag tänkte efter så grämde det mig att jag redan sagt ja för man vill ju inte vara den som backar ur heller.

Känner du så inför nyår så säg det till dem, och försök vara så rak och ärlig med varför som möjligt. Jag körde med "Nej, jag har ingen ork till det" eller liknande länge. Det kan vara sant utan att man behöver dra upp varför man inte orkar alla gånger. Att vara hemma och mysa till det lite extra kan ju vara superfint dessutom :)

Jo, exakt så. Och sen har jag ibland backat ur, och då haft dåligt samvete över det...

Jag sa till mamma att jag bara kände för att vara hemma, att nyår är ingen speciell dag för mig (hon ringde alltså upp mig efter att jag skickat sms:et, och jag hörde på hennes röst att hon blev besviken) att jag hellre bara är hemma och ser film/serier.
 
Jo, exakt så. Och sen har jag ibland backat ur, och då haft dåligt samvete över det...

Jag sa till mamma att jag bara kände för att vara hemma, att nyår är ingen speciell dag för mig (hon ringde alltså upp mig efter att jag skickat sms:et, och jag hörde på hennes röst att hon blev besviken) att jag hellre bara är hemma och ser film/serier.
... och hänga på Buke med resten av oss som känner lite detsamma förstås! :)
 
❤ Jag har lite svårt att inse det själv, terapeuten säger det också... Jag är mer i stadiet "har jag verkligen problem, när det gått såhär enkelt att bli nykter" :grin:

Men tack!
Du gör ett enormt jobb och du har verkligen anledning att vara stolt över dig själv! Och jag tycker nog din hjärna lurar dig lite i det här stadiet - processen att bli nykter har ju inte startat för en månad sen utan för lång tid sen, när du första gången började formulera tanken i huvudet att drickandet kanske inte var helt under kontroll. Det har inte varit, och kommer inte heller fortsättningsvis vara, enkelt, men du gör det ändå. Skitstarkt, och jag tror att du inspirerar många med din ärliga berättelse.
 
Du gör ett enormt jobb och du har verkligen anledning att vara stolt över dig själv! Och jag tycker nog din hjärna lurar dig lite i det här stadiet - processen att bli nykter har ju inte startat för en månad sen utan för lång tid sen, när du första gången började formulera tanken i huvudet att drickandet kanske inte var helt under kontroll. Det har inte varit, och kommer inte heller fortsättningsvis vara, enkelt, men du gör det ändå. Skitstarkt, och jag tror att du inspirerar många med din ärliga berättelse.

Det har du rätt i. Hjärnan gör väl lite allt möjligt för att lura en, fuck den :D

Jag hoppas att jag kan inspirera och hjälpa andra ❤
 
Det är inte en väg som är den rätta, och krogiga så det förslår är de alla. Du kommer så småningom att hitta din väg.

En kurskamrat berättade om sin väg. Han hade inte lyckats förens han tog allt på en gång, cigaretter och snus, kaffe och the samt spriten rätt av. Han hade upptäckt att han kunde börja med kaffe efter snusen och ville ha en cigg på det och sen ville det gärna bli en virre. Han pratade mycket om det, att hitta sin egen väg och vad som triggar i vardagen och hur han skulle hantera det. Bygga sin verktygslåda.

Förhoppningsvis kommer du få bra hjälp med allt sådant såsmåningom. Lätt blir det inte, men går gör det, nåt annat får man inte tro.
 
Det är inte en väg som är den rätta, och krogiga så det förslår är de alla. Du kommer så småningom att hitta din väg.

En kurskamrat berättade om sin väg. Han hade inte lyckats förens han tog allt på en gång, cigaretter och snus, kaffe och the samt spriten rätt av. Han hade upptäckt att han kunde börja med kaffe efter snusen och ville ha en cigg på det och sen ville det gärna bli en virre. Han pratade mycket om det, att hitta sin egen väg och vad som triggar i vardagen och hur han skulle hantera det. Bygga sin verktygslåda.

Förhoppningsvis kommer du få bra hjälp med allt sådant såsmåningom. Lätt blir det inte, men går gör det, nåt annat får man inte tro.

Jo, det är nån form av verktygslåda jag håller på bygga upp med hjälp av terapeuten nu.
Terapisamtalen blir bara svårare och svårare tycker jag :D
 
En sak som stör mig med den här förändringen är att jag gått upp i vikt.
Det är väl en piss i rymden, eftersom de övriga hälsofördelarna är fler, men känner mig inte bekväm med detta hoppas det planar ut snart...

Detta har inte gått så bra :D jag väger mer än nånsin nu... ska styra upp maten (dvs mängderna SNASK) jag äter framöver.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Föräldrar till barn som rider
  • Bildtråd
  • Dressyrsnack 17

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp