Känslor

[Problematisk]

Fråga till er som har bra kontakt med era känslor: hur GÖR man?

Jag har insett att jag är helt värdelös på känslor. Jag känner dem sällan, är dålig på att identifiera dem, och sämre än sämst på att uttrycka dem!
Jag VILL såklart varken vara eller uppfattas som en känslolös zombie, men jag vet inte hur man GÖR!

Hjälp!

 

[vallhund]

Funderat på psykoterapi?

 

[Problematisk]

Funderat på psykoterapi?

Jodå, gått regelbundet sedan flera år tillbaka, men fokuset ligger inte (bara) på känslor där.

 

[One.Gibbis]

Hitta någon som är bra på känslor, prata och diskutera med dem och se om det ger något. Sen förespråkar jag att analysera sig själv, att sitta en stund och notera vilka känslor som dyker upp (eller att stanna upp och reflektera mer under loppet av en vanlig dag)

 

[tgd]

Är du strressad? Genom att komma ner i varv kommer man också lättare i kontakt med sina känslor.

 

[Problematisk]

Hitta någon som är bra på känslor, prata och diskutera med dem och se om det ger något. Sen förespråkar jag att analysera sig själv, att sitta en stund och notera vilka känslor som dyker upp (eller att stanna upp och reflektera mer under loppet av en vanlig dag)

Var hittar jag nån sån? Jag har knappt någon bekantskapskrets alls, typ en vän och ett fåtal familjemedlemmar. Så jag har inte direkt många att välja på

 

[Problematisk]

Är du strressad? Genom att komma ner i varv kommer man också lättare i kontakt med sina känslor.

Njae, inte särskilt tror jag, men visst, alla kan väl stressa ner ännu lite mer. Men jag tror inte det är stress som är orsaken för mig.

 

[One.Gibbis]

Var hittar jag nån sån? Jag har knappt någon bekantskapskrets alls, typ en vän och ett fåtal familjemedlemmar. Så jag har inte direkt många att välja på

Tjaa, om du inte har någon i din befintliga vänskapskrets får du ju bygga ut. Det tar tid, men det lönar sig. Jag ställer gärna upp, bollar ofta tankar med folk och tycker om att analysera. Nu är inte jag någon expert, men jag håller på med lite samma sak. Du får gärna skicka PM.

Annars, om du tror din vän skulle gå att prata med, prova det? Eller familjemedlemmar för den delen. Många gånger kan det bara krävas nån som tar sig tid att lyssna

 

[Problematisk]

Tjaa, om du inte har någon i din befintliga vänskapskrets får du ju bygga ut. Det tar tid, men det lönar sig. Jag ställer gärna upp, bollar ofta tankar med folk och tycker om att analysera. Nu är inte jag någon expert, men jag håller på med lite samma sak. Du får gärna skicka PM.

Annars, om du tror din vän skulle gå att prata med, prova det? Eller familjemedlemmar för den delen. Många gånger kan det bara krävas nån som tar sig tid att lyssna

Fast bygga ut hurdå? Jag har liksom ingen plattform för det.

Min vän är nog ingen att prata känslor med. Skulle tro att han är ungefär lika lost där som jag är, eller inte mycket bättre iallafall. Familjemedlemmar är tyvärr uteslutet.

 

[vallhund]

Mansgrupper?

 

[Problematisk]

Mansgrupper?

I egenskap av tjej skulle jag nog inte passa in så bra där

 

[One.Gibbis]

Fast bygga ut hurdå? Jag har liksom ingen plattform för det.

Min vän är nog ingen att prata känslor med. Skulle tro att han är ungefär lika lost där som jag är, eller inte mycket bättre iallafall. Familjemedlemmar är tyvärr uteslutet.

Synd

Prova ta kontakt med folk som du tycker är trevliga. På jobbet, på någon aktivitet, puben eller wherever. Alternativt: var så öppen du kan över nya möjligheter att träffa folk. Ingen quick fix direkt, men förhoppningsvis leder det till goda relationer som håller i längden!

 

[cassiopeja]

För min egen del har jag övat, övat och övat... Först när jag var mycket yngre iakttog jag andra människor och studerade hur de reagerade i olika situationer och vad man "borde" ha för känslor, och så har jag försökt agera lite likadant för att inte sticka ut alldeles för mycket.

Men på äldre dar har jag istället börjat öva på att lyssna inåt. Först måste jag öva på att verkligen bara stanna upp och lyssna, och där har jag haft stor hjälp av meditation. Jag kunde inte stanna upp överhuvudtaget utan var ständigt otålig och på väg nånstans med ständigt tjattrande tankar i skallen, så jag behövde öva ganska mycket på att bara få tyst på dem för att lämna plats till att bara vara stilla och lyssna.

Jag kunde inte känna inåt varken fysiskt eller psykiskt när jag började. "Känn hur det känns i tårna" sa en mindfulnesstränare jag gick hos, och jag såg ut såhär: och svarade "jag har inte ont i mina tår så hur sjutton skulle jag kunna känna dem??" En annan av deltagarna beskrev hur hon kände värmen i tårna, hur hon kände blodet pulsera, hur hon kunde känna känslan av hur den ena tån låg emot den andra tån och liksom själva texturen av tåns kött på något sätt... För mig lät det som väääldigt spejsat!.... Men efter att ha försökt och övat, övat, övat så kan jag nu känna mina tår - även om det inte gör ont i dem. Och genom att öva upp att lyssna på min kropp så kunde jag sedan fortsätta att öva upp att lyssna till mina känslor.

För mig har det handlat mycket om att lära mig själva tekniken "att stanna upp och lyssna". När jag har lärt mig den så har jag kunnat stanna upp och lyssna inåt och känna efter, och så småningom även registrerat hur mina känslor känns. Och om jag väl har känt en känsla så har jag försökt att stanna kvar i den och "känna efter" riktigt ordentligt hur den känns - var sitter den i kroppen, hur känns den, hur reagerar jag på den, mm, mm.

Nästa steg är att börja lära sig hur man ska uttrycka känslorna, men det törs jag inte ge mig in på för jag är inte riktigt där än... Att bara komma till dit jag är nu har tagit ÅR för mig.

 

[Singoalla]

Fråga till er som har bra kontakt med era känslor: hur GÖR man?

Jag har insett att jag är helt värdelös på känslor. Jag känner dem sällan, är dålig på att identifiera dem, och sämre än sämst på att uttrycka dem!
Jag VILL såklart varken vara eller uppfattas som en känslolös zombie, men jag vet inte hur man GÖR!

Hjälp!

Jag tror att det är svårt att bestämma sig med att få kontakt med sina känslor överlag. Det är nog bättre att försöka identifiera någon situation där du anser att din brist av känslor är problematisk, och börja nysta i den specifika situationen. Har du ingen nära vän att bolla med så finns alltid vi här Börjar man prata om faktiska situationer så tror jag att det är enklare att få ett helhetsgrepp också.

 

[em-pirre]

Äter du någon psykofarmaka?

 

[Petruska]

Äter du någon psykofarmaka?

Jag har betydligt bättre kontakt med mina känslor då jag medicinerar med ssri, än då jag inte gör det. Det har ju, i mitt fall, helt enkelt att göra med att ssri minskar ångestnivån och då får vanliga känslor en chans.

 

[em-pirre]

Jag har betydligt bättre kontakt med mina känslor då jag medicinerar med ssri, än då jag inte gör det. Det har ju, i mitt fall, helt enkelt att göra med att ssri minskar ångestnivån och då får vanliga känslor en chans.

Ja det beror på typ av psykofarmaka. Det är inte helt ovanligt att man kan bli rätt avtrubbad av båda typer.

 

[Sezziyanen]

Njae, inte särskilt tror jag, men visst, alla kan väl stressa ner ännu lite mer. Men jag tror inte det är stress som är orsaken för mig.

Stress är inte enbart "vara uppe i varv". Det kan man vara utan att vara särskilt stressad, eller vice versa.

En fråga.. om vi struntar för en sekund i vilka känslor du känner eller hur du uttrycker dem:

Ponera att du kände en massa saker, negativt eller positivt, känner du nån blockering för att prata öppet med folk? Dvs, upplever du att du kan säga vad som helst till en annan person angående hur du känner? Hur öppen skulle du kunna vara? Jag menar nu inte hur bra du kan uttrycka dig, snarare om du vågar säga exakt vad du känner/tänker om du skulle vilja göra det.

 

[Problematisk]

Ska läsa alla svar lite noggrannare sen när jag är hemma, men svarar lite snabbt på det här bara nu

Äter du någon psykofarmaka?

Äter cymbalta, lamotrigin och buspiron, och nåt mer vid behov mot ångest. Men vad jag kan läsa på fass har ingen av dem något sånt i biverkningarna.
Men när jag tänker efter tror jag att jag alltid haft svårt med känslorna

 

[Mabuse]

Fråga till er som har bra kontakt med era känslor: hur GÖR man?

Jag har insett att jag är helt värdelös på känslor. Jag känner dem sällan, är dålig på att identifiera dem, och sämre än sämst på att uttrycka dem!
Jag VILL såklart varken vara eller uppfattas som en känslolös zombie, men jag vet inte hur man GÖR!

Hjälp!

Gör? De bara kommer. Om jag blir överraskad av en känsla eller är osäker på vad det är för känsla, så funderar jag helt enkelt på det tills jag har rett ut det.

Du kanske inte är så känslosam, helt enkelt?

Jag är extrem känslomänniska, och undrar mer hur folk gör för att inte känna så mycket.