E
eiwo
Min häst har alltid varit lite speciell, han tycker inte om när det är mycket folk och spring omkring honom, har är sur och vrång runt maten och det är inte alla människor han kommer överens med. Jag har många gånger hört honom beskrivas som en elak ponny, men det är han faktiskt inte. Jag har aldrig haft några problem att hantera honom, när vi är själva i stallet han och jag står han med öronen framåt och är positiv. Han har aldrig varit särskilt gosig av sej, men han har inte varit sur mot mej heller och har låtit mej hitta på de mest konstiga saker med honom.
Kommer det däremot någon han inte gillar ligger öronen slickade bakåt och om han är i boxen och personen han inte gillar kommer fram mot honom kan han 'hota', liksom 'skutta' lite, ungefär som jag sett hingstar göra när de ska 'utmana' till fight. Personer han inte gillar har dock aldrig haft några problem att hantera honom, av och på med täcken, visitering, borstning och liknande har alltid gått bra, även om han kan se lite butter ut.
Han är också lite speciell med andra hästar, och då speciellt med skimlar. Han har träffat två stycken, och båda har han attackerat med mord i sinnet. Den första hoppade han på under en ridtur, den andra gick han i samma hage som i en vecka innan han helt plötsligt hoppade på honom.
Saken är den att denna herre nu är surare än någonsin. Han är sur när han står på gången, även när vi är ensamma, han har sparkat mej (aldrig hänt förut) och i går 'hotade' han mej i hagen, likadant som han kan göra i boxen när 'fel' personer kommer för nära. Det första som slog mej är att han kan ha ont någonstans, så tid är bokad på klinik för en total genomgång av hästen. Men om det nu inte är så att han har ont, kan det vara miljön som gjort honom så sur?
Lite bakgrund: Vi har stått i samma stall i snart fyra och ett halvt år. Från början var det bara min häst och stallägarens häst. Dessa två gick bra ihop, det var inget tjaffs och båda verkade trivas med varandra. Sen kom den vita hästen som min attackerade. Ingen förändring i humöret på min, han var som vanligt när de inte längre gick i samma hage. Den vita flyttade efter ett tag, och några till hästar kom och gick. Fortfarande ingen förändring hos min häst. Förra sommaren kom det en ny häst som min häst trivdes bra med, de kom väldigt bra överrens och jag tror aldrig jag sett dem tjaffsa, förrän stallägarens häst tyvärr fick tas bort för ett år sen. Då kom båda hästarna in med trasiga täcken och små bitmärken överallt på kroppen. Detta gick dock över på några månader.
Nu i somras kom det ännu en häst till stallet, en import som inte riktigt kunde 'hästspråket'. Han flyttade sej till exempel inte när de andra hästarna tydligt visade att de ville att han skulle flytta sej, vilket till slut resulterade i att min häst sparkade honom ganska illa. Ungefär vid denna tidpunkt förändrades min häst, inte dramatiskt men man kunde märka att han var lite, lite surade än förut. Importen flyttade och i stället kom det en ponny som fick gå ihop med min. Dessa två kommer ganska bra överrens, det är ingen öppen strid men inte heller helt harmoniskt. Det märks speciellt runt mat (de får morgonhö och lunch i hagen) att de inte är helt överrens, min blir bortmotad från maten och får inte gå in i lösdrfiten när den andra hästen är där.
I oktober kom det en skäck till stallet, och nu börjar min hästs humör ändras ganska drastiskt. När jag tänker efter var det då man började märka skillnad. Även om de går i olika hagar så bråkar de, min häst 'hotar' skäcken över staketet, när det är matdags står de ofta vid staketet och ska 'slåss'. Från jul och fram till nu har han bara blivit surare och surare, och det ledde då fram till sparken (som jag fick när jag borstade svansen, har aldrig varit något problem med det innan) och hotet i hagen.
Nu blev det visst himla långt det här, men grundfrågan är om en häst kan bli 'deprimerad', förändras såhär av dessa omständigheter? Hans hagkompis är inte den ultimata, och så den hatade skäcken i hagen bredvid. Hans goda vän från i somras står fortfarande kvar, men hästen som min häst går med hatar också han skäcken, så tyvärr kan inte min gå med kompisen om inte någon ska gå själv, och det vill vi undvika. Eller om han nu har något fysiskt problem, att det är en ren slump att det uppkom ungefär samtidigt som skäcken kom till stallet?
Det har aldrig varit något problem med ridningen under den här tiden, han har varit lika pigg och arbetsvillig som vanligt och inte visat på något sätt att han har haft ont någonstans.
Och som sagt är tid bokad på klinik för att undersöka hela hästen för att vara säker på att han inte har ont någonstans eller liknande och att det är det som ligger till grund för förändringen. ET har känt igenom honom två gånger sen oktober utan att hitta något, DV har varit ute för allmän hälsocheck utan att anmärka på något och han har gått igenom två böjprov ua, men eftersom de har mer möjligheter att undersöka på klinik så åker vi dit ändå
Gud, det känns som om jag bara svamlar, men någon kanske förstår vad jag försöker fråga?
Kommer det däremot någon han inte gillar ligger öronen slickade bakåt och om han är i boxen och personen han inte gillar kommer fram mot honom kan han 'hota', liksom 'skutta' lite, ungefär som jag sett hingstar göra när de ska 'utmana' till fight. Personer han inte gillar har dock aldrig haft några problem att hantera honom, av och på med täcken, visitering, borstning och liknande har alltid gått bra, även om han kan se lite butter ut.
Han är också lite speciell med andra hästar, och då speciellt med skimlar. Han har träffat två stycken, och båda har han attackerat med mord i sinnet. Den första hoppade han på under en ridtur, den andra gick han i samma hage som i en vecka innan han helt plötsligt hoppade på honom.
Saken är den att denna herre nu är surare än någonsin. Han är sur när han står på gången, även när vi är ensamma, han har sparkat mej (aldrig hänt förut) och i går 'hotade' han mej i hagen, likadant som han kan göra i boxen när 'fel' personer kommer för nära. Det första som slog mej är att han kan ha ont någonstans, så tid är bokad på klinik för en total genomgång av hästen. Men om det nu inte är så att han har ont, kan det vara miljön som gjort honom så sur?
Lite bakgrund: Vi har stått i samma stall i snart fyra och ett halvt år. Från början var det bara min häst och stallägarens häst. Dessa två gick bra ihop, det var inget tjaffs och båda verkade trivas med varandra. Sen kom den vita hästen som min attackerade. Ingen förändring i humöret på min, han var som vanligt när de inte längre gick i samma hage. Den vita flyttade efter ett tag, och några till hästar kom och gick. Fortfarande ingen förändring hos min häst. Förra sommaren kom det en ny häst som min häst trivdes bra med, de kom väldigt bra överrens och jag tror aldrig jag sett dem tjaffsa, förrän stallägarens häst tyvärr fick tas bort för ett år sen. Då kom båda hästarna in med trasiga täcken och små bitmärken överallt på kroppen. Detta gick dock över på några månader.
Nu i somras kom det ännu en häst till stallet, en import som inte riktigt kunde 'hästspråket'. Han flyttade sej till exempel inte när de andra hästarna tydligt visade att de ville att han skulle flytta sej, vilket till slut resulterade i att min häst sparkade honom ganska illa. Ungefär vid denna tidpunkt förändrades min häst, inte dramatiskt men man kunde märka att han var lite, lite surade än förut. Importen flyttade och i stället kom det en ponny som fick gå ihop med min. Dessa två kommer ganska bra överrens, det är ingen öppen strid men inte heller helt harmoniskt. Det märks speciellt runt mat (de får morgonhö och lunch i hagen) att de inte är helt överrens, min blir bortmotad från maten och får inte gå in i lösdrfiten när den andra hästen är där.
I oktober kom det en skäck till stallet, och nu börjar min hästs humör ändras ganska drastiskt. När jag tänker efter var det då man började märka skillnad. Även om de går i olika hagar så bråkar de, min häst 'hotar' skäcken över staketet, när det är matdags står de ofta vid staketet och ska 'slåss'. Från jul och fram till nu har han bara blivit surare och surare, och det ledde då fram till sparken (som jag fick när jag borstade svansen, har aldrig varit något problem med det innan) och hotet i hagen.
Nu blev det visst himla långt det här, men grundfrågan är om en häst kan bli 'deprimerad', förändras såhär av dessa omständigheter? Hans hagkompis är inte den ultimata, och så den hatade skäcken i hagen bredvid. Hans goda vän från i somras står fortfarande kvar, men hästen som min häst går med hatar också han skäcken, så tyvärr kan inte min gå med kompisen om inte någon ska gå själv, och det vill vi undvika. Eller om han nu har något fysiskt problem, att det är en ren slump att det uppkom ungefär samtidigt som skäcken kom till stallet?
Det har aldrig varit något problem med ridningen under den här tiden, han har varit lika pigg och arbetsvillig som vanligt och inte visat på något sätt att han har haft ont någonstans.
Och som sagt är tid bokad på klinik för att undersöka hela hästen för att vara säker på att han inte har ont någonstans eller liknande och att det är det som ligger till grund för förändringen. ET har känt igenom honom två gånger sen oktober utan att hitta något, DV har varit ute för allmän hälsocheck utan att anmärka på något och han har gått igenom två böjprov ua, men eftersom de har mer möjligheter att undersöka på klinik så åker vi dit ändå
Gud, det känns som om jag bara svamlar, men någon kanske förstår vad jag försöker fråga?
