L
Lyga
Jag har nått en gräns med min häst då jag tror att han har något slags mentalt problem.
Jag köpte min häst när han var 2 år, han är ett Svenskt Halvblod och är uppfödd på nappflaska. I början var det lite problem med att han inte kunde riktigt skilja på människa och häst i sitt beteende, han var även en hängiven krubbitare och livrädd för andra hästar.
Inridningen gick dock som en dans, jag har än idag aldrig ramlat av honom, och han slutade att krubbita efter ett par-tre år. Han började även att funka ok i flocken på ca 10 hästar.
Jag red honom sedan mycket försiktigt under många år och började så smått träna honom i hoppning vilket han lärde sig att älska över allt annat. Han blev mer och mer framåt, piggare och starkare att rida och jag tävlade honom litegrann både i distansritt, fälttävlan och banhoppning. Det var aldrig några problem att ”visa vem som bestämde” trots att han var stark var han relativt lydig och snäll. Jag hade ett par medryttare åt honom ett tag och det var inga problem.
Men så de senaste 3-4 åren har något hänt med honom. Han blir helt blockerad, ibland nästa galen när jag rider. Som idag t.e.x. så skrittade jag ut en sväng i skogen. Han var pigg men lugn och vi klev på bra mellan träden. Men så när jag kommer till en viss punkt så känner jag hur det ”knäpper till” i honom och han drar till sig tyglarna och kastar sig hejdlöst iväg, helt utan anledning. Jag samlar kvickt ihop honom, gör halt och försöker tala lugnt och lugnande. Han står inte still utan sparkar som en galning med frambenen i marken, backar ner i diken och på trädstammar, svänger runt med bakdelen och småstegrar sig. Jag låter honom inte gå framåt, utan sitter bara där och väntar ut honom tills han slutar. När han till slut står still, det kan ta mellan 5-10 minuter, så släpper jag försiktigt på tyglarna och då gör han om hela proceduren igen. Så där kan vi hålla på i timmar, han lyssnar inte alls utan blir helt blockerad. Och jag förstår inte varför. Jag har provat att driva fram honom istället för att göra halt när han störtar iväg, jag kan samla upp honom och få honom att sakta ner, men då taktar han bara, småstudsar och liksom hoppar fram. Jag har provat att sitta av honom, klia honom under manen som han älskar när vi är i stallet, tala lugnande och försöka lugna ner honom. Då stirrar han bara med vild blick bort i fjärran och bara står och skakar i hela kroppen. Det finns ingen kontakt alls.
Jag har vänt och vritt på migsjälv för att se om jag själv ändrat mitt sätt att rida, men kan inte hitta något fel, inte heller kan mina tränare det. Han har naturligtvis kollats av både veterinär och tandläkare, men de kan inte heller hitta något. För något år sedan ställde jag av honom över sommaren i 4 månader så att han bara skulle få vila och vara häst ute. Jag har tränat honom mycket från marken, både i NH, tömkörning, longering och löshoppning. Jag vet inte mer vad jag kan göra, jag känner mig helt desperat och jag är inte den som ger upp lätt eller får slut på idéer. Jag har haft min häst i 14år och älskar honom, men kan helt klart inte ha något roligt med honom längre.
Finns det någon som har varit med om något liknande?
Eller kanske kan ge mig ett tips på vad jag ska göra?
Jag är så ledsen för detta, hela mitt liv känns förstört.
Jag köpte min häst när han var 2 år, han är ett Svenskt Halvblod och är uppfödd på nappflaska. I början var det lite problem med att han inte kunde riktigt skilja på människa och häst i sitt beteende, han var även en hängiven krubbitare och livrädd för andra hästar.
Inridningen gick dock som en dans, jag har än idag aldrig ramlat av honom, och han slutade att krubbita efter ett par-tre år. Han började även att funka ok i flocken på ca 10 hästar.
Jag red honom sedan mycket försiktigt under många år och började så smått träna honom i hoppning vilket han lärde sig att älska över allt annat. Han blev mer och mer framåt, piggare och starkare att rida och jag tävlade honom litegrann både i distansritt, fälttävlan och banhoppning. Det var aldrig några problem att ”visa vem som bestämde” trots att han var stark var han relativt lydig och snäll. Jag hade ett par medryttare åt honom ett tag och det var inga problem.
Men så de senaste 3-4 åren har något hänt med honom. Han blir helt blockerad, ibland nästa galen när jag rider. Som idag t.e.x. så skrittade jag ut en sväng i skogen. Han var pigg men lugn och vi klev på bra mellan träden. Men så när jag kommer till en viss punkt så känner jag hur det ”knäpper till” i honom och han drar till sig tyglarna och kastar sig hejdlöst iväg, helt utan anledning. Jag samlar kvickt ihop honom, gör halt och försöker tala lugnt och lugnande. Han står inte still utan sparkar som en galning med frambenen i marken, backar ner i diken och på trädstammar, svänger runt med bakdelen och småstegrar sig. Jag låter honom inte gå framåt, utan sitter bara där och väntar ut honom tills han slutar. När han till slut står still, det kan ta mellan 5-10 minuter, så släpper jag försiktigt på tyglarna och då gör han om hela proceduren igen. Så där kan vi hålla på i timmar, han lyssnar inte alls utan blir helt blockerad. Och jag förstår inte varför. Jag har provat att driva fram honom istället för att göra halt när han störtar iväg, jag kan samla upp honom och få honom att sakta ner, men då taktar han bara, småstudsar och liksom hoppar fram. Jag har provat att sitta av honom, klia honom under manen som han älskar när vi är i stallet, tala lugnande och försöka lugna ner honom. Då stirrar han bara med vild blick bort i fjärran och bara står och skakar i hela kroppen. Det finns ingen kontakt alls.
Jag har vänt och vritt på migsjälv för att se om jag själv ändrat mitt sätt att rida, men kan inte hitta något fel, inte heller kan mina tränare det. Han har naturligtvis kollats av både veterinär och tandläkare, men de kan inte heller hitta något. För något år sedan ställde jag av honom över sommaren i 4 månader så att han bara skulle få vila och vara häst ute. Jag har tränat honom mycket från marken, både i NH, tömkörning, longering och löshoppning. Jag vet inte mer vad jag kan göra, jag känner mig helt desperat och jag är inte den som ger upp lätt eller får slut på idéer. Jag har haft min häst i 14år och älskar honom, men kan helt klart inte ha något roligt med honom längre.
Finns det någon som har varit med om något liknande?
Eller kanske kan ge mig ett tips på vad jag ska göra?
Jag är så ledsen för detta, hela mitt liv känns förstört.